Facit av 90 års välfärd: hela systemet måste göras om från grunden

Mikael Ribbenvik, då rättschef på Migrationsverket, gav 2013 alla syrier rätt till asyl och PUT i Sverige.

Den 2 september 2013 fattar Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik – alltså en icke-folkvald tjänsteman – beslutet att alla som påstår sig komma från Syrien ska få asyl och dessutom permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige.

Nyheten sprids snabbt över hela världen och förvandlar Sverige till ett ännu starkare dragplåster för migranter.

2014-2015 flyttar en man med tre fruar och 16 barn in från vad de påstår vara Syrien och bosätter sig i tre bostadsrättslägenheter i Nacka med ett sammanlagt värde av cirka 14 miljoner kronor. En lägenhet till varje fru och hennes barn.

*Kommunalrådet Mats Gerdau (M) shoppade bostadsrätter för 305 miljoner.*

Fallet får stor uppmärksamhet i media hösten 2017. På mindre än två år från 1 januari 2016 shoppar Nackas kommunalråd Mats Gerdau (M) 94 bostadsrätter för 305 miljoner kronor av invånarnas skattepengar. Projektet är på orwellskt nyspråk döpt till ”Bostadsförsörjning för sociala behov”.

I krönikan Nackafallet – en svensk värdekollaps skrev jag i oktober 2017 om polygamifamiljen och deras utnyttjande av den svenska välfärden.

*60-årige Ahmad Suliman har satt i system att söka försörjningsstöd för sig själv, sina tre fruar och 16 barn. Snart kan han söka Äldreförsörjningsstöd.*

Men historien tar inte slut där. Familjen är bara toppen på isberget. Deras och andras anspråk på välfärden fortsätter med krav på att bli försörjda med bidrag, år efter år, och ständiga överklaganden i domstol när kraven avslås.

Den nu 60-årige Ahmad Suliman och hans harem med tre fruar och 16 barn är inte unika. Nya alarmerande siffror från Svenskt Näringsliv visar att bara drygt 30 procent av befolkningen försörjer sig själva. Denna tredjedel måste dessutom slita ihop pengar till att försörja de två tredjedelar av befolkningen som inte försörjer sig själva.

Fortsätt läsa ”Facit av 90 års välfärd: hela systemet måste göras om från grunden”

Vi bygger våra egna fängelser

Välkommen till 2023 års första krönika! En vindlande text som slingrar sig mellan nödvändiga och onödiga fängelser, om att välja perspektiv, att ta makten över rädslan och landa i förtröstan.

För ett par veckor sedan dömdes 15-årige Abushi Shamse Kamal av Skellefteå tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han dömdes för mordförsök medelst strypvåld och grov våldtäkt mot nioåriga Luna i Skellefteå.

*Abushi Kamal Shamse, 15-årig etiopier. Den 14 december 2022 dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.*

I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen i Skellefteå våldtog Abushi Shamse Kamal, 15, den 7 juli 2022 nioåriga Luna och försökte mörda henne genom att strypa henne och binda fast henne vid ett träd.

Nyåret 2023 får mig att reflektera över begreppen frihet och fångenskap i ett lite vidare perspektiv än det vanliga.

Fortsätt läsa ”Vi bygger våra egna fängelser”

”Det ligger en livlös flicka i skogen. Vet inte om hon andas”

Därför publicerar jag namn och bild på gärningsmannen Abushi Shamse Kamal

Abushi Shamse Kamal är enligt åldersutredning 15 år gammal, minderårig men straffmyndig. Han kommer att dömas för mordförsök och grov våldtäkt på barn, två synnerligen grova brott.

Brottens synnerliga allvar, att de riktar sig mot ett barn och det faktum att Abushi Shamse Kamal har erkänt är för mig tillräckliga skäl att inte dölja gärningsmannens identitet. Mängder av DNA-bevis finns mot honom.

Huvudförhandlingen i Skellefteå tingsrätt (Mål nr 628-22) ställdes in den 17 oktober i väntan på att han ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Resultatet av den lämnades till tingsrätten den 30 november. Huvudförhandlingen återupptas den 7 december. Jag har läst polisens förundersökning (FUP).

OBS! Känsliga läsare varnas! De brott som beskrivs i texten är sällsynt vidriga

*Abushi Shamse Kamal, 15-årig etiopier. Kommer att dömas för grov våldtäkt på barn och för mordförsök på en nioårig flicka i Skellefteå.*

Det ser ut att bli en fin dag. Det är mitt på sommarlovet, men Josefin (fingerat namn), nio år, är ändå på fritids. Almanackan visar torsdag den 7 juli 2022, och klockan är någonstans mellan 15.20 och 15.30. Hon har sett på en film, och nu säger hon adjö till fröken Anna M och ska cykla hem. Hon står med ryggen mot ytterdörren och säger:

”Hej då, nu far jag.”

Fortsätt läsa ””Det ligger en livlös flicka i skogen. Vet inte om hon andas””

Poliserna fruktade för sina liv Gärningsmännen utvisas inte

En muslimsk lynchmobb på 200-300 personer förvandlade Sveaparken i Örebro till en krigszon. I rättegångarna vittnar poliser om att de fruktade för sina liv. Stora stenar, bangers och takpannor haglade över dem.

Bara i Örebro skadades mer än 70 poliser vid korankravallerna. I hela landet mer än 300. Polishundarna fick föras i säkerhet sedan tre av dem skadats av stenar och sparkar. Polisbilar värda miljontals kronor eldades upp i flera städer.

Nyheten försvann snabbt från mainstream-medias sajter och intressesfär. Nu kommer domarna. Jag återger de attackerade polismännens berättelser.

*Dina skattepengar i brand. Polisbilar för miljontals kronor eldades upp vid korankravallerna i april. Bilden är från Örebro.*

De krigsliknande scener som utspelade sig vid korankravallerna i flera städer under påsken markerar ett tydligt skifte i svensk historia: före. Och efter. Kravallerna visar med all önskvärd tydlighet att den svenska statens våldsmonopol har havererat. Polisen klarar inte att stå emot den här typen av organiserade, våldsamma massaktioner från en lynchmobb av religiösa/ideologiska fanatiker.

Fortsätt läsa ”Poliserna fruktade för sina liv Gärningsmännen utvisas inte”

Vad är en modig människa?

Vad är mod? Vad är en modig människa? Var går gränsen mellan mod och dumdristighet? Varför vågar så få människor vara modiga?

Zoia Zakariasdotter ställer de här frågorna och många andra i sin serie ”Modiga människor”. I det här avsnittet försöker jag svara. Svårt, för jag anser inte alls att jag är en modig människa.

Programmet handlar bland annat om Dagens Nyheters utveckling från respekterad nyhetstidning med en rad skickliga skribenter – till det oanständiga propagandaorgan tidningen är idag.

Det mod som många vill tillskriva mig handlar istället om att det för mig alltid har varit självklart att uttrycka mina åsikter. Det är inte en fråga om mod. Jag är uppvuxen i en familj och släkt där det var naturligt att säga vad man tycker.

Fortsätt läsa ”Vad är en modig människa?”

Demografi till döds – instängda med våldsbrottsligheten

Det finns inga enkla sätt att stoppa den gängrelaterade grova våldsbrottslighet som härjar i Sverige och är en av de största frågorna i valet.

Så gott som dagligen skjuts människor ihjäl i kallblodiga avrättningar. Adekvata och nödvändiga åtgärder för att minska gängvåldet förutsätter mycket långtgående politiska beslut som inga sittande politiker hittills visar några tecken på att ens överväga. Generellt verkar de inte ens ha förstått problemets allvar.

Oavsett vilka kortsiktiga åtgärder politikerna tar till är vi instängda i vårt land med en kraftigt ökande våldskriminalitet. Orsaken är det folkutbyte som genomförs sedan decennier och som har accelererat i raketfart de senaste 20 åren.

På grund av den extrema invandringspolitiken har våldsbrottsligheten blivit en perpeetum mobile, en självgående evighetsmaskin. Stora delar av skadan är irreparabel. (Per Gudmundson i Bulletin).

Fortsätt läsa ”Demografi till döds – instängda med våldsbrottsligheten”

Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the Gods wish to destroy they first make mad).

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998), den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, kallat “Rivers of Blood”, som Powell höll i Birmingham lördagen den 20 april 1968.

*Enoch Powell (1912-1998), den bäste Prime Minister som England aldrig fick. Han rasistförklarades och manövrerades bort av Edward Heath. Men hans profetia 1968 ser vi idag förverkligad.*

Fortsätt läsa ”Enoch Powell hade rätt – men vem erkänner visselblåsarna?”

Kent Andersen: ”Paludans koranbränning avslöjar islams hat mot det svenska samhället”

”Rasmus Paludans aktion (att bränna koranen) avslöjar något viktigt: det finns stora grupper av svenska medborgare som förbehåller sig rätten att ta till våld mot samhället, polisen, demokratin och yttrandefriheten om samhället inte åtlyder deras moraliska koder och interna lagar.

Alla som har önskat islam hjärtligt välkommen in i den svenska demokratin är livrädda för den verklighet Paludan avslöjar, för då har de också ansvaret både för upploppen och för Sveriges djupa kris. Därför måste Paludan till varje pris stoppas.”

Det skriver den norske författaren, musikern, politikern och samhällsdebattören Kent Andersen i den här islamkritiska texten på document.no, som jag har översatt från norska.

I påskupploppen 2022 skadades mer än 100 poliser i våldsamma angrepp från muslimska aktivister. Islam visar sitt sanna ansikte, menar den norske författaren Kent Andersen.

Fortsätt läsa ”Kent Andersen: ”Paludans koranbränning avslöjar islams hat mot det svenska samhället””

Rapport från gränsen. Ett svenskt requiem

Sveriges befolkning byts ut i allt snabbare takt.

Färsk statistik från SCB, Statistiska Centralbyrån, återgiven av Tobias Hübinette, visar att 34,04 procent av samtliga folkbokförda invånare i riket den 31 december 2021 hade någon form av utländsk bakgrund.

Mer än var tredje invånare. Ingen kan längre förneka att det är ett befolkningsutbyte som pågår.

(Om du inte vill lyssna utan föredrar att läsa texten hänvisar jag till föregående blogginlägg).

Den här podden bygger på en text som jag skrev 2012 och som jag har uppdaterat med aktuella siffror och statistik. Men har någonting annars förändrats på tio år?

Har vi vant oss vid gängskjutningar, gruppvåldtäkter och förnedringsrån och accepterat att bli utbytta som befolkning?

Fortsätt läsa ”Rapport från gränsen. Ett svenskt requiem”

Rapport från gränsen – har någonting förändrats på tio år?

För tio år sedan, 2012, skrev jag krönikan ”Rapport från gränsen”. Nu publicerar jag den igen, med några små uppdateringar.

För vad har egentligen förändrats? Har någonting förändrats? Finns det mindre anledning i dag att känna den vanmakt och förtvivlan över utvecklingen i Sverige som jag kände då?