Exit Thomas Mattsson

En av Sveriges värsta förtryckare av andra människors åsikter, Thomas Mattsson, har avgått som chefredaktör för Expressen. Den påtagliga brådskan tyder på att han inte avgår frivilligt utan med omedelbar verkan har fått sparken av ägarfamiljen Bonnier. Sitt uppdrag har han själv tolkat som ett kall besläktat med den åsiktsförföljelse av oliktänkande som i decennier pågick i DDR och övriga Sovjetväldet.

Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen 2009-2019.

Vänner av yttrandefrihet har anledning att korka upp champagnen. En åsiktstyrann har fallit, en av många. Återstår att se vilken post som väntar Mattsson i den mediala ryggdunkarklubben.

Fortsätt läsa ”Exit Thomas Mattsson”

Thomas Mattsson och stoltheten

Thomas Mattsson, chefredaktör för hattidningen Expressen

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är stolt över att ha hängt ut och skandaliserat enskilda privatpersoner i tidningen, röjt deras identitet och förstört deras liv.

Han är stolt över att ha smutskastat människor så att de i vissa fall har tagit sina egna liv, i andra fall kollapsat och fått tas in för akut vård på grund av överhängande självmordsrisk. I åter andra fall sparkats från sina jobb, uteslutits ur sina fackförbund och frusits ut av familj och vänner.

Fortsätt läsa ”Thomas Mattsson och stoltheten”

Thomas Mattsson och skadeglädjen

Expressens chefredaktör Thomas Matsson frustar av skadeglädje. Än en gång har han lyckats trampa ner en privatperson utan makt och resurser i skiten. Det är nämligen vad Thomas Mattsson visar att media, i synnerhet Expressen, är till för: att trampa nedåt. Ju svagare och mer utsatt den utvalda personen är, desto bättre.

Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen

Att tvåla till och trycka ner vanliga medborgare med andra åsikter än Mattssons egna så grundligt att de helst aldrig reser sig igen – då mår Thomas Mattsson bra. Då får han fart på endorfinerna och njuter av sin makt och de miljoner som Expressens ägare, familjen Bonnier, ständigt fyller hans plånbok med.

Fortsätt läsa ”Thomas Mattsson och skadeglädjen”