Richard Sörman är docent i romanska språk och var fram till 2015 lektor i franska. Sedan en tid tillbaka skriver han regelbundet krönikor på sajten Det goda samhället. Här är hans senaste, om vänsterns klagomål på debattklimatet – som de själva har gjort allt för att förstöra.
”Motståndet mot det tidigare så dominerande vänsterperspektivet drivs nu med ett mycket större självförtroende. Människor vågar säga vad de tycker, och de vågar visa att de är arga.”
Av Richard Sörman
Många klagar just nu på det polariserade debattklimatet: vi måste kunna diskutera med varandra, säger man, vara sakliga och nyanserade. Jaha? Låter det så nu? Tills helt nyligen gick det minsann bra att avfärda sina motståndare med nedsättande epitet som populister, rasister och fascister. Börjar det gunga under fötterna? Känns det inte bra? Ska vi prata? Gärna.
Just nu verkar allt fler beklaga sig över det polariserade debattklimatet. Det heter att vi förenklar, att vi inte lyssnar på varandra, att det goda samtalet inte längre har någon plats i offentligheten, att allt är svart och vitt.
Det kanske stämmer till viss del, men det har i så fall sin naturliga förklaring. För vad det handlar om är att motståndet mot det tidigare så dominerande vänsterperspektivet nu drivs med ett mycket större självförtroende. Människor vågar säga vad de tycker, och de vågar visa att de är arga. Humor och satir har dessutom blivit ett effektivt vapen mot en världsbild vars absurditet nästan dagligen firar nya triumfer. Vänstern möter motstånd, den möter ilska, och den möter humor och satir. Det känns inte bra!
Det är också så att vänstern rimligtvis får allt svårare att tro på sina egna teser. Det rapporteras numera även i mainstreammedia om de ökande överfallsvåldtäkterna och personrånen. Kommunernas katastrofala ekonomi och hotet från islamismen är inte heller något som ger vänstern plus i kanten. Visst finns det vänstermänniskor som ända in i döden kommer att hävda att våra problem beror på rasism och diskriminering. Men alla är inte så förblindade, och för en hel del av vänsterns tidigare fotfolk och anhängare har nog marken börjat gunga rejält under fötterna.
Och därför börjar man nu klaga över debattklimatet. Det är nämligen obehagligt när människor säger emot. Det är obehagligt när andra påstår att man har fel. Och det är framför allt obehagligt när man börjar ana att motståndarna kanske har rätt.
Läs fortsättningen på Det goda samhället.
Julia Caesar 