”Jätteproppen Orvar”, de stora barnkullar som föddes vid krigsslutet i mitten av 1940-talet, har blivit gamla. Snart är de döda. Men innan de vilar i mullen kommer de att ställa välfärden, och i synnerhet äldreomsorgen, på mycket stora prov.
”Om det ser tufft ut idag så är det ingenting mot hur det kommer att bli”, säger Andreas Bergh, nationalekonom vid IFN, Institutet för näringslivsforskning och Lunds universitet, till Tidningen Näringslivet.
De äldre över 80 år blir allt fler i Sverige de kommande tio åren. Och det är i gruppen 80-84 år – krigsslutsbarnen – som ökningen är som störst.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Andreas Bergh hävdar att problemen är ”olösliga”. Om jag förstår honom rätt menar han att våra värsta mardrömmar kommer att besannas:
”Resten av 2020-talet och hela 2030-talet kommer att bli mycket jobbigare av det enkla skälet att vi har många äldre som högst sannolikt är i livet och färre årskullar i arbetsför ålder.”
Med andra ord: allt färre kommer att behöva försörja allt fler. Redan idag är den så kallade försörjningskvoten (en siffra på hur många arbetande som försörjer icke-självförsörjande) hög.
Mer än hälften av landets 290 kommuner har en kvot över 90, vilket innebär att på 100 personer i arbetsför ålder går det 90 som inte är i arbetsför ålder. Eller, uttryckt på annat sätt: varje arbetande människa försörjer inte bara sig själv utan också minst en icke-arbetande, inklusive barn och gamla. I vissa kommuner är försörjningskvoten ännu högre. Riksgenomsnittet ligger på 77.
Trots att fler människor jobbar allt längre går ekvationen inte ihop.
”Vi kommer ändå att ha en jobbig demografi i minst 15 år framöver. Att vi får ett ökat arbetskraftsdeltagande bland äldre räcker inte för att väga upp för den demografiska utmaningen” säger Andreas Bergh.
Kommuner på landsbygden drabbas hårdast
Kommuner på landsbygden kommer att drabbas hårdast av den ökande försörjningsbördan. I Svenskt Näringslivs Ekonomifaktas kartläggning framgår vilka kommuner som kommer att få det jobbigast. Pajala, Övertorneå, Borgholm och Dorotea är några av dem som står inför enorma så kallade ”utmaningar”, det vill säga problem.
Under kommande tioårsperiod ökar den del av befolkningen som är 85 år och äldre med hela 60 procent. Det skapar ett enormt tryck på välfärden, och i synnerhet på äldreomsorgen.
Här är fältet fritt för kreativa lösningar – som fortfarande lyser med sin frånvaro.
Invandrade män tros rädda äldreomsorgen
Vi ska inte bli förvånade över att starka politiska krafter med förtjusning använder sig av äldreargumentet för att öka invandringen till Sverige. Den politiska lobbyorganisationen SKR (Sveriges Kommuner och Regioner, tidigare SKL) missar aldrig ett tillfälle att plädera för ökad invandring – utan att för en sekund låtsas om de enorma problem som stora delar av invandringen medför.
Invandrade män tillskrivs en närmast magisk förmåga att rädda äldreomsorgen. Beslutsfattare som tror att alla människor är lika intalar sig att invandrade män från underutvecklade, dysfunktionella länder och kulturer är lösningen på äldreomsorgens personalproblem. Inte för ett ögonblick funderar de över vilka konsekvenser bristande svenskakunskaper och oöverskådliga kulturella skillnader kan få i vård och bemötande av gamla, sjuka och bräckliga människor.
En tro som saknar verklighetsförankring
I den här texten ska jag skrapa lite närmare under ytan på den tron. Den saknar verklighetsförankring och har redan ställt till med tillräckligt många katastrofer för Sveriges svagaste och mest utsatta invånare. Det går inte längre att ursäkta sig med floskler om ”naivitet” och ”Vi såg det inte komma”. Efter flera decennier av ansvarslös invandring ser vi ett mönster som har skadat och fortsätter att skada Sverige och svenska folket djupt i de samhällsbärande ligamenten.
I Uppsala avgick nyligen hela Äldrenämnden efter att under lång tid ha ignorerat starka signaler om grova våldtäkter och andra grova sexuella övergrepp mot gamla kvinnor med hemtjänst. Somaliern Baasim Yusuf, 28, dömdes i mars av Svea Hovrätt till nio års fängelse för två fall av grov våldtäkt, tre fall av grova sexuella övergrepp och fem fall av kränkande fotografering, samtliga brott mot 75-89-åriga kvinnor i Uppsala. Flera av offren är gravt dementa.
På min blogg juliacaesar.blog finns minst tio krönikor, från november 2024 och framåt, om våldtäktsskandalerna i hemtjänsten. Det är bara att scrolla i högermarginalen. Övergreppen är spridda över hela landet, och mörkertalet är sannolikt stort. Den senast drabbade kommunen är Umeå.
Men när det handlar om arbetskraft är alla våldtäktsskandaler och andra sexuella övergrepp mot gamla kvinnor, mord, bedrägerier, rån och stölder som har följt i spåren på den ökande andelen invandrare i äldreomsorgen, plötsligt som bortsopade.
Äldreomsorgens kunder är som vanligt inte tillfrågade
Givetvis är avnämarna, äldreomsorgens kunder som betalar tre- eller fyrdubbelt för servicen, inte tillfrågade när det gäller vilka som ska arbeta i äldreomsorgen. Deras roll är bara att utan protester åse nedmonteringen av den välfärd som de i hela sina liv har arbetat och betalat skatt för.
De förväntas tillbringa sina sista år i livet med tjogtals av utlandsfödd hemtjänstpersonal som springer ut och in i deras hem och som inte talar eller förstår svenska eller anpassar sig till vår kultur.
Även SKR slår larm om förändringar i befolkningssammansättningen som ställer Sverige inför mycket stora problem. Färre barn, ett alltför litet tillskott i den arbetsföra befolkningen och allt fler äldre som behöver olika sorters hjälp bildar en ekvation som inte går ihop.
Grafiskt ser befolkningssammansättningen ut så här:
SCB:s (Statistiska Centralbyrån) befolkningsprognos, som SKR bygger sina antaganden på, visar att det föds allt färre barn, samtidigt som andelen personer över 85 år ökar markant fram till 2033. Under samma period ökar antalet sysselsatta i liten utsträckning.
”Allt annat lika skulle äldreomsorgen behöva öka antalet anställda med 32 procent, eller 65 600 personer, fram till 2033, till följd av den kraftiga ökningen av äldre. Det är förstås inte möjligt” anser Bodil Umegård, sektionschef på arbetsgivarpolitiska avdelningen på SKR.
Det har varit känt i 80 år att de stora barnkullar som föddes i mitten av 1940-talet skulle komma att behöva äldreomsorg 80 år senare
SKR:s beräkningar och slutsatser ger anledning till frågor. Det har varit känt i 80 år att de stora barnkullar som föddes vid krigsslutet i mitten av 1940-talet skulle – under förutsättning att de har överlevt så här långt – komma att behöva äldreomsorg 80 år senare. Det vill säga nu. Detta faktum kan knappast komma som en överraskning. Ändå framställer SKR dessa demografiska fakta som nyutsprungna, hittills oförutsägbara nyheter.
13 procent av befolkningen mellan 16 och 65 år är analfabeter
Den demografiska faktor som INTE har gått att förutsäga på samma sätt är den känslostyrda, godhetsbetingade, ansvarslösa invandringen av hundratusentals utlänningar som inte bidrar till sin egen försörjning och den gemensamma välfärden. Här ingår bland annat merparten av landets cirka 800 000 analfabeter.
Enligt den senaste statistiken från SCB och OECD:s PIAAC-undersökning (publicerad 2013, med nya siffror från 2023 publicerade i december 2024) uppskattas cirka 780 000 personer i Sverige mellan 16 och 65 år sakna tillräckliga läsfärdigheter, vilket motsvarar cirka 13 procent av befolkningen i denna åldersgrupp.
När hörde vi SKR eller Svenskt Näringsliv säga någonting om den gruppen? Tretton procent av personer i arbetsför ålder, 16-65 år, som har försvinnande små möjligheter att någonsin få ett jobb och försörja sig själva.
Arbeten som inte kräver förmåga att läsa och skriva existerar inte i Sverige.
Vilka slutsatser har SKR dragit när de sett vartåt befolkningskurvorna pekar? Hur kan man bli överrumplad av någonting som så länge har gått att förutse?
SKR vet vilka knappar de ska trycka på för att orsaka politisk panik och driva fram önskade beslut
Mycket riktigt andas SKR-rapporten panik. Om paniken är genuin eller spelad av taktiska skäl är svårt att avgöra. På SKR vet man exakt vilka knappar man ska trycka på för att utlösa ramaskrin och pressa politikerna att fatta önskade beslut.
Obekväma och impopulära politiska åtgärder kommer enligt SKR att bli nödvändiga. Nu ska vi bara förbereda oss. Några exempel:
- Omfördelning av personal och resurser från skola och förskola till äldreomsorgen
- Arbeta till 75 år
- Mer heltidsarbete
- Minskade pensioner
- Ökat eget sparande för att ha råd att gå i pension
- Större behov av ekonomisk och praktisk hjälp från vuxna barn och barnbarn
- Nedprioritering av kostnader för kultur och fritid
”Det finns många tveksamma projekt som kommunerna sysslar med inom kultur och fritid som kanske får prioriteras ned, om man inte är beredd att höja skatten så klart” säger nationalekonomen Andreas Bergh.
De här slutsatserna gör mig rykande arg
Jag ska villigt erkänna att de här slutsatserna gör mig rykande arg. Vi ska alltså betala dubbelt eller tre- och fyrdubbelt för välfärden; både via skatten och eget sparande, plus det vi har betalat under våra yrkesaktiva år och de avgifter kunderna betalar för hemtjänst eller plats i äldreboende. Gamla människor som inte kan leva på sin magra pension ska dessutom tvingas be vuxna barn och barnbarn – som också betalar skatt – om pengar och praktisk hjälp i vardagen.
De enda punkter jag kan se en mening i är den första och den sista: omfördelning av personal och resurser från skola och förskola till äldreomsorgen samt kraftig nedprioritering av ofta ogenomtänkta och onödiga kostnader för kultur och fritid.
Hoppet står till 9 000 inkuppade afghaner utan asylskäl
Jätteproppen Orvars stora kris har redan börjat. Svår personalbrist i äldreomsorgen kan bara lösas genom fler invandrade män, slår SKR fast. Hoppet står framför allt till den migrantinvasion som landade i Sverige under åren 2015-2019 och där bland annat 9 000 afghaner utan asylskäl mirakulöst beviljades permanent uppehållstillstånd genom den så kallade gymnasieamnestin som 2018 kuppades igenom av de rödgröna partierna och Centerpartiet.
Vilka var det som kom och som nu ska arbeta i äldreomsorgen?
97 procent var afghanska medborgare, oftast tillhörande folkgruppen hazarer.
Av dessa var 99,4 procent unga män, och alla saknade giltiga ID-handlingar.
Mer än hälften, 54 procent, levde inte i Afghanistan innan de kom till Sverige.
49 procent hade bott i Iran i minst ett år och i genomsnitt tio år innan de kom till Sverige.
13,5 procent uppgav att de hade fötts i och bott hela livet i Iran eller Pakistan.
78 procent hade ljugit om sin ålder och fått den uppskriven av Migrationsverket.
Gymnasielagen underkändes av domstol – nu ska afghanska män sköta äldre kvinnors intimhygien
Migrationsdomstolen i Malmö ansåg att gymnasielagen
höll så låg kvalitet att den inte kan tillämpas. Därmed underkände domstolen lagen, en unik händelse i svensk rättshistoria.
Det är de tusentals afghanska män från en av jordens mest underutvecklade och kvinnoförtryckande muslimska kulturer som släpptes in i Sverige genom den underkända gymnasielagen 2018-2019 som nu förväntas rädda äldreomsorgen.
Genom olika statligt subventionerade anställningsformer som introduktionsjobb och nystartsjobb kan de åka på en såpad rutschbana till arbete och lön. Se Riksrevisionens granskning RiR 2023:17!
De statssubventionerade hittepåjobben har tillkommit just för att få ut svårplacerade människor ”som befinner sig långt från arbetsmarknaden” i arbete. De är en storvinst för kommunerna, eftersom de är nästan gratis. Utrikes födda är redan kraftigt överrepresenterade i subventionerade anställningar, 86 procent i Introduktionsjobb och 84 procent i Nystartsjobb. Det visar den här tabellen från statliga Riksrevisionen.
I äldreomsorgen är nu mer än hälften av vårdbiträdena och mer än en tredjedel av undersköterskorna utrikes födda. Outbildade invandrare som inte kan ett ord svenska anställs praktiskt taget direkt från gatan för att täppa till hålen i äldreomsorgens scheman.
Det låter som ett win-win-koncept för både kommuner och andra arbetsgivare. Men här är det fråga om tre likvärdiga parter med egna behov, och vi ska göra en analys utifrån dem:
1. samhällets behov kontra
2. äldre vårdtagares behov och
3. behoven hos en grupp män som kommer från några av jordens mest underutvecklade och dysfunktionella länder och som i flertalet fall har tagit sig in i Sverige genom falska uppgifter om bland annat ålder och ursprung. Ingen av dem har haft asylskäl.
Samhällets behov
Samhället har givetvis behov av arbetskraft. Målet måste vara att den är så välutbildad och kompetent som möjligt och verkligen vill arbeta med äldre.
Gamla människors behov
Den här gruppen ses inte ens som en part utan används som regulator för andra gruppers behov. När det gäller äldreomsorg är det uppenbart att gamla hjälpbehövande människor inte beaktas i sin egen rätt och utifrån sina egna behov.
Istället betraktas de som integrationsmaterial som utifrån kommande får öva sig på – oavsett vad det kostar de gamla.
De som inte klarar sig själva behöver människor som hjälper dem och sköter om dem. Men gamla människor är inga känslolösa klossar eller paket som bara kan lämnas ut till ofta outbildad, inkompetent arbetskraft som varken talar eller förstår svenska eller har förståelse för gamla människors behov, skörhet, levnadsförhållanden eller svensk kultur. Gamla människor är ytterst känsliga och sårbara.
Invandrade mäns behov
En mycket stor del av de invandrade männens behov kan inte tillgodoses i Sverige. De kommer från kulturer som inte är kompatibla med svensk kultur och svenska värderingar. Det handlar om kvinnosyn, religion, moral, syn på människovärde, jämlikhet, sexualitet och mycket annat.
I de här männens hemländer arbetar inte män i äldreomsorgen, om det ens finns någon äldreomsorg. Gamla tas om hand av sina anhöriga. Så gamla kvinnor som i Sverige finns knappast i till exempel Afghanistan. Den genomsnittliga levnadsåldern för en afghansk kvinna är 66,2 år enligt Världsbanken.
En afghansk man har som regel inte sett en kvinna naken innan han gifter sig. I Sverige förväntas de här männen inte bara se kvinnor nakna utan också duscha dem, byta blöjor på dem och sköta deras intimhygien. De gör det inte för att de vill utan för att de känner sig tvingade. Annars riskerar de att förlora sina bidrag.
Gamla kvinnor som kanske bara har visat sig nakna för sin framlidne man tvingas bli duschade av unga män som inte talar deras språk och som avskyr att göra jobbet. Det är en barbarisk och ytterst förnedrande situation för båda parter.
Gamla, svaga människor orkar inte protestera. Jag tvivlar på att någon enda beslutsfattare skulle vilja utsätta sin egen gamla mamma för den här formen av misshandel.
Män från främmande kulturer ska inte arbeta i äldreomsorgen
Sverige har alltså ett demografiskt problem och ett socialt problem. Byråkrater kör gärna på i gamla hjulspår och lutar sig mot förlegade sätt att tänka när situationen kräver nytänkande.
Här är några enkla förslag till åtgärder för att bidra till att lösa äldreomsorgens problem.
- Män från främmande kulturer ska inte arbeta i äldreomsorgen.
Det är inte diskriminering. Det är jobb efter lämplighet. Alla passar inte för alla jobb. Det handlar om omsorg om samhällets svagaste och mest utsatta grupp.
Det finns idag tillräckliga belägg för att invandrade män utifrån en kultur och kvinnosyn som inte är kompatibel med vår har en förhöjd risk att begå sexuella och andra övergrepp som är djupt skadliga för våra ömtåligaste medborgare och allvarligt rubbar vårdtagarnas tillit till äldreomsorgen.
De sexualbrott i äldreomsorgen som har avslöjats hittills var möjliga att förutse mot bakgrund av Brå’s (Brottsförebyggande rådets) rapport 2021:9 som visar kända överrisker för i synnerhet män från Centralasien inklusive Afghanistan samt Afrika.
Afrika och Centralasien inklusive Afghanistan toppar listan över ursprungsländer för de män som har störst överrisk för misstanke om sexualbrott. Datakälla: Brå.
Överriskerna för sexualbrott finns alltså just i den grupp som nu anses lämplig att arbeta med våra allra sköraste invånare. Med ökande antal anställda i äldreomsorgen med ursprung i de här regionerna ska vi inte bli förvånade om antalet våldtäkter på gamla, försvarslösa kvinnor ökar.
Frågan är var gränsen går? Finns det en gräns? Exakt hur många gamla kvinnor måste våldtas innan äldreomsorgen slutar exponera dem för män från inkompatibla kulturer och dysfunktionella länder?
2. Öka antalet kvinnliga anställda i äldreomsorgen och höj deras löner.
Kvinnorna flyr från äldreomsorgen, som en reaktion på arbetets tyngd och den ökande andelen manliga anställda som de tvingas lära upp. Kvinnorna får på det sättet jobba dubbelt.
Satsa på utbildning och fortbildning på fördelaktiga villkor.
Höj de utbildade kvinnornas löner kraftigt! Gärna en fördubbling. Ge yrket status!
Fråga kvinnorna vilka förbättringar de vill ha för att se arbete i äldreomsorgen som attraktivt. Genomför förbättringarna.
Bort med fega, r-vslickande chefer och mellanchefer. Satsa hårt på kunnig och stödjande arbetsledning.
Minska antalet HR-människor och ge kommunikatörerna arbete i äldreomsorgen!
Medan det ständigt gnälls på att äldreomsorgen kostar för mycket sväller andra delar av kommunernas budgetar till synes okontrollerat. En post där det finns stora summor att tjäna är att kraftigt minska mängden HR-personer (Human Resources) och antalet kommunikatörer. Hela landet har uppskattningsvis minst 3 000 anställda kommunikatörer.
En medelstor kommun, som Uppsala, kan idag ha cirka 100 kommunikatörer anställda. Stockholm, Göteborg och Malmö har tillsammans långt mer än 600 kommunikatörer. Det är inte vettigt.
Ge kommunikatörerna handfasta jobb i äldreomsorgen istället så gör de kanske lite nytta!
Samhället måste ta ansvar för att det finns personal där den behövs.
Vi är skyldiga att ge våra gamla lugna och trygga sista år.
Julia Caesar 