Tanken är fri.
Tydligare uttryckt: i ett land där förtrycket och repressalierna mot vår rätt att tänka fritt och hysa egna åsikter växer för varje dag är tanken snart den enda frihet vi har kvar.
Men även på tankefrihetens område pågår alltmer ogenerade totalitära försök att styra vad du får tänka.
Tanken är hemlig. Ingen kan veta vad du tänker. Men hur fri är tanken om du som löneanställd förväntas anamma din arbetsgivares ”värdegrund” – även om den inte stämmer med din egen uppfattning?
Eller om du på något sätt behöver andras hjälp med din dagliga livsföring, till exempel på ett äldreboende? I båda fallen är du ägd och ofri.
Den politiska maktens totalitära anspråk blir allt tydligare i Sverige. Överallt där du för din ekonomiska existens lever i någon form av beroende eller anknytning kommer starka krafter att mer eller mindre öppet försöka begränsa din tankefrihet, helt enkelt genom att utnyttja sitt eget övertag och din beroendeställning. Vi lever i en ständigt pågående mardröm. Förtrycket av befolkningens rätt att tänka och tycka fritt sker alltmer ogenerat, och det finns inga tecken på tillfrisknande. Tvärtom, snaran dras åt hårdare för varje dag. Alla vet om det, alla märker det. Rädslan sprider sig som ett långtidsverkande, förlamande gift i hela samhällskroppen.
Det finns en hel arsenal av hot- och hämndåtgärder för att strypa tankefriheten, och alla tillämpas i Sverige; politisk indoktrinering på alla nivåer i samhället, från dagis till äldreomsorg, i media, uppsägning från en anställning, skitsnack bakom ryggen, mobbing och utfrysning på arbetsplatsen, uppdrag som upphör, telefonsamtal och mail som inte kommer längre, uppläxning och HMF-åtal av vuxna människor för ”felaktiga” värderingar, uthängningar och drev i media, förtal och social utskämning som syftar till att göra dig utesluten ur flocken och socialt isolerad, och en mängd andra metoder att få människor att anpassa sig till det statligt proklamerade tankeförtrycket.
Jag tror att de flesta förstår vad jag menar, men för att det här inte ska bli alltför abstrakt ska jag ta några färska exempel. Först vill jag bara hedra den västerländska filosofins fader, den grekiske filosofen Sokrates (cirka 469-399 före Kristus). Han ska ha uttalat bland annat följande visdomsord:
”De som är bäst lämpade att leda samhället är alltså de som inte önskar det, medan de som önskar det är (just därför) mycket olämpliga.”
I Sverige ser vi exempel på det varje dag.
Sokrates dömdes till döden av Atens folkförsamling och avrättades 399 f.Kr. efter en skenrättegång, anklagad bland annat för att ha vilselett ungdomen från att följa gällande lagar och principer. Han var med andra ord en tidig dissident som avrättades för att han med sitt fria tänkande tänkte ”fel” tankar.
När de boende på ett av Göteborgs äldreboenden under Prideveckan ”West Pride” nyligen kom till den lokal där det serverades kvällsmat stod det prideflaggor på alla bord.
”Mamma trodde att någon fyllde år” berättar dottern till en av de boende för den kristna tidningen Världen idag.
Dottern hade varit med sin mamma på sjukhuset, där prideflaggor hissats på alla flaggstänger. De flaggorna höll sig på allmän plats. Det är illa nog som tecken på att en högröstad, vänsterpolitisk minoritet anser sig ha rätt att invadera och dominera det luftrum som tillhör alla. Men det räckte alltså inte med det. Prideflaggorna stod även på borden i den lokal som de äldre betalar hyra för och där de skulle äta sin kvällsmåltid.
Dottern säger till Världen i dag att mamman är klar i huvudet, men att hon i likhet med många andra äldre som inte har hängt med i HBTQ-kampanjerna inte har klart för sig vad prideflaggan står för.
”Hade hon varit medveten om det hade hon absolut inte tyckt att det var okej. Hon kallar sig kristen och har alltid haft starka åsikter.”
”Jag reagerade starkt. Jag upplever att man går in i de äldres personliga sfär och påtvingar dem en slags åsikt” säger dottern.
Hon ringde enhetschefen för äldreboendet och framförde sin synpunkt att de boende själva borde få välja om de ville ha flaggorna på borden eller inte. Enhetschefen ska då ha svarat att boendet ville fira mångfalden, och att flaggorna ställts dit till följd av ett beslut från Göteborgs stad.
”Jag påpekade att det inte är alla som ser flaggan som en symbol för mångfalden. Själv anser jag att det handlar om en politisk grupp som står för mycket annat, framför allt för en sexualliberal livsstil. Jag ser inte mångfalden som Prides huvuduppgift” säger dottern.
”Jag sa att jag var ledsen och bestört och att jag tyckte att detta var ett övertramp. Då svarade enhetschefen något i stil med att det kan finnas någon på boendet som inte har ”kommit ut” och som kan bli stärkt av detta. Men jag tycker att det måste vara den personens val i så fall.”
”Som anhörig känner jag mig väldigt besviken och upprörd. Bara för att man är gammal och använder kommunens insatser så ska man inte vara tvungen att följa med i åsikter som man inte delar egentligen. Jag tycker att man utnyttjar de äldres situation.”
Enhetschefen för den aktuella avdelningen bekräftar att ett samtal med dottern har ägt rum angående prideflaggorna. Som den politiskt korrekta, nyttiga idiot hon är säger hon – som om det gällde att följa en lag! – att ”Områdeschefen och ledningsgruppen för äldreboendena i vår stadsdel har fattat beslut om att göra detta för att lyfta fram mänskliga rättigheter under de dagarna”.
De boende har däremot inte tillfrågats om sina mänskliga rättigheter att slippa prideflaggorna på sitt middagsbord. De har ingen talan, för de är maktlösa i ett maktsystem där de som är fysiskt och mentalt starkare (områdeschefen, ledningsgruppen, enhetschefen) har makten att pracka sina värderingar på dem som de är avlönade att vårda och hjälpa.
Göran Engström skriver på Twitter:
”Äldreboenden är de äldres hem, och inga uppfostringsanstalter. En gammal människa har rätt till att ha vilka åsikter den vill, kommuner och andra som driver äldreboenden har definitivt ingen rätt att försöka uppfostra gamlingarna att omfamna någon lära, oberoende vilken den är.”
De som har makten drar sig inte för att utnyttja den till politisk propaganda. Ungefär här blir jag ursinnig. Jag är själv en äldre person med flera funktionshinder. När som helst kan jag bli beroende av samhällets insatser för uppgifter som jag inte längre klarar av själv. Ska jag därför finna mig i att pådyvlas propaganda för vänsterextrema åsikter som jag inte delar?
Absolut inte! Om det skulle ske kommer jag att protestera av all kraft. Men alla som inte orkar?
Dottern till den boende kvinnan talar för dem.
Jag talar för dem.
Så långt har vårt samhälle förfallit: äldre och svaga personer måste ha starka och dådkraftiga ombud för att inte hela tiden utsättas för orättfärdighet och förtryck.
Det handlar inte om åsikter i sig. Det handlar om tankefrihet. Homo-, bi- och transsexuella personer har i Sverige precis samma rättigheter som alla andra. De är inte förtryckta. De är inte diskriminerade. De är inga offer. Politiker och myndighetsrepresentanter, hela samhällseliten, kappas om att gå i Prideparader och vifta med prideflaggor för att visa hur goda, vidsynta och toleranta de är.
När målen är uppnådda och delas av hela den politiska eliten – vad finns kvar att protestera och demonstrera emot?
Några av mina bästa vänner är homosexuella. De avskyr HBTQ-propaganda och Prideparader lika mycket som jag. De är bara vanliga människor som älskar varandra och vill leva i lugn och ro med varandra och har gjort det i decennier.
HBTQ-rörelsen har urartat till en förtrycksmaskin som förtrycker dem som inte delar deras värderingar. De har gått från en tidigare legitim kamp mot diskriminering och för samma rättigheter som heterosexuella, till extrem, pervers exhibitionism och vidrig vänsterpropaganda av gapigaste och mest vulgära och smaklösa sort. Den minoritet som anser sig förtryckt förtrycker folkmajoriteten med ett oberättigat tolkningsföreträde som prackas på oss i tid och otid.
Det är hög tid att HBTQ-rörelsen rannsakar sig själv – och sedan lägger ner verksamheten. Tiden som statligt understödda offer är slut. Tack för kaffet, men det smakar jäkligt unket.
I samband med Prideveckan publicerade Världen i dag också en lista på HBTQ-profiler som dömts för sexuella övergrepp på barn. Det är ingen vacker läsning.
Det tyckte inte heller prästen och läraren Franciskus Urban Sylvan, anställd på folkhögskolan Litorina i Karlskrona. Han delade artikeln – och blev inkallad till ett samtal med ledningen för folkhögskolan – ett samtal som ledde fram till att hans anställning upphörde.
”Det påstods att jag skapat ett tumult på skolan genom denna delning. Det ledde till ett uttalande från rektorn att de inte ser någon möjlighet för mig att vara kvar. Jag tvingades att lämna min tjänst” säger Urban Sylvan.
Nej, ni kanske inte tror era ögon när ni läser det här. Det gjorde inte jag heller. En lärare får alltså sparken för att ha delat en seriös artikel om pedofiler inom HBTQ-rörelsen. Skolans ledning ställer sig med andra ord på pedofilernas sida, som ett led i den Pridepsykos som tycks omfatta hela Sverige.
”Jag tycker att det här är alldeles horribelt. Samtidigt är det ett mönster vi ser nu, där man inte förstår vad man gör. Hela vårt samhälle är så genomsyrat av den nya tidens ideologi att det inte längre går att resonera i de här frågorna” säger Urban Sylvan.
Det finns, påminner han, en grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sig och ha åsikter.
”Det har begåtts ett genomgripande fel. Och om man som medborgare i vårt land börjar tänka till inser man nog åt vilket håll detta riskerar att gå. Vad får vi inte tycka nästa gång? Yttrandefriheten är ju till för att skydda det vi inte vill höra.”
Tydligare kan det inte bli. Lag och rättvisa gäller inte längre. Varenda hjärntvättad idiot i Myndighetssverige ställer upp på ”värdegrundens” flum om alla pedofilers lika värde. De tvekar inte en sekund att vrida om stövelklacken för att krossa den som vågar protestera eller, genom att utnyttja sitt maktövertag, se till att påskynda gamla, sjuka och svaga människors död så mycket det bara går.
Vi ska veta att det sker i den heliga värdegrundens namn. I Sverige är all skam, hederlighet och empati avskaffad.
—————————————————————————
Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 