Vi vet att de finns överallt. Pedofilerna. De som är beredda att våldta och utnyttja barn sexuellt så snart tillfälle ges, och som har utarbetade strategier för att inte bli avslöjade. Ofta skyddas de av personer i sin omgivning som inte vill se, inte vill veta.
Därför publicerar jag namnet på förövaren av upprepade våldtäkter och grova sexuella övergrepp på sina barnbarn:
Barn är försvarslösa och utlämnade till vuxna när det gäller sexualbrott. Den vuxne förövaren bär hela ansvaret. Jag anser att sexuella övergrepp på barn är ett av de grövsta och mest anstötliga brott som finns. I det här fallet dömdes förövaren till tre års fängelse.
Det här är historien om en före detta kollega till mig på Dagens Nyheter. Att han är pedofil var en väl dold hemlighet – ända tills han vid 82 års ålder dömdes till tre års fängelse för våldtäkt och sexuella övergrepp på två av sina barnbarn. De incestuösa övergreppen hade pågått i många år.
Hans namn är Göran Beckérus, född 1936. Från 1976 till 1992 var han debattredaktör på Dagens Nyheters ledaravdelning.
I medias samhällsdebatt har han haft en nyckelroll. Det var han som började göra tidningarnas debattsidor till fora där bara en etablerad åsiktselit släpptes fram och fristående debattörer utestängdes.
När han anställdes var han den förste medarbetaren på ledarredaktionen med journalistisk bakgrund. Närmast kom han från en tjänst som chefredaktör för SACO-tidningen, 1970-74.
Förväntningarna var stora på den nye debattredaktören. Och Göran Beckérus infriade vissa av dem. DN Debatt uppmärksammades, fick 1985 en egen sida i tidningen och blev mer oberoende av ledarsidan. Samtidigt växte kritiken mot att debattsidan alltmer dominerades av samhällseliten – politiker, myndigheter och organisationsföreträdare – de som redan har gott om marknadsplatser där de kan torgföra sina åsikter och sin agenda och inte behöver ytterligare en arena att breda ut sig på. Det var Göran Beckérus som började stänga ute fristående debattörer och vanliga människor från samhällsdebatten. Han lyckades få även de andra stora tidningarna att följa efter och bli megafoner för eliten. Mer om detta längre ner.
Jag minns Göran Beckérus mycket väl. Jag hade anställts på tidningen 1970, men redaktionen var stor, omkring 300 journalister, och ledarredaktionen och allmänna redaktionen var strikt åtskilda, med var sin chefredaktör. Beckérus och jag hade ingen personlig kontakt.
Göran Beckérus var en av dem som hade hög status på redaktionen. Han var exakt den typ av medarbetare som omhuldades på Dagens Nyheter under 1970- och -80-talen: den slätkammade, välsmorda klick som var smidig, höll sig framme och låg bra till hos redaktionsledningen. Några av oss kallade dem ”Pärmbärarna” för deras vana att med stressad uppsyn ständigt gå fram och tillbaka i korridorerna med en pärm eller en bunt papper under armen för att visa att de var Oerhört Upptagna och hade Mycket Viktiga Mål i sikte, medan vi andra gjorde jobbet.
Göran Beckérus var street-smart och hade snygga gångkläder. Han var som klippt och skuren för Dagens Nyheter. Han var SÅ RÄTT i tiden. Han log alltid. Det var som om han bar på en lycklig hemlighet som ingen annan kände till och som gjorde att han bara måste le hela tiden. Och visst bar han på en hemlighet. Eftersom en pedofil är pedofil hela livet kände han naturligtvis sedan länge till sin sexuella dragning till barn, men utåt visade han upp ett familjeliv med hustru, också journalist, och de två barnen, födda 1967 och 1969.
Beckérus hade sökt arbete som ledarskribent på DN 1976. Nils-Erik Sandberg på ledarredaktionen avrådde och föreslog honom istället som debattredaktör. I nummer 5 2013 av tidskriften Neo skriver Sandberg mycket kritiskt om den stora besvikelse som debattsidans utformning blev:
”Beckérus hade inte den akademiska orientering som jag trodde. Men han upptäckte snabbt att om han lät ordföranden för en statlig utredning presentera utredningen samma dag den publicerades slogs detta upp som en nyhet på förstasidan. Samma gällde politikers artiklar. Han såg detta som ett kvalitetskriterium.”
”Därmed fylldes DN:s debattsida av artiklar av generaldirektörer, förbundsordföranden och politiker. Fördelen från hela tidningens synpunkt var att nyhetsfunktionen förstärktes. Nackdelen var att andelen helt fristående debattörer minskade.”
”Forskarna fick sina artiklar refuserade: de representerade ju ingenting, annat än utbildning och kunskap. Och varför skulle debattredaktörerna bry sig om sådana konstigheter? Och så har det fortsatt. DN:s debattsida blev stilbildande. Även SvD lät politiker och förbundsordföranden dominera. Expressen gjorde sammalunda. Aftonbladet följde efter. Processen kom successivt, från början av åttiotalet, och slog igenom det senaste decenniet.”
”Men vi har ett ansvar att försvara den intellektuella attityden: att söka efter fakta, samband, att skilja mellan korrelationer och kausaliteter. Därför är det viktigt att den vetenskapliga kompetensen och ansatsen får ett rimligt utrymme i svensk debatt.”
”Debattsidornas redaktörer har med sin preferens för politiker och organisationsföreträdare visat att de inte förstått problemet. De har förstärkt politiseringen av debatten, och därmed avintellektualiserat den.”
Efter en schism slutade Göran Beckérus på Dagens Nyheter 1992 och övergick till att vara lobbyist mot fastighetsskatt tills han gick i pension.
I november 2018 dömdes han av Norrtälje tingsrätt (mål nummer B 100-18) till tre års fängelse för våldtäkt på två av sina barnbarn, båda småflickor yngre än 15 år, vid sammanlagt fem tillfällen, och grova sexuella övergrepp mot barn vid sex tillfällen.
Övergreppen anses som särskilt grova eftersom Göran Beckérus är närstående till barnen (deras farfar), och brotten utgör incest.
Åtalet mot Beckérus gällde också grova sexuella övergrepp mot ett tredje barnbarn, även det en liten flicka, född 2005. Men på den punkten frikändes han, eftersom vittnesmålet kom från ett litet barn och inte gick att styrka.
Straffvärdet för de brott han begått motsvarar fem års fängelse, men tingsrätten bedömer att Göran Beckérus’ mycket höga ålder och hälsotillstånd måste beaktas vid bestämmandet av påföljden och dömer därför till tre års fängelse. Eftersom journalister ofta skyddar varandra har domen (som är offentlig handling) legat i medieskugga ända tills Stoppa pressarna skrev om den tidigare i juli.
Våldtäkterna och övergreppen mot flickorna har ägt rum i paret Beckérus’ hus i Bergshamra, Norrtälje kommun, ett stort, naturskönt och attraktivt område med både permanent- och fritidshusbebyggelse. Dessutom har Göran Beckérus begått sexuella övergrepp på sina barnbarn när han och hans fru har vistats på Gran Canaria längre perioder och haft besök av barnbarnen.
Anna (fingerat namn), född 2002, har i förhör berättat att hennes farfar har berört henne sexuellt flera gånger fram till dess hon fyllde 11 år och började förstå att det som hände inte var normalt. Hon tror att hon var 8 år första gången någonting hände. ”Jag minns att jag var väldigt liten.”
Farfar har upprepade gånger stoppat in sin hand under hennes trosor och penetrerat hennes underliv med sina fingrar. Han har flera gånger onanerat framför henne. Han sa ingenting medan övergreppet pågick, men ”hans ögon blev konstiga och speciella. Hans ögon blev alltid förändrade när han gjorde så här. Blicken kändes ”bläää”, det var en äcklig blick” säger Anna i polisens förundersökning.
Nästa händelse var när de satt och läste tillsammans. Då tog han hennes hand och förde in den under sina jeans och kalsonger, lade hennes hand runt sin snopp och visade hur hon skulle dra upp och ner på snoppen. Anna tyckte att hela händelsen var konstig och berättade inte om den för någon.
Nästa gång stoppade han in sitt finger i hennes snippa och rörde det fram och tillbaka så att det gjorde ont i snippan. Efter denna händelse berättade Anna aldrig vad som hade hänt. Hon ville inte ha mer med sin farfar att göra, och så har det förblivit. Inte förrän på senare år har hon förstått riktigt att det hennes farfar gjorde var fel. Den största sorgen uppstod 2017 när hon fått veta att hennes lillasyster Beata också har varit utsatt för farfaderns övergrepp. En psykolog på Barnläkarmottagningen konstaterar att Anna mår psykiskt dåligt, har kroppsliga symtom och låg självkänsla.
Beata (fingerat namn), född 2004, har i förhör under förundersökningen under stor vånda berättat om att hon blev utsatt första gången på Gran Canaria när hon var 7–8 år. Den sista gången inträffade sommaren 2017 i Bergshamra, men det har hänt flera gånger däremellan i Bergshamra och på Gran Canaria. Hennes berättelse har varit trevande, och hon har gett uttryck för att det är mycket jobbigt att berätta.
Hon säger i polisförhöret att farfar ibland inte har några kalsonger på sig eller har badbyxor eller korta, trasiga shorts och blottar sig.
”Han sitter och tittar på mig och har halva sin snopp framme. Då är det som om han vill att jag ska se hans snopp liksom. Grejen är att han liksom nästan tar ut den så att jag ska se den.”
När han har tagit hennes hand och försökt lägga den på sin penis har hon slitit sig loss och gått därifrån. Det har hänt kanske fem gånger. Sista gången var på sommarlovet 2017 när hon var tretton år. Hon har inte vågat säga till sin farfar att hon inte vill att han ska sitta och visa snoppen, för då kan han bli arg.
”Jag har ju varit rädd för det många gånger, när han har varit full och ramlat. Han blir inte arg så ofta, men om han blir arg så blir han ganska eller väldigt arg.”
”Det har bara varit jobbigt att berätta. Jag satt och tittade på barnprogram i tv. Då sa han att jag skulle komma och sätta mig i hans knä, och då gjorde jag det. Han tog mig på min snippa, och så tog han sina fingrar och drog dom fram och tillbaka, och då liksom fattade jag vad som hade hänt, och då bara röck jag mig upp och sprang ut i badrummet. Det är som om det skulle börja brinna i ett hus, då skulle jag kanske inte tänka så mycket utan bara liksom göra.”
”Jag ville bara lägga det bakom mig och inte tänka på det. När jag tänker på det ibland blir jag liksom arg på mig själv för att jag inte sa ifrån första gången. Jag har förstått ganska länge att det inte är okej att göra så.”
Det yngsta barnbarnet, Camilla (fingerat namn), född 2005, har i förhör trevande berättat om en händelse som skulle ha ägt rum när hon var fyra eller fem år. Hon har förklarat att hon inte kommer ihåg så mycket, men att hon tror att hon rörde vid Göran Beckérus’ könsorgan och att han ville det.
Barnbarnens berättelser visar också att farfar Göran Beckérus har alkoholproblem. När Beckérus delges brottsmisstankarna utifrån förhören med barnbarnen blånekar han. Han säger att detta är groteska lögner från barnens sida, eller så har någon av föräldrarna påverkat dem att säga sådana saker till polisen för att sätta dit Göran.
I ett av förhören uppger han att han nästan aldrig har varit ensam med något av barnbarnen och att han är osäker på var han tagit på dem. Han tar också till ett klassiskt grepp när det gäller sexualbrott mot barn och påstår att det är barnbarnen som har tagit initiativet, och att det som har hänt har inträffat när han har kommit för nära dem.
Kontentan av det han säger är att han inte har något ansvar för våldtäkterna och övergreppen, det är de små barnbarnen som har drivit honom till dem. Det är klassisk pedofilretorik.
Efter flera polisförhör erkänner Göran Beckérus det han har gjort. Han påminner sig plötsligt hur han har stoppat in fingrarna i barnbarnens underliv. Han säger att han själv aldrig fått utlösning när han har penetrerat flickorna. Den anledning han uppger till att det skett är mycket märklig: han ”ville vara till lags”.
”Jag borde ha tagit avstånd från det, men det gjorde jag inte.”
Förundersökningen är den hårdast sekretessmarkerade jag har sett när det gäller sexualbrott mot barn. Det är idel svarta fläckar över alla uppgifter. Men det framgår att Anna och Beata inte har vetat om vad den andra har utsatts för och alltså har berättat om övergreppen helt oberoende av varandra. Den äldsta flickan, Anna, har inte velat medverka i en tidigare polisutredning i målet men ändrar sig sedan hon fått veta att hennes småsystrar Beata och Camilla också har utsatts av farfar.
En av föräldrarna har uppgett att de tagit både Annas och Beatas uppgifter på allvar. Det bestämdes att Göran Beckérus inte längre skulle få vara ensam med någon av flickorna. Anna ville inte träffa farfar över huvud taget, men så blev det ändå.
Av vittnesförhöret med barnens farmor har framkommit att hon inte har märkt någonting av vad hennes man har gjort mot barnbarnen. Hon har inte gjort några egna iakttagelser av det som påstås i målet, och Göran Beckérus har inte berättat för henne att han skulle ha gjort något mot de målsägande flickorna, men att han har haft skuldkänslor gentemot henne och andra anhöriga.
Efter att ha värderat bevisningen i målet kom Norrtälje tingsrätt fram till att Beckérus är skyldig till våldtäkt mot barn i fem fall och grovt sexuellt övergrepp mot barn i sex fall. Det gäller brotten mot Anna och Beata. Däremot frikänns han från åtalspunkten som rör övergreppen mot målsäganden Camilla.
Tingsrätten skriver i domen:
”Det har varit fråga om penetration av målsägandenas underliv med i vart fall en del av ett finger under en inte alltför kortvarig tid, vilket med hänsyn till kränkningens allvar är jämförligt med samlag.
De gärningar som utgör sexuella övergrepp mot barn ska bedömas som grova, eftersom Göran Beckérus är närstående till målsägandena, och då brotten utgjort led i en upprepad brottslighet mot målsägandena.”
Eftersom domen på det nedkortade straffet (tre års fängelse) föll i november 2018 är Göran Beckérus sedan länge på fri fot. I dag är han 84 år och har lämnat Stockholm, Norrtälje och en havererad familj med tre traumatiserade barnbarn bakom sig. Sedan maj 2020 bor han på ett seniorboende i Hedemora tillsammans med sin 78-åriga hustru – hon som inte märkte någonting av övergreppen mot barnbarnen utan lojalt har förblivit sin man trogen i alla år.
A shorter version in English
Debate editor at DN.se convicted of pedophilia – Sweden’s largest morning newspaper
Debate editor at DN.se convicted of pedophilia – Sweden’s largest morning newspaper
Läs också
Pedofilen och mamman som inte märkte någonting
Jonas Lind dömdes 2014 till nio års fängelse för bland annat ett stort antal grova våldtäkter på barn och 38 barnpornografibrott. Övergreppen pågick från sommaren 2013 ända till ett par dagar innan han greps i januari 2014. Mamman till de två små flickor som utsattes för övergreppen märkte ingenting, trots att hon sov i rummet intill och ibland till och med i samma rum.
I januari 2020 släpptes Jonas Lind fri villkorligt. I maj fick han kontakt med Centerpolitikern Fredrick Federley på en sexkontaktsajt och flyttade snabbt in hos Federley och hans nioåriga dotter på Federleys gård i Björbo i Dalarna. Fredrick Federley har kallat Jonas Lind ”den finaste person jag har träffat”.
Läs också
”Fredrick Federley fortsätter att träffa sin pedofilvän”
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 