Norge skakas av en regeringskris. Det har länge gnisslat mellan samarbetspartierna Høyre och Fremskrittspartiet, men det som till slut fick FrP att lämna regeringen var när statsminister Erna Solberg (H) i veckan – mot FrP:s protester – beslutade att hämta en 29-årig norsk-pakistansk terrormisstänkt IS-kvinna och hennes två barn från al Hol-lägret i Syrien.
Statsminister Erna Solberg har motiverat hämtningsbeslutet och överkörningen av FrP med hänvisning till sin ”moraliska kompass”. Det har inte bara fått regeringen att spricka utan också irriterat hennes egna partimedlemmar i Høyre. Hon regerar nu vidare i en minoritetsregering tillsammans med småpartierna liberala Venstre och Kristelig Folkeparti, KrF.
Fremskrittspartiet står inför att val, skriver författaren Kent Andersen i den här artikeln, publicerad på document.no, som jag har översatt från norska.
Fremskrittspartiet måste ta ställning, menar han. Ska Norge ha en politik som ger mer globalism och massinvandring eller en politik som gagnar det egna folket och landet?
Av Kent Andersen
”Efter mer än sex år i regeringsställning har styrelsen för Fremskrittspartiet äntligen fått nog. Det kunde bara inte fortsätta. Därmed har Erna Solbergs (H) plan om att åsidosätta Stortinget med en komfortabel flerpartiregering slagit fruktansvärt fel.
Det fogar in sig i bilden av Solberg som en av Norges allra bästa politiska taktiker, men som en hopplös politisk strateg på längre sikt. Erna Solberg ser ut att sakna politiska principer och regerar bara genom att surfa på kortsiktiga politiska modevågor, ungefär som Angela Merkel, Emmanuel Macron och flera andra i den europeiska toppolitiken:
- Om flyktingar är populärt får vi massinvandring.
- Om vindkraft är i medvind får vi vindparker i den norska naturen.
- Om FN och fred på jorden är en snackis får vi huvudlös globalisering.
- Om elbilar ser ut att bli populära får vi en elbilssatsning.
- Om en större stat med fler offentliga jobb är poppis sväller staten.
- Om konservatism är lite ute vrider Solberg Høyre mot Miljöpartiets gröna kommunism. Etc, etc. Sådant kallas röstfiske, och det verkar. En stund.
Problemet är följande: det är inte politik. Inte är det att styra ett land heller. Det är bara ett försök att göra sig populär på kort sikt. Och problemet med att köpa sig vänner och väljare på det sättet är att det är extremt dyrt. Regeringen Solberg har alltid haft OÄNDLIGT mycket pengar till FN, EU, migration, statlig växt, bistånd, extremt dyra klimatpåhitt och annan dekorationspolitik – men ALDRIG tillräckligt med pengar till äldreomsorg, sjukhus, polis och saker som faktiskt betyder någonting för människors vardag.
Och när staten plötsligt går med 250 miljarder i underskott inser varje vuxen människa att det underskottet snart kommer att tömma plånboken.
Vad hände med hänsynen till norrmän? Till Norge? Var är hänsynen till arbetarklassen och medelklassen som mjölkas på pengar i utbyte mot ingenting? Erna Solberg vill rädda klotet från ett fiktivt problem som vi, oavsett vilket, aldrig kan få kontroll över, och är villig att offra sitt eget land och sina egna medborgare för att klara av det.
Fremskrittspartiet har låtit sig dras med ner i den här skiten, som utgör Euroelitens feodala gungfly av statligt slöseri och självbedrägeri. När antibompengapartiet (bompengar är vägtullar, min anm.) för ”starka nedskärningar av skatter, avgifter och offentliga ingrepp” lyckas införa så mycket bompengar att det uppstår ett nytt, konkurrerande bompengaparti, samtidigt som FrP utan slut omfamnar klimathysterins meningslösa klimatskatter, avgifter och statliga understöd – ja då inser man varför urberget är förbannat. När blev sådant FrP-politik? Var i partiprogrammet står det att FrP ska acceptera en tsunami av klimatskatter och avgifter?
2015 kommer för alltid att stå som en vattendelare i europeisk politik. Ända sedan 1989 har globalismen vuxit sig allt större och starkare. Men 2015 invaderades Europa av tredje världen, och både globalismen och mångkulturprojektet fick sitt Waterloo.
Sverige är facit som visar alla vad detta leder till. Sveriges berikningshelvete är globalismens egen baby, precis som det har varnats för i 30 år.
Därför kommer ingenting att bli som förr. Sedan 2015 har en ny högeropposition vuxit fram i Europa , och nu börjar den verkligen skjuta fart. Men gissa vem som står kvar på 2015-perrongen? Fremskrittspartiet.
Partiet har inte gjort någonting för att hänga med i utvecklingen i Europa. Man har varit så upptagen av att titta på varandra på regeringskontoren att man helt har glömt att titta ut genom fönstret, där den politiska verkligheten befinner sig. Partiet har valt att inte förhålla sig till SD, Trump, Brexit, Gula västarna eller annat som signalerar att något nytt är på väg, eftersom globalism och mångkultur inte fungerar.
De ville skapa mångkultur men skapade multikriminalitet istället. Nu måste FrP inta en klar ståndpunkt till denna facit. Allt annat kommer att ödelägga partiet för alltid.
Det liberal-globala projektet trampades i bitar under tusentals migrantstövlar som fritt marscherade in i Europa till gratis cash och blondiner.
Eliten förstår att det hänsynslösa uppträdandet mot det egna folket och egna landet nu skapar en rekyl av människor som kräver att någon får ansvaret för olyckan och kräver nya politiker som tar vara på sina egna medborgare, det egna landet, ekonomin och landets egna intressen.
Folk har sett nog av EU, islam och globalisering. Att påtvinga dem ännu mer kommer bara att ödelägga ännu mer – men det stoppar inte Euroeliten. De vet att det handlar om att vinna eller försvinna.
Som en sista desperat åtgärd har EU-eliten och deras Pravdapress jagat ut barn på gatorna med krav på mer globalisering, annars blir det klimat-domedag. (Igen och igen och igen…) Dessa argsinta friskusar med ändlös självtillit och noll samhällsinsikt påminner mig om Maos rödgardister under kulturrevolutionen – för det är det eliten och deras PR-folk har indoktrinerat detta gröna barnkorståg med att vi behöver: en grön kulturrevolution. Men nej. Det gör vi inte. Vi behöver fler vuxna människor med vett i skallen och ett parti som tar sitt förnuft tillbaka.
Medan Europa har förpliktat sig till dyra och ödeläggande klimatålägganden har Kina, Indien och USA förpliktat sig att ge sina medborgare bättre ekonomi, mer kolkraft, högre levnadsstandard och bättre möjligheter. Medan europeiska politiker indoktrinerar barnen att vuxna har tappat kontrollen och att vi alla riskerar att dö i en klimat-ragnarök lovar Donald Trump barnen att vuxna har full kontroll och att barnen har en gyllene framtid. Medan Euroeliten tror att framtiden är en bidragsunderstödd klimatindustri, union och invandring har brittiska väljare valt att styra sitt eget land.
Vilken slags politiker anser vi att vi bör ha i Norge? Och på vilken sida av denna skarpa politiska front ska Fremskrittspartiet ställa sig? Partiet måste välja. Det finns inget mellanting längre.
Nu är FrP fritt från tvångströjan och har alltså två val: de kan följa Erna Solberg och Høyre vidare ner i den gröna unionssocialismen eller bli Norges första folkparti på den nya högersidan i Europa. Ska FrP fortsätta tillvarata EU:s intressen eller ska partiet rikta intresset mot Norge, norsk kultur och norrmän i första hand? Nu kommer nämligen parlamentarismen att fungera som den ska igen:
I stortinget kan FrP nu kräva att Erna Solberg tar hänsyn till Norge och norrmän. Eller tvinga henne att söka stöd hos socialisterna – där det tidigare konservativa Høyre faktiskt hör hemma.
Om det är någon därute som fortfarande tror att Trump, Brexit, SD och den nationalistiska vågen är något som ”går över” i Europa har man inte förstått någonting av politik. 2015-tåget skjuter fart, och det kommer en uppgörelse.
Om man tror att det val som FrP står inför kan kompromissas bort är man naiv, för valet gäller alla partimedlemmar också: mer utdaterad grön global-liberal och gränslös elitpolitik som har gett oss svenska tillstånd, eller ny, frisk och modern norsk nationell politik, så att Senterpartiet äntligen får lite konkurrens?
I motsats till Erna Solberg är Trygve Slagsvold Vedum (Senterpartiets partiledare) nämligen en äkta politisk strateg. Vilken strateg har FrP?
Jepp. Plötsligt blev norsk politik levande igen.”
Julia Caesar 