Regeringen har gett en utredare i uppdrag att ta fram ett förslag till förbud mot äktenskap mellan kusiner. Det är sannerligen på tiden.
”Ett sådant förbud kan vara en viktig del i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck” skriver Richard Jomshof (SD), Louise Meijer (M), Torsten Elofsson (KD) och Juno Blom (L) i en debattartikel i Expressen.

Sedvanligt, osakligt och okunnigt tumult inför oönskade initiativ som kan förbättra Sverige uppstår i vänstern, inklusive Socialdemokraterna.
https://twitter.com/LouiseHammargr1/status/1701319293030240596/photo/1
Men egentligen behöver frågan om ett förbud inte utredas. Det finns sedan länge överväldigande, forskningsbaserad kunskap om de skadliga konsekvenserna av kusingiften och andra äktenskap mellan nära släktingar. Vid kusinäktenskap fördubblas risken för missbildningar hos avkomman.
Ett ökande antal barn i Sverige och andra länder med stor invandring föds varje år med allvarliga missbildningar och genetiskt betingade sjukdomar för att föräldrarna är nära släkt med varandra. Kusinäktenskap bygger på mångtusenåriga traditioner i framför allt muslimska, men även kristna familjer i Mellanöstern och Afrika – traditioner som invandrare tar med sig när de invandrar till Väst.
Ekona från forntiden är två: dels traditionen att gifta sig med nära släktingar, dels den kraftigt ökade risken för genetiskt betingade missbildningar hos barnen som släktäktenskapen medför.
Svenska myndigheter gör ingenting för att informera om riskerna. Frågan tigs ihjäl
Henrik Höjer skriver i Kvartal:
”Bland myndigheterna vet man inte mycket. Folkhälsomyndigheten har ingen information om omfattningen av kusinäktenskap bland migrantgrupper när jag kontaktar dem.
Socialstyrelsen vet heller inget i frågan, och hänvisar till Statistiska centralbyrån.
Där konstaterar man att det inte finns någon statistik framtagen över kusinäktenskap bland invandrade:
”Men eftersom vi har uppgift om folkbokförda personer borde det vara möjligt att ta fram med hjälp av relationsdata, men det är nog ett ganska omfattande arbete. Det är även troligt att vi inte skulle kunna koppla ihop exempelvis kusiner där en eller båda antingen är födda utomlands eller har föräldrar som är födda utomlands.”
Rädsla för att anklagas för rasism
Med öppna ögon underlåter ansvariga myndigheter att informera om riskerna med släktäktenskap och låter därmed barn födas med mycket svåra handikapp och genetiska skador, trots att det i många fall skulle gå att förhindra. Orsak: rädsla för att anklagas för ”rasism”. Ständigt nya familjer får betala feghetens pris i form av förstörda liv.
Om föräldrarna bär på sjukdomsgener kan barnen ärva dem i dubbel uppsättning när föräldrarna är nära släkt. Barnen kan bland annat bli döva, blinda, utvecklingsstörda, få grava rörelsehinder och så svårt skadade njurar och lever att nya organ måste transplanteras redan på ettåringar.
Bilden nedan visar följderna av att föräldrarna är nära släkt, kanske sedan flera generationer. Fyra gravt missbildade barn som måste tas om hand dygnet runt.

Andelen dödfödda barn i släktäktenskap är också kraftigt förhöjd. En undersökning vid Syddansk Universitet visar att pakistanska, turkiska och somaliska kvinnor har upp till dubbelt så stor risk för att få dödfödda barn som danska kvinnor.
Ett exempel på hur missbildningarna kan se ut visar den här artikeln i Aftonbladet. Barnen i en kurdisk familj där föräldrarna är nära släkt är så vanskapta att de inte kan gå på vanligt sätt utan går på alla fyra. Händerna har utvecklats till ett extra par fötter, ungefär som för åtskilliga tusen år sedan i den mänskliga evolutionshistorien.
I takt med invandringen från utomeuropeiska länder fylls särskolor och specialskolor i de nordiska länderna med invandrarbarn som är resultatet av äktenskap mellan kusiner och andra nära släktingar. På danska specialskolor för utvecklingsstörda barn dominerar redan barn från invandrarfamiljer.
Siffror från Köpenhamns kommun visar att specialskolor för barn som har medfödd utvecklingsstörning eller lättare mental retardation har en klar majoritet elever från tvåspråkiga familjer. På skolor för utvecklingsstörda barn är sex av tio barn tvåspråkiga. Bara i Köpenhamns län har antalet handikappade barn totalt ökat med 100 procent på tio år. I Odense kommun, som bland annat omfattar det invandrartäta området Vollsmose, är bilden densamma som i Köpenhamn.
I den pakistanska kolonin i Storbritannien föds varje år omkring 700 missbildade barn där föräldrarna är kusiner
På grund av inavel är det tretton gånger vanligare att få barn med genetiska sjukdomar i den brittisk-pakistanska gruppen än i den genomsnittliga befolkningen. Dövhet, blindhet, motoriska handikapp, njur- och leverskador är vanliga skador. En tredjedel av barnen dör före fem års ålder.
I Pakistan uppskattas cirka 70 procent av äktenskapen ske inom släkten
En pakistansk familj i Bradford som intervjuas i tv-programmet ”Dispatches” har sex barn. Tre av dem är gravt utvecklingsstörda. Alla som vill förstå omfattningen av tragedin med kusinäktenskap bör se den här filmen. Den visar med all önskvärd tydlighet att frågan inte handlar om politiskt korrekta principer utan om totalt förstörda människoliv.
Den 17-årige sonen Mohsen ger oavbrutet ifrån sig höga råmanden av frustration. Han är helt blind, kan inte gå och håller på att bli döv. Han vill köra bil. Enligt sin mammas tolkning tycker han att han vid sjutton års ålder borde klara det. Men Mohsen kommer aldrig att kunna köra bil. Han klarar inte att ta hand om sig själv en enda minut.
Två av familjens döttrar, elva och tretton år gamla, är både blinda och döva, kan inte gå, ger bara gutturala ljud ifrån sig och är liksom sin bror helt beroende av ständig passning och omvårdnad. Alla tre kommer att dö en för tidig död.
”Det är Guds vilja”
Barnens föräldrar är kusiner. Trots att barnens genetiska skador är noggrant utredda vill inte föräldrarna i den här familjen medge att det nära släktskapet är orsaken till att tre av deras barn är så svårt handikappade. Modern hävdar att barnen var helt normala när de föddes, och att handikappen beror på mediciner som barnen fått som spädbarn av brittiska läkare. Eller också är det ”Guds vilja”.
Femtiofem procent av de pakistanska invandrarna i Storbritannien gifter sig med sina kusiner. I Bradford är siffran 75 procent – högre än i ursprungslandet Pakistan. Bradford är Storbritanniens mest inavlade stad.
Stora grupper pakistanier har levt i Storbritannien ända sedan 1950-talet, men ingenting tyder på att traditionen med släktäktenskap avtar i andra-, tredje- och fjärdegenerationerna. Tvärtom är strävan att stärka banden med det gamla hemlandet ofta starkare i senare generationer.
I Norge är pakistanier den största invandrargruppen, och ungefär hälften i första generationen är gift med en kusin. Mycket tyder på att kusinäktenskapen i andra generationen ökar till 60 procent.

Den 26-åriga kurdiska kvinnan Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala 2002. Motivet var hederskultur. Fadimes far Rahmi Sahindal, som var analfabet, tyckte att han var vidsynt. Generöst lovade han Fadime att hon själv skulle få välja vilken av sina kusiner i den turkiska hembyn Tapkiran hon ville gifta sig med.
Att hon skulle gifta sig med en kusin var självklart
Fadime vägrade. Hon ville inte gifta sig med någon kusin över huvud taget. Hon ville bestämma över sitt eget liv. Det blev hennes död. Den 21 januari 2002 mördades hon av sin far med två skott mot huvudet.
Mordet blev en väckarklocka – för mer än 20 år sedan – men få ville lyssna. Den invandrade hederskulturen fortsätter sina katastrofala verkningar i Sverige.
Mordet säger också någonting om styrkan i de värderingar som Fadime utmanade med sin vilja att själv välja sitt liv. Hon satte hela sin familjs och ytterst hela den kurdiska klanens heder på spel.
Man utmanar inte ostraffat en mångtusenårig tradition, hur destruktiv den än må vara. Heders- och skamkulturen är så starkt rotad i stora delar av världen att den fullkomligt ignorerar vetenskapliga fakta.
Kusinäktenskap en av hederskulturens starkaste stöttepelare
De arrangerade kusinäktenskapen är en av hederskulturens starkaste stöttepelare. Utbredningen varierar mellan cirka 80 procent i Nubien (södra delen av Egypten och norra delen av Sudan), 70 procent i Pakistan, 67 procent i Saudiarabien, 60 procent i Irak, 48 procent i Libyen och 45 procent i Jemen. En miljard människor lever i samhällen där äktenskap mellan nära släktingar är norm och tradition.
Släktäktenskapen har rötter i förkristen och förislamisk tid, det vill säga för mer än tvåtusen år sedan. I dag är de vanligast i muslimska länder, men de praktiseras också av kristna släkter i Mellanöstern. En grov uppskattning visar att närmare hälften av alla muslimer i världen är inavlade.
”Ett stort antal inavlade muslimer är födda av föräldrar som själva är inavlade – vilket ökar riskerna ännu mer för negativa psykiska och fysiska konsekvenser” skriver den danske psykologen Nicolai Sennels i en artikel på internetsajten Euronews.
Äktenskap – en affärsangelägenhet
Att traditionen är så seglivad beror på att äktenskap i stora delar av världen ses som en affärsangelägenhet mellan två familjer. Syftet är att gynna båda. Släktäktenskap anses stärka familjebanden och möjligheten att behålla ekonomiska och materiella tillgångar inom släkten. De är också ett effektivt sätt att försvåra skilsmässa och behålla kontrollen över kvinnans dygd, som utgör grunden för hela heders- och skamkulturen.
Fördelarna ur invandrarnas perspektiv är flera: genom arrangerade kusinäktenskap importerar man sina gemåler/kusiner från ursprungslandet och gör dem delaktiga i välståndet i det nya landet. Klanen och den egna etniska gruppen och kulturen kan expandera i det land man har invandrat till och skördar ekonomiska och andra förmåner som man aldrig ens kunde drömma om i hemlandet. Traditionen är också ett led i att stärka islams ställning och bidra till den ökande islamiseringen i invandringsländerna.
Varje barn blir en första generationens invandrare
Kusinäktenskapen är i dag det största hindret för integration – om man nu tror på att integration av människor från jordens mest underutvecklade länder i ett modernt land som Sverige över huvud taget är möjlig, vill jag tillägga. Och för varje importerad kusin från ursprungslandet tar integrationsprocessen ett stort steg tillbaka.
Varje barn som föds i ett hem som präglas av det gamla hemlandets värderingar, och där minst en av föräldrarna inte talar svenska, blir en första generationens invandrare.
Genom att blunda för de genetiska komplikationerna i relationer mellan nära släktingar ansvarar politiker och myndigheter i praktiken för konsekvenserna av denna äktenskapsimport i form av genetiska skador på barn som föds i släktäktenskap.
Under rubriken ”Den förbjudna frågan” tog SVT:s program ”Uppdrag granskning” i mars 2009 upp kusinäktenskapens ödesdigra konsekvenser. (Programmet finns tyvärr inte tillgängligt på nätet.) Läkare inom mödravården i olika landsting tillfrågades om de informerar blivande föräldrar om de genetiska riskerna vid nära släktskap. Det gjorde ingen. En läkare i Stockholms läns landsting svarar:
”Nej, det gör vi inte. Man ska inte rota i sånt som man inte kan påverka.”
Det som skadar andra är inte en privatsak
Bakom den här mödravårdsläkarens ord hör jag åsikten att föräldrars släktskap är en privatsak. Det är den inte. Ingenting som får till följd att andra människor skadas är en privatsak. De svårt skadade barn som är produkter av besläktade föräldrar representerar förutom mänskligt lidande också en mycket stor kostnad för samhället, det vill säga skattebetalarna.
När det gäller risker för barnet förknippade med moderns livsstil har den svenska mödravården kommit långt. Varje blivande mor övervakas och informeras om risker förknippade med rökning, läkemedel, felaktig kost, alkohol och andra droger. Det har lett till att allt fler blivande mödrar har förstått sambanden mellan sitt eget sätt att leva och möjligheten att få ett friskt och välskapt barn.
Men när det gäller den snabbast växande risken för fosterskador och svåra missbildningar står Socialstyrelsen och mödravården lamslagna.
Riskerna har ingenting med ras att göra
De genetiska riskerna vid kusin- och andra släktäktenskap har ingenting med ras att göra. De är lika stora vilken ras man än tillhör. Här duger inte heller de i andra sammanhang så populära ”socioekonomiska faktorerna” som förklaringsmodell. Riskerna är ras- och klassöverskridande.
I det gamla Egypten var det tradition bland faraonerna att gifta sig med sin syster eller halvsyster för att kunna behålla makt och rikedomar inom familjen. Det ledde till att flera faraoniska dynastier kollapsade på grund av inavel. Avkomman blev så degenererad att den inte var livsduglig.

I de europeiska kungahusen gifte man sig också inom familjen för att behålla det blå blodet outspätt. Ett avskräckande exempel är den vanställde spanske kungen Karl II (1661-1700) från den inavelsskadade släkten Habsburg, som avled vid 38 års ålder. Han hade varit sjuklig hela sitt liv, kunde varken äta, gå eller prata. Hans två fruar klagade på hans impotens, och han efterlämnade inga arvingar.
Det släktträd över den Habsburgska släkten som spanska genetiker har tagit fram visar att Karl II:s föräldrar var kusiner. Deras föräldrar var också nära släkt. Genetiskt sett var Karls föräldrar närmare släkt än om de hade varit syskon.
Det mäktiga spanska kungahuset var till slut så inavlat att det gick under. Genetiska skador på grund av att föräldrarna är nära släkt har alltså ingenting med ras eller rasism att göra. De slår lika hårt mot inavlade europeiska kungahus som mot invandrare från Afrika och Mellanöstern som tar med sig sin forntida hederskultur när de invandrar till Europa.
I vissa delar av de nordiska länderna, som svårtillgängliga trakter, öar och ensliga fjälldalar, kan man fortfarande se följder av den isolering som människor levde i på sådana avsides belägna platser, i form av människor med tydliga genetiska skador.
Att förbjuda äktenskap mellan nära släktingar är ett utmärkt initiativ. Inte en dag för tidigt.
Och sätt omedelbart igång med att informera målgrupperna: på mödravårdscentralerna, i skolorna, i socialtjänsten, genom RFSU, på ungdomsmottagningar, BUP, fritidsgårdar, kvinnokliniker, vårdcentraler och sjukhus.
Att med öppna ögon låta bli att förhindra mänskliga katastrofer för att man är rädd om sitt eget skinn är ondska.
Delar av texten har tidigare publicerats i januari 2012.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! Nytt Swishnummer: 123 519 92 86.
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
