Sveriges Radios program ”Medierna” i P1 kallar sig själva ”mediegranskande”. Det är de inte.
”Medierna” är ett lydigt redskap för den politiska och mediala makten och lika angelägna som övriga statstrogna media om att med alla medel försöka oskadliggöra det stora hot som de ser i alternativmedia.
Vad redaktionen för ”Medierna” inte har förstått är att tiden har sprungit ifrån dem. I ”Mediernas” åsiktsbubbla har almanackan stannat på 2010. Men smutsiga tricks som fungerade för tio år sedan är inte gångbara längre. För er som har glömt – låt mig friska upp era minnen!
2010 var året då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. SD:s valseger var ett outhärdligt misslyckande för journalisterna. Deras mål hade varit att med alla medel förhindra att SD valdes in i riksdagen. I valrörelsen utsatte de partiet för särbehandling med så ohederliga metoder och i en sådan omfattning att det saknar historisk motsvarighet. Det var i stor utsträckning fråga om ren mobbing på sandlådenivå – ett tydligt vittnesbörd om det hot som SD:s blotta existens utgör mot journalistkollektivets traditionella, politiskt korrekta värdegemenskap.
I boken ”Problempartiet” intervjuade journalisten Björn Häger 26 politiska reportrar och ledarskribenter inför valet. Samtliga intervjuade vittnar om sin avsky för SD, klassar genomgående partiet som ”främlingsfientligt”, och flera erkänner ogenerat att den egna aversionen mot SD får dem att behandla partiet på ett helt annat sätt än övriga partier. De ”håller tillbaka” i bevakningen. Man ”ligger lite lågt”.
Ett avslöjande exempel är Jan A Johansson (1951-2016), dåvarande chefredaktör på Skånska Dagbladet. Han säger:
”De har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.”
Här har vi alltså en journalist i ansvarig ställning som chefredaktör som rakt ut medger att han inte publicerar kända fakta – för att de inte stämmer överens med hans egna politiska mål.
2010 var också året då kaféer satte ut skyltar på gatan där de uppmanade personer som röstat på SD att gå någon annanstans.
Fredrik Juto och Karl-Johan Pantzar på skoföretaget Brandos säger öppet i den här videon att de inte vill sälja skor till dem som röstar på Sverigedemokraterna. Bara kunder med de rätta politiska åsikterna får köpa skor av Brandos.
Det blev början till ett ekonomiskt ras och rekonstruktion för företaget. Brandos gjorde 2013 en rekordförlust på 162 miljoner kronor.
En kort rekapitulation av de stämningar som präglade Sverige 2010.
Mycket har hänt på tio år, men P1 ”Mediernas” så kallade ”granskning” av alternativmedia visar att klockorna har stannat på redaktionen, och ingen verkar på länge ha stuckit ut näsan utanför den egna åsiktsbubblan. Att hålla systemmedias journalister om ryggen och fortsätta se ”kopplingar till” Sverigedemokraterna som något suspekt är kärnan i ”Mediernas” inslag om alternativmedia. Med deras måttstock räcker det för att misstänkliggöra medier som är fria från statlig styrning, har andra infallsvinklar än MSM och som arbetar ideellt eller med frivilligt stöd från läsare och lyssnare.
”I vår digitala delningskultur kan nya medieaktörer som vet hur man spelar på rätt strängar få stort genomslag” skriver ”Medierna” skräckslaget på Sveriges Radios hemsida. Det vore naturligtvis mycket enklare om enbart journalistik som spelar på de statliga strängarna och betalas via tvångsskattemedel, som tv-skatt och presstöd, fick existera.
Jag har själv utsatts för oförblommerad hatjournalistik i ”Medierna” och bland annat gjorts ansvarig för treårige Alan Kurdis död i september 2015 sedan frilansen och HBTQ-aktivisten Annika Hamrud röjt min identitet i Expressen och begått karaktärsmord av ett slag som mig veterligt aldrig har drabbat ens dömda massmördare. Hon fick givetvis gott om programtid i ”Medierna” för att fortsätta smutskastningen mot mig och utmåla mig som ett monster.
Den senaste krampaktiga attacken i ”Medierna” riktar sig mot den populära alternativkanalen Swebb-tv. Det går sådär. Försöket att smutskasta Swebb-tv genom främst guilt by association kan möjligen avnjutas som lyteskomik. Det säger mer om en panikslagen journalistkår än om Swebb-tv.
I ett normalt medieklimat skulle inslaget aldrig ha sänts på grund av sin låga kvalitet. Detta är undermålig slaskjournalistik när den är som värst. Nu sändes det ändå, vilket vittnar om desperationen hos MSM-journalister i allmänhet och ”Mediernas” redaktion i synnerhet.
För att göra inslaget har redaktionen anlitat Josephine Freje Simonsson, 38-årig frilans i Göteborg. Hon har tidigare gjort inslag i ”Medierna” om Samhällsnytt och Nyheter Idag.
Youtubekanalen Swebb-tv har på bara fem år nått ut till mängder av tittare och blivit ett av de populäraste inslagen i alternativmedia med mer än 16 miljoner visningar och 53 200 prenumeranter. Den stora och växande populariteten gör kanalen till ett hot mot dem som i Sveriges sekteristiska medieklimat tröskar på med förljugen, statligt finansierad eller understödd politiskt korrekt lögnjournalistik i MSM. Kanalen är därmed ett givet mål för smutskastning. Den har upprepade gånger stängts ned på YouTube.
Lyssna på klippet nedan – så lät det när Josephine Freje Simonsson den 27 februari kontaktade Mikael Willgert med sitt förslag till programinslag om Swebb-tv. Bland annat försöker hon under sex minuter och under förevändning av ”inspelning av miljöljud” få komma in i Swebb-tv:s studio – trots att Mikael Willgert säger nej. Han spelar in telefonsamtalet. Jämför gärna vad Freje Simonsson säger där – och det programinslag hon presterar.
När programmet sänds den 9 maj visar sig Freje Simonssons inslag vara en fullständigt förutsägbar tunn soppa. Hon fortsätter att gnälla om att hon inte släpps in i Swebb-tv:s studio. Men varför skulle någon vilja visa och släppa in en journalist med oklara syften på sin egen privata arbetsplats?
Hon gör stor sak av att Mikael Willgert 2016 stod som kontaktperson för Sverigedemokraterna med egen @sd.se adress när Swebb-tv bevakade de så kallade “modulhusprotesterna”.
”Blir det inte då lätt en övervikt av exempelvis Sverigedemokrater, just för att dom tycker lite som ni tycker?” frågar hon. För Josephine Freje Simonsson är det fortfarande 2010.
Hon påstår att Swebb-tv blandar konspirationsteorier om mordet på Olof Palme och 11 septemberattackerna i USA med timslånga diskussioner om migrationens konsekvenser (varför skulle man INTE diskutera migrationens konsekvenser?) och ger kanalen skulden för att Leif Östling, VD för Scania 1994-2012 och ordförande för Svenskt näringsliv 2016–2017, fick kalla fötter och förlorade sitt uppdrag som ordförande för Södertälje Science Park i S-styrda Södertälje sedan han låtit sig intervjuas. I intervjun sa han bland annat:
”Vi har tagit in alldeles för mycket folk utifrån, det har vi gjort. Det man ska komma ihåg är att vi tagit in folk från Mellanöstern och Afrika och de lever i ett samhälle som vi lämnade för ungefär 100 år sedan. Det är deras känsla och uppfattning om hur ett samhälle är.”
Att beskylla någon för ”konspirationsteorier” brukar vara ett säkert sätt att tysta obekväma debattörer. Vad Swebb-tv gör när de intervjuar forskare och opinionsbildare på en mängd olika samhällsområden är att ge röst åt dem som aldrig släpps fram i MSM och därmed både bredda och fördjupa kunskapsnivån och debatten. Var ligger det ”konspiratoriska” i det?
Att Mikael Willgert kallar sig nationalist är givetvis djupt suspekt i ”Mediernas” föreställningsvärld. Och att Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, i intervjuer och på sin blogg – precis som många andra i alternativmedia – har konstaterat att det pågår ett folkutbyte i Sverige som är lätt avläsbart i offentlig statistik, kallas ”uttryck för rasbiologiskt tankegods”. Att han vid ett tillfälle låter sig intervjuas på en strand i Thailand är givetvis anstötligt och ägnat att väcka avund.
Hela programinslaget har ”guilt by association” som bärande idé. Det vill säga att koppla ihop personer och företeelser med sådant som journalisten själv uppfattar som skamligt, negativt eller omoraliskt. Då spelar fakta (som befolkningsstatistik) ingen roll.
Mikael Willgert kommenterar programinslaget så här:
”Om det inte är ett rent beställningsjobb så ger det i alla fall intryck av att vara det.”
”Efter att ha mött Josephine Freje Simonsson har jag fått uppfattningen att vänstern fungerar som en viss känd religion: det är okej att ljuga hur mycket som helst för att skydda sin agenda.
En annan sak som jag noterar är att hon säger att vi har fel just i de frågor som är riktigt jobbiga för politikerna: omvandling av äldreboenden till migrantboenden, massmigrationens ekonomiska konsekvenser och även en kommentar om vår syn på klimatfrågan.”
”Att hon också förlöjligar Claes Hedbergs hypotes i Palmefrågan kanske har koppling till att de nu ska lansera en ny hypotes ifråga om mordet på Olof Palme.”
Lars Bern är en ofta återkommande gäst hos Swebb-tv. På sin blogg skriver han i en kommentar till ”Medierna”:
”I åsiktsdiktaturens Sverige får man inte redovisa fakta som kan besvära makten.
Den miljon tittare som har tagit del av Swebb-tv:s program har nog svårt att känna igen sig i SR:s beskrivning. Palmemord, terrordåd och annat lyfts fram i den konspirationshistoria som SR väver ihop om Swebb-tv.
Inte med en stavelse berörs de 27 program som belyser Coronapandemin, programmen om den ekonomiska utvecklingen eller hundratals program som framförallt granskar makthavare, det vill säga det som public service borde göra.”
Han avslutar sitt blogginlägg med en vädjan som jag befarar inte kommer att få något gensvar:
”Jag vänder mig till alla er journalister med en vädjan att leva upp till er yrkeskårs moraliska skyldighet att utöva ert yrke som granskare av den politiska makten och att vägra ställa upp på rollen som åsiktsdiktaturens kolportörer. Ni som ägnar er åt detta måste må dåligt av skamkänslor när ni ser er i spegeln.”
Tyvärr är skam och yrkesheder okända begrepp hos stora delar av den svenska journalistkåren. När de ser sig i spegeln känner de sig uppenbarligen nöjda med vad de ser. Inga inre spärrar hindrar dem från att fortsätta vara trogna lakejer och mikrofonhållare åt s-mp-regeringen och statliga myndigheter. Det tydligaste exemplet just nu är Folkhälsomyndighetens presskonferenser.
Uppskattade du den här artikeln? Sätter du värde på fri och oberoende journalistik? Jag skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Ditt stöd behövs för att jag ska kunna fortsätta mitt arbete. Jag är tacksam om du vill stödja det jag gör genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 