SVT visade på söndagskvällen en av de starkaste och mest gastkramande dokumentärfilmer jag har sett på länge. ”The Work” heter den och handlar om USA:s absolut farligaste och mest våldsamma män. Alla är dömda för grova våldsbrott. Det är första gången någonsin som en filmkamera har kommit innanför murarna på högsäkerhetsfängelset Folsom Prison i Kalifornien.
Den unika filmen är gjord av Jairus McLeary – ett familjeprojekt tillsammans med bröderna Eon och Miles och fadern James McLeary. Arbetet, ”the work”, är att nå männen i deras skadade kärna, att nå fram till den smärta som en gång gjorde dem så likgiltiga för andra människors liv att de inte har tvekat att mörda.
Filmen, med svensk textning, kan ses på SVT Play till torsdag den 8 oktober. Jag har också letat fram den på YouTube, där den tyvärr bara finns med holländsk textning. Det talade språket är givetvis engelska.
Under fyra dagar arbetar tre män med gruppterapi bland några av USA:s grövsta brottslingar. I fängelsets kapell möter terapeuterna tidigare medlemmar av de värsta kriminella gängen; Aryan Brotherhood, the Bloods, the Sureños och andra rassegregerade gäng. På rastgården delar fångarna själva upp sig efter rastillhörighet. Nu ska de tillsammans, oberoende av etnicitet och hudfärg, arbeta sig igenom känslor som de under större delen av sina liv har lärt sig att tränga bort och dölja.
Enkelt uttryckt är fångarna levande bevis för att våld och kriminalitet går i arv. De är söner till ensamma mödrar och kriminella, våldsamma, ofta frånvarande fäder – men har aldrig släppt fram smärtan över att ha övergivits, förnekats eller blivit utsatta för våld av sina fäder. Övergivenheten, våldet och saknaden har istället omsatts i vrede och nytt våld.
Inte bara terapeuterna arbetar med männen. Det kanske mest berörande med den här dokumentären är att se hur fångarna känner igen sig i varandras berättelser och känslor och hjälper och stödjer varandra. Tillsammans skapar de den trygghet och säkerhet för varandra som är nödvändig för att de ska våga släppa fram sina svåraste, mest bortträngda känslor.
”Jag hade aldrig sett någonting som liknar det som händer i det här rummet” säger Jairus McLeary.
”Vad de här männen gör med varandra … – vi fick en enormt stark känsla av att det här var någonting som folk bara måste få se.”
”Som man är vrede den enda känsla du egentligen tillåts visa, och vrede är korken i flaskan som håller nere dina övriga känslor.”
Verksamheten har pågått i nästan tjugo år. De senaste sjutton åren har 40 fångar, med ett livslångt kriminellt förflutet, kunnat friges efter att ha gått igenom terapin. De lever nu hederliga liv och har aldrig kommit tillbaka till Folsom Prison.
Mark Kermode på brittiska BBC introducerar filmen