En liten, hårt sliten skrift på 64 sidor faller i mina händer när jag går igenom gamla ärvda papper: ”Sällskapsliv och Umgängeskonst. Bästa vägledning i hur man bör skicka sig och uppträda i sällskapslivet”.
Vilken klenod! Tryckt av Nordiska Konstförlaget i Malmö 1924.
Låt oss ta del av råden!
Här finns långa rader av lockande rubriker. Några exempel:
Om belevenhet.
Kännetecken på en bildad person.
Vilka som äro mest omsvärmade i sällskapslivet.
Valet av samtalsämnen.
Med vilka människor man bör umgås.
Vad en dam har att iakttaga.
Uppfylld av en stark och välment önskan att hjälpa mina läsare tillrätta i det vanskliga sällskapslivet saxar jag några godbitar ur den tummade skriften.
Politik är icke alls något passande samtalsämne
”Om man diskuterar politik i ett sällskap skall man icke blanda sig i samtalet, även om de synpunkter som till äventyrs bli förfäktade icke skulle överensstämma med ens egna.
Politik är emellertid icke alls något passande samtalsämne i sällskapskretsar, ty därvid uppstå i regel oenighet och tråkigheter, och dessutom är detta ett samtalsämne som i regel icke brukar intressera damerna.”
”I ett sällskap får man icke göra någon särskild dam sin kur. Har man blivit charmerad av en dam får man låta henne veta detta mellan fyra ögon.”
Om belevenhet
”Om äldre damer finns i ett sällskap bör man aldrig försumma att visa dem uppmärksamhet, ty detta gör ett gott och vackert intryck. Detta är en sak som gäller både herrar och damer och som ådagalägger takt, uppfostran och respekt för ålderdomen.”
Konsten att kunna skämta och vara underhållande
”Svaret på hur man skall vara underhållande är att man skall visa sina talanger. Alla ha dock icke blivit födda med talanger, och alla äro icke heller sällskapsmänniskor.
En smula talang ha likväl de allra flesta i mer eller mindre grad och i en eller annan riktning. Kan man sjunga bör man göra detta för att underhålla sitt sällskap, om man blir ombedd att göra det. Man bör icke låta bedja sig mer än två gånger. Att vara storbedd verkar icke sympatiskt. Å andra sidan får man dock icke taga gästernas uppmärksamhet alltför mycket i anspråk.
Kan man några bra kortkonster äro dessa i regel synnerligen välkomna, och kan man berätta någon nätt liten historia eller anekdot är också detta lämpligt.
Man måste dock alltid ha klart för sig att de små skämtstycken varmed man roar sällskapet icke få verka osmakliga samt att man aldrig får förlöjliga någon av sällskapet.”
Vilka människor som äro mest eftersökta
”Svaret på denna fråga är: Naturligtvis de mest underhållande. Vad man således har att göra är som sagt att skaffa sig en del talanger. Härvidlag har man att tillgå många olika handböcker. Det räcker dock icke enbart härmed. Man måste också vara i besittning av en viss portion belevenhet och bildning.
Man bör dock komma ihåg att kvinnan är en skarp iakttagare som lätt kan såras. Kvinnan märker snart vad som är äkta och icke.
Om man vet med sig att man icke kan prestera något som kan intressera eller roa ens sällskap gör man nog klokast i att endast förhålla sig passiv.”
Personer som äro mest omsvärmade i sällskapslivet
”Damerna omsvärma i regel den flottaste och vackraste karlen i sällskapet. Damernas tycke och smak har nog i senare tider betydligt förändrats. I våra dagar är det således icke enbart utseendet som gör mannen omtyckt utan kanske i ännu högre grad hans sinnelag, bildning och uppträdande.”
Valet av samtalsämne
”Damerna vilja naturligtvis hälst tala om konserter, teater och film. Om man därför skall konversera med damerna gör man klokt i att välja just sådana samtalsämnen.
All politik bör bannlysas ur sällskapslivet.”
Om takt och ton i allmänhet
”Vi veta ju alla att varje kvinna längtar efter att bli gift och få ett eget hem. Varje man önskar också i grund och botten att få en god hustru, även om han också stundom skryter över ungkarlslivets fördelar.
En herre måste alltid visa sig ridderlig mot damerna. Han får aldrig tillåta att damen, då de äro ute tillsammans, betalar för sig själv, ännu mindre även för honom. Det senare räknas i sällskapslivet som en grov förseelse mot allt vad takt och ton heter.
Då en herre talar med en dam får han icke stå med cigarren eller cigarretten i munnen. Om samtalet räcker så länge att till exempel cigarretten slocknar så är intet att göra häråt.
Vidare får man aldrig stå med händerna i byxfickorna då man talar med damer. Att gäspa i sällskap och lägga upp benen på stolar eller andra möbler då man är borta bevisar okultur och översitteri.
Om man tillfälligtvis sitter i en stol under det att andra gäster måste stå bör man icke hela tiden taga stolen i anspråk. De yngre böra härvidlag alltid lämna plats för de äldre.”
Sättet att smickra utan att såra
”Damerna äro i regel mycket svaga för smicker. Kvinnan är ju nu en gång sådan. Den verklige gentlemannen har därför alltid något smickrande ord till hands åt damerna.
Han får dock se till att hans smicker icke på något sätt kan verka sårande för den åt vilken det är avsett. Finns det till exempel en dam i sällskapet som i verkligheten icke har förmånen att äga ett just så vackert hår som hon kanske skulle önska så bör man icke, utan att man i grund och botten menar det, säga:
”Det var då ett förtjusande hår min fröken har.”
Har emellertid damen ifråga ett stiligt hår bör man å andra sidan ingalunda försumma att påpeka det för henne. Man bör emellertid aldrig smickra en man, ty den herre som tager emot dylikt är i grund och botten ingen man.”
Betydelsen av vad man säger och hur man säger det
”Man bör alltid väga sina ord på en guldvåg. Det är icke allting man kan säga i ett sällskap. Av stor betydelse är också alltid på vilket sätt man säger en sak. Därför bör man följa det rådet att alltid tänka sig för vad man säger samt även på vilket sätt man säger det.”
Om blyghet och tillbakadragenhet i uppträdandet
”Man bör iaktta en viss tillbakadragenhet i sitt uppträdande. För mycket härav verkar emellertid ingalunda fördelaktigt, ty härigenom gör sig personen enbart löjlig. Så generad eller blyg får man icke vara att man, när man ombeds sätta sig ned, sätter sig i en vrå och sedan icke säger ett ord på hela tiden.
Blyghet och tafatthet bortarbetas endast genom att man skaffar sig en viss rutin som sällskapsmänniska samt vana att umgås i olika sällskap.”
Sinnestillstånd, fyndighet och beställsamhet
”Många äro av naturen tröga och ha knappast något intresse av vad som sker utanför den trängre familjekretsen. Dylika människor kunna sällan bli förstklassiga sällskapsmänniskor.
De kunna naturligtvis det oaktat vara goda och präktiga människor.
För att vara en välsedd gäst i något sällskap fordras att man är i besittning av ett glatt och frimodigt sinnelag, parat med en viss beställsamhet. Detta ha emellertid icke alla människor. En av naturen stilla och tillbakadragen människa blir aldrig någon sällskapsmänniska.
Det finns många kvinnor som särskilt längta efter en stilla och allvarlig man, varför den som av naturen är en smula allvarligt lagd icke alls behöver vara ledsen för den skull.”
Med vilka människor man bör umgås
”De människor vars sällskap man söker böra ha intressen som sammanfalla med ens egna. Detta är huvudsaken. Man bör emellertid också söka umgås med människor som man har något att lära av och som man kan få nytta och fördelar av. Det är visserligen icke vackert att vara beräknande, men det är ju i grund och botten icke heller meningen. Att vilja lära något är ju icke förkastligt.
Det finns många människor som just på denna väg ha kommit någonvart här i livet. Härvidlag spelar sällskapslivet en oerhört stor roll, särskilt i våra dagar då det gäller att på alla möjliga och omöjliga vägar komma någonstans.”
Självtillit
”Detta är en egenskap som är en oundgänglig förutsättning för den som vill någonstans här i livet. Man bör dock noga akta sig för att förväxla självtillit med inbilskhet. Det är två rakt motsatta saker. Självtillit är detsamma som att man litar på sig själv och sin förmåga. Inbilskhet är blott att man tror sig vara i besittning av sådant som man i grund och botten saknar.
För många, många människor är det just självtilliten som saknas för att de skola kunna komma någonvart. Man bör därför lyda rådet: Var tillitsfull! Lita på dig själv och dagtinga aldrig med dina föresatser!”
Äkta makars plikter gentemot varandra
Äkta makar ha många slags plikter gentemot varandra. En av de mest primära är trofasthet. Börjar det halta i detta stycke så går snart hela det äktenskapliga livet om styr.
Det finns dock även många andra viktiga plikter makar emellan. Först och främst att alltid hålla samman och söka rätta sig efter varandra. Om var och en går sin egen väg går äktenskapet snart isär.
Som make har man plikt att vara ridderlig mot sin hustru, lika ridderlig och uppmärksam som under förlovningstiden. Härutinnan är det dock många män som brista. Så får det dock icke vara i ett äktenskap. Man får aldrig på något sätt visa sig oridderlig mot sin hustru.
Även hustrun har emellertid sina plikter. Hon måste å sin sida alltid vara god och uppoffrande mot mannen samt se till att han kan känna sig väl i sitt hem. Kan hon icke detta så drives mannen förr eller senare ut ur hemmet.
Vad mannen först och främst sätter värde på är att då han trött av arbete kommer hem hustrun visar honom ett glatt och trevligt ansikte. Sura miner kan ingen man i längden fördraga.
Hustrun bör alltid själv vara hemma då mannen kommer hem, så att han slipper sitta ensam.
Är mannen trött bör hustrun icke onödigt plåga honom med en massa frågor och saker eller begära att han skall taga henne med sig ut på något trevligt. Hon bör vara så förnuftig att hon icke besvärar honom så att han därigenom känner sig stött. Vidare bör naturligtvis hustrun i allt som rör hemmets angelägenheter rådfråga sin man. Det är ju mannen som har försörjningsplikten gentemot hemmet. Sviker han denna så har han därmed också förverkat rätten till sitt hem.
Vidare fordras i ett äktenskap ärlighet. Brister det beträffande ärligheten så blir äktenskapet icke längre lyckligt. Då blir följden endast split och tvedräkt samt äktenskapets upplösning förr eller senare. Detta är således i korta ord äktenskapets så att säga fundamentala grunder. Finnes icke dessa så är det byggt på lös sand och icke på kärlek, trohet och plikt.”
Villkoren för äktenskaplig lycka
”De äro visserligen många, men man kan nöja sig med de viktigaste, nämligen goda inkomster och god ställning. Den viktigaste betingelsen ligger dock bra mycket djupare. Det är nämligen den sanna kärleken samt en viss likhet i de båda kontrahenternas natur och psyke.
Saknas nämligen denna själarnas sympati så går det hela snart i kras. Därför bör man, innan man beslutar sig för äktenskapet söka utforska om man har detta väsentliga gemensamt med den man ämnar gifta sig med. Detta kan ofta vara ganska svårt.
Ty, som man säger, lära makarna knappast känna varandra riktigt ordentligt förrän efter bröllopet. Ömsesidig sympati måste dock under alla förhållanden finnas. Dessutom bör man ha gemensamma intressen även utanför hemmet.”
——————————————————————————–
Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.
Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.
Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 