Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för din gåva!
TEXTEN HANDLAR OM:
Hur decennier av ansvarslös migrations- och kriminalpolitik till slut tvingar fram åtgärder som innebär ökad kontroll och även drabbar laglydiga medborgare.
Vilket väger tyngst i ett samhälle som gör anspråk på att kalla sig rättssamhälle – befolkningens rätt till skydd och trygghet eller kriminellas känslor av kränkthet och påståenden om diskriminering och etnisk profilering?
Frågan ställs på sin spets när svensk polis inom kort kan få rätt att införa så kallade visitationszoner – eller ”säkerhetszoner” som de ska kallas, för att det låter bättre.
Skjutvapenvåldet har tredubblats de senaste tio åren. Förra året inträffade 363 skjutningar, av vilka 53 var dödliga. Antalet sprängningar förra året är det högsta som någonsin har noterats i Sverige, 149 stycken.
Det är mot bakgrund av grov, ofta dödlig och ökande våldsbrottslighet som regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna nu har skrivit en lagrådsremiss om att säkerhetszoner ska få införas av Polismyndigheten från den 28 mars. Regeringen har uttryckt att situationen vad gäller grov gängbrottslighet är så allvarlig att inga vägar får lämnas oprövade för att försöka minska den.
Men vad beror det på att den samhällsomstörtande vänstern och olika godhetsorganisationer alltid, alltid lika förutsägbart protesterar högljutt när ansvariga politiker försöker vidta åtgärder för att minska det grova våldet?
Varför tar de aldrig ställning för vanliga medborgares rätt till trygghet och skydd från våld?
Varför ställer de sig på grovt kriminella våldsverkares sida?
Ett av många svar är att så här ser attityderna till brottslingar och brottslighet ut sedan generationer tillbaka. Förhållningssätten är så inarbetade att de har blivit till reflexer som utlöses automatiskt, utan eftertanke.
De ser brottslingar som offer för samhällets förtryck
Ett annat svar är att vänstern verkligen vill välta hela samhället över ända. De vill riva ner alla samhällsstrukturer och normer och skapa kaos. Kriminella, samhällsförstörande krafter vill de däremot bevara och dalta med så mycket som möjligt. De ser nämligen brottslingar som offer för samhällets förtryck. Att råna, mörda och våldta är de stackars förtrycktas rättmätiga sätt att slå tillbaka.
Det är brottslingarna vänstern tycker synd om, inte brottsoffren. Det här uppochnervända tänkandet har präglat svensk kriminalpolitik ända sedan 1960-talet (tänk: Jerzy Sarnecki) och fått katastrofala konsekvenser. Tidigare regeringar har nonchalerat problemen.
”Den organiserande brottsligheten är systemhotande och innebär förödande konsekvenser för enskilda människor. Vi har en situation där de som skjuter och spränger är helt likgiltiga för hur deras handlingar drabbar andra” sa justitieminister Gunnar Strömmer (M) när han presenterade nyheten om säkerhetszoner på en pressträff.
Om Polisen och andra instanser ska ha en chans mot de kriminella gängen behöver de effektivare verktyg i verktygslådan, anser regeringen.
”För om vi gör som vi hittills har gjort kommer det också att gå som det hittills har gått, och det är helt enkelt inte ett alternativ” sa Strömmer.
Om lagrådsremissen passerar lagrådet och en proposition röstas igenom i riksdagen kommer Polismyndigheten att få möjlighet att införa en säkerhetszon i ett avgränsat område där det finns en ”påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning”.
En säkerhetszon är ett begränsat geografiskt område där polisen ska ha utökade befogenheter att utan konkret brottsmisstanke kroppsvisitera personer och genomsöka fordon för att söka efter vapen, sprängmedel och andra farliga föremål.
Grunderna för ingripande är alltså tydligt avgränsade. De får gälla högst två veckor åt gången, med möjlighet till förlängning, och de ska kunna överklagas i domstol. De kan till exempel bygga på en riskprofil som arbetats fram med hjälp av underrättelser och polisiär erfarenhet.
Polismyndigheten ska dessutom publicera beslutet om en säkerhetszon på sin webbplats. Varje ingripande som sker i en zon ska dokumenteras.
Förebilden kommer från Danmark
Förebilden kommer, som så ofta, från Danmark. Där har Polisen sedan 2004 haft rätt att göra visitationer och har tagit mer än 200 beslut i frågan. Under första halvåret 2023 etablerade Polisen fyra visitationszoner med anknytning till kriminell gängmiljö, och det gjordes 563 visitationer. År 2021 etablerade den danska polisen nio visitationszoner och 2022 fjorton.
Det senaste tillfället genomfördes under två veckor i slutet av januari i år. Då införde polisen i Köpenhamn tre visitationszoner i staden. Bakgrunden är en konflikt och aktuella händelser mellan två grupperingar i stadens gängmiljö. De områden som berördes är Nørrebro/Frederiksberg, Amagerbro och Brønshøj/Husum.
Enligt den danska polisen är visitationszonerna ”ett verktyg för att få bort vapen från gängens händer och skapa trygghet för medborgarna”. I Sverige har Moderaterna drivit förslag om visitationszoner i flera år men inte fått gehör förrän nu, när Sverigedemokraterna går före och plogar vägen.
När visitationszonerna infördes i Danmark för 20 år sedan fanns ett motstånd från de vänsterorienterade partierna, berättar Nicolaj Holst, lektor i straffrätt vid Århus universitet, i Aftonbladet den 22 september 2019.
”Både eftersom de är emot att ge polisen för stora befogenheter och för att de befarade att de skulle kunna användas på ett diskriminerande sätt. Men i år (2019) har vi haft valrörelse och regeringsskifte, och det har inte talats om att ändra reglerna” sa Nicolaj Holst.
”Vi hittar många vapen”
”Vi hittar ju många vapen. Men framför allt har vi sett att det tar lusten från de kriminella att färdas i området med vapen, då risken att gripas ökar väsentligt i en upprättad visitationszon” säger Jonas Wybrandt, polischef för Köpenhamns norra polisdistrikt.
Det finns en viktig skillnad mellan länderna: svensk polis får redan kroppsvisitera i brottsförebyggande syfte, men i Danmark var det inte tillåtet innan zonerna infördes. I Danmark är frågan okontroversiell, men i Sverige mobiliserar vänstern som vanligt för att bevara otryggheten i samhället och behålla möjligheterna för kriminella gäng att härja fritt.
Godhetsorganisationer värnar om de kriminella
Förslaget om visitationszoner har enligt Dagens Nyheter ”mötts av massiv kritik, från både oppositionen och tunga remissinstanser. Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders och Diskrimineringsombudsmannen (DO) befarar att personer kommer att visiteras utan saklig grund.”
Så kallade ”människorättsorganisationer” har alltså numera på sin agenda att underlätta förutsättningarna för kriminella att begå grova brott som även kan drabba oskyldiga människor.
Så många som var femte – 12 av 53 – som skjutits ihjäl 2023 kan ha saknat koppling till kriminalitet.
Bland dem finns människor som träffats av förlupna kulor, oskyldiga som misstagits för någon annan eller befunnit sig i sällskap med någon som fått ett pris på sitt huvud. Men också människor med släktband till kriminella, rapporterar Göteborgs-Posten.
Utöver morden har en rad anhöriga fått sina hem söndersprängda och skott avlossade mot sina bostäder. Helt utomstående har dödats när torpeder av allt att döma tagit fel adress eller person.
Men de som värnar om de kriminellas rättigheter är mer rädda för att brottslingar som visiteras av polisen ska känna sig utsatta för ”etnisk profilering” än för att oskyldiga människor ska skjutas eller sprängas till döds.
”Det finns en uppenbar risk för att ingripanden kommer att baseras på diskriminerande etnisk profilering” sade DO Lars Arrhenius nyligen till DN.
Justitiekanslern Mari Heidenborg, känd för att dela ut stora penningsummor i skadestånd till kriminella, bland annat 840 000 kronor till en man som dömts för två grova våldtäkter, konstaterar i sitt remissvar att systemet ”lämnar ett mycket stort utrymme för subjektiva bedömningar, som i efterhand kommer att vara svåra att ifrågasätta”.
Jag vill i sammanhanget påminna om REVA-projektet, (REVA betyder Rättssäkert och effektivt säkerhetsarbete) som inleddes första januari 2009 och på grund av iscensatta, våldsamma attacker i media gick en för tidig död till mötes den 30 juni 2014. REVA var ett samarbete mellan Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården. Syftet var att öka effektiviteten och rättssäkerheten i att verkställa utvisningar av personer som varaktigt vistas illegalt i Sverige.
Och hur gjorde man det? Jo, genom att söka efter personer som uppehöll sig i Sverige illegalt, naturligtvis.
Gränspolisen i Skåne, som inledningsvis fungerade som pilotregion för projektet, utvisade under projektet REVA 23 procent fler personer som utan tillstånd befann sig i landet än tidigare. Under 2012 verkställdes utvisning av 2 154 personer i Stockholms län inom projektet, vilket är en ökning med 19 procent jämfört med 2011 och 47 procent jämfört med 2010.
”Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter”
Så kunde det naturligtvis inte få fortsätta. Vänstern inom och utanför media mobiliserade, med Bonnierägda Dagens Nyheter och Expressen i spetsen. Dödsstöten för REVA skulle bli en drypande sentimental, hårt uppblåst artikel i DN, skriven av Jonas Hassen Khemiri i mars 2013 och riktad som ett öppet brev till dåvarande justitieminister Beatrice Ask (M).
”Jag skriver till dig med en enkel önskan, Beatrice Ask. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det.”
Den verklige avsändaren var dock inte Jonas Hassen Khemiri, utan DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och kulturchef Björn Wiman med stöd från ägarfamiljen Bonnier. Hassen Khemiri var bara ett redskap.
Samma vänsterkrafter är i rörelse
REVA går inte att jämföra med visitationszoner. Att jag påminner om REVA beror på att det finns paralleller till debatten om visitationszonerna och att det hinner hända mycket på tio år. Fler människor har vaknat upp för konsekvenserna av mångkultur och massinvandring under de gångna tio åren.
Men det är samma vänsterkrafter som är i rörelse nu som 2009-2014, och de har samma agenda som då: de försvarar kriminella människors rätt att inte bli kränkta av identitetskontroller och protesterar mot införandet av säkerhetszoner.
För dem är vanliga människors rättighet att tryggt kunna röra sig på gator och torg och slippa få sin bostad sprängd i luften en icke-fråga.
Gaphalsar utan samhällsansvar ska man inte lyssna på, inte ens om de har fina titlar som DO och JK.
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Gåvor ses som just gåvor och är benefika och helt frivilliga. De utgör inte ersättning för utfört arbete.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 19 6000 0000 0004 8212 9581
Swift-BIC-kod HANDSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 