Vad är en modig människa?

Vad är mod? Vad är en modig människa? Var går gränsen mellan mod och dumdristighet? Varför vågar så få människor vara modiga?

Zoia Zakariasdotter ställer de här frågorna och många andra i sin serie ”Modiga människor”. I det här avsnittet försöker jag svara. Svårt, för jag anser inte alls att jag är en modig människa.

Programmet handlar bland annat om Dagens Nyheters utveckling från respekterad nyhetstidning med en rad skickliga skribenter – till det oanständiga propagandaorgan tidningen är idag.

Det mod som många vill tillskriva mig handlar istället om att det för mig alltid har varit självklart att uttrycka mina åsikter. Det är inte en fråga om mod. Jag är uppvuxen i en familj och släkt där det var naturligt att säga vad man tycker.

Fortsätt läsa ”Vad är en modig människa?”

Demografi till döds – instängda med våldsbrottsligheten

Det finns inga enkla sätt att stoppa den gängrelaterade grova våldsbrottslighet som härjar i Sverige och är en av de största frågorna i valet.

Så gott som dagligen skjuts människor ihjäl i kallblodiga avrättningar. Adekvata och nödvändiga åtgärder för att minska gängvåldet förutsätter mycket långtgående politiska beslut som inga sittande politiker hittills visar några tecken på att ens överväga. Generellt verkar de inte ens ha förstått problemets allvar. 

Oavsett vilka kortsiktiga åtgärder politikerna tar till är vi instängda i vårt land med en kraftigt ökande våldskriminalitet. Orsaken är det folkutbyte som genomförs sedan decennier och som har accelererat i raketfart de senaste 20 åren.

På grund av den extrema invandringspolitiken har våldsbrottsligheten blivit en perpeetum mobile, en självgående evighetsmaskin. Stora delar av skadan är irreparabel. (Per Gudmundson i Bulletin).

Fortsätt läsa ”Demografi till döds – instängda med våldsbrottsligheten”

Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the Gods wish to destroy they first make mad).

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998), den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, kallat “Rivers of Blood”, som Powell höll i Birmingham lördagen den 20 april 1968.

Enoch Powell (1912-1998), den bäste Prime Minister som England aldrig fick. Han rasistförklarades och manövrerades bort av Edward Heath. Men hans profetia 1968 ser vi idag förverkligad.

Fortsätt läsa ”Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?”

Kent Andersen: ”Paludans koranbränning avslöjar islams hat mot det svenska samhället”

Rasmus Paludans aktion (att bränna koranen) avslöjar något viktigt: det finns stora grupper av svenska medborgare som förbehåller sig rätten att ta till våld mot samhället, polisen, demokratin och yttrandefriheten om samhället inte åtlyder deras moraliska koder och interna lagar.

Alla som har önskat islam hjärtligt välkommen in i den svenska demokratin är livrädda för den verklighet Paludan avslöjar, för då har de också ansvaret både för upploppen och för Sveriges djupa kris. Därför måste Paludan till varje pris stoppas.”

Det skriver den norske författaren, musikern, politikern och samhällsdebattören Kent Andersen i den här islamkritiska texten på document.no, som jag har översatt från norska.


I påskupploppen 2022 skadades mer än 100 poliser i våldsamma angrepp från muslimska aktivister. Islam visar sitt sanna ansikte, menar den norske författaren Kent Andersen.

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”Paludans koranbränning avslöjar islams hat mot det svenska samhället””

Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?

För tio år sedan, 2012, skrev jag krönikan ”Rapport från gränsen”. Nu publicerar jag den igen, med några små uppdateringar.

För vad har egentligen förändrats? Har någonting förändrats? Finns det mindre anledning i dag att känna den vanmakt och förtvivlan över utvecklingen i Sverige som jag kände då?

Vi befinner oss vid en gräns. Vi är på flykt från ett land som inte längre finns. Vi är många, och vi blir hela tiden fler.

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio

För ett år sedan fick journalisten Per Shapiro, 50, nog. Han hade frilansat för statskontrollerade Sveriges Radio i flera år och såg hur den publicistiska friheten inskränktes alltmer. Han bestämde sig för att bryta sig loss från public service och starta en egen kanal där han kan bedriva den fria och oberoende journalistik som han brinner för.

Per Shapiro.

I det senaste av de brev som han regelbundet skickar ut till sina lyssnare skriver han:

”Fröet planterades av en journalistkompis senhösten 2020. Efter att jag – för inte första gången – gnällt lite över sakernas tillstånd på Sveriges Radio, skrev hon i ett mejl: ”Men ska du inte starta ”Folkets Radio” i stället!”

Fortsätt läsa ”Per Shapiro tog steget – från Sveriges Radio till Folkets Radio”

Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen

Den politiska korrektheten är inte bara ett språkbruk. Den är ett smygande, långsamt verkande gift som förgiftar och förlamar befolkningen i hela Västvärlden. I Sverige har den nått rekordnivåer, eftersom svenskar oftast är av vänsäll och anpasslig, stundom feg natur, obenägna att stå upp för sig själva och ta konflikter.

Här är en liten checklista för dig som inte vill låtsas vara en annan än den du är, som har svårt för att ljuga och vill stärka din förmåga att stå emot grupptryck och ängslan att bli utesluten ur flocken.

Kaffekalas med släkten i grönskan 1932. Den politiska korrektheten var ännu inte uppfunnen.
  1. Börja med att ge akt på ditt språk. Om du kommer på dig själv med att säga ”ungdomsgäng” när det handlar om invandrargäng och ”utsatta områden” om platser där invandrare skjuter ihjäl varandra, våldtar och krigar om narkotikarevir istället för att lära sig svenska, arbeta och anpassa sig till Sverige – då är du i farozonen för politisk korrekthet och bör reflektera över vilka ord du använder och varför du använder dem.

De här orden och många andra används frekvent i media, och de har ett syfte: att förneka eller försköna konsekvenserna av massinvandringen och slippa bli kallad ”rasist” eller andra tillmälen. Men det är inte rasism att öppet diskutera invandringens negativa konsekvenser.

Fortsätt läsa ”Så undviker du att bli politiskt korrekt – nio råd till dig i riskzonen”

Peder Jensens liv slogs i spillror av medias lögner

Norska medias lögner har slagit Peder Jensens liv i spillror.

I samband med Anders Behring Breiviks terrordåd i Oslo och på Utöya den 22 juli 2011 beskylldes Peder Jensen för att ha ”inspirerat” Breivik till terrordåden. Orsaken var att Breivik, utan Jensens kännedom eller tillåtelse, hade citerat Jensens blogg i sitt så kallade manifest, som omfattade mer än 1 500 sidor.

Norska media utsåg Peder Jensen till syndabock och startade ett drev och en hetsjakt, byggd på lögner, som tvingade Jensen att gå i landsflykt. Fortfarande elva år senare kan Peder Jensen inte få ett arbete i Norge. Han har sökt många och är överkvalificerad för de flesta. I Norge råder ett politiskt åsiktsförbud – precis som i Sverige.

Jag har tidigare skrivit om Peder Jensen här och här.

Författaren Peder Jensen, känd som bloggaren Fjordman.

Den stora norska nätsajten Document.no publicerade på torsdagen en artikel av Peder Jensen, där han redogör för de jobb han har sökt och det bemötande han har fått.

Fortsätt läsa ”Peder Jensens liv slogs i spillror av medias lögner”

Smärtbärarna

I alla tider har det funnits smärtbärare, människor som har en större känslighet än andra och som bär psykisk smärta åt dem som inte själva förmår härbärgera den. Coronapandemin har ställt fenomenet på sin spets. Har bärandet av andras smärta någonsin varit så utbrett som i dag? I Sverige är det ett fåtal, knappt 20 procent, som bär smärta åt en majoritet på drygt 80 procent.

Vi ser deras smärta, vi känner den – men vi kan, av olika skäl, inte tala om den. Tystnaden växer till en allt större klyfta mellan oss och dem. Vi är fångade i ett etiskt dilemma vars art och dimensioner åtminstone jag inte kan erinra mig ha upplevt tidigare.

Att identifiera och erkänna problemet kan vara ett steg på vägen mot en lösning. Men några garantier finns inte.

Den psykiska smärta du inte själv erkänner och förmår härbärgera överförs på andra, som får bära den åt dig.

Fortsätt läsa ”Smärtbärarna”