Thomas Mattsson och skadeglädjen

Expressens chefredaktör Thomas Matsson frustar av skadeglädje. Än en gång har han lyckats trampa ner en privatperson utan makt och resurser i skiten. Det är nämligen vad Thomas Mattsson visar att media, i synnerhet Expressen, är till för: att trampa nedåt. Ju svagare och mer utsatt den utvalda personen är, desto bättre.

Att tvåla till och trycka ner vanliga medborgare med andra åsikter än Mattssons egna så grundligt att de helst aldrig reser sig igen – då mår Thomas Mattsson bra. Då får han fart på endorfinerna och njuter av sin makt och de miljoner som Expressens ägare, familjen Bonnier, ständigt fyller hans plånbok med.

Nu gottar sig Mattsson åt att Svea hovrätt avslår prövning av det mål mot honom om grovt förtal av pensionären Jim Olsson som behandlats i Stockholms tingsrätt tidigare i år.

Den nu 71-årige Jim Olsson, pensionerad docent i fysikalisk kemi, var en av de privatpersoner som skandaliserades som ”näthatare” (översättning: människor som har fräckheten att hysa egna åsikter) med bilder och braskande rubriker i en massuthängning i Expressen i december 2013.

Jim Olsson är inte folkvald politiker eller känd offentlig debattör. Han har ingen maktplattform. Han är en svensk pensionär som oroar sig över utvecklingen i Sverige.

Uthängningen gjordes i intimt samarbete mellan Expressens journalister och den våldsbejakande Researchgruppen, före detta AFA Dokumentation.

Gruppen hade kommit över känsliga uppgifter till mer än 100 000 användarkonton och tankat ner tre miljoner kommentarer från nätsajterna Politiskt inkorrekt, Avpixlat, Fria Tider och Realisten och också kunnat röja identiteten på de anonyma användarna.

Privatpersoner som trodde att de var anonyma och att vi har yttrandefrihet i Sverige utsattes för oannonserade och obehagliga besök i sina privata bostäder av Expressens reportrar och fotografer med kameran i högsta hugg.

När Expressens reporter Jimmie Fredriksson och en fotograf trängde sig in på Jim Olssons tomt och objudna ringde på hans dörr bad han dem att dra åt helvete.

Expressens motiv till förföljelsen av invandringskritiska privatpersoner var politiska. Det framkom under tryckfrihetsrättegången i Stockholms tingsrätt mot tidningens ansvarige utgivare Thomas Mattsson i februari i år.

Under rättegången vittnade de som genomförde kampanjen, hyenereportrarna David Baas och Christian Holmén, att uthängningarna av privatpersoner var en motkampanj från tidningen efter att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen 2010. Expressen kunde alltså inte acceptera ett demokratiskt valresultat. Syftet var att skrämma människor som uttryckt sig invandringskritiskt i sociala medier till tystnad.

Jim Olsson tillskrevs citat som i flera fall visade sig vara falska. Det visste naturligtvis Expressen. Ändå fick de falska citaten stå kvar i texten. Först när Jim Olsson lämnat in ärendet för enskilt åtal nästan två år senare rättade Expressen artikeln.

Tack vare en insamling på nätsajten Fria Tider kunde Jim Olsson anlita advokat och stämma Expressen och Thomas Mattsson för grovt förtal. De insamlade medel som gav Olsson den möjlighet som en vanlig medborgare annars inte har – att få sin sak rättsligt prövad – hånades öppet av Thomas Mattson när han triumferande meddelade den friande domen i Stockholms tingsrätt den 9 februari:

”Eftersom Jim Olsson drivit detta mål för pengar som samlats in av hatsajten Fria Tider och då fick ihop cirka en halv miljon kronor, så får man väl anta att han kommer att begära överprövning för att slippa betala de cirka 870 000 kronor som saknas för att han ska kunna göra rätt för sig.”

Notera uttrycket ”göra rätt för sig”.
Gör Thomas Mattsson ”rätt för sig”?

Den politiskt tillsatta tryckfrihetsjuryn i Stockholms tingsrätt ställde sig utan att darra på handen på maktorganet Expressens sida mot en enskild privatperson och frikände tidningen på alla punkter. En jury i ett tryckfrihetsmål behöver inte ens uppge några domskäl. Jim Olsson är tvungen att betala Thomas Mattssons och Expressens rättegångskostnader på 650 000 kronor plus sina egna advokatkostnader på 720 000 kronor. Summa 1 370 000 kronor – givetvis omöjligt för en pensionär att få fram.

Det inser naturligtvis Thomas Mattsson. Men han kan ändå inte avhålla sig från att håna Jim Olsson när hovrätten nu vägrar ta upp hans förtalsmål. Den halva miljon som Fria Tiders insamling gav verkar sticka ordentligt i Thomas Mattssons ögon. Han själv har det knappast knapert men verkar fortfarande ha väldigt ont av att vanliga svenskar ville stödja att Jim Olsson fick sitt ärende rättsligt prövat.

Chefredaktören för Sveriges största hattidning drar sig inte heller för att kalla Fria Tider och andra sajter i alternativmedia för ”hatsajter”.

”När det gäller Jim Olsson så avslöjades han i Expressens granskning av de anonyma opinionsbildare som försöker påverka den allmänna debatten om integration med främlingsfientliga påståenden, som skribenterna inte vill stå för i offentligheten. Expressen blottlade detta, och flera hatsajter – hatsajter! – som Fria Tider med flera samlade in pengar för att stämma tidningen men Expressen friades på alla punkter. Jim Olsson skulle därför betala också Expressens rättegångskostnader.”

Innebörden av hovrättens beslut att inte pröva tingsrättens friande dom av Thomas Mattsson är tydlig. Det visar att yttrandefrihet heter pengar och att media med Expressen i spetsen lugnt kan fortsätta att begå grova etiska övergrepp mot privatpersoner. En enskild person är i praktiken helt rättslös när han eller hon fått sitt liv slaget i spillror av uthängning, drev och förtal i media.

”Svenska staten ska enligt Europakonventionen bland annat skydda rätten till rättvis rättegång och tillhandahålla effektiva rättsmedel. Trots Europadomstolens praxis, enligt vilken den svenska tryckfrihets- och yttrandefrihetsprocessen anses vara bristfällig, står den enskilde rättslös när man förtalas av mediebolag” skriver Jim Olssons advokat Sargon De Basso och ytterligare sex jurister i en debattartikel i Dagens Juridik.

”Den enskilde förväntas på egen hand och med egna medel driva saken i domstol. Staten medger inte rättshjälp för ombudskostnaderna. Vid förlust i domstol är huvudregeln att den enskilde ska betala mediebolagens advokatkostnader. Parternas samlade ombudskostnader kan ibland överstiga miljonbelopp.
Man ska alltså helst vara mångmiljonär för att få sin sak prövad i domstol. Med dagens rättegångsordning är den enskilde förloraren” skriver juristerna.

Pengar är det maktmedel som gör det möjligt för medias makthavare att begå hemfridsbrott, hänga ut, demonisera och skandalisera vanliga medborgare utan några rättsliga konsekvenser. Det är ett av flera tecken som visar att Sverige befinner sig i snabb glidning från demokrati till ett debatt- och åsiktsklimat som vanligen förknippas med diktaturer.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver hånfullt att den som vill stämma en tidning ”kanske bör tänka till ett varv till”.

Han har inga problem med att skicka ut reportrar och fotografer för att tränga sig på och ofreda privatpersoner i deras hem. Men när den nyligen bortgångne medborgarjournalisten Bechir Rabani från Megafonerna knackade på hemma hos Thomas Mattsson själv öppnade han inte dörren.

”Kommer de hem till oss så går vi hem till dem” sa Bechir Rabani.

Att använda journalisternas egna, ”helt normala arbetsmetoder” mot dem själva och göra oannonserade hembesök stämplades plötsligt som ”hot” och ”trakasserier”.

Expressens ökände hyenereporter David Baas tog också kontakt med Bechir Rabanis arbetsgivare för att få honom sparkad från jobbet. Så långt är Expressen beredd att gå för att tysta invandringskritiker och andra regimkritiker.

I Annika Hamruds karaktärsmord på mig i Expressen 2015 offentliggjordes till och med min sjukdomshistoria. Vilka andra totalitära maktsystem påminner det om?

Jag tvivlar inte på att Thomas Mattsson av flera skäl kan ha vissa svårigheter med att se sig själv i spegeln. Hans försvar av Expressens hetskampanjer mot oliktänkande privatpersoner är rent vämjeligt.

”Expressens historiska uppdrag och ständiga värdegrund är ju att med tryck- och yttrandefrihet som verktyg och vapen bygga och försvara ett öppet och demokratiskt samhälle; detta är ett ”ärende” – som Expressens första chefredaktör Ivar Harrie kallade vår värdegrund – som ankommer alla etablerade journalistiska medier, från public service till kommersiella medieföretag, och därför var det totala friandet viktiga.”

Expressens så kallade värdegrund stinker.