Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården

I den glesbygd där jag bor finns två bygdegårdar inom räckhåll. En i varje socken. Bygdegårdarna står för traktens kulturutbud för oss som bor långt från Kungliga Operan, Konserthuset och Berwaldhallen – men ändå betalar för deras verksamhet.

Den ena är liten, inte stort mer än en barack. Det är en snäll bygdegård där det ordnas knytkalas, yoga, syföreningsauktioner och informationsmöten om bredband och fiberkabel.

Gammelgarns bygdegård.

Den andra och större bygdegården, byggd 1939 av ungdomar i Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU, sedermera CUF), är ockuperad av kommunister.

Fortsätt läsa ”Mitt händelselösa liv, del 8. Den ockuperade bygdegården”

Så blev äldreomsorgen en dödsfälla

Coronapandemin skördar fler dödsoffer inom äldreomsorgen än i någon annan grupp. Av dem som har dött i covid-19 är 90 procent 70 år eller äldre, visar siffror från Socialstyrelsen. Av dem har 76 procent bott på äldreboenden eller haft hemtjänst.

Den höga dödligheten bland äldre som får omsorgsinsatser är coronapandemins största misslyckande. Det är alla överens om. Men varför blev det så? Och vad kan vi lära oss av misstagen?

I sammanhanget är det värt att påminna om en gammal tumregel. Den lyder ungefär så här:

”Ett samhälles kulturnivå kan avläsas i hur man behandlar sina svagaste invånare.”

Med utgångspunkt från coronapandemin och de många döda i gruppen äldre uppvisar Sverige en mycket låg kulturnivå.

Fortsätt läsa ”Så blev äldreomsorgen en dödsfälla”