Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i hur man behandlar sina svagaste, mest utsatta medborgare.
I dagens Sverige är gamla människor generellt lågt värderade. I takt med nedvärderingen och det samtidiga vurmandet för massinvandring och mångkultur har äldreomsorgen inklusive hemtjänsten blivit en arena för grov kriminalitet. Samhällets allra svagaste och mest försvarslösa utsätts för grova våldsbrott och egendomsbrott. Skandalerna duggar tätt.
Bakom haveriet finns en lika naiv som missriktad politisk idé: politiker och tjänstemän, både på riksnivå och kommunal nivå, vill slå två flugor i en smäll genom att låta nyanlända invandrare arbetsträna på gamla och funktionshindrade människor.
Invandrares sysselsättning prioriteras före sköra människors behov av trygghet och omsorg. Intressekonflikten mellan de två kategorierna erkänns inte ens. Det kallas ”integration”. Men det är människomisshandel.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
Allt fler rapporter om rån, misshandel, stöld, bedrägerier, våldtäkt och mord på människor i behov av hjälp och stöd får mig att undra om inte ättestupan var mer barmhärtig än dagens äldreomsorg?
För er som vill ha en bakgrund – läs min krönika ”Hem-o-tjänsten. En maktanalys”, skriven 2018. Den är alldeles för snällt skriven. Sedan 2018 har situationen i äldreomsorgen förvärrats. För äldre människor i behov av hjälp och stöd har Sverige blivit ett i hög grad rättsosäkert land. Ett land där många fasar för att bli gamla eller av annan orsak behöva hjälp.
Upsala Nya Tidning, UNT, har i flera artiklar uppmärksammat sexuella övergrepp som har begåtts mot äldre kvinnor som har hemtjänst i kommunen. I synnerhet ett fall har utlöst starka reaktioner hos allmänheten. Det handlar om 84-åriga Elsa i Uppsala, som slog larm till kommunen om att en manlig hemtjänstanställd betedde sig närgånget och obehagligt mot henne.
Hon ringde hemtjänstchefen som lovade att ta tag i frågan och att mannen inte skulle komma hem till henne igen.
”Plötsligt blottade han sig och tog fram en tub glidmedel”
”Han var så påträngande. Obehaglig. Och så en dag när jag sitter här vid matbordet tar han plötsligt fram en tub glidmedel som han sa var för äldre människor” säger Elsa till tidningen.
”Sedan drog han ner byxorna och visade sin ståpenis. Tack och lov ringde det på dörren, det var Jehovas vittnen. Aldrig har jag varit så tacksam för att de har kommit.”
Trots kommunens löfte om att mannen inte skulle komma hem till Elsa fler gånger fick han behålla jobbet och återkom flera gånger. Elsa gjorde upprepade försök att få kontakt med hemtjänstchefen, som aldrig svarade när hon ringde eller lade på när hon hörde att det var Elsa. UNT har avslöjat att kommunen inte ens har gjort en anteckning om Elsas larm. I kommunens Lex Sara-utredning har Elsa inte hörts. Det är som om det som har hänt aldrig har hänt.
Våldtagen i sitt eget hem
En morgon i våras vaknar Elsa av att mannen plötsligt befinner sig i hennes sovrum. (I hemtjänsten måste kunderna lämna ut nycklar till sin bostad – i sig en stor otrygghetsfaktor).
”När han sett till att jag var vaken drog han för persiennerna. Sedan kom han tillbaka till sängen och slet av mig trosorna” säger hon till tidningen.
Mannen fortsatte trots att hon sade åt honom att hon inte ville och bad honom att sluta:
”Jag sa nej och försökte fösa bort honom med händerna. Men jag hade ingen kraft.”
Efter våldtäkten fortsatte den 28-årige mannen att komma hem till henne för hemtjänst. Händelsen har polisanmälts. Mannen anhölls men släpptes i brist på bevis. Han nekar till brott. När jag kontrollerar var han finns framgår det att han har flyttat till Umeå.
Posttraumatiska symtom efter våldtäkten
Elsa har posttraumatiska symtom efter våldtäkten. Hennes integritet är skadad in i märgen, och hon känner sig smutsig och skamfylld, trots att det är hon som är offret för ett grovt övergrepp. Hon kan inte sova på nätterna, är uppe och vandrar runt i lägenheten.
”Jag vaknar varje natt av att jag tycker jag hör någon i dörren. Då måste jag gå upp och känna efter så att dörren är låst och sedan gå runt i lägenheten och titta så att ingen gömmer sig någonstans” säger hon.
Ingen ursäkt eller ersättning från kommunen
Elsa har fått stort stöd av sin dotter och barnbarn. Men hon har inte fått någon ursäkt eller någon form av ersättning från kommunen. Kostnaderna för psykologhjälp och sjukresor har hon fått betala själv med sin pension. Däremot har hemtjänstpersonalen fått 36 150 kronor i krisstöd av kommunen.
Elsa är varken det första eller sista våldtäktsoffret inom äldreomsorgen. Inte ens i Uppsala. Fredagen den 6 september höll Uppsala kommun en presskonferens där det framkom att ytterligare en hemtjänstkund ska ha utsatts för våldtäkt av samme man.
Brotten tystas ner
På olika håll i landet gör kommunpolitiker och ansvariga tjänstemän vad de kan för att tysta ner brotten mot de gamla i äldreomsorgen. Att strävan efter att ”integrera” invandrare innebär utsatthet och otrygghet för vårdtagarna är ingenting som de vill få upp i ljuset.
Förvånansvärt ofta rör det sig om kvinnliga politiker och tjänstemän som kallar sig feminister och säger sig drivas av solidaritet med andra kvinnor.
Den stora publiciteten kring Elsa beror till stor del på att hon är modig nog att gå ut med namn och bild i Upsala Nya Tidning.
”Det känns viktigt att visa att det här har hänt en människa. Det känns det som att kommunen har glömt” säger hon.
Inte bara glömt. Många anställda gör ett utmärkt mänskligt arbete inom äldreomsorgen, men personalkategorier på administrativa tjänster befinner sig på bekvämt avstånd från de människor vilkas öden de har i sina händer, och det blir alldeles för lätt att inte bara glömma utan direkt förtränga att de har att göra med levande, utsatta människor.
”En kriminalitet som har tagit sig in”
Lenita Granlund är direktör för vård- och omsorgsförvaltningen och högsta chef för Uppsala kommuns äldreomsorg. I Upsala Nya Tidning den 6 september säger hon att ”hon ser en tragisk händelse och tänker på kvinnan (Elsa) och hennes anhöriga. Vi kommer att kontakta kvinnan och hennes anhöriga för att erbjuda stöd”.
Vilket alltså inte har gjorts.
Sedan säger Lenita Granlund något intressant:
Det hon kallar ”avvikelser” inom vård och omsorg ”har de senaste fem-tio åren ändrat karaktär och blivit betydligt allvarligare”.
”Det handlar om kriminalitet som tagit sig in i våra verksamheter.”
Och:
“Man får också se att på något sätt så speglar omvärlden… det som sker i omvärlden kommer också in i våra verksamheter.”
En ”spegling av omvärlden”…minsann! Hur har denna kriminalitet kunnat ta sig in? Vad är Lenita Granlunds förklaring till den gåtan? Har den möjligen något att göra med ett okontrollerat, ansvarslöst insläpp av migranter från utomeuropeiska kulturer med en helt annan inställning till kvinnor än i Sverige?
Med namn och bild blir Elsa verklig för allmänheten
När Elsa går ut med namn och bild i UNT förstår allmänheten på ett djupare sätt att hon finns, att hon är verklig. Enligt pressetiska regler ska personer i en utsatt situation skyddas från namnpublicering i media – en regel som i MSM tillämpas nitiskt på grovt kriminella personer, i synnerhet om de har utländsk bakgrund – fram till att de har dömts för brott. Därför har Elsa tidigare kallats ”Vera” i media.
Nyanlända manliga migranter skickas för att sköta äldre kvinnors intimhygien
Innan jag går vidare med ett litet urval exempel på övergrepp mot gamla i äldreomsorgen kan det vara på sin plats att berätta om de dagliga övergrepp som inte klassas som brott – men borde göra det. En person som har hemtjänst får hjälp att duscha bara en gång i veckan. Det har hemtjänsten bestämt.
Eftersom ”alla är lika” och ”alla är jämlika” skickas nyanlända manliga invandrare från Mena-länderna ut för att duscha och sköta intimhygienen på gamla försvarslösa kvinnor i 80-90-årsåldern. I hela sitt liv har de kanske bara visat sig nakna för sin man, som är död sedan många år.
Nu ska plötsligt en vilt främmande man från en helt annan kultur och med en helt annan kvinnosyn än den vi har i Sverige tvätta gamla kvinnors intimaste kroppsdelar. Det här är fruktansvärda övergrepp på gamla människors integritet. Jag har vänner med hemtjänst som inte vågar säga ifrån av rädsla för repressalier utan säger att de ”har huvudvärk och inte orkar duscha”. Det kan gå flera veckor utan duschning innan det kommer ett kvinnligt biträde.
”Jag knullar din mormor”
Jag fortsätter beta av min lista. Men först några citat ur Jens Ganmans ”Brev från Dårkolonien” på Substack med rubriken ”Jag knullar din mormor”.
“Anna” berättar:
”…jag skulle duscha G. Hon är 89 och dement. Hittills har det aldrig varit några problem, men den här gången tog det tvärstopp. Hon höll sig fast i dörrkarmen när vi skulle in på badrummet, och jag anade varför. Jag visste vem av mina kollegor som varit hos henne veckan innan, och jag ville egentligen inte tänka att det skulle kunna vara skälet, men jag har hört andra prata om det… att dementa utsätts för ganska nonchalant behandling och ibland sexuella ‘närmanden’ i samband med just tvättning.”
“Pekka” berättar:
“…fyra unga män som haft vikariat här har fått sluta med omedelbar verkan. Orsakerna var många: de smet ifrån arbetsuppgifter, hade taskig attityd mot både de gamla och personal, filmade och trotsade mobilförbud under arbetstid mm mm. Men det absolut värsta – något som upprörde den ordinarie staben av svenska kvinnor oerhört mycket – var att man hade hittat använda kondomer inne på äldreboendet. Åtminstone två dementa tanter hade också reagerat annorlunda vid nedre tvätt under den här tiden. De ryckte till som av smärta, obehag eller rädsla…”
“Elin” berättar:
“…man pratar inte om sånt här på vårt jobb. Alla vet att det är ett problem och blir extra vaksamma när de här unga killarna tas in. Man vill säga ifrån, men man vet hur det blir. Det blir ett jäkla liv med anklagelser om du-vet-vad…”
“Britt” berättar:
“…det som pågår inom hemtjänsten får metoo att blekna, man hör väldigt lite om det i media, och jag undrar varför? Kanske för att det finns en utbredd tystnadskultur inom offentlig sektor, men det finns också en etnisk aspekt som gör det i princip omöjligt att lyfta problematiken. Man skjuter budbäraren hellre än att ta itu med grundorsaken till problemen.”
Så långt Jens Ganman.
Mannen jobbar kvar än idag
Arbetarbladet rapporterade i oktober om 81-åriga Linnéa i Sandviken, som vaknade mitt i natten av att en man låg över henne i sängen. Han hade med nyckel tagit sig in i Linnéas bostad och försökte våldta henne när hon sov. Efter en lång tid orkade hon anmäla, men från kommunen möttes hon av misstro – och mannen jobbar kvar än idag.
Sandvikens kommun är liksom Uppsala en socialistiskt styrd kommun.
”Jag mådde så dåligt att jag funderade på att ta mitt liv” säger Linnea.
Bomben i Lerum: 19 grova våldtäkter på ett äldreboende
I Lerum briserade en bomb 2021 när en före detta anställd på Humanas äldreboende Ridderstensgården upptäcktes ha begått 19 grova våldtäkter på fyra dementa kvinnor på boendet. Övergreppen begicks 2015-2017.
Att han överhuvudtaget upptäcktes, greps och häktades berodde på att han själv spred filmer av våldtäkterna på de gamla kvinnorna på Internet. Polis och åklagare hittade teknisk bevisning om brotten vid en husrannsakan. Mannen misstänktes och åtalades också för grovt barnpornografibrott.
Hans specialitet var alltså att ge sig på de allra svagaste och mest försvarslösa, barn och gamla dementa.
Mannen, Andreas Anup Melin, född 1988, hade tidigare varit politiker för MUF och Moderaterna i Lerum. Han var tidigare dömd för brott mot äldre, till ett och ett halvt års fängelse för grova stölder som han begick när han arbetade inom hemtjänsten efter att han slutat arbeta på äldreboendet. Starka varningssignaler hade alltså funnits, men Melin fick ändå nytt jobb i hemtjänsten.
De 19 våldtäkterna hade han begått mot fyra äldre, dementa kvinnor som bodde på äldreboendet. Var och en av de drabbade kvinnorna hade alltså utsatts vid ett stort antal tillfällen.
I tidningen Kommunalarbetaren fokuserar reportern Pernilla Josefsson på hur de sexuella övergreppen har drabbat den anställda personalen. Personalen mår dåligt. Ja, det är förståeligt. Chefen Petra Höglund ökar bemanningen och tar in en extra man för att stötta den manliga personalen. Men hur mår våldtäktsoffren? Dem nämner Josefsson inte över huvud taget.
Citat ur åtalet mot Melin, målnummer i Alingsås tingsrätt: B 1821-21.
”Brottet bör bedömas som grovt eftersom det avsett en stor mängd barnpornografiskt material, en större mängd bilder och filmer, varav en stor mängd bedömts som särskilt hänsynslösa, dels avsett bilder och filmer där
dokumentationen visar på verkliga övergrepp genom att bl.a. barnen utsatts för penetrationer av vuxna samt avbildats med sädesvätska i ansiktet.”
”Utsatt situation på grund av ålder och sjukdom”
Om övergreppen mot en av de dementa kvinnorna sägs i åtalet:
”NN1 befann sig i en särskilt utsatt situation på grund av ålder och sjukdom och kunde därmed inte värja sin sexuella integritet vid gärningen. Detta har Andreas Melin otillbörligen utnyttjat.
Brottet bör bedömas som grovt med hänsyn till dels tillvägagångssättet, då gärningarna har varit systematiska och Andreas Melin utnyttjat sin anställning vid äldreboendet. Andreas Melin har visat särskild hänsynslöshet och
råhet genom att utnyttja målsägandens skyddslösa ställning och oförmåga att ta hand om sig trots att han har haft till uppgift att vårda målsäganden.”
Den 30 september 2022 skärper Hovrätten för Västra Sverige tingsrättens dom mot Andreas Anup Melin. Han döms till åtta år och sex månaders fängelse för grov våldtäkt vid 19 tillfällen och för grovt sexuellt tvång vid fem tillfällen. När rättegången hölls hade tre av de våldtagna kvinnorna avlidit. Melin döms också för grovt barnpornografibrott och grovt förtal.
I Eslöv fick enligt Skånska Dagbladet en dömd våldtäktsman jobb i hemtjänsten men fick sluta efter sexövergrepp mot brukare. Mannen är tidigare dömd i Lunds tingsrätt för våldtäkt mot barn. Enligt Eslövs kommun hade mannen bluffat sig till jobbet.
Rätten att begära utdrag ur belastningsregistret gäller inte personal i äldreomsorgen
Svenska kommuner har rätt enligt lag (Lag 2013:852, under Fredrik Reinfeldts (M) regering) att begära ut utdrag ur belastningsregistret för personal som arbetar med barn i bland annat skola och förskola. Motsvarande lagliga rättighet gäller inte för personal som arbetar inom äldreomsorgen.
En undersökning gjord av Sveriges Radio visar att en majoritet av kommunerna anställer folk i hemtjänsten utan att begära utdrag ur belastningsregistret. I praktiken kan man plocka in folk direkt från gatan för det ansvarsfulla jobbet att ta hand om våra far- och morföräldrar.
Uppsala kommun har till exempel inte brytt sig om att kontrollera eventuell brottslighet hos anställda som har beretts tillträde till sköra hjälpbehövande äldre och har nycklar till deras bostäder. En statlig utredning arbetar på att utöka rätten att begära utdrag ur belastningsregistret även när det gäller personal inom äldreomsorgen.
Våldtog äldre förståndshandikappad kvinna
För ett år sedan dömdes 31-årige Omar Haddou av Malmö tingsrätt till 3,5 års fängelse för en anal våldtäkt mot en äldre kvinna med intellektuell funktionsnedsättning. Mannen arbetade inom den kommunala hemtjänsten i Malmö, och brottet ägde rum i kvinnans hem.
Enligt domen förekommer mannen under sammanlagt fjorton avsnitt i belastningsregistret. Han har vid flera tillfällen under de senaste tio åren dömts till fängelse och skyddstillsyn för bland annat narkotikabrott, rån, urkundsförfalskning samt olovlig körning.
Mannen redovisade sitt belastningsregister för Malmö stad när han sökte jobb i hemtjänsten. Han fick jobbet ändå.
Man från hemtjänsten mördade 94-årig kvinna
Den 30 juli i år dömde Uddevalla tingsrätt 49-årige Christopher Johansson till livstids fängelse för mordet på en 94-årig kvinna i Strömstad. Hovrätten fastslog senare domen och skriver att 49-åringens agerande varit ”särskilt hänsynslöst” och visat på ”total kyla”. Johansson dömdes också att betala skadestånd på 110 000 kronor vardera till kvinnans två döttrar och ersätta dödsboet för begravningskostnaderna.
Christopher Johansson var anställd i hemtjänsten i Strömstad och kom på regelbundna besök hos den 94-åriga kvinnan. Samtidigt var han synnerligen aktiv i olika dataspel på nätet där han levde ut vålds- och mordfantasier.
Röjde själv mordet i en grupp på nätet
Han mördade den 94-åriga kvinnan i hennes eget hem genom att linda plastfolie runt hennes huvud så att hon långsamt kvävdes till döds. Han filmade mordet och skickade filmen till en Fortnitegrupp. Det var på det sättet mordet avslöjades. När en av döttrarna, som bodde tillsammans med sin mamma, kom hem från jobbet fann hon mamman sittande död i sin fåtölj och trodde att mamman hade dött en naturlig död.
En kvinna som var med i Fortnitegruppen ringde upp Christopher Johansson och spelade in när han erkände brottet. Då först inledde Polisen en mordutredning med en tydlig misstänkt – och då var kvinnan redan kremerad och begravd.
Ur Jens Ganmans text igen:
“Maj”:
”Jag arbetar inom hemtjänsten i södra Sverige. Sen några år tillbaka har vi med jämna mellanrum fått ‘förstärkning’ av unga killar från ex. Afghanistan, Syrien, Somalia och andra ställen, inte minst sommartid. Bitvis har det varit katastrof där vissa dementa brukare har utsatts för övergrepp och ibland grova sådana.
Vid dom tillfällen det skett, eller misstänks ha skett, har vi fast anställda slagit larm till våra chefer. Det vi berättat har mötts med irritation och sen handlingsförlamning.
Hela grejen har setts som oerhört känsligt och bortförklarats med ‘kulturella skillnader’.
Vi som har sagt ifrån har blivit ombedda att testa ‘dialog’, men jag sa till min chef att det går väl inte att föra ‘dialog’ med våldtäktsmän eller människor som satt i system att behandla äldre, försvarslösa människor på ett nonchalant, förnedrande eller rentutav farligt sätt. Sånt där måste polisanmälas… (…)… och när jag sa det på uppföljningsmötet blev det dålig stämning. Det slutade med att killarna sas upp, utan åtgärd.”
”I gammelmedia är man sparsam med att ge allmänheten ledtrådar om de hemtjänstanställdas identiteter. Dels av publicistiska skäl, men också för att det finns en inbyggd värdegrundsbroms hos många journalister: negativa nyheter om invandringens effekter ska begränsas och förskönas. Man talar hellre om de positiva aspekterna.”
En anställd som Jens Ganman talar med säger:
“Dom flesta som jobbar inom hemtjänsten vet precis vilka som begår såna här övergrepp. Jag har jobbat tjugo år inom hemtjänsten och innan 2018-19 hörde man i princip inte om den här typen av problem. Det har ju funnits en idé om att de här killarna ska fungera som ‘extra händer’ åt oss med utbildning, och ja… extra händer har vi verkligen fått, fast kanske inte som vi tänkte eftersom dessa extra händer ibland gör ‘extra saker’ som dom absolut inte ska göra.
Vissa av dom här personerna är direkt olämpliga att jobba med vård och människor. Dels har dom med sig en helt annan syn på kvinnor från sina hemländer, dels har dom låg respekt för Sverige i allmänhet… alltså för våra värderingar. Dom förstår heller inte att dom 80/90-åringar dom sköter om i hemtjänsten är människor som byggt upp det välstånd dom själva drar nytta av.
Det som gör mig mest frustrerad är att sånt här ofta tigs ihjäl av cheferna. Dom kan erkänna att övergrepp förekommer, men därifrån till att prata om vilka det är som ligger bakom är steget långt.
Jag är själv rädd för att bli gammal för jag vet hur det kan gå till numera. Det är en fruktansvärd känsla.”
Julia Caesar 