I varje land finns vissa symboliskt laddade uppdrag som är viktiga på grund av sitt höga symbolvärde. De kan inte utföras av vem som helst. Så även i Sverige – trodde jag.
Några exempel på sådana symbolladdade uppdrag är vilka som utses till Sommarpratare i radions P1 Sommar, Lucia i SVT, julvärd i SVT och vem som får läsa Alfred Tennysons (1809 – 1892) nyårsdikt vid tolvslaget på Skansen.
De här tillfällena är vår tids lägereldar – något som vi har kvar att samlas kring i ett alltmer splittrat och sargat land. Jag tror att inte bara jag utan en stor och tyst majoritet svenskar vill att de här högtidliga uppdragen ska utföras av just svenskar. Att vi för en gångs skull får känna samhörighet med våra rötter och traditioner.
Men när jag skrev en kort tweet om valet av årets julvärd, tv-kocken Tareq Taylor, 52, tog det hus i h-e.
OBS! Jag vill betona att detta handlar inte om Tareq Taylors person. Det handlar om den symbolfunktion det har att vara julvärd i SVT.
Larmet gick i extremvänsterns beredskapsförband där de sitter på sina utkantsposteringar och väntar på tillfällen att få hata, sparka och slåss. Vänstern mobiliserade. På kort tid lyckas de översvämma kommentarsfältet på Twitter med alla former av uppkastningar och okvädingsord som finns, plus några till. En stor propp av kaskadkräkningar lossnar.
Jag är naturligtvis psykiskt sjuk, alkoholist (jag är faktiskt helnykterist), galen, dement, rasist och nazzekäring som bör dö snarast, och så vidare. Det är en förutsägbar repris på hela den repertoar av spyor som Sveriges församlade hatvänster utsatte mig för sedan min identitet sålts till Expressen av frilansen Annika Hamrud och hängts ut av Niklas Orrenius i Dagens Nyheter och alla andra stora mainstream media 2015.
Nya hatare har hunnit växa upp, få tonårsacne och skolats in i vänsterns avgrundsretorik de gångna sex åren, och det finns inga gränser för hur mycket hat vänstern är kapabel att vräka ur sig när de stöter på en åsikt som de inte delar. För den här typen av människor får nämligen inga andra åsikter existera än deras egna. Därför vill de omedelbart stampa ihjäl allt som avviker från deras egen uppfattning – både åsikten och den person som har den fruktansvärda fräckheten att hysa den. Argumentation och diskussion klarar de inte.
Andra personer – som såvitt jag vet inte alls är aktuella som julvärdar i SVT och som jag över huvud taget aldrig har kommenterat – passar på att offentligt vädra sin egen, högst privata identitetsproblematik. Nu var det ju inte det min tweet handlade om. Utifrån valet av Tareq Taylor drog jag bara slutsatsen att SVT inte anser att det finns någon lämplig svensk julvärd.
Men det verkligt intressanta med utspelen på Twitter är den här subgruppens knäfall för mångkulturen och deras förakt – ja totala förnekande – av att det finns någonting som är svenskt. Det låter till exempel så här:
Tarek Taylors pappa är från Palestina, men han är född i Malmö och talar malmöitiska. Alltså är han svensk.
Han är antirasist och har deklarerat att han avskyr Sverigedemokraterna. Det är svenskt.
Han är populär i statstelevisionen. Alltså är han svensk.
”Vem bryr sig? Tareq är ju grymt bra, vilket är det enda som räknas.”
”Tareq är det svenskaste man kan tänka sig, förutom namnet.”
”Han är väl ganska gullig.”
Sammanfattningsvis kokar Twittervänsterns argumentation ner till att Tareq Taylor är svensk för att han är gullig och trevlig och pratar malmöitiska. Nu var det ju inte det frågan gällde, utan om SVT verkligen inte med ljus och lykta har lyckats hitta en svensk julvärd bland sådär 8 miljoner invånare, födda i Sverige av svenska föräldrar.
Nej, det klarar inte SVT. För det vill inte SVT. Det passar inte med statstelevisionens politiska agenda. Den går ut på att alla svenska traditioner ska sprängas inifrån med kulturmarxistisk sprängdeg. De traditioner som SVT:s ledning tycks hata så intensivt ska förgöras med alla medel. Vi ska gärna serveras ett afrikanskt eller indiskt barn som Lucia. Endast fullblodsrasister kan ha något emot det.
14-åriga Astrid Cederlöf, adopterad från Indien, valdes till Lucia i den Luciakonsert som sändes från Uppsala domkyrka den 13 december 2012. Producenten för SVT:s årliga Luciafirande ville nämligen göra programmet ”mer inkluderande” genom att låta en svart flicka bära kronan. Dessutom deltog två rappare med nyskrivna texter på Rinkebysvenska i programmet. Käckt och mångkulturellt.
Så varför inte en ensamkommande afghan i 37-årsåldern, gärna gängkriminell, som med stark brytning på Rinkebysvenska reciterar Tennysons Nyårsklockorna på Skansen? Vem är småsint nog att ha invändningar mot en nyanländ afrikansk transkvinna som julvärd? Svenskar accepterar allt och tvingas dessutom betala via skatten för att bli spottade i ansiktet:
”Ha ha, ni finns inte!”
Om SVT händelsevis rekryterar en svensk julvärd bör det helst vara en råkommunist som hatar allt svenskt och som använder programtiden i rutan till att bedriva ett senkommet fadersuppror för öppen ridå och riva ner de svenska flaggorna i julgranen, eftersom de påminner om pappa. Där passade det ju utmärkt med regissören Marianne Mörck, som var julvärd och som 70-åring kreerade sitt pubertala fadersuppror i SVT julen 2019.
Grunden för SVT:s marxistisk-revolutionära verksamhet är uppfattningen att alla som värnar om svenskhet, svensk kultur och svenska traditioner är ”rasister”. I decennier har det bankats in i oss att det inte existerar någon svensk kultur.
Jag är så förskräckligt gammal att jag har tydliga minnen från 1960-talet när 68-vänstern inledde sina härjningar i vårt land. I min podd ”Femtio år med 68-vänstern” berättar jag vad som hände. Lyssna på den om du vill veta hur det gick till att förvandla Sverige och svenskarna från ett välordnat land med sunt tänkande människor till vilseledda, identitetslösa människor utan kontakt med sina rötter.
Allt som var svenskt förlöjligades. Hembygd var det töntigaste som fanns. Fosterland blev ett fult ord. Folkmusik och folkdans var ”knätofs”, så utomordentligt löjligt. Vad var köttbullar och rotmos jämfört med pizza och kebab?
Vad Tareq Taylor anbelangar kan jag inte låta bli att undra om han skulle ha valts till julvärd om han inte redan var tv-kändis? Självklart skulle han inte det, och lika självklart skulle massor av svenskar inte se någon anledning att haussa en okänd kock som inte har varit med i tv. Kändisskap är en kedjereaktion som meriterar för ständigt ny uppmärksamhet. När du väl har passerat den första vallen och är känd för att vara känd rullar uppdragen in.
”Upprördheten hos en del svenskar måste förstås i dess kontext” skriver Det Fria Sverige, ”inte bara som ett utslag av ”rasism” eller ”främlingsfientlighet”.”
”Så vad är kontexten? Varför reagerar så många svenskar negativt på SVT:s utnämning trots den trevlige Tareq?”
”Det är helt enkelt så att allt fler svenskar upplever att de trängs undan i sitt eget land. Att områden och sammanhang som tidigare varit svenska nu håller på eller redan har förvandlats till något helt annat.”
”Julvärden i TV väcker många minnen hos svenskar; minnen om en tid innan mångkulturen slog sina klor i stora delar av samhället. En tid och en plats där svenskar inte förnekades sin identitet, sitt arv och sitt sammanhang utan där det var självklart att Sverige var svenskarnas land och frågan ”men vem är egentligen svensk?” ansågs idiotisk. En tid utan förnedringsrån, gangsterkultur och etniskt motiverade gruppvåldtäkter. Därför blir utnämningen av en person som inte är svensk i etnisk mening en påminnelse om det helvete vi svenskar kastats in i sedan 1975.”
Den slutsats jag drar av hatstormen på Twitter är den här:
Det behövs ingen beväpnad erövrarmakt i Sverige. Sverige har redan gett upp. Sverige kommer aldrig att göra motstånd. Svenskarna har fallit på knä och kapitulerat, för islam, för identitetspolitik och för mångkultur.
För politikernas alla lögner. Vi är ett av jordens mest grundlurade folk.
För rädsla, likgiltighet och vanmakt.
Inte känns det bra, men vi knyter bara näven hårdare.
Kapitulationen är resultat av decennier av socialistisk propaganda om att det är vårt ansvar att ta hand om människor från jordens mest underutvecklade och våldsamma länder, för att det är så synd om dem och för att de är helt inkapabla att bygga upp sina egna länder.
Svenskar har internaliserat den påbjudna mångkulturen i sina egna blodomlopp, gjort tvånget till en del av sig själva, utan att märka det. Nu är vårt land ett land där vi tvingas tiga eller tala med dubbla tungor, väga orden noga, inympade med rädsla. Sanningen får inte sägas. Möjligen mumlas i lönndom men inte sägas högt.
Vi har intalats att alla kan integreras, och sedan ska de rädda vår välfärd. Det som hände var att det visade sig att hundratusentals invandrare trots hundratals investerade miljarder är helt omöjliga att integrera, att de varken vill eller kan och därför måste försörjas på livstid med de skattemedel som svenska folket och skötsamma, arbetande invandrare sliter ihop. De icke integreringsbara förbrukar vida mer av vår välfärd än de bidrar med.
Det som också hände var att många av de nya invånarna tackar för gästfriheten genom att våldta oss, misshandla och råna våra barn, plundra våra välfärdssystem, lägga beslag på de bostäder som våra egna ungdomar skulle ha fått och slutligen spränga bostadshus och skjuta med skarpladdade automatvapen i våra bostadsområden där små barn leker.
I det landet passar det ju alldeles utmärkt med en julvärd med muslimsk-palestinsk bakgrund. Vem ska bry sig om svenskar när svenskarna själva inte gör det?
Tareq Taylor, tv-kändis, SD-hatare och antirasist – klart att han måste få vara Sommarpratare i radio och julvärd i SVT!
——————————————————————————–
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 