Katedralen en symbol för vad vi innerst inne är

Få torde vara oberörda av branden i medeltidskatedralen Notre Dame i Paris. Människor över hela världen gråter och sörjer den skadade katedralen. Under vår sekulära yta är vi andliga varelser, och ingen andlig varelse kan se ett av den kristna världens största byggnadsverk stå i lågor utan att nås i sitt innersta. Själv grät jag mig igenom måndagskvällen.

Notre Dame i lågor. En tragedi som berör oss alla.

En enda gång har jag besökt Notre Dame. Jag glömmer det aldrig. Att se de formfulländade gotiska valven, att se ljuset genom de vidunderligt vackra rosettfönstren var en så omvälvande upplevelse att det finns ett Före Notre Dame och ett Efter Notre Dame.

Två av Europas katedraler har gjort djupt intryck på mig: Notre Dame i Paris och York Minster, mitt i stadskärnan av korsvirkeshus i York, England. Båda magnifika, så mästerligt utförda att jag för alltid bär dem med mig som outplånliga upplevelser.

Rosettfönster, Notre Dame. Ett mästerverk, skapat av människor på 1200-talet. Ofattbart. Enligt uppgift tycks rosettfönstren ha klarat branden.

Branden i Notre Dame berör oss på djupet, även oss som kallar oss sekulära.

”Det är inte bara arkitektur. Det är vår själ. Det är Europas rika, kristna arv som förstörs. Och det är det som gör mig så otroligt ledsen” skriver Hans Rustad på den norska sajten document.no.

Gråtande ung kvinna vid den brinnande Notre Dame.

Bilderna som flimrar förbi visar människor som står tätt ihop och gråter, människor som står utanför den brinnande katedralen och ber och sjunger psalmer, människor som sörjer tillsammans. Inga tårar kan släcka en brinnande katedral, men människor som har nåtts i sitt innersta, som erkänner och kan dela en dimension bortom det vanliga livet med andra har i praktiken redan påbörjat återuppbyggnadsarbetet efter branden.

Människor samlade utanför den brinnande katedralen i sorg och bön.

Vad är det som berör oss så djupt? Att se ett magnifikt byggnadsverk som Notre Dame är att se och bli påmind om människans storhet, vad människan är kapabel att skapa. Katedralen är en symbol för vad vi innerst inne är. Den når oss på en djup existentiell nivå för att den påminner oss om det vi aldrig tänker på. Som en skarp stråle av ljus träffar insikten oss rakt i magen.

Vi har så lätt att glömma vilka vi är. I vår tid fjärmar vi oss mer än någonsin från vårt sanna jag. Vi skyddar oss från ständiga exempel på mänsklig ondska, för att vi måste skydda oss. Vi lever bakom försvar, för vi har inget annat val. Så förlorar vi kontakten med den storhet och känslighet vi alla bär inom oss. Jag talar om den äkta, ursprungliga storheten, vår existentiella kärna som inte har någonting alls att göra med PK-hyckleri och förljugen ”godhet” utan snarare utgör dess motsats.

Notre Dame – människor byggde katedralen utifrån sin kristna tro. Notre Dame är Jungfru Maria.

Katedralen byggdes med början på 1100- och 1200-talen och invigdes 1345. Utan lyftkranar, utan maskiner, utan elektricitet. Vi kan inte ens föreställa oss det tunga slavarbete som det innebar.

Inuti den praktiska förundran döljer sig, som i kinesiska askar, en andlig dimension som de flesta bär djupt inom oss; människor byggde katedralen som en manifestation av sin kristna tro. Notre Dame är Jungfru Maria. Tron bar dem och fick dem att orka med arbetets slit och umbäranden, svält och fattigdom.

Det är ingen slump att de allra vackraste byggnadsverken i Europa är kyrkor och katedraler. I dem har människor gjort sitt allra yttersta för att omsätta sin tro i skönhet och eviga värden. När allt annat förändras och människorna springer vilse står katedralerna där, orubbliga och oföränderliga genom århundraden, och ger oss hopp och tröst. Vare sig vi betraktar oss som troende eller inte är vi i Europa uppvuxna i och formade av vårt kristna kulturarv.

Inom den kristna kulturen har skönhetsvärden och kulturyttringar som är unika i världen vuxit fram; konst, musik, arkitektur och litteratur. Vårt kulturella världsarv; en van Gogh, Monet och Renoir, Bach, Beethoven och Mozart, Imhotep och Vitruvius, Nicodemus Tessin och Gunnar Asplund, Balzac, Shakespeare och Goethe.

Sir Roger Scruton, engelsk filosof och författare.

Skönhet. Bildning. Kultur. Allt härrör från vårt kristna kulturarv. Ingen annan civilisation har åstadkommit så stora kulturella värden. Om du tvivlar: jämför med vad islam har lyckats bygga upp i världen.

En brinnande katedral är en symbol för vår europeiska identitet och för omistliga värden som hotar att gå förlorade. De uttrycks på Twitter med ett citat av den brittiske filosofen och författaren Roger Scruton, som har ägnat mycket arbete åt att uppmärksamma skönhetens betydelse i våra liv.

Översättning:

”Skönheten försvinner från vår värld för att vi lever som om den inte betyder någonting.”

I februari skrev jag en krönika i ämnet, Till skönhetens lov i fulhetens tid, och ställde frågan:

”Kan skönhet ge lindring i en ful tid? Jag tror det. Skönhet i form av musik, konst, poesi, arkitektur, naturupplevelser, ett meningsfullt möte med en annan människa, ger oss verktyg och kraft att överleva även i fulhetens tid.”

När ett världsarv som Notre Dame brinner tror jag att vi instinktivt känner att den skönhet och de värden som är sprungna ur vår kristna kultur är hotade – och att vi inte kan överleva utan dem. En brand är lika med slutgiltig förödelse. En brand riskerar att utplåna allt och är därmed ett hot mot vår överlevnad.

Den insikten skändades grundligt i nyhetssändningarna i SVT på måndagskvällen. Notre Dame framställdes i första hand som ett stort turistmål. Som vilket Disneyland som helst. Inte ett ord om katedralens huvudroll som manifestation av kristen tro. Så förutsägbart av SVT:s kulturvandaler att enbart ägna sig åt ytliga, sekulära värden – att inte kunna tala om en av världens främsta kristna symboler av rädsla för att stöta sig med muslimer.

Jag var inte ensam om att ta anstöt av den vinklingen.

”För dem av oss som följde press- och tv-täckningen i går kväll och hörde kommentarerna från journalister, politiker och experter, gärna dominerade av plattheter, verkar branden i Notre Dame som punkten i en lång mening som inte berättar någon trevlig historia” skriver Christian Skaug på den norska sajten document.no.

”En av anmärkningarna i vimlet fortsatte länge att ge genklang i huvudet: Notre Dame är också en religiös byggnad. Också. Det var långt viktigare att Notre dame är en av de tre mest besökta attraktionerna i Paris vid sidan om Louvre-muséet och Eiffeltornet.”

Saint-Sulpice, Paris’ näst största kyrka, eldhärjades den 17 mars.

Branden är en obehaglig påminnelse om den vandaliseringsvåg mot franska kyrkor som har härjat i Frankrike det senaste året. Inte mindre än 875 kyrkor har utsatts för olika grader av vandalisering, utförd av ”kriminella element som uppmuntras av militant sekularism” enligt The Sun.

Bland annat har kyrkor satts i brand och kletats ned med avföring. I genomsnitt vandaliseras två kyrkor varje dag.

Under 2017 var vandaliseringen ännu värre, med 1 045 incidenter. Den 17 mars eldhärjades den historiska kyrkan Saint-Sulpice i Paris, bara obetydligt mindre i storlek än Notre Dame. Branden tros ha varit anlagd. Nu kräver franska parlamentsledamöter en grundlig utredning om alla attacker.

Jacques Hamel, katolsk präst i norra Frankrike, halshöggs av IS-jihadister under en morgonmässa i juli 2016.

I juli 2016 attackerades en 84-årig katolsk präst, Jacques Hamel, och fyra andra personer togs som gisslan av två jihadister som stormade kyrkan i Rouen i norra Frankrike under pågående morgonmässa. Jacques Hamel halshöggs av de båda jihadisterna som sa att de kom från IS. Enligt uppgift var Fader Hamels sista ord i livet: ”Försvinn Satan!”

Släckningsarbetet i Notre Dame avslutades på tisdagsförmiddagen.

I Notre Dame avslutades släckningsarbetet på tisdagsförmiddagen. Katedralens tak och tornspira har brunnit, rasat och förvandlats till sot och aska. De vackra rosettfönstren med blyinfattade, målade glasbitar, tycks mirakulöst ha klarat sig, liksom den stora orgeln. Nu återstår många år av renoveringsarbete och kostnader på flera miljarder. Målet är att Notre Dame ska återställas. President Emmanuel Macron har sagt att det ska ta fem år.

Taket rasade in och förödelsen var stor när York Minster brann i juli 1984.

Det finns hopp. Det visar återställandet av York Minster, den vackra katedralen i York som fattade eld i samband med ett blixtnedslag den 9 juli 1984. Mer än 100 brandmän bekämpade elden, men det stod snart klart att taket var bortom räddning. Det måste tas ner. Under tiden arbetade kyrkans personal för fullt med att rädda så många ovärderliga artefakter som möjligt.

Rosettfönstret i York Minster gick sönder på 40 000 ställen men kunde restaureras av fackmän.

Rosettfönstret hade brustit på omkring 40 000 ställen men rekonstruerades av York Glaziers Trust, specialister på blyinfattade fönster.

Ett renoveringsprojekt med mål att återställa katedralen till dess tidigare skick tog fyra år och fullbordades 1988, till en kostnad av 2,25 miljarder pund. Nu står hon där i sin forna glans, mitt i byn bland alla gamla korsvirkeshus, och snart har alla glömt vad som hände 1984.

York Minster efter restaureringen.

Till och med en brandkatastrof har någonting att lära oss. Alla som föraktar, förnekar och förnedrar vår kristna civilisation har fått en påminnelse om den kultur vi alla kommer ur. Hur frånstötande insikten än må vara lyder den: utan vårt kristna kulturarv skulle vi inte finnas, inte vara de vi är.

Detta arv är under ständig attack, både från islam och Europas politiska elit.

Det är upp till oss att försvara det.


 

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!