Välkommen till 2023 års första krönika! En vindlande text som slingrar sig mellan nödvändiga och onödiga fängelser, om att välja perspektiv, att ta makten över rädslan och landa i förtröstan.
Abushi Kamal Shamse, 15-årig etiopier. Den 14 december 2022 dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.I den här tätvuxna, snåriga skogsterrängen i Skellefteå våldtog Abushi Shamse Kamal, 15, den 7 juli 2022 nioåriga Luna och försökte mörda henne genom att strypa henne och binda fast henne vid ett träd.
Nyåret 2023 får mig att reflektera över begreppen frihet och fångenskap i ett lite vidare perspektiv än det vanliga.
De paralleller jag tar upp i den här krönikan kan tyckas hisnande. Men vi kan inte fortsätta placera saker i olika fack utan att se de gemensamma beröringspunkterna.
Vi behöver blottlägga mönster och mekanismer som hindrar oss i vår utveckling. När vi blir medvetna om dem har vi ett val: att hålla för ögonen och vända tillbaka till blindheten. Eller att utvecklas och gå vidare.
Vad kan och ska världen göra för att skydda ett land mot sig självt?
Hur länge ska Västvärlden hålla Afghanistan under armarna och pracka på landet ”hjälp” som stoppas i fel fickor, och utan att afghanerna själva gör några ansträngningar att förändra de strukturer som hindrar dem från att utvecklas?
Nikolaus Kopernikus (1473-1543), Giordano Bruno (1548-1600), Galileo Galilei (1564-1642), Isaac Newton (1642-1727) och Albert Einstein (1879-1955) var alla framstående vetenskapsmän som kom med något nytt och revolutionerande. Men deras rön emottogs inte med öppna armar av samtiden. Istället motarbetades flera av dem och fick plikta med livet för upptäckter som vände uppochner på rådande uppfattningar.
Vetenskapsmän som kom med nya, obekväma teorier kallades kättare och brändes på bål av katolska kyrkan. Giordano Bruno (1548-1600) är ett exempel. Galileo Galilei (1564-1642) dömdes till husarrest livet ut.
Katolska kyrkan dödade för upptäckter som den ansåg strida mot Guds läror. I det sekulära Sverige har religiös tro ersatts av tro på vetenskapen. Men vetenskapen är varken ofelbar eller huggen i sten. Den är bara en yttring av rådande tidsanda och kunskapsläge, och den låter sig gärna säljas för pengar. Ingalunda bär den oegennyttans glänsande gloria. Och även icke-religiösa paradigm kan döda.
Just nu står den stora vetenskapliga striden om vaccin som ett sätt att bekämpa coronapandemin – mer tro och förhoppningar än vetenskap.
Ignaz Semmelweiss (1818-1865).
Låt oss inte heller glömma den ungerske läkaren Ignaz Semmelweiss (1818-1865), mannen som upptäckte varför dödligheten i barnsängsfeber hos nyförlösta kvinnor var så hög – 13 procent – på det sjukhus i Wien där han arbetade. Orsaken var att läkarna gick direkt från obduktioner till förlossningar utan att tvätta händerna. Bakterier (som var okända vid den här tiden) spreds till de födande kvinnorna. Upptäckten och Semmelweiss’ enkla råd att tvätta händerna utlöste en formlig förföljelse av honom. Det medicinska etablissemanget tog avstånd från honom, och han dog en tragisk, för tidig död vid 47 års ålder på ett mentalsjukhus i Wien.
Det är i det mänskliga mötet vi kan byta tankar och tala med varandra, det är där idéer och insikter kan födas. Men överallt, på alla nivåer i samhället, sitter proppar och aktivister som ser som sin uppgift att driva en egen politisk agenda och förhindra människors samtal och utbyte av tankar och idéer.
De finns på biblioteken, i Svenska kyrkan, i media, på myndigheter och institutioner. Med våra skattepengar finansierar vi deras ideologiska gerillakrig mot vanliga medborgare och mot yttrandefriheten.
Migrationsverket är bara en av många statliga och regionala myndigheter vars verksamhet präglas av aktivism.
Har ljushyade människor särskilda privilegier på grund av sin hudfärg? Vilka är de i så fall? I några artiklar på temat ”white privilege” (vitt privilegium) vill jag ge ett motgift till den vänsterextrema identitetspolitiska woke-rörelsen med rötter i marxismen.
Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.
Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.
I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.
Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.
Statsminister Per Albin Hansson (S) går i förstamajtåg på 1940-talet.
Har du en egendomlig, gnagande känsla av att världen, som på en given signal, har blivit galen? Du känner rätt.
Men det är inte ”världen” i största allmänhet som plötsligt har blivit spritt språngande galen. Det är identifierbara krafter som styr utvecklingen, och deras agenda är möjlig att se och avslöja.
Krafterna har namn. De heter bland annat Google, Facebook, YouTube, Instagram och Twitter. De har snabbt vuxit sig så kommersiellt och politiskt starka att de i dag utgör ett av de största hoten mot demokratin sådan vi känner den.
Kista galleria i Stockholms utkanter. En manlig kund (islamist) vägrar låta sig betjänas av en kvinnlig anställd. Han hotar med att gå och hämta polis om han inte får som han vill.
Journalisten Joakim Lamotte har lagt upp filmen på sitt Facebook-konto.
Det här är framtiden. Det är så här framtiden ser ut i Sverige: en frontalkollision mellan svensk jämställdhet och mörk vidskepelse från 600-talets arabiska sandöknar. Islamister som hotar och kräver och beter sig som det härskarfolk de tror att de är.
En riktigt GOD JUL önskar jag alla mina läsare som följer mig här på bloggen! Måtte julen innebära allt vad du har önskat dig och längtat efter, vare sig det är några dygn av stillhet och eftertanke eller samvaro med människor som står dig nära.
Traditionen bjuder att jag publicerar mitt Evangelium enligt Julia, skrivet i en form som anknyter till Bibelns julevangelium – men med ett satiriskt innehåll som handlar om vår egen tid på jorden.
Ur texten:
Julen stundade i Svea rike. Snöflingor föllo mjukt och traditionsenligt på taken till såväl höghus som modulbaracker och små röda stugor.
Adventsstjärnorna spredo sitt varma sken i alla fönster som inte voro blockerade av parabolantenner, och eldskenet från hundratals brinnande bilar lyste stämningsfullt mot den mörka himlen i vinternatten.
För rörmokaren Josef Pettersson och hans trolovade Maria Karlsson, som var havande, funnes icke plats i härbärget, ty det var fullt med EU-migranter. Maria födde sin förstfödde son i ett stall och lindade honom och lade honom i en krubba.
I samma nejd voro några poliser ute på marken och höllo vakt om natten över den växande kriminaliteten och de tilltagande gängskjutningarna. Då stod en ängel framför dem, och en stor härlighet kringstrålade dem; och trots att de voro vana vid stenkastning och knivskärningar blevo de mycket förskräckta.
Men ängeln sade till dem:
”Varen icke förskräckta! Se, jag bådar Eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
Ni, detta folk som så länge har låtit Er hjärntvättas och förtryckas, ni som under skatter digna ner, skall resa Er i protest mot islamiseringen av Ert land, mot Edra förtryckare och traditionsdödare, mot politiskt korrekta media, och ni skall spränga den trånga åsiktskorridoren i luften.”
Julia Caesar 