Musikaliska anteckningar 22. Heta tankar och svalkande musik

Svalka i ett snöigt landskap – just nu längtar många av oss dit.

Den ihållande värmeböljan drabbar oss, vecka efter vecka. Det känns som en belägring, en oavbruten gastkramning. Vi vet att det här extrema tillståndet kommer att ta slut, men vi vet inte när. Solen lyser oföränderligt, som en obarmhärtig blåslampa. Ingen nåd finns. Hettan och torkan förpassar oss till ett undantagstillstånd.

Ja ja – det finns många som älskar så här extrem värme och trivs som fisken i vattnet. Jag vet. Grattis till dem! Men det är inte dem jag tänker på. Jag tänker på gamla och sjuka som plågas obeskrivligt denna sommar, de som inte kan röra sig av egen kraft, som inte kan komma utomhus (fast det är ännu varmare där), inte ta sig ut ur rummet eller ens ta sig ur sin säng. Människor för vilka de onormala temperaturerna innebär panik och lidande och är direkt livshotande.

Dem tänker jag på, och om de befinner sig i någon vårdinrättning hoppas jag innerligt att personalen – som också lider i värmen men förhoppningsvis är frisk – ändå orkar måna om sina klinter/patienter och ge dem lite extra omsorg.

Det behöver inte vara några stora saker. En ständigt påfylld kanna kallt vatten inom räckhåll. Påminnelser om att dricka. En balja svalt vatten att doppa överhettade fötter i. Istärningar eller kylklampar invirade i en handduk att lägga på det hetaste stället. Öppna fönster med korsdrag, en fläkt om det går att få tag i. Kort sagt lite vanlig omtanke.

Jag tänker med stor medkänsla på alla som bor i lägenhet i flerfamiljshus. För en väns räkning rannsakar jag fläktmarknaden. Allting, precis allt är slut. Även butikernas demonstrationsexemplar har gått åt, och besked om nya leveranser …. möjligen i september, eller kanske nästa år.

Alla fläktar är slutsålda denna heta sommar.

Hur gör vi för att klara ett undantagstillstånd?

Vi uthärdar, med alla till buds stående medel. Vi försöker uthärda.

Det är ett nedärvt, instinktivt beteende med målet att överleva. Människan är i allmänhet bra på att klara undantagstillstånd, förutsatt att man har kropp och sinnen i någorlunda gott skick. Då kan extrema tillstånd till och med föda en desperationens kreativitet. Ett undantagstillstånd framkallar instinkter och förmågor hos oss som vi kanske inte ens visste att vi äger. I bästa fall blir vi kreativa, innovativa.

Vi gör nya prioriteringar. En vanemänniska blir förlöst från sina rutiner. När man inte orkar sätta sig i ett 40-50-gradigt transportmedel för att inhandla matvaror – när man rentav inser att det kan vara farligt – kan man leva längre än man trodde på det som finns i skåpen.

När man inte orkar städa upptäcker man att det går bra att klara sig ändå. Disken galopperar inte iväg om den får stå några dagar. När det är omöjligt att tvätta på grund av torkan är det visserligen inte så kul, men man kan faktiskt använda kläder flera dagar i rad utan att dö. Om man nu ens vill ha kläder på sig.

När man bor i ett av torka plågat område utvecklar man en tacksamhet för varje gång man kan duscha. Ingenting är längre självklart. Man häller vattnet som man kokade frukostäggen i på blommorna.

Den japanska katsuran tappade sina blad redan i juli.

Det är svårt att se trädgården avlida tyst och stilla. Vissa träd fällde sina blad redan i juli. Man kan inte resonera med sina döende växter om bevattningsförbudet och hoppas på förståelse. Vad förstår växter? Man kan bara hoppas att rötterna under den bedrövligt ihoptorkade grönskan och den torra jorden lever och håller ut till nästa år.

Torkans förödelse.
Kommer rötterna att överleva?

Man blir dum när det är varmt. Hjärnan går på lågvarv. Man orkar inte tänka, inte arbeta. När når hjärndödheten sitt maximum? Vid 28 grader? Vid 32? Man drabbas av regression, det vill säga förpassas till en lägre psykisk funktionsnivå än den där man normalt befinner sig. Varje tankeansträngning är en stor möda, ibland faktiskt oöverkomlig.

Lager av inlärd civilisationsfernissa filtreras bort, och vi regredierar till en mer primitiv nivå, styrda av våra djupaste instinkter. Ingen kan bli mer förvånad än vi själva över den grottmänniska som visar sig.

I min krönika ”När människor blir turister” försökte jag beskriva denna regression som både på grupp- och individnivå tycks drabba många av dem som, huvudsakligen sommartid och för sitt nöjes skull, förflyttar sig från sin hemort till annan plats och därmed axlar turistrollen.

Regression är ett försvarsbeteende mot omständigheter som vi inte är vana vid eller kapabla att hantera. Vi går tillbaka till ett tidigare utvecklingsstadium och gör oss små och ansvarslösa. ”Vinsten” är att vi tror oss slippa bli avkrävda ansvar.

Hur moderna, skärpta och välanpassade vi än själva anser oss vara styrs vi i många avseenden fortfarande av urgamla ”primitiva” delar av hjärnan. Jordan B Peterson, professor i psykologi i Toronto, Kanada, skriver om de här fundamentala delarna av hjärnan och hur de styr oss i sin succébok ”12 livsregler. Ett motgift mot kaos”.

Se också min nya serie ”Dagens Jordan” med dagliga citat ur boken på Twitter.

Professor Jordan Peterson.

Jordan Peterson beskriver hur humrar fungerar, och till stor del fungerar vi människor likadant. Vi har styrts av de här uråldriga delarna av hjärnan redan innan vi blev människor och innan vi hade vare sig hud, händer, lungor eller ben. De reglerar fortfarande våra uppfattningar, värderingar, känslor och beteenden.

Humrar har existerat i mer än 350 miljoner år och fungerar i väsentliga avseenden som människor.

Det är egentligen inte så konstigt om vi, när vi plötsligt befinner oss i ett liknande klimat som vi befann oss i innan vi utvecklades till människor, reagerar och beter oss som vi gjorde då. Det vill säga på ett sätt som vi som moderna nutidsmänniskor klassar som ”primitivt”. Vårt innersta väsen är primitivt. Vårt sätt att reagera på extrema tillstånd, som en värmebölja, påminner oss om det.

”När vi började uppfatta den okända, kaotiska, icke-djuriska världen använde vi kategorier som ursprungligen hade utvecklats för att beteckna den sociala djurvärld som existerade före människan. Vårt medvetande är mycket äldre än mänskligheten” skriver Jordan Peterson.

Under förutsättning att våra fysiska livsvillkor är någorlunda tillgodosedda, hur ska man tackla den temperaturgenererade utmattningen och upplevda trögheten? Själen behöver näring och stimulans även när det är 30 plusgrader. Kan det rentav vara så att det undantagstillstånd som värmeböljan utlöser i sig gör att man kan öppna sig för nya dimensioner av det man trodde att man redan kände till? Att det just i upplevelsen av ett slags nödtillstånd, när man för tillfället berövas sina vanliga kanaler för social och kulturell stimulans, finns en öppenhet som inte finns annars?

Det har varit 30 plusgrader i alldeles för många veckor, och det verkar aldrig ta slut. Då ser jag om den polske filmregissören Krzysztof Kieślowskis (1941-1996) ”Frihet – den blå filmen” från 1993, den i mitt tycke allra vackraste av de tre filmerna i hans så kallade Trikolorentrilogi. För vilken gång i ordningen jag ser den vet jag inte. Jag vet bara att den talar till mig på ett nytt sätt.

Filmen handlar om en ung kvinna som förlorar sin man och femåriga dotter i en bilolycka. Den beskriver den mänskliga existensen utifrån dess absoluta nollpunkt. Det är där kvinnan befinner sig efter att ha förlorat allt. Ensam i tomhet och förlust ska hon bygga upp ett nytt liv, en ny existens, åt sig. Den avlidne maken var tonsättare, och filmen slutar med en kör ur ett musikstycke som han just skrivit.

OBS! Filmen kan just nu ses på SVT Play – men bara fram till midnatt den 4 augusti. Se den!

Juliette Binoche spelar huvudrollen i ”Frihet – den blå filmen”.

När jag undersöker texten i slutkören visar den sig härstamma från Korintierbrevet i Nya testamentet.

Den börjar:

”Om jag talar änglars språk

men inte har kärlek

är jag bara ekande brons

Och om jag har en profetisk gåva;

och känner alla hemligheterna;

och har hela kunskapen,

och om jag har all tro

så att jag kan flytta berg

men saknar kärlek

är jag ingenting”

I ett undantagstillstånd är vi kanske mer öppna för de enkla, nakna orden än annars. Omständigheterna har monterat ner våra försvar. De enkla orden är ofta de vackraste. Det spelar ingen roll om man är troende eller ateist. Existentiella sanningar kan man låta sig nås av i vilket fall som helst.

Liksom man i den överväldigande, outhärdliga hettan kan låta sig nås av enkel, avskalad musik. Några sådana musikstycken vill jag förmedla till mina läsare/lyssnare. Musikinstrumentet i de två första är duduk, ett uråldrigt, rörformat blåsinstrument, besläktat med oboe, turkisk mey och balaban i Azerbaijan. Duduk är vanlig i Centralasien och Mellanöstern, bland annat Georgien, Armenien och Turkiet.

Klangen bär bergens och öknens stillhet och ödslighet i sig. I ljudet hör vi vinden som blåser över det oändliga landskapet.

Det är mycket vackert.

Lévon Minassian är en internationellt känd fransk-armenisk dudukspelare. Musikstycket han spelar här ovanför heter ”Im Ayrogh Veuchlitz” och kommer från albumet ”Songs from a World Apart”.

Och här: ”They Have Taken the One I Love”.

Armand Amar, född 1953, är en i Israel född fransk filmmusikkompositör som växte upp i Marocko. Hans musik är huvudsakligen inspirerad av österländsk musik, och det hör vi här i hans stycke ”Inanna”.

Att överleva ett undantagstillstånd blir betydligt lättare om man kan vara nära andra människor i meningsfulla samtal. Samtal som inte så mycket handlar om vad man åt till middag i går, eller vad den-och-den sa, eller vad man köpte senast.

Vi talar mer om det som vi alla delar; existensens villkor, liv och död, kärlek och meningen med allting. I den tropiska natten flyger fladdermössen ljudlöst tätt över våra huvuden när vi kommer fram till att vi egentligen föder oss själva, gång på gång, under våra liv. Att vi, i synnerhet efter en kris, ofta erövrar en ny styrka i oss själva som vi inte trodde var möjlig, och hur den styrkan kan förändra allting.

En vän som har arbetat med döende patienter berättar om det ljus både han och de har upplevt, inte alls bara det mörker som de flesta andra ser.

Vi lyssnar på Pjotr Tjajkovskijs (1840-1893) vackra ”Hymn of the Cherubin”. Det är sakral, liturgisk musik, nära den rysk-ortodoxa, men återigen: det spelar ingen roll om man är troende eller ateist. Existentiella sanningar och musik som kommer ur människors innersta kan man låta sig nås av i vilket fall som helst.

Det varma mörkret omsluter oss. Det är en magisk kväll sommaren 2018. Även det här undantagstillståndet kommer att ta slut, liksom alla undantagstillstånd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 reaktioner till “Musikaliska anteckningar 22. Heta tankar och svalkande musik

  1. Dom som inte förstår har det svårast. En av dom utvecklingsstörda på hustruns jobb bara föll ihop och dog i värmen. Och dom har svårt att få i dom vätska. Dom förstår ju inte varför dom måste dricka. Sen äldre och senila som inte kan påverka sina boenden.

    Södertälje kommun köpte fläktar och AC till kommunalhuset, men dom kom dom o hämta till äldreboenden. Och på svenskt vis är inte kylan projekterad till mer än normal sommartemperatur, och räcker inte till en sån här sommar. Allt man beställer och kräver offerter på ska ju vara billigast möjligt. Då räcker dom inte till, istället för att ta 25 % extra när man beställer och få en lugnare gång en normal sommar.

    Men Sverige är ett speciellt land där dom som har kunskapen, teknikerna, har fått släppa makten till ekonomerna som inte har kunskapen. Det blir billigt och dubbelt så dyrt i slutändan. Men tänk om dom kunde släppa invandringen till ekonomerna som kunde dra ner den.

    Gilla

Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Håll en hyfsad ton så bidrar du till bloggens kvalitet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s