Fröken Skamlös, Bystiga Damen och indoktrinering av barn

Transvestiter läser sagor för små barn på svenska bibliotek. Spektaklet, som promotas av skattefinansierade public service, innebär en farlig indoktrinering av barnen under deras mest känsliga utvecklingsperiod.

Bakom fenomenet finns en drivande agenda som handlar om att skapa könsförvirring, uppmuntra könsbyten, utplåna normala könsidentiteter och ytterst att skrota kärnfamiljen. Projektet är helsjukt och måste stoppas omgående.

*Varför läser Bystiga Damen och Fröken Skamlös sagor för små barn?*

De kallar sig ”Bystiga Damen” (Lady Busty) och ”Fröken Skamlös” (Miss Shameless) med efternamnet Winewhore (vinhora). Två transvestiter, utklädda i slampiga kvinnokläder, peruker och parodiska smycken som förtjänar sitt levebröd genom att dra runt på skattefinansierade kommunala bibliotek och läsa sagor för små barn.

Vem har bett dem om det? Inte barnen i alla fall.

Fortsätt läsa ”Fröken Skamlös, Bystiga Damen och indoktrinering av barn”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

*Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman*

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia

Högröstade feministiska aktivister i opinionen och överallt på myndigheter och regeringstaburetter har under många decennier målmedvetet velat avskaffa kärnfamiljen. ”Valfrihet” och ”jämställdhet” var två av propagandaorden – som fick kamouflera en helt annan verklighet.

Blev resultatet vad de väntade sig? Jag har lagt pussel med bitarna i ett hundraårigt perspektiv och försöker se en helhetsbild. Resultatet av socialdemokratisk familjepolitik berövar männen inflytande och skadar i synnerhet barnen. I dag mår barn och ungdomar psykiskt sämre än någonsin tidigare. Varför?

*1950-talet var hemmafruarnas årtionde. Många kärnfamiljer valde en lösning som gav både barn och föräldrar trygghet.*

*Åsa Regnér, socialdemokratisk jämställdhetsminister 2014-2018 efter att ha arbetat som generalsekreterare för lobbyorganisationen RFSU 2007-2012.*

Det går inte att utesluta att en och annan flaska champagne korkades upp den här dagen. Den 1 april 2016 var en alldeles särskild dag.

Då firade den dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern Åsa Regnér, tillsammans med sina gamla kompisar på lobbyorganisationen RFSU, blivande faderlösa barn.

Det de firade var ett riksdagsbeslut som gjorde den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från den 1 april 2016 kan ensamstående kvinnor skaffa barn på egen hand, utan att blanda in en man. Beslutet är ett led i Socialdemokraternas familjepolitik, som i ett hundraårigt perspektiv handlar om att ge makten över reproduktionen till kvinnorna och Pappa Staten. Den som har makten över reproduktionen har makten över hela samhället.

Fortsätt läsa ”Kriget mot kärnfamiljen – en Socialdemokratisk historia”

Aktivistisk kostchef förbjuder läsk till gamla

Fascistisk uppfostrarnit mot gamla människor: läskedrycker stoppas från första maj på åtta äldreboenden i Gislaved. Ålderistiskt förtryck av gamla människor ska inte tolereras i något sammanhang.

*Gislaveds äldre ska lära sig skilja på vardag och fest och inte dricka läsk när som helst. Det har den folkuppfostrande kostchefen Eva Kullenberg bestämt.*

Eva Kullenberg, 58, beskäftig kostchef i Gislaveds kommun, anser att pensionärerna inte ska få dricka läsk annat än vid stora helger (jul- och nyårshelgen, påsk, midsommar och Alla Helgons-helgen). De gamla ska uppfostras att förstå skillnaden mellan vardag och fest.

Fortsätt läsa ”Aktivistisk kostchef förbjuder läsk till gamla”

Pedofilen och mamman som inte märkte någonting

När jag nyligen läste och skrev om domen mot Fredrick Federleys (C) före detta sambo och käresta, ”I huvudet på en pedofil” – pedofilen Jonas Lind, 42, (numera Almqvist) för grova sexualbrott mot barn – var det särskilt en fråga som framstod som ett mysterium: varför märkte ingen i de utsatta barnens omgivning vad som pågick?

*Jonas Lind dömdes för 22 grova våldtäkter, sexuellt ofredande och 38 fall av barnpornografibrott. Mamman till de två utsatta små flickorna märkte ingenting.*

Jonas Lind dömdes 2014 till nio års fängelse för bland annat ett stort antal grova våldtäkter på barn och 38 barnpornografibrott. I januari 2020 släpptes han fri villkorligt. I maj fick han kontakt med Centerpolitikern Fredrick Federley på en sexkontaktsajt och flyttade snabbt in hos Federley och hans nioåriga dotter på Federleys gård i Björbo i Dalarna.

*Fredrick Federley /C) och hans före detta sambo Jonas Lind (nu Almqvist), dömd för bland annat 22 grova våldtäkter på barn.*

Fredrick Federley har kallat Jonas Lind ”den finaste person jag har träffat”.

Fortsätt läsa ”Pedofilen och mamman som inte märkte någonting”

I huvudet på en pedofil

I det längsta förteg både Fredrick Federley själv och mainstream-media centerpolitikerns nära relation med en man som dömts till nio års fängelse för grova sexuella övergrepp mot barn, bland annat 22 grova våldtäkter och 38 fall av barnpornografibrott.

Skandalen avfördes snabbt från dagordningen, och ordningen är till synes återställd. Som om det aldrig har hänt.

Men det har hänt. I en intervju i Avesta Tidning kallar Fredrick Federley den dömde pedofilen ”den finaste person jag har träffat”.

”Jag känner ju en stor kärlek till honom också, det är det som gör den här smärtan inombords så överväldigande att jag gör illa mig själv fysiskt. Han har inte varit annat än fin med mig, särskilt i en väldigt skör situation.”

Fortsätt läsa ”I huvudet på en pedofil”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige.

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.

1. Sökandet efter ett bortadopterat barn.

Hon är bonddotter från en liten by på den jämtländska landsbygden, yngst av fem barn. Hon har flyttat till Östersund för att få jobb. För att hon vill komma hemifrån, för att hon vill vara fri, för att staden erbjuder så många fler möjligheter än den lilla byn.

Fortsätt läsa ”Rätten till sin kropp. Tre kvinnor. Tre berättelser.”