Åsiktsfanatiker avvisas från flight av polis – hon är en säkerhetsrisk

En äldre kvinna attackerar aggressivt en medpassagerare ombord på ett plan i USA – för att han bär en Trump-t-shirt. Hennes agerande utgör enligt kaptenens bedömning en säkerhetsrisk. Hon måste avlägsnas innan planet kan lyfta. Hon vägrar. Polis måste tillkallas. Flighten försenas.

Videon visar ett stycke vardagsdramatik som säger väldigt mycket om det samhällsklimat vi lever i. Jag gör en liten analys.

Scenen är ett plan från Alaska Airlines med destination Seattle, USA. I raden med tre säten sitter två män och en äldre kvinna i mitten. Det framgår inte från början, men mannen på hennes högra sida är hennes make.

Fortsätt läsa ”Åsiktsfanatiker avvisas från flight av polis – hon är en säkerhetsrisk”

Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt

Berg och soluppgång i Hälsingland. Foto: Th. Bergman

Jag brukar konsekvent tacka nej till intervjuer, eftersom min blogg och mina poddar räcker till som uttrycksmöjligheter, och jag tycker att fokus på mig som person är ointressant. Men jag gjorde ett undantag för skådespelaren, regissören, sångaren och författaren Rasmus Dahlstedt och hans serie intervjuer på Antipodden. Jag hyser nämligen stor respekt för hans konstnärliga arbete på olika områden och litade på att han skulle ge goda förutsättningar för ett samtal.

Om Rasmus Dahlstedt skriver författaren Per Brinkemo:

”Rasmus Dahlstedt är en av våra främsta intervjuare. Han har en alldeles egen stil, på samma gång inkännande och fordrande. Rasmus oförställda nyfikenhet och sällsynta förmåga att hitta samtalets kärna får gästerna att bli sina bästa jag.”

Det blev ett samtal om journalistik, om Journalisthögskolan, om åren på Dala-Demokraten, varför jag slutade på DN, om livsdrömmar, om att stå för den man är, om att inte vara feminist, om att förlora vänner, om poeten Dan Andersson, om fattigdom, om att se sina val i ett livsperspektiv, om (S)lagen mot kärnfamiljen och om statligt subventionerade faderlösa barn och mycket mer.

Fortsätt läsa ”Finns det något bortom bergen? Intervjuad av Rasmus Dahlstedt”

Är Justin Trudeau son till Fidel Castro?

Många av de tiotusentals kanadensiska lastbilar som genomför en enorm frihetsmanifestation har nu nått huvudstaden Ottawa. Det lastbilschaufförerna protesterar emot är regler som skulle innebära att de tvingas sitta i karantän varje gång de passerar gränsen mellan USA och Kanada – någonting som skulle slå hårt mot deras försörjning.

Tiotusentals kanadensiska lastbilschaufförer protesterar mot Justin Trudeaus vaccintvång.

Protesterna riktar sig mot  Kanadas premiärminister Justin Trudeau, 50, som kallar sig liberal men har drivit en alltmer socialistisk politik sedan han valdes 2015 och definitivt hör till den krets av globalister som vill genomdriva en ny världsordning.

Medieuppmärksamheten har satt ny fart på rykten och en fråga som i många år har diskuterats off the record: vem är Justin Trudeau? Vem är hans far?

Justin Trudeau, 50, premiärminister i Kanada sedan 2015.

Officiellt är Justin Trudeau son till ”Swinging Pierre” Trudeau (1919-2000), som var Kanadas premiärminister (vänsterliberal) 1968-1979, och hans 29 år yngre, inte mindre ”swinging” hustru Margaret Trudeau, född Sinclair 1948. Men ihärdiga rykten har länge gjort gällande att Pierre Trudeau inte alls är biologisk far till Justin Trudeau. Den rättmätige fadern sägs vara Kubas kommunistiske diktator Fidel Castro (1926-2016).

Fortsätt läsa ”Är Justin Trudeau son till Fidel Castro?”

De som gick före oss, de som byggde Sverige

I Allhelgonatid tänker vi på våra döda, de som stått oss nära och haft stor betydelse inte bara för oss, utan också för vårt land. Generationerna före oss byggde Sverige med arbete och hederlighet, ibland med omänskligt slit. Utan dem skulle vi inte stå där vi står i dag.

Om de kunde se från sina gravar vad som har hänt med vårt och deras land – vad skulle de tycka? Jag tror att de skulle sörja. Var det detta de slet så hårt för?

Maria Elisabet, född 1902, från Bollnäs i Hälsingland, var en alldeles vanlig svensk kvinna. En sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. Hon var en av dem som i tysthet byggde Sverige, och hon var min älskade farmor. Den här podden är min hyllning till henne.

Fortsätt läsa ”De som gick före oss, de som byggde Sverige”

Porträtt av en älskad farmor

Det är märkvärdigt, men när man blir äldre blir de döda levande. De stiger fram, blir tydliga, gör sig påminda. I november varje år umgås jag med min farmor. Hon hette Maria Elisabet men kallades aldrig något annat än Lisa. Den 2 november skulle hon ha fyllt 119 år – om hon hade levt. 

Hon var en alldeles vanlig svensk kvinna. Som ung var hon mycket vacker. Sedan slet åren, arbetet och alla barnsängarna på henne. Men de kunde aldrig utplåna den skönhet hon hade inom sig.

Som ung var hon mycket vacker. Min farmor Elisabet (1902-1983) som konfirmand i Bollnäs kyrka den 2 juni 1917. Hon är 14 år gammal.

En älskad farmor var hon. En vanlig kvinna, en sådan som aldrig får några minnesord skrivna över sig. En sån som samhället vilar på utan att de någonsin blir omskrivna eller omtalade. Men i mitt hjärta och mitt minne lever hon starkt och tydligt, och hon förtjänar att bli omskriven som den fina människa hon var.

Fortsätt läsa ”Porträtt av en älskad farmor”

Den sista manligheten – ta sprutan som en man!

Vi lever i en egendomlig tid. Splittringen i vårt land och världen omkring oss blir tydligare för varje dag. Coronapandemin har skrämt vettet ur folk. Många lever med djup rädsla, och det är precis så makthavarna vill ha det. Ju räddare vi är, desto lättare går vi att styra som viljelösa lamm. 

Redan de gamla romarna kände till fenomenet ”Divide et impera””Söndra och härska”. I dag hetsas vaccinerade och ovaccinerade emot varandra. Rädslan och oförsonligheten splittrar familjer, grannar, släktingar och vänner. Samhället fragmenteras och spricker sönder. Det kan komma att sluta mycket illa.

I den här artikeln försöker jag analysera några av de psykologiska drivkrafterna och varför det har blivit så här. 

Fortsätt läsa ”Den sista manligheten – ta sprutan som en man!”

Gift före sista eftertanken

Innevarande bröllopssäsong i SVT:s så kallade långkörare ”Gift vid första ögonkastet” går nu mot sitt olidligt spännande slut, och ovissheten tätnar som dimmorna över slagfältet vid Lützen 1632

Sista avsnittet sänds torsdag 8 april i SVT1 klockan 21.00.

Hur skall det gå? Hur skall det bliva? Skall unga hjärtans längtan stillas, eller skola ljuva förhoppningar ända i utgjutande av besvikelsens bittra tårar?

Enligt uppgift anmäla sig tusentals giftaslystna för att bliva utvalda till programserien. Tre män och tre kvinnor träda in i det äkta ståndet första gången de möta varandra, oavsett huruvida tycke uppstår eller ej. Att de äro främlingar för varandra och således kunna vänta sig omfattande överraskningar utgör själva programkonceptet. I livets stora lotteri veta vi ju heller icke vem som drager vinstlotten.

Johan, 31, och Susanna, 32

Grävmaskinisten Johan, 31, och socionomstuderanden Susanna, 32.

Den hederlige grävmaskinisten och genuine landsortsbon Johan, 31, gifter sig med Susanna, 32, som är starkt jämställdhetsinriktad och ännu vid 32 års ålder inte har avslutat sina socionomstudier, på vilken grund hon hoppas kunna förändra världen i mer progressiv riktning.

Fortsätt läsa ”Gift före sista eftertanken”

Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde

Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.

Jag söker exempel i min egen släkthistoria. Vilka ”vita privilegier” hade Karin Olsdotter, min morfars mor? Hon födde tolv barn. Bara tre överlevde till vuxen ålder. Kvinnor i hennes generation och långt in på 1900-talet var slavar under sin fruktsamhet.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 6. Min morfars mor födde tolv barn – bara tre överlevde”

Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset

Ljushyade människor anses av den identitetspolitiska woke-rörelsen ha särskilda privilegier, ”White privilege”, och stå i skuld till människor med annan hudfärg. 

Oavsett hur våra liv gestaltar sig ska vi alltså skämmas för att vi, den svenska urbefolkningen, genom evolutionen har utvecklat pigmentfattig hud för att kunna leva i ett solfattigt nordiskt klimat.

Det här är berättelsen om min farfar. Vilka privilegier hade han av sitt vita skinn? Exakt vilka förmåner gav hans ljusa hy honom? När han var tre år gammal förlorade han sin mor. Farfar växte upp på fattighuset.

Farfars mor (1860-1901). Mor till sju barn, död vid 40 års ålder. Inga bilder av farfar före vuxen ålder finns bevarade.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 2. Min farfar växte upp på fattighuset”

Middag med PK-vännerna – ur en ny bok av Karl-Olov Arnstberg

Karl-Olov Arnstberg.

Den flitige Karl-Olov Arnstberg, professor emeritus i etnologi, är välkänd för mina läsare. I dagarna har han utkommit med en ny bok, denna gång en roman. Det är hans elfte roman sedan debuten 1977. Lägg därtill en lång rad fakta- och debattböcker. Bokens titel är ”Uppbrott”. Den kan beställas från Debattförlaget.

Karl-Olov Arnstberg har valt romanformen för att kunna skildra vår samtid med lite annorlunda – men fortfarande sakliga och ärliga – förtecken. I centrum för berättelsen står arkitekten Jonas och hans fru Alice, som är dansare. Av politiska skäl utvecklas Jonas och Alice i olika riktning och glider ifrån varandra, och det gäller också den vänkrets som paret omger sig med sedan många år.


Fortsätt läsa ”Middag med PK-vännerna – ur en ny bok av Karl-Olov Arnstberg”