Prisskandal: Lögner om utsatta barn belönas

Utdelningen av priser till de absolut värsta journalistiska bedragarna når en ny nivå när Gellert Tamas tilldelas Torgny Segerstedts frihetspenna. Därmed visar styrelsen för Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne att inga lögner är för grova, inget bedrägeri för anstötligt, ingen agendajournalistik på de allra svagastes bekostnad är alltför förkastlig för att prisbelönas.

Gellert Tamas, journalist och författare, tilldelas Torgny Segerstedts frihetspenna.

I ett normalt land skulle Gellert Tamas ha ställts till ansvar för bedrägeri och vilseledande av allmänheten, för spridande av förtal och för att sprida desinformation som allvarligt skadar en mycket utsatt grupp asylsökande barn som utsätts för övergrepp av sina föräldrar, läkarkåren, journalisterna och hela Myndighetssverige.

I Sverige belönas istället Gellert Tamas’ ohederliga och ansvarslösa journalistik. Han formligen badar i priser. Tidigare har han fått bland annat Kristallen, Stockholms läns landstings pris mot främlingsfientlighet, Guldspaden, Pocketgalans specialpris, Stockholms stads hederspris i litteratur, Ikarospriset och hedersomnämnande i Prix Italia.

Det är inte förvånande men avskyvärt att journalistiska bedragare och charlataner som Gellert Tamas överhöljs med priser som han får damma på hyllorna resten av livet. Vi ska komma ihåg att raden av priser inte säger ett enda dugg om den journalistiska kvalitén eller sanningshalten i Tamas’ böcker.

De säger desto mer om ett sjukt samhällsklimat där verklig debatt saknas och de duktigaste lögnarna belönas, just för att de uppfyller maktelitens innersta önskningar och agenda; att dölja sanningen så långt det bara går.

Till sitt förfogande har PK-eliten en mängd belöningssystem som Stora Journalistpriset, Guldspaden, Teskedsorden (”Tillsammans för mångfald och tolerans”), Advokatsamfundets journalistpris och Torgny Segerstedts frihetspenna, för att bara nämna några.

Sverige har förlorat minst 15 år på migrationspolitikens område genom att journalister har svikit sitt professionella uppdrag och förföljt och demoniserat invandringskritiker istället för att allsidigt och korrekt skildra politikens konsekvenser för Sverige och svenska folket.

På grund av en journalistkår som går maktens ärenden har en nödvändig samhällsdebatt strypts, och mängder av politiska beslut har fattats utan konsekvensanalys. Resultatet är en tragedi för Sverige. En av dem som bär ett stort ansvar för vilseledande och mörkläggning av fakta är just Gellert Tamas.

Han är en av dem som bör skämmas mest. Han är en bedragare med orden som verktyg. I och med att han får Torgny Segerstedts frihetspenna bör parodin med journalistpriser ha nått vägs ände. Värre och mer parodiskt kan det inte bli.

Att ge priset till Gellert Tamas är att inte bara skända Torgny Segerstedts minne. Ännu allvarligare är att valet av Gellert Tamas som mottagare av frihetspennan innebär en tydlig sanktion av den speciella form av övergrepp på barn som begås i hundratals fall under beteckningen ”apatiska flyktingbarn”.

Stiftelsens jury utgörs av Sara Stendahl (ordförande), Ulla Berglindh (vice ordförande), Erik Blix, Stefan Eklund, Anders Franck, Fredrika Lagergren Wahlin och Maria Sköld. Suppleant är Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Institutionen för Journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet.

Jesper Strömbäck, invandringsförespråkare.

Strömbäck är invandringsförespråkare, gift med en muslimsk kvinna från Kurdistan, och gav 2016 ut boken ”Utan invandring stannar Sverige”.

Ja, ni förstår. I den styrelsen sitter inte objektiviteten i högsätet.

Juryns motivering lyder:

”Gellert Tamas har i sin Sverigetrilogi – Lasermannen, De apatiska och Det svenska hatet – skrivit svensk samtidshistoria med udden riktad mot rasism och maktmissbruk. Med stor precision och stilistisk stringens låter han oss förstå drivkrafterna bakom de främlingsfientliga rörelser som har fått ett allt större inflytande på den svenska samhällsutvecklingen. Därför tilldelas Gellert Tamas Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2018.”

Eftersom merparten av svensk journalistik bedrivs ur ett extremt vänsterperspektiv är det inte konstigt att det påfallande ofta är en medial vänsterelit som prisbelönas. Priserna regnar över politiskt korrekt, vänsterideologiskt styrd och ibland rent ohederlig, lögnaktig och samhällsskadlig journalistik.

Men med utdelandet av Torgny Segerstedts frihetspenna till Gellert Tamas går vansinnet för långt. Juryn bör ta sig en ordentlig funderare, lägga sina politiskt korrekta pannor i djupa veck och därefter återkalla årets frihetspenna. Allt annat är skamligt.

”De apatiska” är Tamas’ mest omdiskuterade bok. Den kom 2009. I boken odlar han myten om de så kallade ”apatiska flyktingbarnen”. En grupp asylsökande barn påstods ha gått in i ett vegetativt tillstånd, ett ”uppgivenhetssyndrom”, på grund av att deras föräldrar inte fått uppehållstillstånd i Sverige.

Det märkliga är att den här ”epidemin” endast förekommer i Sverige, inte i något annat land. Ett annat märkligt sammanträffande är att barnen mirakulöst tillfrisknar om de skiljs från sina föräldrar och till exempel läggs in på sjukhus.

Epidemin började väcka uppmärksamhet 2005. Då försökte tre vuxenpsykiatriker slå larm. Det blev ett ramaskri från barnläkare, journalister och tyckare på alla nivåer. Media ställde sig mangrant mot dem som ansåg att den nya, okända epidemin borde undersökas närmare. De stämplades som ”främlingsfientliga”.

Det som syntes utåt var barn som föreföll apatiska, icke kontaktbara. De kunde ligga med sondmatning och blöjor i flera år. Det märkliga var att de blev friska så snart som föräldrarna beviljades asyl. Och det var just själva meningen med de ”apatiska flyktingbarnen”, att vara påtryckningsmedel för att utverka asyl. Ju sjukare barnet var, desto lättare gick det att få asyl.

Psykiatern Thomas Jackson, som bodde i England vid den här tiden, var en av dem som slog larm. I en intervju med Svensk web-television här nedanför säger han att det handlar om en oerhört stor sjukvårdsskandal, kanske en av de största i världen. Den ställer Sverige i en besvärlig dager internationellt.

”Man svälter barnen tills de blir så svaga att de nästan dör. Vi har barn som ligger sondmatade och i blöjor i flera år. Det rör sig om flera hundra. 80 procent är sondmatade. Några av dem kan vara köpta på mänskliga marknader och utnyttjas för att vuxna ska få asyl.”

Tidningarna skriver inte om det längre, eftersom journalisterna vet att de har gjort bort sig i den här frågan. Men övergreppen på barnen pågår fortfarande. I stort sett handlar det bara om romska barn, barn från Östeuropa och före detta Sovjetunionen. Barnen tvingas, hotas och belönas för att spela med i asylbedrägeriet. De vet att de får en väldigt stor belöning om det lyckas, att de får asyl.

Starka belägg finns för att det i den absoluta merparten av fallen handlar om tvångssimulering av sjukdomstillstånd och att barn medvetet drogas ned och utsätts för undernäring.

Givetvis skadas barnen svårt, både fysiskt och psykiskt, av att drogas ner, tvingas medverka i bedrägerier som uppgår till många miljarder kronor och svikas av dem som borde stå dem allra närmast – föräldrarna. Undersökningar visar att de utsatta barnen har extremt höga nivåer av stresshormoner i blodet.

Här intervjuas Thomas Jackson av Mikael Willgert på Svensk Web-television.

Det går inte att ställa läkarna till svars för att de spelar med i bedrägerierna och därmed skadar de utsatta barnen. Men privat håller de med Thomas Jackson och klappar honom på axeln. Ingen säger att han har fel. Jackson ser Läkarförbundet som medskyldigt till övergreppen.

Torgny Segerstedt (1876-1945), den i stort sett ende journalist som kritiserade Nazityskland under andra världskriget när regeringen och övriga svenska media kröp för Hitler.

Torgny Segerstedt (1876-1945) skulle rotera i sin grav om han visste vem som prisbelönas till hans minne. Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, glödande antinazist, var en verklig, tvättäkta liberal som också var en varm nationalist.

”För honom var just nationalstaten en av liberalismens grundpelare” skriver professor Lars Trägårdh i Göteborgs-Posten. 

Professor Lars Trägårdh.

Lars Trägårdh vänder sig mot den vulgärpropaganda som påstår att Segerstedt bejakade ”det antiauktoritära och antinationalistiska stråket inom liberalismen”.

”Problemet med detta är bara att Segerstedt var en större tänkare än så. Han var långt ifrån ”antinationalistisk”. Snarare var han en ganska typisk liberal nationalist för vilken just nationalstaten var en av liberalismens grundpelare. Utan den saknades förutsättningar för både individens frihet och nationernas välstånd.

Dessutom var han likt demokrater från vänster till höger under denna tid stolt över Sverige, dess folk, dess historiska arv och dess värderingar” skriver Trägårdh.

I april 1940 skriver Torgny Segerstedt:

”Vårt land är stort och vitt. Här hör vi hemma. Banden mellan de enskilda och detta folk kunna icke skäras av utan att förvissnande drabbar den avskilde. De som försöker bemänga svensk livsluft med främmande element, nå endast till att förgifta sin egen atmosfär.

Vi får bara icke svika. Vi får icke förråda det svenska i oss, detta arv från tusenden av generationer, utflödet i sinnelag och kynne av denna jord. Det skapar hemlöshet, tomhet, rotlöshetens eviga förbannelse. Folk och land, rätt och vett äro heliga. Det svenska är heligt.

Som aldrig förut vidgas i dessa dagar bröstet av glädje att vara svensk. Här bor frie män, och fria skola vi förbliva. Vår generation måste fatta posto på den sida i striden för rätt och vett och frihet, där våra fäder stått. Inget tummande på svenskheten fördrages.”

Försök få ihop Torgny Segerstedts värnande om den svenska nationen med att vänsterskribenten, antinationalisten och manipulatören Gellert Tamas belönas med ett pris till Segerstedts minne.

Det går inte.

 

LÄS OCKSÅ:

Mats Dagerlind: Hatskribent tilldelas Torgny Segerstedt-pris.

Prisregn över ohederlig PK-journalistik.

8 reaktioner till “Prisskandal: Lögner om utsatta barn belönas

  1. Det är väl kanske mer ovanligt nuförtiden att vara liberal och ändå nationalist som Segerstedt var på sin tid.
    Hans nationalistiska patos är ju ett ett arvegods som rätt förvaltat öppnar dörren för priser till Sverigevänliga
    författare och journalister.

    Astrid Lindgren tycks i alla fal ha fått priset 1997 och en viss Anna Christensen 1999 för modighet och hör och häpna modet att gå mot trender och politisk korrekthet som det bl.a. heter i motiveringen!

    Stig Fredrikson, utrikeskommentator och ordförande för Publicistklubben bör väl också räknas som en seriös
    och hederlig journalist och han fick priset 2007.

    Han var dessutom Solsjenitsyns kurir en gång i tiden.

    Men där finns också pristagare som extreme vänstermannen Stieg Larsson och vänsterextremistiska Expo år 2008.

    Men man kan misstänka att den nuvarandre styrelsen är rätt så vänsterbetonad och att desss ledamöter
    inte gärna vill ge pris till nationellt-konservativa skribenter och Sverigevänliga skribenter. Därmed sviker man Segerstedts anda som väl ändå som nationellt liberal fokuserat på det sverigevänliga.

    Genom att ge priset till Tamas skämmer Torgny Segerstedts stiftelse verkligen ut sig och kränker även Segerstedts minne, se där min opinion.

    Gilla

  2. Utmärkelsekarusellen snurrar i oförminskad takt. Här den senaste politruken i ryggdunkarklubben som ska premieras, extremisten Carina Bergfeldt, SVT, som dessutom i samma veva nu kritiseras av vännerna i Granskningsnämnden!

    Då vet vi alla att det har gått långt över anständighetens gränser. Men vad bryr sig Umeås svar på Södertörns högskola om det. På med folie… f´låt doktorshatten bara.

    https://nyheteridag.se/kritiseras-av-granskningsnamnden-for-osaklighet-om-trump-nu-far-svt-reporter-doktorstitel-i-umea/

    Gilla

      1. När media intervjuar media, och då inte minst som här i värstingvarianten public service, räcker inga skämskuddar i världen till. Och frågan är om inte detta var det smörigaste, mest tillgjorda och osmakligaste hittills. Jag klarade inte ens halva inslaget.
        Och detta är väl knappast vad mytomanen Carina Bergfeldt behöver för ett eventuellt tillfrisknande från sin hybris och grandiosa självbild.

        Gilla

  3. ”Journalisterna” vet, vi vet, snart sagt alla med sina sinnen i normal författning vet att detta är ett skådespel helt ovärdigt en demokrati.

    Vänd upp och ner på alla begrepp i den totalitära demokraturen Sverige så får vi ordning på begreppen.

    Som exempelvis listan med de mest prisbelönta och uppmärksammade politrukerna, och lyft fram de riktiga journalisterna som på på grund av intakt ryggrad och osvikligt sanningssökande tvingas jobba inte bara i osäkerhet utan direkt förföljelse av sina ”kollegor”.

    Men som i gengäld står fria på riktigt och på rejält anständighetsavstånd från köttgrytor, rampljus, rövslickeri och interna inavelsceremonier med priser som sedan länge fått en skammens stämpel på sig och framförallt den omisskännliga odören av pk-fascism.

    Liked by 1 person

  4. Vad man ändå saknar hos Segerstedt är kritik av socialism och kommunism!

    Det är tveksamt om det är möjligt rent objektivt att bevisa att nationalsocialimen var ett värre ont än kommunismen.

    Nationalsocialismen höll på endast omkring 12 år, medan kommunismen var i kraft under ett helt århundrade, och offren för kommunismen var betydligt fler.

    Jämfört med kommunismen var nationalsocialismen väldigt nationalistisk, även om den snart praktiserade
    sin rövarekonomi (expansion i västerled och österled).

    Segerstedt i all ära- men visst saknar man kritiken mot kommunismen, alternativt fanns även denna hos honom men är inte publicerad?

    Å andra sidan samarbetade Sverige med Nazityskland under denna tid, så det föll sig väl naturligt för Segerstedt att fokusera på detta.

    Man undrar ändå om Segerstedt riktade någon kritik mot Stalins skenrättegångar på 1930-talet?

    Priset till Tamas berättar ju ytterligare hur det står till i dagens Sverige!

    Du lär nog inte få något pris, Julia!

    Tyvärr!

    Gilla

    1. Ha ha! Du behagar skämta!

      Jag aspirerar inte på något pris. Om jag skulle få ett sådant skamligt förslag skulle jag tacka nej med hänvisning till det dåliga sällskapet.

      Om man arbetar seriöst är rent samvete en bra belöning.

      Liked by 2 people

Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Håll en hyfsad ton så bidrar du till bloggens kvalitet.

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s