Barnen Skråmo: hårresande övergrepp mot barn i djup kris

Alla älskar goda sagor med lyckligt slut. Vissa älskar dem så mycket att de är beredda att stöpa om verkligheten till en saga. I sagans värld kapas alla förtöjningar till realiteter, och barn tilldelas en magisk roll som bärare av den absoluta oskulden och godheten.

Aktivismjournalistik. Mohammed Skråmo, ettårig son till IS-terroristerna Michael Skråmo och hans fru Amanda Gonzales. Dagens Nyheter är en av de flitigaste aktivisterna med agenda att förvandla mördarsekten IS till en snyfthistoria om oskyldiga barn.

Ni har säkert sett bilden på ettårige Mohammed Skråmo, yngste son till de döda IS-terroristerna Michael Skråmo och hans hustru Amanda Gonzales. Vem kan vara oberörd av ett litet barns vädjande blick? Men bakom de rörande bilderna finns en avsikt, ett cyniskt spel där barn utnyttjas och etiska barriärer sprängs.

Fortsätt läsa ”Barnen Skråmo: hårresande övergrepp mot barn i djup kris”

Förföljelsen av kristna den värsta någonsin i historien

Åtta samordnade sprängattentat i tre städer i Sri Lanka, hittills minst 359 döda och drygt 500 skadade i ett islamistiskt massmord. Sex av explosionerna inträffade samtidigt, klockan 08.45 på söndagsmorgonen lokal tid. Närmare 60 personer är gripna, misstänkta för terrorattackerna mot kyrkor och hotell. De flesta offren dödades av självmordsbombare när de samlades till högmässa på kristendomens stora dag, påskdagen.

Terrordåden bär IS’ signum, och IS tog på tisdagen via sin propagandakanal Amaq på sig att ligga bakom attackerna.

S:t Sebastian’s kyrka i Negombo, norr om staden Colombo, efter explosionen på påskdagen den 21 april 2019. Vid explosionen dödades enligt polisen 67 personer i kyrkan. Foto: STR/AFP Fortsätt läsa ”Förföljelsen av kristna den värsta någonsin i historien”

Mattéuspassionen: en vandring från djupaste smärta och död till återuppståndelse, liv och ljus.

Påsk är inte bara gula borddukar, björkris med hönsfjädrar och att äta massor av sill, lax och smågodis. Det är lätt att glömma att påsken är en kristen högtid, en av kyrkoårets två största, en vandring från djupaste smärta och död, från Jesu död på korset till återuppståndelse, liv och ljus.

Ingen har som Johann Sebastian Bach (1685-1750) gestaltat passionshistorien i det stora verk för kör, solister och orkester som heter Mattéuspassionen, med verknummer BWV 244, skriven 1727. Librettot skrevs av Christian Friedrich Henrici.

I den här musiken tar musikhistoriens största geni oss med på en andlig resa och delar med sig av sin egen starka, kristna tro. Bach brukade ge Gud äran av sina kompositioner med överskriften ”Soli Deo Gloria” – latin för ”Ära åt Gud allena”. När han emellanåt fick frågan hur han kunnat bli så skicklig inom sin konst, svarade han helt enkelt: ”Jag arbetar hårt. Var och en som är lika flitig kan komma lika långt.”

Bach var uppskattad i sin samtid, men mer som organist och kyrkomusiker än som tonsättare. Han var heller ingen kringresande entreprenör som slog på trumman för sig själv. Han var den trogne organisten i Thomaskyrkan i Leipzig, från 1723 till sin död 1750, och lämnade centrala Tyskland bara ett par gånger. Inte heller då färdades han långt. Under hans livstid började musikmodet ändras i riktning mot enklare melodik, och hans musik blev omodern. Men Bach fortsatte komponera på det gamla polyfona sättet och brydde sig inte om tidens modeväxlingar.

När han dog den 28 juli 1750, 65 år gammal, väckte det ingen större uppmärksamhet. Hans grav på Johannes kyrkogård i Leipzig märktes inte ut. Inga människor kantade gatorna när hans begravningståg drog genom staden. Kistan flyttades inte in i kyrkan förrän nästan 150 år senare, 1894.

Genom århundradena ljuder Bachs musik för oss. Inspelningen är gjord 1970 på tidstrogna instrument. Vienna Concentus Musicus, Regensburg, leds av dirigenten Nikolaus Harnoncourt.
Cathedral Boys Choir, Cambridge King’s College Choir.

Solister: Paul Esswood (countertenor), Tom Sutcliffe (countertenor), James Bowman (countertenor), Kurt Equiluz (tenor), Nigel Rogers (tenor), Karl Ridderbusch (bas), Max van Egmond (bas), Michael Schopper (bas).

Med Bachs musik önskar jag mina läsare en stilla, ljus och vacker påsk.

Bachs grav i Thomaskyrkan i Leipzig.

Katedralen en symbol för vad vi innerst inne är

Få torde vara oberörda av branden i medeltidskatedralen Notre Dame i Paris. Människor över hela världen gråter och sörjer den skadade katedralen. Under vår sekulära yta är vi andliga varelser, och ingen andlig varelse kan se ett av den kristna världens största byggnadsverk stå i lågor utan att nås i sitt innersta. Själv grät jag mig igenom måndagskvällen.

Notre Dame i lågor. En tragedi som berör oss alla.

En enda gång har jag besökt Notre Dame. Jag glömmer det aldrig. Att se de formfulländade gotiska valven, att se ljuset genom de vidunderligt vackra rosettfönstren var en så omvälvande upplevelse att det finns ett Före Notre Dame och ett Efter Notre Dame.

Fortsätt läsa ”Katedralen en symbol för vad vi innerst inne är”

Mördarsektens barn

De har sett sina föräldrar våldta och mörda. De har tvingats vara vittnen till offentliga avrättningar. De har hjärntvättats och utbildats till mordmaskiner och sparkat fotboll med avhuggna huvuden. De har levt sin barndom i konstant våld, försvurna till den grymmaste våldsideologi världen skådat. Många av dem har själva mördat. 

En minderårig IS-terrorist halshugger en syrisk soldat.

Säpo har beräknat att det rör sig om 30-40 barn som kommer att återvända till Sverige utöver dem som redan har anlänt. Siffran har senare korrigerats till cirka 80 barn till IS-anhängare med Sverigekoppling som fortfarande finns kvar i Syrien. Barnen finns både i läger i och i krigszonen i östra Syrien.

Att säga att Sverige saknar beredskap för att ta emot dessa svårt traumatiserade barn vore ett grovt understatement. 

Fortsätt läsa ”Mördarsektens barn”

Vänsteraktivistisk domprost ockuperar Visby domkyrka

Får en domprost bära sig åt hur som helst? Naturligtvis inte. Men för domprosten i Visby, Mats Hermansson, verkar det finnas ett undantag.

Nu har han flyttat in i domkyrkan med sovsäck och madrass i en politisk manifestation som till och med överträffar metoderna i de mest extrema vänsterpartierna.

Domprosten i Visby domkyrkoförsamling, Mats Hermansson, 61, använder domkyrkan som sin personliga politiska plattform. Han ställer gärna upp på bild.

Fortsätt läsa ”Vänsteraktivistisk domprost ockuperar Visby domkyrka”