Efter det rabalder som utlöstes av en krönika i danska Jyllands-Posten nyligen återkommer historikern, författaren och debattören Mikael Jalving med en ny krönika, publicerad i Jyllands-Posten (låst artikel) söndagen den 26 februari.
Jag har Mikael Jalvings tillåtelse att publicera texten och har översatt den till svenska.
Vilka faktorer har möjliggjort århundradets största misstag, massinvandringen, frågar sig Mikael Jalving. Den som vill ha ytterligare fördjupning i ämnet rekommenderas att läsa mitt senaste blogginlägg; ”Kvinnors lust till svarta män drivande i invandringen”.
Mikael Jalving, dansk författare, historiker och debattör.
Den intensiva invandringen från Mellanöstern och Nordafrika under 1980- och 1990-talen var århundradets största misstag. Först och främst för att den är irreversibel, det vill säga inte kan göras om eller förbättras.
En podd – OBS! med bildspel! – om frihet och fångenskap, om rädsla och förtröstan.
Om nödvändiga fängelser för kriminella personer och de onödiga fängelser vi själva bygger åt oss av politisk korrekthet och rädsla för att stötas ut ur flocken.
Podden handlar också om vårt behov av tillit och förtröstan.
Med utgångspunkt i en kritisk granskning av i stort sett obruten socialdemokratisk politik sedan 1932 tar jag upp den bolsjevikinspirerade kampen mot kärnfamiljen och den likaledes Sovjetinspirerade utplåningen av genuin bebyggelse i våra städer under 1950-70-talen.
Under den så kallade ”Norrmalmsregleringen” på 1950-70-talen revs de gamla Klarakvarteren och nedre Norrmalm i Stockholm och förvandlades till en gigantisk krater.
Ett övergrepp på hela svenska folket som försvagade vårt psykiska immunförsvar mot nästa övergrepp, massinvandringen.
Jag vill bara meddela mina kära läsare och lyssnare att jag inte kommer att synas till här på bloggen på ett tag. Jag arbetar nämligen med en musikdokumentär om Sveriges nationalikon, Jussi Björling (1911-1960).
The One and Only.
Den världsberömde sångaren och den mångfacetterade människan.
Därför publicerar jag namn och bild på gärningsmannen Abushi Shamse Kamal
Abushi Shamse Kamal är enligt åldersutredning 15 år gammal, minderårig men straffmyndig. Han kommer att dömas för mordförsök och grov våldtäkt på barn, två synnerligen grova brott.
Brottens synnerliga allvar, att de riktar sig mot ett barn och det faktum att Abushi Shamse Kamal har erkänt är för mig tillräckliga skäl att inte dölja gärningsmannens identitet. Mängder av DNA-bevis finns mot honom.
Huvudförhandlingen i Skellefteå tingsrätt (Mål nr 628-22) ställdes in den 17 oktober i väntan på att han ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Resultatet av den lämnades till tingsrätten den 30 november. Huvudförhandlingen återupptas den 7 december. Jag har läst polisens förundersökning (FUP).
OBS! Känsliga läsare varnas! De brott som beskrivs i texten är sällsynt vidriga
Abushi Shamse Kamal, 15-årig etiopier. Kommer att dömas för grov våldtäkt på barn och för mordförsök på en nioårig flicka i Skellefteå.
Det ser ut att bli en fin dag. Det är mitt på sommarlovet, men Josefin (fingerat namn), nio år, är ändå på fritids. Almanackan visar torsdag den 7 juli 2022, och klockan är någonstans mellan 15.20 och 15.30. Hon har sett på en film, och nu säger hon adjö till fröken Anna M och ska cykla hem. Hon står med ryggen mot ytterdörren och säger:
Det gör ont när utopier faller och tolkningsföreträden brister. Efter valet ser vi fantomsmärtorna och aggressiviteten hos det vänsterliberala etablissemang som i minst sex årtionden har hamrat fast sitt åsiktsmonopol och nu häpet ser sitt tolkningsföreträde hotat. De har tagit sig rätten att mobba, demonisera, stigmatisera och straffa ut människor som har andra åsikter än de själva.
En mycket lång period av demonisering av Sverigedemokraterna från media och 7-klövern går mot sitt slut. Sverige har förlorat minst 20 år som kunde ha använts till att lösa svåra problem. Innerst inne vet Socialdemokraterna att deras sekellånga epok vid makten är över för alltid.
Klyftan. Ännu tydligare efter valet.
Efter valet och med ett maktskifte på regeringstaburetterna känner åsiktskorridorens tillskyndare marken försvinna under fötterna. Det är en ovan och av allt att döma oförutsedd upplevelse. Den ohöljda häpnaden är påfallande.
Vad är mod? Vad är en modig människa? Var går gränsen mellan mod och dumdristighet? Varför vågar så få människor vara modiga?
Zoia Zakariasdotter ställer de här frågorna och många andra i sin serie ”Modiga människor”. I det här avsnittet försöker jag svara. Svårt, för jag anser inte alls att jag är en modig människa.
Programmet handlar bland annat om Dagens Nyheters utveckling från respekterad nyhetstidning med en rad skickliga skribenter – till det oanständiga propagandaorgan tidningen är idag.
Det mod som många vill tillskriva mig handlar istället om att det för mig alltid har varit självklart att uttrycka mina åsikter. Det är inte en fråga om mod. Jag är uppvuxen i en familj och släkt där det var naturligt att säga vad man tycker.
Det finns inga enkla sätt att stoppa den gängrelaterade grova våldsbrottslighet som härjar i Sverige och är en av de största frågorna i valet.
Så gott som dagligen skjuts människor ihjäl i kallblodiga avrättningar. Adekvata och nödvändiga åtgärder för att minska gängvåldet förutsätter mycket långtgående politiska beslut som inga sittande politiker hittills visar några tecken på att ens överväga. Generellt verkar de inte ens ha förstått problemets allvar.
Oavsett vilka kortsiktiga åtgärder politikerna tar till är vi instängda i vårt land med en kraftigt ökande våldskriminalitet. Orsaken är det folkutbyte som genomförs sedan decennier och som har accelererat i raketfart de senaste 20 åren.
“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the Gods wish to destroy they first make mad).
Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998), den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, kallat “Rivers of Blood”, som Powell höll i Birmingham lördagen den 20 april 1968.
Enoch Powell (1912-1998), den bäste Prime Minister som England aldrig fick. Han rasistförklarades och manövrerades bort av Edward Heath. Men hans profetia 1968 ser vi idag förverkligad.
”Rasmus Paludans aktion (att bränna koranen) avslöjar något viktigt: det finns stora grupper av svenska medborgare som förbehåller sig rätten att ta till våld mot samhället, polisen, demokratin och yttrandefriheten om samhället inte åtlyder deras moraliska koder och interna lagar.
Alla som har önskat islam hjärtligt välkommen in i den svenska demokratin är livrädda för den verklighet Paludan avslöjar, för då har de också ansvaret både för upploppen och för Sveriges djupa kris. Därför måste Paludan till varje pris stoppas.”
Det skriver den norske författaren, musikern, politikern och samhällsdebattören Kent Andersen i den här islamkritiska texten på document.no, som jag har översatt från norska.
I påskupploppen 2022 skadades mer än 100 poliser i våldsamma angrepp från muslimska aktivister. Islam visar sitt sanna ansikte, menar den norske författaren Kent Andersen.