Det är inte förvånande, men inte desto mindre upprörande. Regeringen värnar till den grad om islam (läs: sina muslimska väljare) att den inte ens vill utreda ett slöjförbud för små flickor från ett års ålder i förskola och skola.
I en intervju i Dagens Nyheter uttalar utbildningsminister Anna Ekström att ett generellt förbud mot slöja i förskola och skola, alltså för flickor mellan ett och 16 år, skulle strida mot den grundlagsskyddade religionsfriheten.
Anna Ekström var själv med och beslutade om riktlinjerna när hon var generaldirektör för Skolverket 2011-2016. Enligt dem övertrumfar föräldrarnas rätt till religionsfrihet småflickors rätt att slippa bära ett religiöst attribut som inte bara är islams kvinnliga uniform i kriget mot Väst och västerländska värderingar, utan också håller flickor och kvinnor fast i ett sexualiserat synsätt och hindrar flickorna från normal lek och rörelse.
Regeringen vill alltså att flickor, så små som 1-2 år och uppåt, ska fortsätta att förtryckas och sexualiseras i namn av en ideologi från 600-talets arabiska sandökningar, förklädd till religion. Hur kan man försvara detta i det land som ses som ett av världens mest jämställda? Vart tog barnperspektivet vägen?
I veckans SVT Uppdrag Granskning, (tidskod cirka 29 min) om den katastrofala situationen i värmländska, socialdemokratiskt styrda Filipstad, flimrar under några sekunder hela den orimliga situation förbi som små flickor i muslimska familjer lever under:
Två flickor kommer springande på väg någonstans. Först en svensk flicka, ledigt klädd i mjuka kläder som tål att springas i. Efter henne springer en somalisk flicka i lång kjol och generöst tilltagen hijab – kläder som gör det svårt för henne att röra sig och lätt att snubbla.
Anna Ekström har mångårig vana från Skolverket att fullständigt obehindrat göra den sortens logiska kullerbyttor som kännetecknar och behagar Socialdemokraterna. När allt kommer omkring var det därför hon blev utbildningsminister. I DN-intervjun uppför hon sina hisnande balansnummer ännu en gång. Hon förklarar till exempel att slöja som tvingas på små flickor visserligen med en socialdemokratisk paradterm är ”oacceptabelt” och att ”Barn som går i förskolan ska kunna leka fritt och klättra”.
”Det har kommit fram uppgifter om att förskolepersonal har agerat föräldrarnas förlängda arm och helt enkelt medverkat till att tvinga på förskolebarn slöjor. Det är oacceptabelt, det ska inte förekomma. Ett barn som går i förskolan ska kunna leka fritt och klättra.”
”Men religionsfriheten är oerhört viktig i Sverige, och det är ett väldigt stort steg att tvinga kvinnor som vill ha slöja att ta av den” säger utbildningsminister Anna Ekström.
Observera att hon här plötsligt talar om vuxna kvinnor som får antas vara beslutskapabla för egen del och själva kan bestämma om de vill vira in sig i de mängder tyg som krävs för att visa att hon underkastar sig islam och att hon som muslimsk kvinna är underordnad mannen. Men regeringens vägran att ens utreda slöjtvång gäller inte vuxna kvinnors tyginpackningar, utan barn mellan ett och 16 år.
Det är uppenbart att rädsla för att stöta sig med talrika muslimska väljare ligger bakom regeringens ståndpunkt. Socialdemokraterna formligen står och faller med invandrad valboskap i invandrartäta områden.
Så här röstade de boende i stadsdelen Herrgården i Malmö i senaste riksdagsvalet. (Källa: Valmyndigheten).
Nästan 80 procent av invånarna i Herrgården röstade på Socialdemokraterna 2018, och mer än 10 procent röstade på Vänsterpartiet.
Nästan 90 procent röstade alltså på socialistiska-kommunistiska partier som öser skattefinansierade bidrag över analfabeter och andra oanställningsbara invandrare från efterblivna kulturer i Afrika och Mellanöstern – människor som aldrig kommer att försörja sig själva, än mindre bidra med en enda krona till vår gemensamma samhällsekonomi.
Utan denna importerade, klanröstande valboskap skulle både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tvingas packa ihop och dra mot sällare jaktmarker.
Ett annat, påfallande drag i socialdemokratisk demagogi är den blinda tron på partiets egen, världsunika trollstav som härrör ur de primitiva föreställningar om den egna omnipotens (allmakt) som kännetecknar barns normala utveckling i två-treårsåldern men brukar upphöra där.
Med en försenad tillämpning av omnipotent tänkande kan en så kallad ”utmaning”, eller rentav ett verkligt problem, i ett nafs förvandlas till en pangsuccé, i det här fallet genom den speciella form av mirakel som går under namnet social ingenjörskonst och utgör Socialdemokraternas verkliga paradnummer, uppfunnet av makarna Gunnar (1898-1987) och Alva Myrdal (1902-1986).
Anna Ekström tror på fullt allvar att den svårt krisande skolan ska kunna få stopp på att muslimska föräldrar tvingar sina döttrar att bära slöja. I januariavtalet mellan regeringen och Centern och Liberalerna står att skolans arbete mot hedersförtryck ska stärkas.
Det kommer att göra susen, tror Anna Ekström. Hon säger:
”Om flickor pressas att använda slöja mot sin vilja så vill jag se hårda tag mot dem som pressar, inte mot de utsatta flickorna. De åtgärder samhället ska sätta in ska riktas med kraft mot dem som tvingar kvinnor och flickor.”
Hur de ”hårda tagen” ska se ut, eller vem som ska praktisera dem framgår inte. Hårda tag skulle till exempel vara att utvisa hela familjer och klaner som vägrar anpassa sig till svenska lagar, regler och svensk kultur och tradition, men det kommer vi inte att få se i Sverige. Oförenligheten mellan svensk jämställdhet och den ettusenfyrahundraåriga idén att täcka flickor och kvinnor i tyglager som skydd mot muslimska mäns obetvingliga lusta bekymrar inte Anna Ekström. Med lite påsmetad social ingenjörskonst enligt beprövat sosserecept ordnar det sig säkert.
Skola och förskola har visat sig vara opålitliga bundsförvanter i de nationella jämställdhetsmålen. En undersökning i Göteborgs-Posten förra året avslöjade att 27 av 40 slumpmässigt utvalda förskolor i utsatta områden i Sveriges tre största städer var villiga att tillmötesgå föräldrar som ville tvinga barnen att behålla slöjan på, under tiden de var i skolan. Några ”hårda tag” syntes inte till.
I Frankrike klubbades redan 2004, under president Nicolas Sarkozy, en lag som förbjuder elever i de grund- och gymnasieskolor som den franska staten driver att bära överdrivet stora symboler eller kläder som visar religiös tillhörighet. Sex år senare förbjöds slöja på allmän plats. I Sverige är det precis tvärtom. Här beter sig istället den politiskt korrekta eliten inklusive den ”feministiska” regeringen som nyttiga idioter och solidariserar sig entusiastiskt med mullorna och kvinnoförtrycket i islam.
Vattnet rinner långsamt under broarna. Jag letar fram en krönika som jag skrev för nästan tio år sedan, med rubriken ”Slöjan kränker mig”. och klipper och lägger in några stycken ur texten.
”I Västvärlden diskuteras slöjan mest från estetiska och sociala utgångspunkter. Därför bedöms hijab vanligen med en mildare måttstock än heltäckande slöjor. Det är ett stort misstag. Niqab, burqa, hijab eller chador – principen och symboliken är densamma, det är bara gradskillnader i helvetet. Jag kan höra islamisternas förnöjda skratt. ”De blåögda idioterna går på det!”
Slöjan är nämligen mycket mer än bara ett stycke tyg. Slöjan är en politisk handling. Den är kvinnliga muslimers uniform i islams krig mot Väst och det demokratiska samhället. Den är en barriär mot integration, ett effektivt verktyg för muslimer att befästa sin självvalda segregation från icke-muslimer.
Med stöd av hållningslösa kulturrelativister och hänvisning till ”religionsfrihet” har politisk islam obehindrat kunnat flytta fram sina positioner i västliga demokratier. De styrande eliterna blundar för vad som pågår. De blundar av feghet, rädsla och politisk korrekthet.
Vartenda västeuropeiskt land bör förbjuda alla former av slöjor. De hör inte hemma i Västvärlden. Ett förbud är ett självklart led i att slå vakt om de normer och värderingar som det västerländska samhället bygger på. I ett öppet och demokratiskt samhälle visar vi våra ansikten för varandra. Här är religion en privatsak. Vi ska inte ha svarta vålnader vandrande på gatorna.
Kvinnor ska inte behöva dölja sig i metervis med tyg. De som söker skydd och en framtid i Europa ska anpassa sig till den kultur och de värderingar och uppförandekoder som råder här. Passar det inte finns det ett 60-tal muslimska länder att flytta till.”
”Sin barnhustru Aisha deflorerade Muhammed när hon var nio år gammal och han femtiofyra. Så beter sig en sjutusan till karl, en som inte kan hålla sina lustar i styr och inte klarar att behålla byxorna på av egen kraft. Han är muslimska mäns främsta förebild.
Aishas och andras tungt beslöjade uppenbarelser är ett hån rakt i ansiktet på mig och andra svenska kvinnor. Det är vi som har ägnat en stor del av våra liv åt att kämpa för jämställdhet mellan könen och ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. Vi låter varken Gud eller djävulen styra oss. Vi har kämpat oss till rösträtt (1919), rätt att utbilda oss och arbeta, rätt till preventivmedel (1938) och fri abort (1975).
Inte en enda rättighet har varit gratis. Alla har kostat blod, svett och tårar. För bara 100 -150 år sedan var Sverige ett u-land där många dog av undernäring. Tusentals kvinnor dog av för många ofrivilliga barnsängar.
Efter århundraden av kamp och slaveri under fattigdom och ofrihet har svenska kvinnor i dag rätten att välja sina liv. Vi bestämmer själva över vår sexualitet och om och när vi vill föda barn.
När jag ser kvinnor inpackade i tyg och alla barnen med flerbarnstillägg i släptåg är det en kränkning mot mig och andra svenska kvinnor och hela vår kulturella och sociala identitet. Jag tänker inte backa ett steg från det jag och andra kvinnor har uppnått. De som vill leva som i 600-talets arabiska sandöknar må göra det, men de ska inte göra anspråk på att göra det i Sverige och på min bekostnad. Jag tänker inte tolerera att det jag och andra kvinnor har kämpat för har varit förgäves. Och jag har inte lust att sponsra muslimers barn- och kvinnofientliga livsföring med en enda skattekrona.”
Tio år senare vägrar alltså den feministiska regeringen att ens utreda ett förbud mot att tvinga på små flickor från ett års ålder islams kvinnliga uniform. Utvecklingen går inte framåt. Under JÖK-regeringen går den bakåt med stormsteg. Snart är vi tillbaka på 600-talet, när nioåriga barn (årskurs 3) var lovliga sexobjekt.
Föräldrarna skyddar dem inte.
Skol- och förskolepersonalen skyddar dem inte.
Skolverket skyddar dem inte.
Regeringen skyddar dem inte.
Vem ska skydda barnen mot islam?
LÄS OCKSÅ:
Helena Edlund: Säkerheten bakom murarna
”För varje dag som går ser jag allt fler paralleller mellan mina upplevelser i Afghanistan och utvecklingen i Sverige. Det gäller inte minst synen på kvinnans sexualitet och säkerhet, och hur det påverkar hennes plats i det offentliga rummet. I Afghanistan är många kvinnor hänvisade till att bokstavligen talat leva sina liv bakom murar.
I Sverige, landet som så länge exemplifierat kvinnors frihet och frigörelse, väljer nu kvinnor att frivilligt begränsa sina liv för att inte riskera sin säkerhet.
Att besöka en afghansk by är att inträda i ett maskulint samhälle. Det tar vanligtvis ett tag innan man inser varför gatubilden är så märklig – det finns inga kvinnor. Även om de utgör hälften av byns befolkning, så är de osynliga och icke närvarande. De finns, men ändå inte. Skyddade bakom hemmens murar lever de sina liv utom synhåll från de män som inte tillhör familjen. Logiken är enkel: Det en man inte kan se, kan han heller inte hetsa upp sig över och inte förgripa sig på. Om kvinnor måste vistas utanför hemmet, garanteras deras säkerhet genom de transportabla murar som burkan innebär.
—————————————-
Alltfler svenska kvinnor tycks betrakta förändringarna som ett nödvändigt pris att betala, och det kollektiva minnet är kort. Ytterligare ett decennium eller två, kombinerat med de betydande demografiska förändringar som Sverige just nu genomgår, och få kommer att minnas den vardag och den frihet som en gång fanns. Om vi inte reagerar nu, så riskerar vårt framtida samhälle att vara ett samhälle där segregation mellan könen betraktas som självklart och naturligt, som något som ”alltid har varit” och som är för kvinnans bästa.”
————————————————————————–
Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 