Arkitektur, del 2: Arkitekterna ritar lådor – som de inte själva vill bo i

Hur vill du bo? Och hur bor du?
Skillnaden mellan dröm och verklighet är stor för de flesta av oss. Och skillnaden mellan arkitekternas modernistiska lådor och det vanliga bostadskonsumenter vill ha är ofta himmelsvid.

Detta är den andra artikeln av tre om arkitektur.

Arkitektkåren ritar fyrkantiga lådor åt andra – men väljer att själva bo i gamla klassiska hus. I det här blogginlägget kan du se prov på den speciella dubbelmoral som frodas bland arkitekterna. I den stora grupp hycklare i samhället som säger en sak och gör det motsatta intar arkitektkåren en framskjuten plats.

Bilderna kommer från föreningen Arkitekturupprorets hemsida.

Upphovsmannen till den groteska lådstapeln har sett till att utplåna oersättliga kulturvärden. Han har ansökt om att få riva ännu fler omtyckta gamla byggnader. Själv bor han i en anrik drömvilla från förra sekelskiftet som ligger på hans privata ö på landets mest exklusiva adress.

80 procent av arkitekterna bor i klassiska hus som är byggda före 1920. Det visar en undersökning gjord av branschorganisationen Sveriges Arkitekter.

”Hyckleriet visar sig stämma med råge när man googlar lite på de individer som tar sig friheten att förstöra och förfula landets finaste utsikter. När de är klara med sin modernistiska brutalisering av det offentliga rummet kan de dra sig tillbaka i exklusiva paradvåningar och mysiga förortsvillor. Att leva som man lär är definitivt inte något som kännetecknar de arkitekter och byggherrar som har monopol på att diktera hur vår samtid och framtid ska utformas” skriver föreningen Arkitekturupproret på sin hemsida.

Arkitekter beter sig som en sekt. De tänker likadant, klär sig likadant (slafsigt), bekänner sig till samma modernistiska ideal, dyrkar Le Corbusier som sektledare och husgud och älskar att rita lådor som andra ska bo i. Själva föredrar de att bo i gamla klassiska hus i pittoreska kvarter. Den här maligna svarta bölden, inklämd bland anrika gamla hus i Göteborg, kan ge vem som helst skrämselhicka.

En strandad Finlandsfärja i Uppsala?
”Segerstedthuset” röstades 2016 fram av Arkitekturupprorets medlemmar som årets fulaste byggnad och mottagare av Kasper Kalkon-priset, med motiveringen att det liknar en korsning mellan en Finlandsfärja och en tjock-tv som brutalt förfular Uppsala.

En av de huvudansvariga för Finlandsfärjan drar sig själv tillbaka till ett av Köpenhamns finare områden och en ståndsmässig bostad byggd i klassisk engelsk stil.

Ibland vill arkitekter skoja till det lite. Liksom för att visa hur skojfriska och odogmatiska de är innerst inne, fast de släpar omkring på oket av sin modernistiska sektbekännelse som får dem att rita dystra, människofientliga lådor. Då kan de till exempel få för sig att pigga upp några sterilvita förvaringslådor med assymetriskt påhängda, neonfärgade balkonger i plast. Käckt och radikalt!

Kanske drabbades arkitekten som ritade de vita lådorna nedan av eftertankens kranka blekhet? Kanske tyckte han själv att det han ritat ser för jävligt ut och bestämde sig för en desperat uppiffningsåtgärd.

All erfarenhet och tillgängliga fakta visar att människor vill ha trivsamma, traditionella stadsmiljöer och mår bra av kulturvärdet i en bebyggelse som har fått växa fram organiskt under lång tid.

Folk i allmänhet vill bland annat ha en klassisk gatustruktur där man lätt kan röra sig till fots, kombinerad med en högkvalitativ kollektivtrafik. Arkitekturen ska vara traditionell och anknyta till platsens unika identitet.

Det visar en rapport som det brittiska forskningsinstitutet Create Streets har gjort tillsammans med Prince’s Foundation For Building Community. Rapportens titel är Housing Communities: What People Want.

Hela 84 procent av de tillfrågade föredrar byggnader i traditionell stil, med traditionella former och material. Stödet för höga byggnader är minimalt – hela 83 procent motsätter sig höga hus. Och det är inte enbart höga byggnader som möter motstånd, utan även stora eller storskaliga byggnader generellt.

Bara 9 procent kan tänka sig att riva gamla historiska byggnader. Man föredrar alltså att bevara det som finns och bygga vidare utifrån de förutsättningarna, hellre än att riva befintliga byggnader som ofta har en stor betydelse för områdets karaktär.

Rapporten visar att det inte är förtätning i sig som skapar motstånd mot ny bebyggelse, utan det är snarare den bristfälliga arkitektoniska designen, stadsplaneringen och utformningen av det offentliga rummet som är problemet. Rapportförfattarna säger själva att resultatet är anmärkningsvärt tydligt. Människor vill se klassiska gator och kvarter med byggnader i traditionell stil.

Platsen man är på ska kännas speciell, och de tillfrågade uttrycker en önskan om större respekt för historiska former, stilar och material. Modernismens formspråk är alltså lika illa omtyckt som estetisk yttring som den är som stadsplaneringsideal.

På vilket sätt tillgodoser det nybrutala huset på bilden nedan vanliga människors önskemål om traditionell stil, med traditionella former och material?

Det här är ett hus som ensamt – även om det inte fanns mängder av andra avskräckande exempel – visar att det är dags att stänga lekstugan för modernistiskt hjärntvättade arkitekter och kasta bort nyckeln. Deras lek med klossar kostar miljarder i skattepengar.

Att man fick bygga ovanpå en redan k-märkt byggnad är anmärkningsvärt i sig, även om den brutalistiska klumpen det handlar om i just det här fallet inte kunde bli mycket fulare än den redan var. På håll ser det mest ut som en stapel med byggklossar för de yngsta.

De grälla färgerna var ett önskemål från beställaren för att matcha hans samling med Bengt Lindström-tavlor.

Hur bor då mannen bakom lådhusen, Sveriges mest kända arkitekt, som säger att han vill riva alla hus som är äldre än 15 år? Han bor förstås i ett ståtligt stenhus som är över 100 år gammalt, och han drar sig gärna tillbaka till en idyllisk liten gård på landet som är byggd på 1600-talet.

Ett nybyggt och prisbelönat bostadskomplex med fasader av plast! Den här modernistiska mardrömmen har fått ta emot några av de finaste svenska arkitekturpriserna som klubben för inbördes beundran kan hitta på – en sektliknande sammanslutning av modernistiska arkitekter och byggfirmor i ohelig allians.

Arkitekten bakom det plastinklädda lådbygget gömmer sig själv bakom solida stenväggar i sin över hundra år gamla våning.

En känd modernist-arkitekt som har jobbat länge med att förfula och brutalisera runtom i hela Sverige, bor i ett av husen på bilden nedan. Gissa vilket hus han bor i och vilka hus han har ritat.

Mer dubbelmoral.

På Stockholms finaste gatuadress bor en verkställande direktör i ett byggföretag. Direktörens företag har en hemsida som visar deras byggprojekt. Hans verksamhet gör Sverige lite fulare för varje dag. Gissa om det är huset till vänster eller till höger som direktören bor i.

 

Sundbyberg är Sveriges minsta och mest tättbefolkade kommun. Nya bostäder smälls upp i rasande fart och är bland de fulaste byggnader som har setts i landet.

Kommunens stadsbyggnadschef Regina Kevius svarade i en intervju i Dagens Nyheter på frågan om vad som är det roligaste med att arbeta inom det offentliga och med planering:

“Att få fundera på vad som gör människor glada och bygga nya stadsdelar utifrån människors behov och önskemål” svarade hon.

Blir människor glada av de här husen, där arkitekten verkar ha löst modernismens enformiga dilemma med att behandla balkongräckena som veckband? Motsvarar de här husen verkligen ”människors behov och önskemål”?

Norrköping drabbas allt hårdare av en ny våg av brutalt modernistisk  förfulning. En arkitekt vill se det här hotellet byggas på bästa strandläge.

När man ser bilden nedan blir det tydligt att arkitekter egentligen är små pojkar (mestadels) som fortfarande leker med klossar. Antagligen har de väldigt roligt när de i vuxen ålder fortsätter att stapla klossar ovanpå varandra. Men med vilken rätt tvingar de sina förskoleaktiviteter på andra människor?

Trots sina kulturmarxistiska preferenser bedriver Sveriges arkitekter sin verksamhet utifrån en haltande klassanalys och med en katastrofal brist på jämlikhet som grundförutsättning.

Läget på dagens bostadsmarknad är att bara en krympande skara penningstarka människor har den exklusiva möjligheten att välja hur de vill bo. Sverige har extrem bostadsbrist, och att kunna skaffa en egen bostad är långt ifrån självklart för alla. Om man händelsevis får en möjlighet till bostad får man tacka och ta emot det som bjuds och bortse från de kvaliteter som man gärna skulle vilja ha tillgodosedda i sitt boende.

Arkitekterna utnyttjar denna nödsituation. De exploaterar en marknad som bygger på vanliga människors utsatthet och brist på valfrihet. Med sin ideologiskt betingade estetiska extremism kör de över människor som föredrar traditionellt utformad bebyggelse och tvingar på dem modernistiska lådor som de själva nogsamt undviker att bo i.

Så länge som marknad och bostadsbrist ser ut som i dag låter politikerna lådarkitekterna hållas. Jag vill gärna tro att både arkitekter, byggherrar och politiker en dag kommer att ställas till ansvar för de omätliga skador som de gemensamt har åsamkat Sverige och landets befolkning.

Nästa krönika om arkitektur:

Därför ritar arkitekterna lådor som de inte själva vill bo i: de hjärntvättas under sin utbildning.

Och de hejas fram och prisbelönas av andra kulturmarxister.

---

 

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS
Varmt tack för din gåva!