Kanske kommer uppvaknandet när du som kund i hemtjänsten eller annan äldreomsorg börjar fundera över dina rättigheter, kvalitén på tjänsterna och proportionerna mellan den hjälp du får och vad du betalar.
Vad har du gett till Sverige under ditt långa liv?
Och vad får du tillbaka?
Som en bakgrund – läs min krönika om det jag kallar hem-o-tjänsten här.
Länkar till alla mina krönikor om äldreomsorgen hittar du här.
Villkor och rättigheter i äldreomsorgen är inte lika för alla, om du trodde det. Vissa grupper har rättigheter och förmåner som skiljer sig från och i många fall är mycket gynnsammare än de villkor och rättigheter du har som vanlig infödd svensk.
Det vanligaste grova våldsbrottet mot kvinnor över 60 år är våldtäkt
Den intensiva debatt som pågår om äldreomsorgen, åtminstone i sociala medier, har ganska yrvaket kommit igång sedan Anders Östlund, kriminolog i Polisregion Mitt, presenterat en undersökning av våldtäkterna i äldreomsorgen. Det vanligaste grova våldsbrottet mot kvinnor över 60 år är våldtäkt – någonting som överraskade Anders Östlund stort.
Anders Östlunds överraskning är ett intressant mått på den aningslöshet som alldeles för länge har fått prägla synen på de enorma skillnader i kultur och människosyn, jämfört med svenska motsvarigheter, som blivit skrämmande tydliga i och med massinvandringen av främst unga män från dysfunktionella muslimska länder i Mellanöstern och Afrika.
2015 kom cirka 36 000 så kallade ”ensamkommande barn” till Sverige – i verkligheten män i vapenför ålder som kastat sina ID-handlingar och ljög om sin ålder. Det är till stor del de här männen som vi nu låter ta hand om våra äldsta och sköraste medborgare.
Till dig som läser min blogg och får veta saker som du aldrig får veta i MSM:
Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.
SWISHNUMMER: 123 519 92 86
Bankgiro 111-9072
Varmt tack för ditt stöd!
Inbjudna till ett bord dukat med kvinnokött
Här har enögda och blinda politiker och tjänstemän generöst bjudit in grupper av kulturellt avvikande män som tar för sig av ett bord dukat med kvinnokött. I integrationens och sysselsättningens namn har beslutsfattarna utgått från den naiva föreställningen att alla människor är lika och att män från Somalia och Afghanistan fungerar precis som svenska män. Resultatet är en katastrof, en skräckens och otrygghetens mardröm som 80-100-åriga kvinnor tvingas leva med dag och natt under den sista tiden i sina liv.
Många uttrycker att det som händer är så ofattbart fruktansvärt att de inte vill tro att det är sant. Men det är tyvärr sant.
Nästan 400 våldtäkter mot kvinnor över 60 år har polisanmälts från 2021 till i dag, det vill säga i genomsnitt ett hundratal per år. Gärningsmännen är många gånger okända för offren, och enligt Anders Östlund var den misstänkte i samtliga fall anställd i hemtjänsten.
”Mörkertalet är gigantiskt”
”Jag är mycket överraskad över siffrorna” säger Anders Östlund till Upsala Nya tidning och tillägger: ”Mörkertalet är gigantiskt”.
Hans undersökning visar svart på vitt i en verklighet där samhällets allra svagaste – kvinnor i åldrarna 80-100 år, med bräcklig hälsa och i många fall dementa – är extremt utsatta för utländska män som har kvoterats in i äldreomsorgen med Arbetsförmedlingens hjälp, påhejad av lobbyorganisationerna SKR (Svenska Kommuner och Regioner), Svenskt Näringsliv och politikers heta önskan att dölja omfattningen av den arbetslöshet som de utan konsekvensanalyser har importerat från dysfunktionella u-länder i tredje världen: Syrien, Afghanistan, Somalia, Eritrea med flera.
För att försöka dölja bland annat den skyhöga arbetslöshet som det huvudlösa riksdagsbeslutet om ”Afghanamnestin” 2018 har inneburit har särskilda, statligt subventionerade anställningsformer skapats, till exempel Introduktionsjobb och Nystartsjobb.
”Gamla kvinnor en ointressant grupp”
Mainstream media, undantagandes Upsala Nya Tidning och enstaka punktinsatser i Expressen, har inte haft en aaaning om våldtäkterna på äldre kvinnor och intresserar sig över huvud taget inte för något så ointressant som gamla kvinnor och äldreomsorg. Ämnet behandlas som pestsmittat.
Ingen, INGEN ENDA, kan försvara att sköra, gamla kvinnor våldtas av män som är avlönade för att hjälpa dem. Därför är det säkrast att tiga ihjäl ämnet.
”De ses som en ointressant grupp. Varje gång en äldre person drabbas kan man få intryck av att det handlar om en enskild tragisk händelse. Men när man för en gångs skull sammanställer statistik såhär får man en helt annan bild” säger Anders Östlund i UNT.
Alternativa medier förhåller sig också tröga och saknar oftast kunskaper i sociala frågor och äldrefrågor. Samma slappa attityd finns hos flertalet politiker.
Politiker och journalister håller tummarna för att folkets vrede inte ska eskalera
Jag kan självklart inte bevisa det, men jag misstänker att betydande delar av politikerkåren och deras trogna lakejer journalisterna håller tummarna hårt för att folkets vrede ska puttra på sparlåga och inte eskalera till en nivå där våldtäkterna i äldreomsorgen blir en valfråga. Stora resurser och radikalt nytänkande krävs för att ta äldreomsorgen ur dess mardrömsscenario, och frågan är intimt knuten till en nedvärderande syn på gamla människor.
Om man följer frågan noggrant är det uppenbart att den har vuxit i dignitet efter UNT:s artiklar 2024-2025 om 84-åriga Elsa i Uppsala, som våldtogs – trots att hon tidigare hade larmat hemtjänstföretaget om en anställd man som ofredat henne sexuellt.
Regeringen föreslår åtgärder – men krafsar bara på ytan
Efter de senaste hemtjänstvåldtäkterna föreslår nu regeringen åtgärder, till exempel rätt för arbetsgivaren att begära utdrag ut belastningsregistret vid nyanställning av personal på vissa områden, bland annat i äldreomsorgen och för arbete med barn. Men det finns ingen rätt för arbetsgivare att kräva kontroller ur belastningsregistret på redan anställda.
Ändå är det mer sannolikt att personer som har begått sexualbrott står att finna bland redan anställd personal än bland nyanlända som har fått sitt första jobb i äldreomsorgen. De sistnämnda har helt enkelt varit anställda så kort tid att de i de flesta fall inte har hunnit begå grova sexualbrott.
Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) har gjort uttalanden om den situation där flertalet våldtäkter inträffar, nämligen när män från fjärran kulturer ska duscha och sköta intimhygienen på gamla kvinnor. Då blir frestelsen för stor för många med skev kvinnosyn.
Anna Tenje vill att äldreomsorgens kunder ska ha rätt att välja kön på den som ska utföra sådana sysslor. Det är en fullkomligt självklar ståndpunkt. Där har hon samma åsikt som de flesta svenskar. Äldre kvinnor ska inte behöva utsättas för att få sin intimhygien skött av en man.
Nyheten att irakiern Shakir Mahmoud Shakir våldtagit en 100-årig kvinna rörde upp en sådan folkstorm att något måste göras. Men notera att folkstormen och reaktionen inte kom förrän den våldtäkten rapporterades. Det räckte inte med 89-åriga eller 94-åriga våldtäktsoffer. En 100-åring måste drabbas innan nyheten blir tillräckligt upprörande och något händer.
Tyvärr räcker det inte att en minister uttrycker en åsikt som har stöd av folkopinionen. Äldreomsorgen sköts av kommuner och regioner, och för att åsikterna ska omsättas i praktisk handling behöver kommunpolitiker och äldreomsorgens tjänstemän – oftast kvinnor – omvandla dem till handling.
Kvinnor på chefsposter i äldreomsorgen är inte givet solidariska med vårdtagarna/kunderna. De har liksom en lucka eller ett stort hål där empatin skulle ha suttit, en försvarsmekanism mot insikten om att de själva kommer att bli gamla och behöva hjälp.
Jag tvivlar starkt på att någon av de kvinnliga cheferna i äldreomsorgen vill få sitt underliv tvättat av en Baasim eller Ali Hassan, som ser kvinnor som försvarslösa villebråd som är lätta att övermanna.
Mer ett slag i luften än genomtänkta delar av ett åtgärdsbatteri
Anna Tenjes förslag till åtgärder är tyvärr bara bitar som ryckts ur sitt sammanhang, och mer att betrakta som ett krafsande på ytan eller desperata slag i luften än som genomtänkta delar av ett effektivt åtgärdsbatteri.
För politikerna gäller avgörandet huruvida de ska arbeta reaktivt (låta skadan ske och gamla sköra kvinnor drabbas, om och om igen, innan de agerar) eller proaktivt (förebygga genom att förbjuda män i hemtjänsten och göra yrket till ett kvinnoyrke igen).
Ja, alla män. Om enbart män från riskgrupperna utesluts från att arbeta med kvinnor fastnar vi säkert som amen i kyrkan i en rasismdiskussion. Män kan arbeta med många andra saker.
Hela organisationen behöver slås sönder – och byggas upp från början
Hela hemtjänstens organisation behöver slås sönder, alla ingrodda förutfattade meningar slaktas för att sedan bygga upp allting på nytt, nerifrån och upp. Inget politiskt riksdagsparti har hittills visat sig besitta tillräckligt med mod, kunskap och styrka för att genomdriva ett verkligt systemskifte i äldreomsorgen.
Hur länge till ska vi låtsas att alla människor är lika?
En central fråga om värderingar och människosyn
Ytterst kokar bristerna i äldreomsorgen ner till en central fråga, den om värderingar och människosyn. Vilket värde tillmäter vi dem som har arbetat och bidragit till vårt land i 50-60 år eller mer, men som nu är gamla och behöver hjälp?
Alla har rätt till basal hjälp enligt Socialtjänstlagen. Men har de rätt att få hjälp av människor som talar svenska? Hur är det med infödda svenskars rätt att bli bemötta utifrån sin kultur, sitt språk och värderingar och traditioner som har vuxit fram i vårt land i generationer? Kort sagt bli bemötta som de människor de är?
Jag tänker på lagens tredje paragraf:
3 § Socialtjänsten ska inriktas på att enskilda får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande
Är det ett värdigt liv och rätt till välbefinnande att som gammal täras av en ständig oro och rädsla för att bli våldtagen i sitt eget hem eller på ett äldreboende? Självklart inte! Bemötandet av äldre människor i sin egen rätt är bokstavligen livsavgörande för dem som har kort tid kvar att leva och när varje dag är dyrbar.
Vilka rättigheter har gamla i Sverige?
Med hjälp av AI Grok har jag roat mig med att undersöka vilka rättigheter och förmåner olika befolkningsgrupper har i äldreomsorgen i Sverige. Jag utgår ifrån att de olika rättigheterna speglar det värde vi tillmäter respektive befolkningsgrupp.
Speciella regler för muslimer
Muslimer har inte ställning som nationell minoritet och har därför inga specifika rättigheter, mer än religionsfrihet som gäller alla. Men inte oväntat är muslimer i särklass när det gäller krav på bemötande och hänsynstaganden grundade i islam.
2017 gick den shiamuslimska organisationen shiasmafund.se ut med en broschyr med titeln ”Din muslimska patient”. Broschyren innehåller ”information till dig som vårdar patienter med islamisk tro” och innehåller en lång rad krav och regler som personal i diverse vårdformer förväntas följa.
Antalet muslimer i Sverige uppfattades då (2017) till mellan 500 000 och 600 000 personer.
”Vi bör vara medvetna om de likheter och skillnader som finns i hur man praktiserar sin religion, för att kunna bemöta dessa patienter med en förståelse och öppenhet” framhåller förordet i broschyren.
Broschyren är framtagen av en muslimsk arbetsgrupp, kopplad till dåvarande statligt finansierade Islamiska samarbetsrådet (ISR) och redigerad av Smajo Sahat, sjukhus-imam i Skövde. Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) har stått för vidareförmedling av statsbidrag, det vill säga bortskänkande av skattepengar, fram till 1 januari 2025. Nu är det slut med det.
Detta efter larm från Säpo. Anledningen är att företrädare har agerat på ett sätt som motverkar demokratin. SST upphörde som självständig myndighet 1 januari 2026 och har överförts till MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor).
Broschyren ”Din muslimska patient” listar en rad anpassningar som muslimska patienter anser sig ha rätt att förvänta sig i olika vårdsituationer, bland annat i sjukvården. Samtidigt som svenska kvinnor måste kämpa hårt – om de eller deras anhöriga orkar – och ofta nekas att få hjälp med hygienen av en kvinnlig anställd – är det en självklar rättighet för muslimer att få hjälp av en person av samma kön.
Samtidigt som mängder av muslimska män dagligen skickas in i svenska kvinnors badrum skulle ingen hemtjänstansvarig komma på tanken att skicka hem en man till en muslimsk kvinna.
Några punkter ur broschyren:
- Möjlighet att utföra tidebönen – även på ett sjukhus.
- För muslimska kvinnor är det viktigt att i största möjliga mån kunna bära traditionella kläder, såsom slöja.
- Patienter som inte kan prata svenska bör få tillgång till en tolk.
- Fredagar är muslimernas centrala gudstjänstdag. Många muslimska patienter vill därför få sin behandling förlagd till en annan dag i veckan.
- Muslimer vill bli undersökta av läkare av samma kön. Gäller även sjuksköterskor.
- Många vill inte blotta sina privata kroppsdelar (mellan naveln och knäna) – utom när det är absolut nödvändigt.
Även vid barnafödsel och operation önskar många bli täckta med ett skynke, så att han/hon inte behöver känna sig generad. - Muslimer ska be fem gånger om dagen. Tillgång till rent utrymme för bön bör finnas, med bönemattor. Möjlighet att vända sig mot Mecka (qibla). Vanligtvis tar varje bön upp till 15 minuter. Under själva bönen är det viktigt för en muslim att inte bli avbruten eller störd.
- Fläskkött och blodmat är förbjuden som föda för muslimer. Kött ska vara halalslaktat.
- Huvudregeln för muslimer är att avstå från medicin som innehåller ämnen som enligt islam är förbjudna, såsom alkohol eller ämnen som härrör från grisar. Det finns insulin som inte kommer från grisar, och det är viktigt att en muslimsk diabetiker får ”rätt” sorts insulin.
I muslimsk tradition är det påbjudet att besöka den sjuke dygnet runt, delta i vården, sköta patientens intimhygien och så vidare. Det skapar kollisioner med sjukvårdens besökstider och personalens behov av att ostört få utföra sitt arbete.
Muslimer accepterar inte könsblandning i någon form. Idag är alla sjukhusavdelningar i Sverige – förutom kvinnoklinikerna – blandade avdelningar, och ibland blandas män och kvinnor i samma sal. Detta är ett stort problem för både muslimer och icke-muslimer.
Kommuner kan ibland anpassa sig frivilligt till muslimska krav, till exempel erbjuda halal-mat på äldreboenden om efterfrågan finns, eller hänsyn till högtider (som Eid). Men det är inte en rättighet och inget lagkrav – det beror på kommunens policy, resurser och personal.
Några formella regler för särrättigheter för muslimer finns inte. Istället gäller: ”Den som känner sig mest kränkt och skriker högst får som den vill.”
Äldreboendet Persikan för persisktalande
För iranier och andra persisktalande samt araber finns specialinriktad äldreomsorg på äldreboendet Persikan/Bejtona, ett språkprofilerat äldreboende i Akalla i nordvästra Stockholm ”som riktar sig till dig med rötter i Mellanöstern. Här kan du vila i ditt eget språk och äta mat som du är van vid.”
Språken är persiska och arabiska, azari och kurdiska.
”Din lägenhet kan inredas med möbler från ditt tidigare hem” lovar Persikan.
Alla som arbetar i den direkta omvårdnaden har vårdutbildning, behärskar både persiska och svenska och är serviceinriktade. Det finns medarbetare som talar azari och kurdiska.
Kavat Vård har egna kockar i huset som lagar persisk mat.
I det gemensamma vardagsrummet finns en stor tv med persiskspråkiga program. Persikan uppmärksammar såväl svenska som persiska traditioner och högtider. Den som vill får komma ut i friska luften varje dag.
I Midsommarkransen, Stockholm, driver Kavat Vård äldreboendet La Casa, med latinamerikansk atmosfär, för spansktalande boende.
Judiska hemmet följer judiska traditioner
Judar (som är en nationell minoritet) har rätt till äldreomsorg, helt eller till väsentlig del på jiddisch om personal som behärskar språket finns tillgänglig.
Judiskt profilerade äldreboenden finns både i Stockholm och Göteborg, båda präglade av judiska seder och traditioner, kosher-mat och kulturell miljö.
”Vi håller strikt på de judiska traditionerna på Judiska Hemmet; maten som serveras är kosher och hänsyn till judiska traditioner tas vid vård i livets slutskede samt vid dödsfall.”
Neuberghska Bambergerska äldreboendet i Göteborg:
”Stort fokus har lagts på den konstnärliga utsmyckningen av byggnaden och på att skapa en ombonad och vacker miljö. Byggnaden är ritad av Jan Izikowitz som också ritat Göteborgsoperan, och i den stora matsalen finns en av de största glasmålningarna som gjorts under modern tid i Sverige.”
”Boendet ligger högt med vacker utsikt, och vi har en fin innergård där vi vistas ofta och en stor samlingslokal för idrotts- och kulturverksamheter.”
I Sverige har vi fem nationella minoriteter som är stadfästa i lag (2009:724 om nationella minoriteter och minoritetsspråk): samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Deras rättigheter gäller inte automatiskt för andra grupper, oavsett religion, ursprungsland eller invandrarbakgrund – inklusive muslimer (som oftast kommer från länder utanför EU) eller iranier.
Samerna är de starkast skyddade
Samer har rätt till äldreomsorg, helt eller till väsentlig del på samiska, om de bor i ett förvaltningsområde för samiska. Detta gäller särskilt för de kommuner som ingår i förvaltningsområdet, till exempel Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk Kiruna, men också utökat till fler kommuner som Dorotea, Storuman, Strömsund – totalt runt 25 kommuner numera.
Det finns ingen lagstadgad rätt till samisk kost överallt, men i praktiken erbjuder flera kommuner i samiska områden (till exempel Bergs kommun) samisk mat regelbundet – ofta en gång i veckan på boenden eller vid hemleverans till samer som önskar det.
Det finns heller inga lagliga krav på separata ”samer-boenden” i hela landet, men flera kommuner har inrättat samiskprofilerade eller nischade äldreboenden för att bättre möta samers kulturella behov, till exempel i Umeå, Åsarna och Bergvattengårdens avdelning Skogsforsen med samiskprofilerad äldreomsorg i Dorotea, Jokkmokk, Gällivare med flera. De här boendena firar ofta samiska högtider, använder samisk kultur i verksamheten och erbjuder mat med samisk prägel.
Trots kritik mot att det satsas för lite på samisk kultur är samerna den starkast skyddade gruppen med rätt till samisktalande personal, samiskprofilerade boenden, samisk mat och så vidare.
Romer, sverigefinnar och tornedalingar har som nationella minoriteter liknande språk- och kulturhänsyn i äldreomsorgen (till exempel romani chib, finska, meänkieli), men i praktiken varierar det mer än för samer.
Ursvenskar har inga särskilda rättigheter
För infödda svenskar (majoritetsbefolkningen) finns inga sådana lagstadgade särkrav på språk, kultur eller religion i äldreomsorgen. Svenskar får i många fall undermålig omsorg av personal som ytterst sällan behärskar svenska språket, och utan krav på profilering mot svenska traditioner, svensk kultur (svensk musik, svensk konst och litteratur) och svensk historia.
Ursvenskar är de som räknas minst.
Hur blev det så?
Utan oss och vår kultur inget Sverige.
LÄS OCKSÅ
HEM-O-TJÄNSTEN. En maktanalys
Julia Caesar 