Kulturarv – Julia Caesar

För inte länge sedan fanns de överallt. Ladorna, de byggnader där allt från hö till köttet från höstslakten kunde förvaras. De är en viktig del av vår gamla byggtradition, vårt svenska kulturarv. Den som hade de största och mest välfyllda ladorna åtnjöt status.

Nu förfaller de, rasar ihop, utplånas – som de sista vittnesbörden om ett jordbrukarsamhälle som i stort sett alla svenskar levde i och av. Att riva lador och andra uthus kostar pengar, så de får rasa ihop av sig själva.

I oktober 2020 sviktade spåntaket och var nära att ge upp. En lagning med korrugerad eternit gör inte saken bättre. Elledningen vittnar om att det fanns belysning i ladan – kanske var det delvis en ladugård? Foto samtliga bilder: Julia Caesar.

Jag intresserar mig för lador. Jag bryr mig om lador. Jag ser på lador med ömhet. Under min livstid har de alltid funnits och fyllt en funktion. Nu är de sedan länge onödigförklarade och försvinner långsamt bort från landskapsbilden. Sverige är ett land av övergivna och förfallna lador.

Fortsätt läsa ”Ladorna – jag hör deras tysta berättelser”

Anna-Lena Löfgrens (1944-2010) insjungning av ”Lyckliga gatan” är en av 1900-talets största hits. 1967 låg den på Svensktoppen i 14 veckor. I Sverige fick den guldskiva, i Norge belönades den med både diamant- och platinaskiva.

Varför blev ”Lyckliga gatan” så populär? För att den handlar om våra drömmar, både de som lever och de som har brustit. Den uttrycker vår dröm om att få behålla det vi älskar – och sorgen när det tas ifrån oss. Vi är många som bär en Lycklig Gata, eller minnet av en, inom oss.

Fortsätt läsa ”Musikaliska anteckningar 2. Lyckliga gatan. A-L Löfgren.”