Svenska berättelser – två nya poddar

Under rubriken Svenska berättelser” börjar jag nu publicera podcasts som dels bygger på svensk historia, dels på min egen släktforskning. Jag lägger också ut berättelserna i min kanal på YouTube

Här är de två första. Allhelgonatid är en stillhetens tid då vi gärna stannar upp ett slag, tänder ett ljus och reflekterar över våra förfäder – de människor utan vilka vi själva inte hade existerat.

Sju år gammal är pojkpalten. En liten linlugg som tusentals andra. Nu står han framför en enorm vit byggnad med en oro som stångas och hamrar i bröstet. Det stora vita huset är socknens fattighus. Där lämnas pojken för att tillbringa resten av sin barndom.

Fortsätt läsa ”Svenska berättelser – två nya poddar”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

PODD: Medias familjedynastier

Krönikan om hur prestigefyllda och välbetalda jobb i public service tenderar att gå i arv i mediefamiljer, i synnerhet inom skattefinansierade public service, finns nu som podd.

Omkring 8,5 miljarder kronor drivs in från skattebetalarna varje år för att hålla igång Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion.

Genom att bygga upp familjedynastier, där utrymme och makt går i arv eller fördelas till familjemedlemmar på annat sätt, kan journalistfamiljer och medieklaner säkra att deras politiska åsikter lever vidare och fortsätter att kolporteras ut till svenska folket. Det är ett sätt att garantera maktinnehav in i framtiden.

Fortsätt läsa ”PODD: Medias familjedynastier”

Kent Andersen: ”Vi lever i de enkla lösningarnas tid”

Den norske författaren, musikern och politikern (FrP) Kent Andersen är väl bekant för mina läsare. I sin senaste krönika på Document.no skriver han om de enkla lösningarna – som sällan blir vad man har tänkt sig.

Jag har översatt hans text från norska.

Kent Andersen, norsk författare, musiker och politiker (FrP).

Av Kent Andersen 

När jag var sju år 1969 blev jag genom NRK (norsk public service) exponerad för svält och fattigdom i Afrika. Och den medföljande nioåringen hade ögonblickligen lösningen: alla i Norge kunde tömma kylskåpet och sända matpaket!

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”Vi lever i de enkla lösningarnas tid””

Douglas Murray om woke – en parallell epidemi

Världen är just nu upptagen av coronapandemin. Det går naturligtvis inte att jämföra betydelse och verkningar av epidemier, men parallellt med coronaviruset sprids en ödesdiger, hårt politiserad epidemi i Västvärlden: woke – den extrema, totalitära form av politisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, hudfärg, sexuell läggning och klass.

Smitthärden är framför allt brittiska och amerikanska college och universitet. Därifrån sprider sig smittan över hela Västvärlden.

I den här intervjun i brittiska The Sun – den bästa intervjun med honom som jag har sett hittills – intervjuas författaren och debattören Douglas Murray om den form av extraordinär galenskap som kallas woke.

Intervjuaren är The Sun’s Steven Edginton, som är något decennium för ung för att egentligen förstå vad Douglas Murray pratar om. Men han ställer hyfsade frågor och låter Murray prata på ganska ostörd. Douglas Murray är tillräckligt självgående för att inte behöva ledas i någon riktning.

Fortsätt läsa ”Douglas Murray om woke – en parallell epidemi”

Joakim Lamotte mot SVT:s handplockade lögnhalsar

Om du orkar – se SVT:s senaste bottennapp här. Det kräver en hel del energi, kan jag säga. Även med SVT-mått mätt passerar ”debattprogrammet” Sverige möts alla anständighetens gränser.

Utlagt på YouTube av Jimmie Man.

Åh, vad de måste ha slitit sitt hår och vikt hundöron på sina sammanträdesanteckningar på SVT Göteborgs debattredaktion! Ur ändlös brainstorming med otaliga ursörplade kaffemuggar, tvångsfinansierade med mer än 8 miljarder av skattebetalarnas pengar, får vi detta nya lågvattenmärke.

Jag gömde mig bakom en gardin och tjyvlyssnade på ett av planeringsmötena. Det här är vad jag hörde.

Fortsätt läsa ”Joakim Lamotte mot SVT:s handplockade lögnhalsar”

Kent Andersen: ”FN:s Agenda 2030 är en kommunistisk kupp”

Den norske författaren och politikern (FrP) Kent Andersen har i en krönika på Document.no granskat FN:s Agenda 2030 som världens regeringar tänker genomföra på bara tio år. En högst oroande läsning.

Under täckmantel av ”hållbarhetsmål” och ”omfördelning” finner han en utopisk fantasiprodukt som är omöjlig att genomdriva utan att införa en totalitär kommunistisk världsregering.

Agenda 2030 är ett kommunistiskt manifest. En kupp.

Kent Andersen, norsk författare, journalist, musiker och politiker.

Av Kent Andersen

Översättning från norska: Julia Caesar.

Flera läsare har bett oss skriva om FN:s Agenda 2030, för den politiska plattformen är nu själva drivkraften i västlig politik. Plattformen är känd som FN:s hållbarhetsmål och ska medföra ”grundläggande förändring” för att säkra ”global stabilitet och jordens hållbarhet”.

Men när så många ska få så mycket, vem är det som ska förlora? Och ska det ske frivilligt eller med tvång? Hållbarhetsmålen ser bra ut på ytan, men under ytan lurar ett monster.

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”FN:s Agenda 2030 är en kommunistisk kupp””

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna

Den här texten handlar om ett gigantiskt bedrägeri. Om hur kvinnor har låtit sig bedras av politiska och ekonomiska intressen med en dold agenda. När den starka staten (S) efter andra världskrigets slut ville förmå kvinnorna att lämna sina barn och gå ut på arbetsmarknaden var agendan tvingande – men kamouflerades med ideologisk täckmantel.

Mycket vatten har runnit under broarna på ett halvsekel. Det var på själva julafton 1965 som Dagens Nyheter publicerade feministen Barbro Backbergers (1932-1999) rasande angrepp på familjen, debattartikeln ”Den heliga familjen”. Artikeln finns att läsa här.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna”

”Medierna är bara propagandamedia för globalismen”

Medan du griljerar skinkan och slår in de sista julklapparna.

I svåra tider ska vi lyssna på vise män (och kvinnor). I den här färska videon från Swebb-tv samtalar Mikael Willgert och Lars Bern om hur SVT har tagit ensidig ställning för globalisterna, och därmed för de internationella finansintressena – som egendomligt nog backas upp av vänstern.

”De globalistiska finansintressena har totalt kidnappat vänsterrörelsen, och vänsterrörelsen har övergivit människorna i samhället” säger Lars Bern.

Fortsätt läsa ””Medierna är bara propagandamedia för globalismen””