Hur många dömda pedofiler kan en högt uppsatt politiker ha som sexpartners, alternativt i den närmaste vänkretsen, innan hans förtroende är förbrukat? En? Två? Eller tre?
Fråga Fredrick Federley, 42, (C). Han har hittills haft tre kända pedofiler i sin närhet, samtliga dömda för sexuella övergrepp mot barn och/eller barnpornografibrott. Eller fråga Centerpartiets ledare Annie Lööf, som ännu inte har kastat ut Federley ur partiet.
Någonting säger mig att varken Fredrick Federley eller Annie Lööf har ställt sig frågan. Kanske tänker de sig att Federley ska kunna fortsätta sin gåsleversprättillvaro som Centerpartiets andre vice ordförande och EU-parlamentariker i Bryssel på skattebetalarnas bekostnad, som om ingenting hänt? Just nu är det locket på i väntan på att svallvågorna ska lägga sig.
Onsdagen den 9 december skulle partiledningen komma med ett besked. Detta sedan partiet enligt SVT fått ”nya besvärande uppgifter” om Federley. Det gjorde de inte. Nu ska Centerpartiets partistyrelse diskutera situationen fredag den 11 december, uppger SR Dagens Eko. Uppenbart pågår intensiv krishantering i Centerpartiet. Beskedet från partiledningen är att frågan är ”problematisk”, och att det också inkommit ”andra bekymmersamma uppgifter som tas på stort allvar”.
Redan i juni ska Fredrick Federley ha känt till att den man som han var sambo med nyligen hade suttit i fängelse i sex år, dömd för 22 grova våldtäkter och andra sexuella övergrepp på små barn, och att mannen bara var villkorligt frigiven. Han ska också ha fått information om att sambons brottslighet försvårade möjligheten för Federley att ha en stadigvarande relation med honom.
Den 4 december sa Annie Lööf till tv4 att det är för tidigt att tala med Fredrick Federley om hans framtid i Centerpartiet. Som orsak uppgav hon att ”han mår oerhört psykiskt dåligt”.
Men de flesta förstår, och möjligen inser även Annie Lööf, att det är kört för Fredrick Federley, både i Centerpartiet och i partipolitiken över huvud taget. Kanske inser hon också att hon själv kan dras med i fallet. Någonting har hänt sedan Stoppa pressarna avslöjade Fredrick Federleys pedofilumgänge för två veckor sedan. En gräns är passerad, och på andra sidan den gränsen finns inga ”om” eller ”men”.
Politik är en förtroendebransch. En politikers grundkapital är förtroende. Han/hon bör ha ett tadelfritt privatliv, åtminstone inom vissa gränser.
Enligt uppgifter till Dagens Nyheter var det lokala centerpartister i Dalarna som slog larm till partiledningen om att Federley var sambo med en dömd pedofil på sin gård i Björbo i Dalarna. Kändissajten Stoppa pressarna var först med uppgifterna den 24 november. Mainstream-media, med undantag av Expressen, har i det längsta försökt tysta ner skandalen. Enligt Fria Tider är det viktigaste skälet att förhindra att HBTQ-rörelsens väldokumenterat tillåtande syn på pedofili hamnar i blickfånget. Och att inte dra uppmärksamhet till de båda extremliberala partierna Centerpartiet och Liberalernas ungdomsförbunds vurmande för perversioner, som sex med barn, tidelag, incest och nekrofili (sex med avlidna), kan tilläggas.
Enligt partisekreterare Michael Arthursson fick inte Centerpartiet kännedom om Fredrick Federleys relation till den dömde mannen från sina lokala representanter förrän den 23 november, dagen innan uppgifterna blev offentliga.
”Vi fick information om detta av lokala centerpartister, som sedan bekräftades av Fredrick Federley själv” skriver Arthursson i en kommentar till DN.
I ett brev som den 4 december sändes till Annie Lööf och Michael Arthursson står det bland annat att Federley redan i juni kände till att mannen var dömd för grova brott, men han tonade då ner brottsligheten och sa till personer i sin omgivning att mannen var oskyldig.
Många gånger känner journalister till mindre smickrande fakta om politikers privatliv och vice versa. Men de har som tradition att skydda varandra utåt. Det var till exempel väl känt i journalistkretsar att statsminister Per Albin Hansson (S) (1885-1946) levde i bigami. Han hade två familjer samtidigt, en tillsammans med Sigrid Vestdahl och en med Elisabeth Fryckberg, och barn i båda förhållandena. Men journalisterna teg som muren, precis som de teg om kung Gustav V:s homosexualitet.
Politikers privata vandel brukar hållas utanför allmänhetens kännedom. Svenskar är ett tolerant folk som tolererar en hel del egenheter hos politiker. Men någonstans går det en gräns för vad den svenska allmänheten tål. Gränsen brukar gå vid ekonomiskt lurendrejeri på skattebetalarnas bekostnad. Sånt har svenskar nolltolerans för.
Fredrick Federleys nära samröre med dömda pedofiler ställer en annan fråga, om moral, på sin spets. Är den närmaste umgängeskretsen en privatsak hos en person i offentlig ställning? Hör partners sexuella övergrepp på barn till privatlivets helgd? Absolut inte. En livsstil som tolererar våldtäkter på barn är ingenting som gemene svensk accepterar.
”Frågorna kring Fredrick Federleys agerande är för många. De brott som hans närstående anklagats och dömts för är alldeles för allvarliga. Då blir det förstås omöjligt för Federley att ens fundera på en politisk comeback” skriver Erik Helmerson i Dagens Nyheter.
Nu har Federley polisbeskydd på sin gård i Björbo sedan han fått motta dödshot. Hans grannar är med rätta upprörda och förbannade över att ha fått lugnet och tryggheten i sin bygd rubbad på grund av Federleys val av umgänge.
När Fredrick Federleys mamma Birgitta fick veta att sonen är homosexuell grät hon i en månad. Det berättar Federleys kompis, Expressenreportern Niklas Svensson, i en devot artikel från 2019 som inte har åldrats särskilt väl.
Rubrik:
C-toppen drömmer om att ge dottern ett syskon
Den rubriken känns inte så fräsch längre. Av artikeln framgår att Niklas Svensson och Fredrick Federley är goda vänner och att Federley förrättade vigseln när Svensson gifte sig. Konstaterandet verkar dock inte utlösa någon nämnvärd reflexion hos Niklas Svensson om lämpligheten i att vara nära vän med en högt uppsatt politiker och samtidigt låtsas vara objektiv journalist och skriva om honom i Expressen. R-vsl-cker-i är den gängse termen för sådant.
Det finns ingen anledning att som mamma Birgitta gråta över att ens avkomma är homosexuell. Samma allmänhet som avskyr blotta tanken på pedofili har sällan några problem med att acceptera homosexualitet. Vad vuxna människor gör med varandra i sängen är deras ensak, förutsatt att båda samtycker.
”Hon var rädd att det skulle gå dåligt för mig, hon var rädd för aids och för att jag skulle bli misshandlad. Hon drömde också om bröllop och om barnbarn” säger Federley i den vänskapliga Expressenintervjun.
Men allting har ju gått Fredrick Federley väl i händer. Ända till nu. Han har såvitt känt inte fått aids, och mamma har fått uppleva både sonens bröllop (med Johnny Kroneld 2012. De är numera skilda) och barnbarn i form av nioåriga Ida-Li, inseminationsbarn tillsammans med en tjejkompis. Brutalt misshandlad och rånad har han däremot blivit, av ett invandrargäng hundra meter från sin bostad i Hammarby sjöstad den 15 september 2010, mitt i en ovanligt infekterad valrörelse som skulle komma att innebära att Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen.
Hos vissa väckte misshandeln förhoppningar om att en av Alliansens och Centerpartiets mest profilerade massinvandringsvurmare skulle ge ifrån sig ett eller annat mer nyanserat uttalande om invandringens välsignelser. Men Fredrick Federley hade annat att tänka på när han efter misshandeln kom ut omplåstrad från Södersjukhusets akutmottagning; nämligen sin politiska karriär. Det fanns inget utrymme för minsta lilla invandringskritik, hur sönderbankad och söndersparkad Federley än var.
När domen på tre års fängelse föll mot den 18-årige gärningsmannen (”han verkade vara en egentligen ganska hygglig kille som hamnat jävligt snett”) var Federleys kommentar:
”Det är skönt att det är över så man slipper ha det hängande över sig.”
Fredrick Federley har tänjt på gränserna tidigare, främst genom att uppträda som dragkvinnan Ursula. Det utlöste en del publicitet när Federley tillsammans med sin dåvarande pojkvän Jonas åkte på bjudresa till Kanarieöarna i mitten av januari 2010. De bodde på ett fyrstjärnigt hotell där de bjöds på ”all inclusive”.
”Jag har inte betalat ett öre för resan” sa Federley.
Ställd inför frågor om hur lämpligt det är för en folkvald politiker att åka på bjudresa gjorde Fredrick Federley klart att det inte var han som åkt. Det var Ursula.
”Det är inte jag som riksdagsledamot som gör det här utan jag åker mer som min dragpersonlighet Ursula.”
Ursula är död. Fredrick Federley begravde henne 2010, efter motgångarna med bjudresan till Kanarieöarna, avslöjar han i P1-programmet ”Nordegren och Epstein” den 14 februari 2017 – ännu en av dessa distanslösa journalistiska produktioner där EU-parlamentarikern Fredrick Federleys dekadenta livsstil inte ifrågasätts utan snarare glorifieras.
”Det kan vara utvecklande att leva ut vissa sidor genom ett alter ego.”
Med samma personlighetsklyvningstaktik skulle Fredrick Federley kunna påstå att det inte är han som har levt ihop med en grovt brottsbelastad pedofil. Det är antagligen någon annan av hans olika identiteter. Hur många månader behöver hans mamma Birgitta gråta över att sonen har levt ihop med en pedofil som dömts till nio års fängelse för 22 grova våldtäkter och andra sexuella övergrepp på två små flickor, sex och nio år gamla? Över att hans politiska karriär nu är slut?
Och vem gråter över de stackars våldtagna barnen? Det har vi ännu inte sett ett ord om. Allt snyft handlar om Fredrick Federley. Han har ”fallit i bitar”. Vi väntar spänt på vad Niklas Svensson kommer att delge oss i Expressen.
Federley själv har valt att drapera sig i offerkoftan när historien läckte ut till allmänheten.
”Jag har under längre tid mått väldigt dåligt, vilket har eskalerat den senaste tiden. Jag känner att jag just nu inte kan fokusera på mitt politiska uppdrag. Jag har fallit i bitar och behöver samla ihop mig själv, läka och hämta styrka” skrev han på Facebook sedan hans samboskap med den dömde pedofilen läckt ut. Han ville framställa det som om han inte haft en aning om sambons brott och fängelsedom.
Pedofil nummer 1, Jonas Lind, 42. Han har nu bytt namn till Jonas Almqvist. Flyttade in hos Fredrick Federley på gården i Björbo i somras. De hade fått kontakt på sexdejting-appen Grindr, en kontakt-app för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Jonas Lind var då villkorligt frigiven ur fängelset efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet – sex år av en nioårig fängelsedom i Linköpings tingsrätt den 2 juli 2014 för grova våldtäkter på barn vid 22 tillfällen och andra sexuella övergrepp. Övergreppen har han begått på sin kvinnliga före detta sambos två små döttrar, sex och nio år gamla. Han är dessutom dömd för 38 fall av grovt barnpornografibrott.
Efter domen genomgår mannen en personutredning vid riksmottagningen på Kumla. Hans risk för annan kriminalitet och misskötsamhet bedöms som låg. Däremot varnar utredarna för mannens bristfälliga empati, hans fixering vid brottsoffren och förmåga att utnyttja andra för sina behov, rapporterar Expressen.
Utredarna skriver:
”Av särskild vikt bedöms vara risken för utnyttjande av barn för sexuell posering och barnpornografibrott, där det av psykologutlåtandet framgår att risken innefattar dokumentation och spridning av dessa övergrepp.
Risk bedöms även föreligga för att NN initierar kontakter för att möjliggöra framtida förbindelser med barn och där risk främst föreligger under friare förhållanden.”
Här inställer sig en fråga:
Hur är det möjligt att mannen under cirka ett halvår lyckas begå en lång rad grova sexuella övergrepp, däribland 22 grova våldtäkter, på sin tidigare sambos två små döttrar, födda 2004 och 2007, utan att mamman märker någonting? Hur är det möjligt? Det är fullkomligt obegripligt.
Mannen hade alltså rollen som flickornas styvfar. När han har ansvar för att natta barnen våldtar han dem. Den 27 juli 2013 begår han det första övergreppet, den 14 januari 2014 det sista.
Att han över huvud taget grips och åtalas beror inte på att det kommer något larm från mamman eller någon annan anhörig till de två små flickor som han våldtar gång på gång. Inte heller någon orosanmälan från någon annan vuxen i barnens omgivning.
Att övergreppen upptäcks beror på att programvaran i mannens arbetsdator sänder en varningssignal till säkerhetsavdelningen på Sjöfartsverket i Norrköping, den statliga myndighet där han arbetar, när han själv är på väg på vintersemester i Thailand 2013.
Han grips och åtalas och får sparken från Sjöfartsverket. I hans datorer hittar utredarna mer än 500 barnpornografiska bilder och filmer. Han har filmat sina egna övergrepp på barn och direktsänt dem på Skype. Via det beslagtagna materialet förstår polisens utredare att de två små flickorna finns i mannens närhet.
Fredrick Federley har genomgående valt att framställa sig som ett offer som är ovetande om att hans partner dömts för grova sexuella övergrepp mot barn och att Lind/Almqvist tillbringat de senaste sex åren i fängelse. Det är naturligtvis inte trovärdigt. Hur många inleder en relation utan att ta reda på vad partnern har gjort de senaste sex åren? Federley ljuger. Redan i september deltog han i möten med Kriminalvården om sin sambo med anledning av hans grova barnvåldtäkter och andra sexuella övergrepp mot barn.
Enligt Expressen ska Federley ha reagerat kraftigt negativt på att myndigheterna lade sig i deras relation. Kriminalvårdens representanter uppfattade det som att Federley försökte påverka myndighetens arbete. Han var rädd för att han skulle hamna i något register, vilket skulle kunna skada honom politiskt.
Pedofil nummer 2
Stoppa Pressarna har också avslöjat Federleys nära vänskap med ytterligare en pedofil, den så kallade ”Bryssel-pedofilen”. Enligt den norska alternativsajten Document.no är Federleys pedofilvän norrmannen Ole Morten Geving, en 46-årig före detta toppolitiker i norska Senterpartiet och 2007-2010 statssekreterare i Försvarsdepartementet, som Fredrick Federley har gått på sexfester och gayklubbar med. Geving sitter just nu fängslad, dömd till det löjeväckande låga straffet 110 dagars fängelse för barnpornografibrott.
Han har under 24 års tid haft en lång rad förtroendeuppdrag på olika nivåer i Senterpartiet och, i likhet med Federley, i respektive partis ungdomsorganisationer. Fram till maj i år var han direktör i Sparbanksföreningen i Norge. Då sa han upp den tjänst han haft sedan januari 2011 och slutade med omedelbar verkan. Uppsägningen kom efter att domen för barnpornografibrott avkunnats den 28 april.
I domen mot Geving framgår att han har ”fantiserat om och uppmuntrat till att begå grova anala och/eller vaginala våldtäkter på spädbarn”.
Han har använt appen Telegram för att kommunicera med andra pedofiler. Av kontakterna framgår att de både har planerat och genomfört ”pedoträffar”, där de har träffats och tillsammans sett på filmer med sexuella övergrepp på barn.
Liksom i Sverige är norska media ovilliga att ta i den heta potatisen pedofili bland högt uppburna personer med makt. När sexuella perversioner avslöjas i maktens korridorer blir det av någon anledning väldigt obekvämt för journalisterna. Inga norska mainstreammedia har nämnt vem Ole Morten Geving är eller skrivit om hans kopplingar till Fredrick Federley. Han har kallats ”tidigare politiker”, ”näringslivsledare” eller ”finanstopp”. Alternativsajten Document.no identifierade Geving och skrev om hans bakgrund i politik och näringsliv den 6 december.
Även Centerns partiledare Annie Lööf har haft Facebook-kontakt med Ole Morten Geving, och de båda umgicks bland annat under Almedalsveckan i juli 2018. Annie Lööf erkänner att hon har haft kontakt med ”Bryssel-pedofilen” på Facebook men väljer att via sin pressekreterare tona ner kontakten:
”Det stämmer inte att de är nära vänner. Tvärtom är detta bara en ytlig Facebook-kontakt, som hon nu tagit bort.”
Pedofil nummer 3
Stoppa Pressarna har avslöjat att Fredrick Federley haft intima träffar med ytterligare en man som är dömd för flera grova barnvåldtäkter.
De båda männen har träffats diskret på en ort i Mellansverige. Den tredje pedofilen är dömd för flera sexuella övergrepp mot unga barn, företrädesvis pojkar och har avtjänat fängelsestraff för flera övergrepp och våldtäkter.
Fredrick Federley har alltså ljugit, undanhållit sanningen och gjort allt han kunnat för att inte skada sin politiska karriär – utom det enda självklara, att avhålla sig från att umgås med pedofiler.
Frågan är: vilken behållning har en ordinär homosexuell man av att umgås med män med uppenbart perversa sexuella preferenser, om han inte delar dem?
Hursomhelst är en högt uppsatt politikers sexliv inte bara en privatsak. En folkvald politikers relation till en dömd brottsling kan vara en säkerhetsrisk. Det säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, till DN. Det är därför Säpo bör hålla ett öga på politiker med tendenser till ett vidlyftigt privatliv.
”Detta är en klassisk säkerhetsrisk eftersom det öppnar för olika slags utpressningssituationer. Samtidigt finns i sammanhang som detta frågor om proportionalitet mellan risk och integritet. Jag tror inte det vore en bra idé om partier började bedriva alltför mycket egen övervakning. Men det finns samtidigt en utbredd aningslöshet om säkerhetsrisker på en rad skilda områden, från informationssäkerhet till nyckelpersoners utsatthet” säger Agrell.
Om man faller från hög höjd blir fallet hårt. Centerpartiet har inget alternativ. De måste göra sig av med Fredrick Federley. Partiets förtroende är redan illa skadat. Priset för att behålla honom är för högt.
Låt gärna Annie Lööf följa med i fallet. De här båda ultraliberalerna har för länge sedan tappat markkontakten och har skadat Centerpartiet och svensk politik mer än någon kan överblicka. Afghanamnestin och Januariöverenskommelsen är bara två exempel på hur långt partiet har fjärmat sig från sina kärnväljare: de svenska bönderna.
Är det någon som minns dem?
LÄS OCKSÅ
Susanna Birgersson i sin sista ledare i Expressen:
”Vi signalerar att det inte är så farligt att våldta barn”
22 grova våldtäkter mot barn borde resultera i 88 års fängelse – om man summerar straffen på miniminivå för vart och ett av brotten. Med det svenska systemet blev straffet för samtliga dessa och en lång rad andra sexualbrott i stället nio år. Det enda ord jag kan komma på är ”oanständigt”.
Listan kan göras mycket längre, och det är skamligt. Vi borde skärpa straffen ordentligt – till exempel dubbla dem.
Vi borde överväga kemisk kastrering.
Vi borde diskutera hur Sverige kan bidra mer till det internationella polisarbetet mot pedofilnätverken.
Vi borde stänga den absurda lucka i lagen som gör det svårare att döma pedofiler som via nätet pressar barn till sexuella handlingar till de grövsta påföljderna.
Tycker vi, eller tycker vi inte, att våldtäkt mot barn är något fasansfullt? Det tycker vi inte, signalerar lagar och domar. Våldtäkter mot barn kan ge samma straff som vissa bokföringsbrott.
—————————————————————————
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 