Badvakterna på högersidan och i alternativmedia

Vi som arbetar inom alternativmedia är som badvakter. Vi ser det andra inte ser – och vi varnar hela tiden för farorna.
Vi gör skitjobbet när andra ligger på stranden och njuter av livet och sommaren.
Läs den norske författaren Kent Andersens tänkvärda krönika på Document.no i min översättning!

Kent Andersen är en norsk författare, musiker och politiker för Fremskrittspartiet.  I den här krönikan,  som jag har översatt från alternativsajten Document.no, jämför han oss som verkar i alternativmedia, företrädesvis på högerkanten, med ett slags badvakter som ständigt blir kritiserade och hånade för det arbete vi gör. Det finns ju inga faror, eller hur?

 

”Jag behöver inte gå längre än till släkten förrän jag hör mummel om att jag svartmålar situationen i Europa och Norge. Jag överdriver och är en tokig alarmist som alla skrattar åt. Hur blev jag så extrem? Allt detta negativt prat om våld, våldtäkter, konflikter, inbördeskrig och sammanbrott på grund av massinvandringen och islam – det är helt enkelt inte i linje med den verklighet de flesta lever i. Det flackas lite med blicken när sådana teman berörs, så vi pratar hellre om vädret, kändisar eller fotboll, för ingen gillar en glädjedödare.

Särskilt ungdomar tycker att vi ”gamla vita män” är rasistiska och högerextrema när vi varnar och upplyser om faror som hotar. Och här kommer en viktig poäng: vi vet att det verkar tokigt för er. Det är bra.

Vi har varit unga, optimistiska, sorglösa och ansvarslösa en gång. Vi har också känt oss odödliga. Vi har också känt att samhället och freden runtomkring oss var huggna i sten och att ingenting kan hota dem. Vi har också dragits med av flocken. När tidningarna informerade oss om att någonting var uppenbart så var det så. När äldre människor varnade om faror log vi.

Det tar många år att lära sig att tolka faror och reagera med skepsis, förnuft, distans, överblick och försiktighet. Det är inte alla förunnat. De flesta vill inte veta utan vill hellre tänka på annat. Det är bra. Njut av livet så tar vi skitjobbet!

Vi förstår att ni inte förstår. Fortsätt bara att trivas och mysa i er vardag, för vi i Document.no är som… badvakter. Badvakter vet hur deras jobb ser ut för vanligt folk: sitter högt ovanför alla i solskenet och spanar efter olyckor? Vad ska det föreställa? Det är ju helt sjukt!

Det är en fin dag på stranden. Solen skiner, barnen leker, vattnet är varmt, det är inte ett moln på himlen eller vid horisonten. Vad kan possibly go wrong? Ingen har drunknat, och ingen har skadats på åratal. Tokar! Men de blir sittande och spanar med kikare efter problem, oavsett vad de badande säger och tänker, och fast ingenting händer.

Badvakter är tränade i att upptäcka faror innan de blir verkligt farliga, och där uppifrån ser de saker som andra inte ser. Vissa respekterar det. Andra inte. Badvakterna övervakar dem alla.

Europa har haft en solskensperiod på mer än 25 år sedan Berlinmuren föll. Det har varit politisk högsommar för alla och envar, och alla i hela världen är inviterade till stranden. Pengaflödet är gott, samhället har sin gång, det finns mat i affärerna, bussen går när den ska och de flesta har det bra – så vad kan gå fel?

Ändå sitter alltså samhällets badvakter på helspänn i vårt redaktionstorn och spanar efter problem och bekymmer med ljus och lykta. Varför? Vi måste ju vara galna? Negativa alarmister! Behöver samhället verkligen oss? Sänder inte badvakter negativa signaler? Skapar de inte bara osäkerhet och oro? Ingen skulle drömma om att avskaffa badvakter på stränderna, men många drömmer om att avskaffa Document.no (och andra alternativmedia. Min kommentar).

Nåväl. Det finns två orsaker till att vi är på plats och gör det vi gör. Vi har klart för oss att allt ser fredligt och normalt ut på ytan, men i motsats till de flesta andra är vi medvetna om de lömska underströmmarna där ute. Dem som ingen ser, men som har tagit liv tidigare. Om någon tas av dem kan det redan vara för sent. Därför sitter vi här och varnar för att simma för långt ut.

Alla vill inte lyssna, men jobbet måste göras ändå. Det är svårt att få folk att förstå farorna som hotar liv och hälsa runtomkring dem – i synnerhet när hela gäng av övermodiga rödingar sitter och ropar att allt är bra och att badvakten är galen.

”Lyssna inte på den idioten! Hoppa i och simma ut till oss, för det är fullständigt tryggt, och ingenting kan gå fel!”

Vi har tillsyn över dem också.

Den misslyckade alarmisten är Hollywoods favorit. 1975 kom en film om strandliv och faror av Steven Spielberg. Den hette ”Hajen” och handlade om en sheriff på en semesterö. Han hade vattenskräck och var livrädd för farorna där ute. Lite så där är vi på Document.no också.

Den hårt prövade sheriffen varnade om att något dödligt fanns där ute i djupet, men politikerna lyssnade inte. Och till och med när människor dödades och hotet inte längre kunde förnekas vägrade politikerna att stänga av stranden, för det skulle ju gå bra för det mesta, eller hur? Tänk positivt!

Politikerna hotade med att säga upp den hysteriske sheriffen. Affärsidkarna hatade honom för att han förstörde sommaridyllen och skrämde iväg turisterna. Så han stod där, utskälld i sitt utkikstorn och naturligtvis ropade han ulv en gång för mycket och fick spott och spe från hela ön. Han ställde kritiska frågor till sig själv. Det är också en del av jobbet.

När många pekar ut dig och kallar dig ”löjlig”, ”alarmist” eller ”extremist” för att de inte vill se faran där ute, då blir det ett tungt och frustrerande arbete att vara badvakt. Vi på högersidan är ödmjuka, för vi kan ta fel, överdriva eller ropa på vargen en gång för mycket.

Vänstersidan visar emellertid inga tecken på självreflexion, säkerhetstänkande, samhällsansvar eller försiktighet. Ingen. De hoppas innerligt på att vi tar fel och blir till spott och spe. Men tar de ansvaret om någon blir skadad? Kan vi lita på dem?

Jag skulle gärna vilja slippa vara badvakt på högersidan Det är ett skitjobb som är obehagligt, otacksamt och kan vara farligt. Men någon måste göra det. Någon måste vakta på samhället och alla i samhället, oavsett om de älskar eller hatar att få tillsyn, oavsett om de värdesätter säkerhetstänkande eller tycker att det är galet, rasistiskt eller främlingsfientligt. Någon måste iaktta försiktighet och ansvar.

Den borgerliga sidan och statsminister Erna Solberg uppför sig som bilindustribossarna på 1950-talet: de ville inte montera säkerhetsbälten i bilarna, för det ”sänder fel signal” och indikerade att ”produkterna är otrygga” och ”kan skapa osäkerhet”. Sådant kostar liv. Och de sa det trots att resultaten var glasklara: säkerhetsbälten räddar liv. Det lönar sig att vara försiktig.

Nu har Europa samhällsledare som är omgivna av våldtäkter, kriminalitet, terror, oro, no-go-zoner, extremism, sharialagar, kvinnohat och vanvettiga kostnader. Och ändå hävdar de att allt går bra, och det samhälle de vill skapa är helt tryggt.

Säkerhetstänkandet är problemet! Det är de som varnar som skapar faran! De vill inte anställa badvakter, de vill inte lyssna på dem, vill inte stötta dem ekonomiskt och vill helst att de bara försvinner så att folk kan njuta av solen ifred. De är en lika stor säkerhetsrisk som hajen ute i djupet.

Tänk om du låg på stranden och var omgiven av rödingar som ville ha ut alla i vattnet och påstod att badvakten var problemet för att han varnar för farorna? Deras bevis är att väldigt få drunknar eller blir bitna av hajar. Skulle du lyssna på dem? Nej, men du röstar på dem. Du har vänner, släktingar och kolleger som hejar på dem och låter dem fortsätta med sitt farliga projekt.

Vi i Document.no sitter i badvaktstolen och gapar. ”Antirasisterna” angriper oss för att vi är gamla, vita män (vilket inte är sant, för vi har både unga och kvinnliga badvakter här också).

Jag är väldigt trött på att min hudfärg provocerar och kränker alla ”färgblinda” antirasister där ute – jag har bara inte fått något svar på vad jag ska göra åt saken? Jag blev född sån, så hur ska jag ändra min hudfärg så att ”antirasisterna” blir nöjda? Jag föddes som man också, och vad ska jag göra åt det? Liberalerna hävdar att de är toleranta vad gäller könsidentitet, men de tolererar inte den vanligaste?

Och jag känner att min ålder (56) plågar unga friskusar där ute, men ni får berätta för mig vad jag ska göra åt det? Om det finns någon kur tar jag den gärna. Kan jag någonting för att jag har levt längre och därmed har lärt mig mer av livet än ni? Ska jag sluta tänka på säkerhet, försiktighet, ansvar och varna om uppenbara faror för att ni insisterar på att allting är tryggt men tar noll ansvar när det går galet? Berätta!

Ni har påståenden, men vi har erfarenheten.

Mångkultur, invandring och islam är farligt. De hotar säkerheten, stabiliteten och ekonomin i västliga samhällen, och Frankrike, Sverige och England är odiskutabla bevis.

Man kan diskutera om islam är fred tills man blir blå, men fakta är att alla länder som är präglade av islam är präglade av kaos, konflikter, ofrihet, diktatur, fattigdom och krig. Facit är odiskutabelt. Islam är och förblir en risk – för sekulära, kristna och muslimer, och resten av diskussionen är akademisk.

Vänner av islam kan undertrycka den faran så mycket de vill, men vi har observerbara fakta och kommer att fortsätta varna, för folk blir uppslukade av islam hela tiden nu, i samhällen som aldrig tidigare har haft den här hajen simmande runtomkring sig.

Det finns många som påstår att vithaj också är fin, fredlig, naturlig, ofarlig och inte vill oss illa. Det kan säkert vara så, men det är likgiltigt. Den representerar en fara för människor. Basta. Och vårt jobb är att övervaka människor på samhällets härliga badstrand.”

Kent Andersen

Artikeln publicerades på Document.no den 27 juli 2018.