Den sista manligheten – ta sprutan som en man!

Vi lever i en egendomlig tid. Splittringen i vårt land och världen omkring oss blir tydligare för varje dag. Coronapandemin har skrämt vettet ur folk. Många lever med djup rädsla, och det är precis så makthavarna vill ha det. Ju räddare vi är, desto lättare går vi att styra som viljelösa lamm. 

Redan de gamla romarna kände till fenomenet ”Divide et impera””Söndra och härska”. I dag hetsas vaccinerade och ovaccinerade emot varandra. Rädslan och oförsonligheten splittrar familjer, grannar, släktingar och vänner. Samhället fragmenteras och spricker sönder. Det kan komma att sluta mycket illa.

I den här artikeln försöker jag analysera några av de psykologiska drivkrafterna och varför det har blivit så här. 

Fortsätt läsa ”Den sista manligheten – ta sprutan som en man!”

Gift före sista eftertanken

Innevarande bröllopssäsong i SVT:s så kallade långkörare ”Gift vid första ögonkastet” går nu mot sitt olidligt spännande slut, och ovissheten tätnar som dimmorna över slagfältet vid Lützen 1632

Sista avsnittet sänds torsdag 8 april i SVT1 klockan 21.00.

Hur skall det gå? Hur skall det bliva? Skall unga hjärtans längtan stillas, eller skola ljuva förhoppningar ända i utgjutande av besvikelsens bittra tårar?

Enligt uppgift anmäla sig tusentals giftaslystna för att bliva utvalda till programserien. Tre män och tre kvinnor träda in i det äkta ståndet första gången de möta varandra, oavsett huruvida tycke uppstår eller ej. Att de äro främlingar för varandra och således kunna vänta sig omfattande överraskningar utgör själva programkonceptet. I livets stora lotteri veta vi ju heller icke vem som drager vinstlotten.

Johan, 31, och Susanna, 32

Grävmaskinisten Johan, 31, och socionomstuderanden Susanna, 32.

Den hederlige grävmaskinisten och genuine landsortsbon Johan, 31, gifter sig med Susanna, 32, som är starkt jämställdhetsinriktad och ännu vid 32 års ålder inte har avslutat sina socionomstudier, på vilken grund hon hoppas kunna förändra världen i mer progressiv riktning.

Fortsätt läsa ”Gift före sista eftertanken”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

Middag med PK-vännerna – ur en ny bok av Karl-Olov Arnstberg

Karl-Olov Arnstberg.

Den flitige Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, är välkänd för mina läsare. I dagarna har han utkommit med en ny bok, denna gång en roman. Det är hans elfte roman sedan debuten 1977. Lägg därtill en lång rad fakta- och debattböcker. Bokens titel är ”Uppbrott”. Den kan beställas från Debattförlaget.

Karl-Olov Arnstberg har valt romanformen för att kunna skildra vår samtid med lite annorlunda – men fortfarande sakliga och ärliga – förtecken. I centrum för berättelsen står arkitekten Jonas och hans fru Alice, som är dansare. Av politiska skäl utvecklas Jonas och Alice i olika riktning och glider ifrån varandra, och det gäller också den vänkrets som paret omger sig med sedan många år.


Fortsätt läsa ”Middag med PK-vännerna – ur en ny bok av Karl-Olov Arnstberg”

Gifta för tredje gången – med varandra

Eric och Ewa gifter sig första gången 1983. Bröllopet blir startsignalen för en stormig relation med ständiga konflikter, gräl, porslinskrossning och separationer. På nästan 40 år har paret skilt sig två gånger och gift sig tre gånger – med varandra. Eric och Ewa sitter fast i ett livslångt beroende av varandra. Ingen av dem kan vara utan den andra. 

I en ny radiodokumentär intervjuar dottern Åsa, 33, sina föräldrar om deras förhållande och frågar dem hur de tror att deras ständiga konflikter har påverkat henne och hennes syster. Det är en för föräldrarna ny tanke. I den bild av deras relation som växer fram ligger till och med Lars Norén i lä. 

Fortsätt läsa ”Gifta för tredje gången – med varandra”

Senaste nytt från vildmarken, 7. Frun har flyttat in med en uråldrig tvättmaskin

Sedan Shawn James tog steget att lämna civilisationen och flytta ut i den kanadensiska vildmarken för tre år sedan har han varit fullt upptagen med att bygga hus.

Från början en liten enkel stockstuga, tänkt som en tillflykt att dra sig tillbaka till ibland. Men projektet har vuxit till ett helt nytt liv, och nu har frun flyttat in.

Huset i stan som de bott i sedan 1999 är sålt. Döttrarna är vuxna och har flyttat hemifrån, och nu ska Shawn James och hans fru leva vildmarksliv tillsammans. Det som från början var hans livsdröm ska han nu dela med henne. Hur kommer de att klara att leva långt från civilisationen, utan elektricitet och andra bekvämligheter?

Fortsätt läsa ”Senaste nytt från vildmarken, 7. Frun har flyttat in med en uråldrig tvättmaskin”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten

Familjepolitik är kärnan. Om man vill förändra ett samhälle i grunden bör man börja med att splittra den minsta beståndsdelen, familjen.

Den 1 april 2016 blev den svenske mannen onödig. Åtminstone som far. Från det datumet kan ensamstående kvinnor skaffa barn med staten, utan att blanda in en man. Staten övertar mannens roll som befruktare och tar dessutom det ekonomiska ansvaret för barnets försörjning.

I Sverige har vi säkra preventivmedel sedan mitten av 1960-talet och fri abort från 1975. Mot den bakgrunden ger lagändringen 2016 om ensamstående kvinnors rätt till assisterad befruktning i praktiken kvinnan hela makten över reproduktionen.

Men inte bara kvinnan. Pappa staten tar på sig den bortvalde faderns roll. Mannen/fadern behövs inte längre. Det är en totalt omvälvande samhällsförändring – som har debatterats förvånansvärt lite. Frågan hanteras som en fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor, inte utifrån barnets rätt till en far och en mor.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 2. Skaffa barn med staten”

Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna

Den här texten handlar om ett gigantiskt bedrägeri. Om hur kvinnor har låtit sig bedras av politiska och ekonomiska intressen med en dold agenda. När den starka staten (S) efter andra världskrigets slut ville förmå kvinnorna att lämna sina barn och gå ut på arbetsmarknaden var agendan tvingande – men kamouflerades med ideologisk täckmantel.

Mycket vatten har runnit under broarna på ett halvsekel. Det var på själva julafton 1965 som Dagens Nyheter publicerade feministen Barbro Backbergers (1932-1999) rasande angrepp på familjen, debattartikeln ”Den heliga familjen”. Artikeln finns att läsa här.

Fortsätt läsa ”Ett gigantiskt bedrägeri, del 1. Så avskaffades hemmafruarna”

Att avskaffa familjen – så här började det

Kriget mot familjen och den vite mannen – när började det? På själva julafton 1965 publicerade Dagens Nyheter en debattartikel av feministen Barbro Backberger (1932-1999) som var ett rasande angrepp på vad hon kallade ”Den heliga familjen”.

Urfamiljen: Maria, Josef och Jesusbarnet.

Artikeln blev startsignalen (en av dem, det fanns fler) för 1960- och 70-talens vänsterfeministiska nedmontering av grundstenen i samhället – kärnfamiljen.

En förstörelseprocess som sedan har fortsatt och resulterat i både den förvirrade och dogmatiska identitetspolitik vi ser i dag och det paradoxala välkomnandet av den mest ojämställda och kvinnoförtryckande ideologi som existerar, islam.

Fortsätt läsa ”Att avskaffa familjen – så här började det”