Som mina uppmärksamma läsare säkert har noterat har jag inte uppdaterat bloggen sedan 1 augusti. Den dagen fick jag en hjärtinfarkt och flögs med ambulanshelikopter från den glesbygd där jag är bosatt till närmaste sjukhus. Därifrån flögs jag till Karolinska sjukhuset, kranskärlsröntgen och ballongvidgning av igenkorkade kranskärl och armering av kärlväggarna med metallnät, så kallad stent.
Jag har aldrig rökt, dricker ytterst sällan alkohol, äter mestadels vegetariskt och har inte diabetes. Kort sagt ingen av de vanligaste riskfaktorerna för hjärtinfarkt. Därför var jag inte förberedd när infarkten kom. Jag lade mig på sängen och vilade och tänkte att bröstsmärtan går väl över. Man vill ju inte vara pjåskig och söka sjukvård i onödan. Smärtan gick inte över. Till slut ringde jag 112.
När hela ens liv står och väger mellan liv och död upphör allt vanligt att gälla. Naturen har ordnat det så fiffigt att man kastas in i en total omorientering. Kroppen uppfattar att allt, precis allt, måste omvärderas och ses i ny dager. Gamla plikter och ”måsten” är inga måsten längre. Nu handlar det bara om en enda sak: att överleva. Mail får förbli obesvarade, ogräset får växa, tomatplantor vissna, disken får stå till en annan dag.
Låt mig till sist bara avge en rapport från sjukvården. Rapporten gäller visserligen enbart akut hjärtsjukvård. Ön där jag bor har en omvittnat katastrofalt usel öppenvård. Jag upprepar: den är en ren katastrof. Om öppenvården hade fungerat hade jag kanske inte behövt drabbas av hjärtinfarkt. Men nu blev det så.
Alla, precis varenda sjukhusanställd som jag mött, plus tre helikopterbesättningar, har varit fullkomligt underbara – alltifrån städerskan som städat mina sjukhusrum till hjärtspecialisten Magnus på Karolinska som sköt in ballonger och metallnät i mina kranskärl. Alla duktiga läkare (Sofia, Anna, Inguna, Max med flera), sjuksköterskor och undersköterskor som skött om mig, tagit ett oändligt antal prover och gjort sitt yttersta för att jag ska leva. Alla vänliga, omtänksamma, professionella.
De människor som arbetar med att rädda liv är av en särskild sort. På engelska heter det ”devoted”, jag hittar inte det rätta svenska ordet just nu. De är vardagens änglar. De är våra verkliga hjältar. Min tacksamhet mot dem är större än jag kan uttrycka i ord.
En kväll sitter jag på lasarettets balkong som vetter ut mot havet, som vanligt uppkopplad med en massa elektroder och sladdar som hela tiden avläser mitt EKG. Det är en solig, ovanligt vacker sommarkväll, kanske sommarens vackraste. Solen strör sitt milda bladguld, havet kvillrar stilla, med loja rörelser och små lugna skvalpljud in mot stranden. Familjer, par och enskilda promenerar och cyklar vid strandkanten, lyckliga barn springer omkring och leker. Allting är molnfritt, leende, lyckligt – det kunde vara en filmscen.
Just då kommer ambulanshelikoptern flygande in mot lasarettet. Den avtecknar sig först som en stor vit fågel, kringvärvd av solguld. Kommer närmare, står stilla i luften med roterande, dånande rotorblad ovanför landningsplattan på lasarettstaket innan den landar. Jag tänker att den har räddat mitt liv, den och sjukhuspersonalen. I det ögonblicket inser jag i djupet av mig själv att jag har fått hjälp att leva vidare. Gråten lossnar, och jag sitter länge kvar på balkongen och gråter med den nästan outhärdligt vackra havsutsikten framför mig.
Livet är annorlunda. Men det är ett liv. Just nu lever jag. Hur länge vet jag inte. Men det vet ingen annan heller.
Ambulanshelikoptern lyfter igen. Rotorbladen dånar. Den flyger rakt in i solen.
ETT VARMT OCH DJUPT KÄNT TACK TILL ALLA ER SOM PÅ OLIKA SÄTT HAR UTTRYCKT ERT STÖD! TACK!!!
DET BETYDER SÅ OERHÖRT MYCKET.
Med er vill jag dela en av mina favoritkompositörer av nutida musik, Max Richter och hans ”On The Nature Of Daylight (Entropy)”.
——————————————————————
Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 