Musikaliska anteckningar 26. Glödande tango – medel mot genusteori och höstmörker

”Varför lärde jag mig aldrig dansa tango?” lät jag undslippa mig i årets Sommarprogram och gjorde ett ljudcollage av ett par av Gotan Projects nyinspelningar av klassisk argentinsk tango.

Ja varför gjorde jag inte det? Nu är det tyvärr för sent. Men när benen inte längre vill hänga med kan man se, lyssna och njuta av en rik tangorepertoar på youtube.

Tango är glöd och passion. Tango är åtrå. Tango är vacker parningslek mellan man och kvinna. Tango är så långt från genusteori man kan komma.

Jag gissar att tango inte är en högprioriterad dans bland feminister. Tango utgår nämligen från ett intrikat och raffinerat samspel mellan man och kvinna, där mannen för och hanterar kvinnan som ett viljelöst rö, och kvinnan överlämnar sig till mannen, blir till vax i hans händer.

Det är inte jämställdhet och könskvotering för 5 öre. Det är ett könsspel av ren och skär lust och åtrå.

I det här inlägget vill jag presentera några av de finaste tangos jag vet. Jag vidarebefordrar dem med varm hand till mina läsare och lyssnare, som verksamt motmedel mot såväl genusteori som höstmörker.

Den första tangon är den kanadensiska sångerskan Francesca Gagnons ”Qerer”, dansad i en enkel lada med skräp på golvet. Dansarnas namn framgår inte. Men vilken känsla! Vilken sensualitet! Med vilken ömhet han ser på henne, och så bedövande vackert och ömsint samspelet är mellan dem!

Den erotiska dynamiken mellan man och kvinna ställs på sin spets i nästa video, ur den brittiska filmen Easy Virtue från 2008 i regi av Stephan Elliott.

För att förstå laddningen bör vi veta att den vackra Larita, spelad av Jessica Biel, dansar den sensuella tangon med sin svärfar, spelad av Colin Firth. Larita är en glamourös amerikansk änka som träffar en ung engelsman, gifter sig med honom och följer med honom till hans hem i den brittiska överklassen.

Det skär sig direkt mellan Larita och hennes konventionella, sura svärmor (spelad av Kristin Scott Thomas) och Jims inte mindre snipiga systrar Hilda och Marion.

Vi ser dem betrakta den lustfyllda tangon med uppriktig avsmak och förfäran. Det perfekta samspelet och attraktionen mellan Larita och hennes svärfar är självklart chockerande och synnerligen opassande, och det kan bara gå åt helvete.

Tangon är den argentinske tangogiganten Carlos Gardels (1890-1935) klassiska ”Por una cabeza” från 1935, som de flesta känner igen utan att veta vad den heter.

Nästa tango kommer också från en film, ”Shall we dance?” från 2004. John Clark (Richard Gere) får en sensuell tangolektion av sin lärare Paulina (Jennifer Lopez). Han har börjat på en tangokurs för att sätta lite passionerad sprätt på ett liv som tråkar ut honom, trots en framgångsrik karriär, en charmerande hustru och lyckad familj.

Tangon förändrar och för in åtrå och passion i hans liv, men eftersom det är en amerikansk film skiljer han sig inte utan fortsätter leva sitt vanliga liv, möjligen något mer passionerad än före tangokursen.

Gruppen Gotan Project har visat att den argentinska tangon tål okonventionella tolkningar, som här i ”Mi confesion” med inslag av rap. Jag gillar den här tangon och spelade den i mitt Sommarprogram.

Nu ska vi se på tango som fulländat artisteri, drivet till ekvilibristik, i Argentinas andre store tangokung Astor Piazzollas (1921-1992) ”Libertango”. Här argentinsk glöd på ryska, framförd av Moscow City Symphony ”Russian Philharmonic”. Dirigent Sergey Zhilin.
De briljanta dansarna heter Inna Svechnikova och Dmitry Chernysh.

Se Silvana Capra och Roberto Herrera formligen flyta fram i en annan klassisk tango, ”La Cumparsita”, komponerad 1916 av den uruguayanske  musikern Gerardo Matos Rodríguez, med text av Pascual Contursi.

Försök sedan berätta för mig att könet är en social konstruktion!

En kommentar på en tangosajt:

”Det finns tre sorters tango.

Argentinsk: du är 18 år, och ni kan inte få av varandra kläderna fort nog.

Danslokal: ni har varit gifta i fem år och respekterar verkligen varandras utrymme.

Amerikanskt: ni har varit gifta i 35 år och avskyr varandras innersta.”

Till sist en tango av argentinaren Agustin Bardi (1884–1941). De skickliga dansarna heter Francisco Solá och Lucrecio Robledo. Det är alltså två män som dansar passionerad tango här.

Den här tangon tillägnar jag mina homosexuella vänner. Den lust och åtrå som finns i tangomusiken är ingalunda förbehållen enbart heterosexuell kärlek. Den är en del av all kärlek mellan människor.

3 reaktioner till “Musikaliska anteckningar 26. Glödande tango – medel mot genusteori och höstmörker

  1. Jag skulle väldigt gärna också vilja dansa tango. Men eftersom jag har 3 vänsterfötter så är den ambitionen jämförbar med att gå på månen. Sensualiteten i dansen väcker längtan i mig.
    Jag måste dock säga, att trots att jag är så gravt heterosexuell att jag drabbas av akut äckel om jag ser två killar hångla så njöt jag av den sista videon. Troligtvis för att jag upplevde den som helt fri från erotik och sensualism, men hade en teknisk elegans och perfektion som tilltalade mig. Jag såg det (som tur var) mer som en lärare och elev än som två älskande.

    Gilla

Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Håll en hyfsad ton så bidrar du till bloggens kvalitet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s