”Två svenska modeller konkurrerar med varandra. En byggd på tanken om medborgarskap och folkhem, den andra på mänskliga rättigheter och internationell solidaritet. Socialdemokraterna borde återgå till den första.”
Det skriver Lars Trägårdh, professor i historia, i en artikel i Sydsvenska Dagbladet, som jag citerar delar av.
”Socialdemokratiska ledare har velat göra Sverige till en moralisk stormakt men försummat medborgarskapstanken” skriver Trägårdh.
Lars Trägårdh är professor i historia vid Ersta Sköndal högskola i Stockholm. Sedan 1970 har han varit bosatt i och forskat från USA men har på senare år återvänt till Sverige. Här har han gjort sig känd som en frisk och orädd röst i samhällsdebatten.
I den här artikeln beskriver han hur Socialdemokraterna via portalfigurer som Dag Hammarskjöld och Olof Palme övergav den ursprungliga folkhemstanken och istället lät Sverige axla rollen som moralisk stormakt, som genom stöd för fred och bistånd till fattiga länder skulle spela en globalt ledande roll, alltid redo att stå för ideal som evig fred och mänskliga rättigheter.
”Under valkampanjen och än mer efter valet har larmande om Sverigedemokraterna, rasism och den radikala högerns nära förestående maktövertagande dominerat bland skribenter som ser sig som försvarare av den ”liberala demokratin” – inte minst de med hjärtat till vänster. Denna ansats döljer den helt avgörande roll som de andra partierna har spelat för att skapa det vacuum i det politiska rummet som SD så framgångsrikt har erövrat, val efter val.
Det är framför allt socialdemokratins reträtt från vad som historiskt varit ett nästan unikt framgångsrecept i den demokratiska världen: en berättelse om Sverige och svenskhet som byggt på en omvärdering av den klassiska socialismens avfärdande av nation, stat, kapitalism. I början på 1920-talet övergav man revolutionär internationalism och bejakade i stället såväl nation som stat och ”borgerlig” demokrati.
Man ersatte klasskampsretoriken med visionen av folkhemmet som ett medborgarhem.
Man byggde politiska broar till såväl bönder som kapitalister.
Kohandel och Saltsjöbadsanda bäddade för det välstånd som kom att utmärka de följande decennierna.
Man formulerade också en berättelse om svensk nationell identitet som byggde på tanken, som man uttryckte det i en valaffisch från 1930-talet, att det svenska folkets väg var folkfrihetens och demokratins väg. Denna uttalade demokratiska nationalism kom i sin tur att vaccinera Sverige mot den nazi-inspirerade etniska nationalismen som aldrig kom att spela någon roll i Sverige.
Än i dag visar befolkningsundersökningar att svenskar sticker ut i sitt ointresse för att se nationell identitet primärt kopplad till ras och ursprung. Däremot stod redan på 1930-talet tanken om lagbunden ordning i centrum, något som är lika sant idag.
Men i kampen att eliminera behovet av den korrumperande välgörenheten var den moraliska logiken samtidigt sträng och oförlåtande: alla medborgare hade både en rätt och en plikt att arbeta och betala skatt för att förtjäna sina med tiden växande, skattefinansierade, sociala rättigheter.
I den undersökning – Tillitsbarometern – som jag leder är det också tydligt att uppfattad pålitlighet är intimt kopplad till det skötsamma arbetets primat.
Efter andra världskriget växte dock en komplementär föreställning om svensk identitet fram. Denna var byggd på den skam och skuld som många kände för svensk undfallenhet i neutralitetens och alliansfrihetens namn.
Via portalfigurer som Dag Hammarskjöld och Olof Palme uppstod så tanken om Sverige som en moralisk stormakt. Skulden skulle betalas av genom stöd för fred och bistånd till fattiga länder.
Sverige skulle spela en globalt ledande roll, fri från de militära stormakternas cyniska realpolitik, alltid redo att stå för ideal som evig fred och mänskliga rättigheter.
Efter murens fall (1989) kom den folkhemska svenska socialdemokratin att förlora sin hegemoniska status i den anstormade neoliberala eran. Det var en perfekt storm som var riktad mot folkhemstankens två grundbultar: staten och nationen. Och den omfattade såväl den nya högern som den nya vänstern. Alla blev globalister av olika slag. För högern hägrade det globala marknadssamhället, där företagare befriats från skatter och regleringar och staten krympts till sina essentiella nattväktarfunktioner.
(…)
Så kom två svenska modeller, två berättelser om Sverige att konkurrera med varandra. En byggd på tanken om medborgarskap och folkhem, den andra på mänskliga rättigheter och internationell solidaritet.”
Läs fortsättningen på Lars Trägårdhs artikel i Sydsvenska Dagbladet!
Varför har Sverige blivit alltmer splittrat i termer av tillit och trygghet?
”SD är det enda parti som tidigt satte fingret på att volymer och hastighet avseende invandring nog spelar en roll för möjligheten att kunna assimilera och integrera. Att de idag kan räkna med ett stadigt växande stöd är inget som borde förvåna.”
——————————————————————————–
Julia Caesar 