Mormors-mobbing slår tillbaka mot våldsvänstern

Maskerade Antifa-huliganer blockerar en äldre dam med rollator som på darriga ben försöker ta sig över ett övergångsställe. 

Videon där våldsvänstern avslöjar sin hatiska människosyn har blivit viral och hittills setts av minst åtta miljoner människor. Attacken blev ett bakslag som Antifa inte hade väntat sig. 

Den lilla filmsnutten visar vad som händer när 81-åriga Dorothy Marston är på väg till ett möte om yttrandefrihet och censur, en demokratisk sammankomst med parlamentsledamoten, presidentkandidaten och ledaren för People’s Party of Canada (PPC), Maxime Bernier.

Fortsätt läsa ”Mormors-mobbing slår tillbaka mot våldsvänstern”

Sankta Greta. Att missbruka ett barn

OBSERVERA: Detta är inte en text om klimatet. Det är en text om utnyttjande av barn.

Greta Thunberg.

Länge har jag hoppats att hysterin kring 16-åriga Greta Thunberg ska lägga sig. För hennes egen skull. Den hänsynslösa exploatering hon utsätts för är etiskt förkastlig.

Greta Thunberg är ett barn. Ett missbrukat, misshandlat barn. Hon har samma rätt att växa och utvecklas i lugn och ro som andra barn.

Greta Thunberg, 16-årig klimataktivist, i ett hysteriskt framträdande vid FN:s klimattoppmöte i New York den 23 september.

Det som började som en skolstrejk har urartat till masspsykos med skrämmande proportioner. Hela världen kunde se ett missbrukat barns plågsamma utbrott när Greta Thunberg inledde FN:s klimattoppmöte i New York den 23 september.

Fortsätt läsa ”Sankta Greta. Att missbruka ett barn”

Richard Sörman: När vänstern förlorar vill den plötsligt diskutera

Richard Sörman är docent i romanska språk och var fram till 2015 lektor i franska. Sedan en tid tillbaka skriver han regelbundet krönikor på sajten Det goda samhället. Här är hans senaste, om vänsterns klagomål på debattklimatet – som de själva har gjort allt för att förstöra.

”Motståndet mot det tidigare så dominerande vänsterperspektivet drivs nu med ett mycket större självförtroende. Människor vågar säga vad de tycker, och de vågar visa att de är arga.”

Richard Sörman.

Av Richard Sörman

Många klagar just nu på det polariserade debattklimatet: vi måste kunna diskutera med varandra, säger man, vara sakliga och nyanserade. Jaha? Låter det så nu? Tills helt nyligen gick det minsann bra att avfärda sina motståndare med nedsättande epitet som populister, rasister och fascister. Börjar det gunga under fötterna? Känns det inte bra? Ska vi prata? Gärna.

Fortsätt läsa ”Richard Sörman: När vänstern förlorar vill den plötsligt diskutera”

När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram

Visst, det känns obönhörligt. Sommaren är den korta tid då vi ska förverkliga alla våra drömmar, de som vi haft instängda och inkapslade i kyla och vått ylle hela vintern.

Sommaren ska förkroppsliga all efterlängtad ljuvlighet, göra allting uppnåeligt och verkligt. Sommaren är paus från vardagen, sommaren är semester från skola och löneslaveri. Sommaren är frihet. Sommaren befriar din kropp och din själ, ger dig chansen att utforska den människa du vill vara.

Fortsätt läsa ”När sommaren går mot sitt slut. Fyra Sommarprogram”

Ulf Hjertquist: Så började vänstervridningen i public service

Hur och när började vänstervridningen inom public service?

Ulf Hjertquist, i dag 87 år, vet. Han arbetade på SVT i olika yrkesuppdrag 1962-1982. I en text som han har skickat till mig blickar han tillbaka på tiden från SVT:s barndom och skriver: ”Det var en njutbar, normal yrkesomgivning fram till tidigt 70-tal. Men vid TV2-starten 1969 förändrades mediepolitiken.”

Ulf Hjertquist gav upp Sverige och SVT och emigrerade till Australien.

Jag publicerar med glädje Ulf Hjertquists artikel som ger perspektiv på den vänstervridning inom media – i synnerhet public service – som är ett faktum sedan 1960-talet. Själv gav han upp hoppet om Sverige och utvandrade till Australien för 37 år sedan.

Fortsätt läsa ”Ulf Hjertquist: Så började vänstervridningen i public service”

Mitt Sommarprogram 2019

Varför måste moderna hus se ut som skokartonger eller strandade Ålandsfärjor?
Varför tyckte alla på 1970-talet att mörkbruna plastgolv och beiga vävtapeter, avocadogröna spisar och orange skåpluckor var jättesnyggt?

Skönhet och dess motsats, fulhet, är tema i mitt Sommarprogram.

Hoppet och skönheten har hållit människor vid liv genom krig, fattigdom och repression. Filosofer har skrivit att genom skönheten skapar vi världen som ett hem åt oss. Jag försöker få svar på frågor som:

Vilka är de ideal som styr vad vi tycker är fult respektive vackert? Vilka håller i pekpinnarna – de som jag kallar smaktyrannerna – de som ser det som sin plikt att uppfostra oss bonnläppar i god smak?

För ungefär hundra år sedan hände någonting. Konst, musik och arkitektur vände ryggen åt skönheten. Kulturmarxister med hjärntvättade arkitekter i spetsen började föra ett ideologiskt gerillakrig mot skönheten. Den berömde franske konstnären Marcel Duchamp försökte ställa ut en pissoar och kallade det konst.

Arkitekterna är den yrkeskår som genom modernismen har begått de största förbrytelserna mot skönheten. Det tydligaste exemplet i vårt land är rivningen av gamla vackra stadskärnor i så gott som varenda stad på 1950-, 60- och 70-talen och byggandet av 350 köptempel – betongklossar i sovjetisk bunkerstil.

Fulhet urholkar själen. Fulhet förstör vårt psykiska immunförsvar så att vi inte orkar göra uppror mot destruktiva ideologier, som mångkulturalism och genusvansinne. Att värna skönheten i fulhetens tid är en revolutionär handling som ger oss hopp och kraft att leva. Att anlägga en trädgård är att skapa skönhet på sin plätt på jorden.

Askfatet med det gröna rådjuret från Uppsala Ekeby – det kallades ”Hötorgskeramik”.

Programmet handlar också om hur det är att bli töntstämplad på grund av ett keramikaskfat från Upsala Ekeby med ett grönt rådjur på (det kallades föraktfullt ”Hötorgskeramik”), om vad fåglar kan lära oss och om de master vi i dag reser högt över kyrktornen i det sekulära Sverige för att tillbe våra nya gudar.

Nu finns mitt Sommarprogram också på YouTube.

Musiken i programmet

1. Johann Sebastian Bach (1685-1750).
Konsert i d-moll, BWV 974.
(Efter Alessandro Marcello’s (1673-1747) konsert för oboe och stråkar i d-moll).
Adagio.
Vikingur Ólafsson, piano.

2. Simon & Garfunkel.
The Sound of Silence (Original Version from 1964).

3. Giovanni Battista Pergolesi (1710-1736).
Stabat Mater.
The Academy of Ancient Music.
Dirigent Christopher Hogwood.

4. Nils Ferlin, text. Lille-Bror Söderlundh, musik.
När skönheten kom till byn.
Lille-Bror Söderlundh, sång (1942).

5. J S Bach (1685-1750).
Harpsichord Concerto BWV 639, ”Ich ruf zu Dir, Herr Jesu Christ”.
Simone Dinnerstein, piano.

6. Adriano Celentano.
La maison où j’ai grandi. (Il ragazzo della via Gluck).
Françoise Hardy, sång. 1966.

7. Berg-Kirstis polska.
Jan Johansson, piano, Georg Riedel, bas.
Ur Jazz på svenska. 1964.

8. Jean Sibelius (1865-1957).
Etude opus 76 No 2.
Arrangemang Börje Sandquist.
Jian Wang, cello. Göran Söllscher, gitarr.

9. Arne Forsén.
Visa från Dorotea.

10 och 11. Giuseppe Verdi (1813-1901).
Triumfmarschen ur Aida, Gloria all’Egitto. 1871.
Staatskapelle Dresden.
Chor der Staatsoper Dresden.
Dirigent Silvio Varviso. 1983.

12. J S Bach (1685-1750).
Koralpreludium BWV 659, ”Nun kommt der Heiden Heiland”.
Alfred Brendel, piano.

13. Léo Delibes (1836-1891).
Flower Duet. Lakmé (1883).
Sabine Devieilhe, sopran, Marianne Crebassa, mezzosopran.
Les Siècles.
Dirigent François-Xavier Roth.

14. Alberto Iglesias.
Raquel. Ur Pedro Almodóvars film ”Hable con ella”.
Bau (Rufino Almeida).

15. Max Richter.
The Twins.

16. Canto Gregoriano.
Ave mundi spes Maria.
Coro de monjes del Monasterio Benedictino de Santo Domingo de Silos.
Ledare: Ismael Fernández de la Cuesta.

17. Colleen.
Ritournelle.
Från Sergej Prokofiev ”The Dance of the Knights”.

18. Arnold Schönberg (1874-1951).
Pianokonsert Opus 42. (1942).
The Cleveland Orchestra.
Dirigent Pierre Boulez.
Mitsuko Uchida, piano.

19 och 20. Gånglåt från Mora.
(Anders Zorns favoritmarsch).
Jan Anders Andersson.

21. Arne Forsén.
Jon Mas polska.

22. Pjotr Tjajkovskij (1840-1893).
Hymn of the Cherubim.
The USSR Ministry of Culture Chamber Choir.
Dirigent Valery Polyansky.

23. Eino-Juhani Rautavaara (1928-2016).
Cantus Arcticus.
Leipzig Radio Symphony Orchestra.
Dirigent Max Pommer.

24. Allan Edwall (1924-1997).
När små fåglar dör (ur Gnällspik, 1982).

25. Eleni Karaindrou.
The Waltz of Hope.
Tous Des Oi.

 


Tillförde det här programmet dig någonting? Gav det dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!

Till skönhetens lov i fulhetens tid

Kan skönhet ge lindring i en ful tid? Jag tror det. Skönhet i form av musik, konst, poesi, arkitektur, naturupplevelser, ett meningsfullt möte med en annan människa, ger oss verktyg och kraft att överleva även i fulhetens tid.

Det här är min protest mot uppgivenheten. Skönheten finns för dig, för mig, för oss alla, och vi behöver den mer än någonsin.

En bild av skönhet. Michelangelos berömda skulptur Pietà i Sankt Peterskyrkan i Rom, gjord 1498-1499.

Vårt land är svårt plågat av politisk inkompetens och har allvarliga sjukdomssymtom. Vi lever i den politiska fulhetens tid. Vi tvingas leva med alltfler lögner, alltmer maktmissbruk och politisk ansvarslöshet. Hur ska vi stå ut? 

Fortsätt läsa ”Till skönhetens lov i fulhetens tid”

Arkitektur, del 2: Arkitekterna ritar lådor – som de inte själva vill bo i

Hur vill du bo? Och hur bor du?
Skillnaden mellan dröm och verklighet är stor för de flesta av oss. Och skillnaden mellan arkitekternas modernistiska lådor och det vanliga bostadskonsumenter vill ha är ofta himmelsvid.

Detta är den andra artikeln av tre om arkitektur.

Arkitektkåren ritar fyrkantiga lådor åt andra – men väljer att själva bo i gamla klassiska hus. I det här blogginlägget kan du se prov på den speciella dubbelmoral som frodas bland arkitekterna. I den stora grupp hycklare i samhället som säger en sak och gör det motsatta intar arkitektkåren en framskjuten plats.

Bilderna kommer från föreningen Arkitekturupprorets hemsida.

Fulhetsrekord? En hög med staplade baracker mitt i den idyll arkitekten själv växte upp i.

Fortsätt läsa ”Arkitektur, del 2: Arkitekterna ritar lådor – som de inte själva vill bo i”

Gör apoteken till hijabfri zon!

Hur klär du dig på jobbet? Går du omkring i sikhisk turban, stort pråligt kristet kors, nunnedok, salafistisk pyjamas, kippa eller radband?

Troligen inte.

Mer troligt är att du klär dig neutralt och betraktar din ideologi som en privatsak som du inte bör pracka på andra människor. Religionsfrihet innebär nämligen också rätten att INTE behöva bli utsatt för religiös påverkan.

I serviceyrken som innebär kontakt med allmänheten bör ideologiska och religiösa attribut, som muslimsk hijab, vara bannlysta.

Fortsätt läsa ”Gör apoteken till hijabfri zon!”

Skrikvänstern äter sig själv

Hon intar den offentliga scenen som om det är självklart att just hon ska hålla i taktpinnen och dirigera föreställningen. Hon är övertygad om att hon har rätt att sabotera ett demokratiskt torgmöte. Omkring sig har hon samlat en mobb av invandrare. De utgör de ynkliga trupper hon har lyckats skrapa ihop. Invandrarna är hennes nyttiga idioter i vänsterns kamp mot yttrandefrihet.

Alternativ för Sveriges torgmöte i Uddevalla den 30 augusti. Kvinnan i röd jacka är vänsterpartisten och kommunfullmäktigeledamoten Ewa Espling, 56, som hetsar och dirigerar en stor grupp invandrare för att störa mötet.

Vi befinner oss i Uddevalla. Det är torsdagen den 30 augusti 2018, mitt i valrörelsens slutskede. Det nya partiet Alternativ för Sverige håller ett av 50 offentliga torgmöten under sin valturné i hela landet. På varje plats har människor mött upp för att lyssna på vad ett nytt parti har att säga, och på varje plats har de tagits emot med applåder och entusiasm.

Fortsätt läsa ”Skrikvänstern äter sig själv”