”Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare”

”Aldrig har jag älskat vår gamla jord mer än under dessa sista år före första världskriget, aldrig hyst större förhoppningar om ett enat Europa, aldrig trott mer på dess framtid. Tron på de oavbrutna ”framstegen” hade samma kraft som en religion.

Damerna hade kastat korsetterna. Cykeln, bilen och de elektriska tågen hade förkortat avstånden och skänkte världen en ny rumsuppfattning.”

En samling citat ur den österrikiske författaren Stefan Zweigs (1881-1942) sista bok, ”Världen av i går” från 1943, av vilka många är giltiga än i dag.

1914 var kriget ett faktum, och det skulle pågå i fyra och ett halvt år. Zweig upplevde två världskrig.

Stefan Zweig (1881-1942).

”Nu var det endast en fråga om årtionden innan man skulle övervinna den sista ondskan och brutaliteten. Fred och trygghet skulle komma hela mänskligheten till del. Inte ens det största problemet – den utbredda massfattigdomen – föreföll längre olösligt.

En underbar sorglöshet hade gripit världen, för vad skulle kunna avbryta detta uppsving? Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare.
Sommaren 1914 var oförglömlig. Dag efter dag med sidenblå himmel.

En gammal vinodlare sa till oss: ”En sån här sommar har vi inte haft på länge. Står sig det här vädret får vi ett makalöst vin i år. Den här sommaren kommer folk att minnas!”

Kurorten Baden bei Wien.

Han sitter i den idylliska brunnsparken i kurorten Baden bei Wien och läser, medan brunnsorkestern spelar. Det är den 28 juni 1914, en underbar sommardag. Plötsligt tystnar musiken, mitt i en takt.

Stefan Zweigs bok ”Världen av igår”, utgiven 1943.

”Människor samlas framför ett anslag som meddelar att hans kejserliga höghet, tronföljaren Franz Ferdinand och hans gemål Sofie, har mördats på besök i Bosnien. Då, den 28 juni 1914, avlossades skotten i Sarajevo, och den värld av trygghet och skapande förnuft där vi hade fostrats, vuxit upp och hörde hemma gick på en sekund i tusen bitar.

Som ett tomt lerkärl.

Några timmar senare pratade och skrattade folk igen, och musiken fortsatte spela.”

Men mordet den 28 juni 1914 på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike, tronarvinge i Österrike-Ungern, begånget av den 19-årige studenten och serbiske nationalisten Gavrilo Princip från den serbiska terrororganisationen Svarta handen, var den omedelbara utlösande orsaken till kriget.

74 miljoner soldater från 33 olika länder skulle komma att kämpa i ett krig som ifråga om lidanden och meningslösa offer till och med överträffade det andra världskriget.

Österrike-Ungerns tronföljare Franz Ferdinand tillsammans med sin fru Sofie på väg ner till den väntande bilen i vilken de skulle göra sin sista resa. Bilden är tagen den 28 juni 1914, bara några minuter innan de blev skjutna till döds av den serbiske nationalisten Gavrilo Princip. Bild: Karl Tröstl.

”Så kom de allra sista kritiska julidagarna. Med ens blåste en kall vind av ängslan över stranden och sopade den tom. Människorna lämnade hotellen i tusental, tågen stormades. Till och med de mest troskyldiga började hastigt packa sina kappsäckar. Ännu trodde man inte på krig, och ännu mindre på ett anfall från Tyskland mot det neutrala Belgien. Man kunde inte tro det, för man ville inte tro på ett sådant vanvett.

Då såg jag i skymningen det ena godståget efter det andra glida förbi, öppna vagnar täckta med presenningar under vilka jag kunde skönja de hotfulla formerna av kanoner.

Som aldrig förr kände dessa tusen och hundratusen människor vad de borde ha känt i fredstid: att de hörde ihop.

Varje enskild människa upplevde en förhöjning av det egna jaget, hon var inte längre den isolerade människa hon varit.

Hon hade inlemmats i en massa, hon tillhörde ett folk, och hennes person hade fått en mening.

Första världskriget 1914-1918. ”Som aldrig förr kände människor vad de borde ha känt i fredstid: att de hörde ihop.”

Männen såg plötsligt en ny möjlighet i sina liv: de kunde bli hjältar! Alla som bar uniform hyllades redan av kvinnorna.

De erkände den okända makt som lyfte upp dem ur deras vardag.
Men kanske kunde man i denna berusning skönja en ännu djupare, mer hemlighetsfull makt som drev människodjurets mörka, omedvetna urdrifter och instinkter upp till ytan – begäret att en gång bryta sig ut ur den borgerliga världen med dess lagar och paragrafer och ge sig hän åt de urgamla blodsinstinkterna.

Denna hemska berusning som grep miljontals människor och för ett ögonblick skänkte vår tids största brott en vild och nästan medryckande förtjusning.

Under de första krigsveckorna 1914 blev det snart omöjligt att föra ett förnuftigt samtal med någon. Även de fredligaste och mest godmodiga människor var som berusade av blodsångorna.

Vartenda samtal slutade med dumma fraser som ”Den som inte kan hata kan heller inte älska”.

Så återstod bara en sak: att dra sig tillbaka inom sig själv och tiga. Det var inte lätt. För inte ens exilen är lika tung som att leva ensam i fosterlandet.

Första världskriget 1914-1918. ”Den som kämpade mot kriget, som de själva inte led av, brännmärktes som förrädare.”

Krigets hemskaste sidor hade jag under de första dagarna ännu inte mött, men åsynen av dem skulle överträffa mina värsta farhågor.
Jag hade känt igen motståndaren som jag skulle bekämpa – det falska hjältemodet som helst skickade andra i döden och lidandet. Den som sa ett varnande ord hånades som svartsynt. Den som kämpade mot kriget, som de själva inte led av, brännmärktes som förrädare.

Det var samma eviga flock som funnits i alla tider, som kallade de försiktiga för fega, de mänskliga för svaga, för att sedan stå där rådlösa i katastrofen som de så lättfärdigt frambesvärjt.
Ständigt samma flock.

Det dröjde inte länge förrän jag märkte hur få man egentligen kunde riktigt lita på, och då jag inte ville dras in i politiken blev mitt umgänge alltmer begränsat.

För första gången lärde jag mig känna igen den professionelle revolutionärens eviga typ som känner sig lyft över sin obetydlighet enbart genom det oppositionella i sin ställning och klamrar sig fast vid det dogmatiska, eftersom han själv saknar en fast inre hållpunkt.”

Det första som går förlorat i ett krig är förnuftet, sanningen och det kritiska tänkandet. Och sedan?

Sedan kommer ”de urgamla blodsinstinkterna” som Stefan Zweig talar om. Driften att döda.

Det börjar alltid med hatet hos de vanliga människorna. De som står bredvid och ser på.

”Även de fredligaste och mest godmodiga människor var som berusade av blodsångorna.”

——————————————————————————-

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!