”Islams våld och terror har ingenting med fattigdom och orättvisa att göra”

Våld, terrorism och jihad har ingenting med fattigdom och orättvisa att göra.
”Orsaken är islam och ingenting annat än islam” skriver den norske författaren Kent Andersen i den här krönikan, som jag har översatt.

Texten har publicerats på document.no.

Av Kent Andersen

”Både Verdens Gang och Nettavisen har nyligen tagit upp en Critical Threats-rapport från Katherine Zimmerman vid tankesmedjan American Enterprise Institute. Rapporten har titeln ”Terrorism, Tactics and Transformation – The West vs the Salafi-Jihadi Movement”, och både den här och liknande rapporter från andra tankesmedjor är intressanta. Inte för att de ger oss lösningar på jihad-terrorn, utan för att de avslöjar en systematisk och självpåtagen vägran att beröra vad som driver jihadister, vilken bok som inspirerar dem och varför de är villiga att dö för saken.

Nej, det är inte fattigdom och orättvisa.

Rapporten från AEI på 48 sidor är grundlig och tankeväckande. Den säger klart att extrema islamistgrupper som IS inte kan nedkämpas med dagens metoder. Det är som utgångspunkt lite magert, eftersom strategin mot IS är densamma som Israel har fört i 70 år: håll gärningarna nere med makt och reducera de värsta med vapen.

Det är varken vackert eller önskvärt, men det verkar. Zimmerman anser emellertid att kampen aldrig kommer att ta slut om man inte gör något åt de underliggande orsakerna som skapar jihadister:

”Bortser man från rent taktiska segrar på marken har dagens strategi slagit fel. Samtliga soldater och underrättelseanalytiker som har arbetat med det här problemet inser vad som sker. De förstår att det vi gör i dag bara är en tillfällig lösning. Det avlägsnar det omedelbara hotet men verkar inte stabiliserande och ger ingen framgång. Detta rör sig om politik.”

Tankesmedjorna och media omfamnar och bekräftar en gammal myt:

Den Islamska Staten har bombats tillbaka till rötterna och gått under jorden. Men tankesmedjan Center for Strategic and International Studies (CSIS) påpekar att det djupa missnöje som många irakier och syrier känner fortfarande finns kvar.

Tankesmedjan har jämfört en karta över var IS och al-Qaida har varit mest aktiva med en karta över myndigheternas effektivitet i de olika länderna och fann ett klart mönster: de flesta länder där upprorsrörelserna var mest aktiva – Jemen, Syrien, Irak, Afghanistan, Libyen, Mali, Nigeria och Somalia – ligger också i botten när det gäller effektivitet hos myndigheterna.

Ingen överraskning där, men detta är ett användbart halmstrå, för utifrån detta kan man påstå att jihadism verkligen drivs av missnöje, fattigdom och ineffektiva stater – något som har varit en seglivad ”sanning” sedan 9/11. Orsaken till att man klamrar sig fast vid det här narrativet är att ett sådant orsakssammanhang kan kureras med utvecklingsbistånd och pengar. Ös på med pengar och gör människor mer nöjda så slutar de att begå terror!

Men är det sant? Utvecklingsbistånd mot jihad? Verkligen?

General John Allen, som var överstebefälhavare för USA:s styrkor i Afghanistan, leder nu den prestigetunga tankesmedjan Brookings Institution i Washington. Han anser att Väst nu bör fråga sig själv hur de kan få övertaget.

”Var ska vi titta efter nästa problem? Vi bör använda mycket mer tid på de områden som ligger i sköra eller vacklande stater. Vi måste finna de ställen där levnadsvillkoren bidrar till radikalisering av stora delar av befolkningen. När vi till slut registrerar det har sådana radikaliseringsprocesser pågått länge.”

John Allen menar alltså att lösningen ligger mycket mer i utvecklingsbistånd än i terrorbekämpning. Men om det vore sant, varför har så mycket av jihadismen sina rötter i rika länder som Saudi-Arabien och – ändå värre – i Väst? Behöver muslimska terrorister som är födda och uppvuxna i oljerikedom eller i Väst också utvecklingsbistånd för att inte bli radikaliserade?

Det är ju inte meningsfullt. Och även om ”fattigdom eller orättvisa” utan tvivel skapar frustration och vrede – vad är det som legitimerar bruk av våld? Det ordet vill inte tankesmedjorna beröra.

Västliga tankesmedjor är maniskt upptagna av vad terrorister känner, och varför de känner det. Men detta är ett blindspår. De har rätt i att kampen aldrig kommer att ta slut om vi inte gör något åt de underliggande orsaker som skapar jihadister.

Men svaret är inte fattigdom och orättvisa. Det avgörande är vad som legitimerar att man går från frustration till att angripa andra fysiskt. Det vågar tankesmedjorna inte ha några tankar om – och det är en present till islamistiska extremister. Självbedrägeri och lögn är aldrig en bra metod att lösa problem.

Narrativet om att fattigdom och orättvisa är orsaken till jihadism och terror i Allahs namn är en väldigt användbar förklaring för Västs elit, men det har en kolsvart och cynisk baksida: det kastar samtliga fattiga i världen i samma svarta gryta av misstankar.

Det innebär att fattiga människor utgör en fara för terrorism och våldsproblem, oavsett var de bor och oavsett vilken kultur de tillhör. Och det är lögn. Klar, ondsint lögn. Det är underligt att regeringar i fattiga länder inte reagerar på det.

Det råder inget tvivel om att världens fattiga och eländiga känner frustration och orättvisa. Men det finns över huvud taget ingen automatik i att man tar till våld bara för att man är fattig, frustrerad och känner sig orättfärdigt behandlad.

Tvärtom bär väldigt många av världens fattiga sin lott med största värdighet och fredlighet och utgör över huvud taget ingen fara för människorna omkring dem. Därför är den här förklaringen som Väst klamrar sig fast vid så genomrutten och ondskefull – och dubbelt upp, eftersom de som hävdar att fattigdom är samma sak som fara för terrorism hävdar att de hyser äkta omsorg om världens fattiga. Vilka fega hycklare de är, helt inkapabla att styra något mer än en cykel med tre hjul.

Ska man ta till våld eller terror räcker det inte att vara fattig och orättvist behandlad. Det är lögn. För att ta till våld och terror måste man också ha ett kulturellt element som legitimerar användning av våld och terror, och det är en helt annan sak. Man måste ha något som sänker impulskontrollen och gör att våld framstår som legitimt och riktigt, och inte bara i det egna huvudet utan också för det omgivande samhället.

Under finanskrisen 2008 var det många västliga människor som blev ruinerade och fortfarande lever i orättvis fattigdom. Det är ingen tvekan om att många av dem har drömt om att angripa cheferna i Lehman Brothers eller spränga bankbyggnader i luften, men det sker inte. Varför?

För att vi inte har en kultur av kränkningar, blodshämnd, vendettor, ära och angrepp på våra personliga fiender för att skapa ”rättvisa”. Det finns ingenting som legitimerar sådana handlingar i vårt samhälle, och det finns ingen ära att hämta från samhället genom sådant uppträdande. Det gör det däremot i islamiska länder.

MILORG var en norsk organisation av svårt frustrerade och rasande unga män, av alla möjliga orsaker. Ändå sprängde de inte bussar eller trottoarkaféer bland civila i Berlin. De skar inte huvudet av kvinnor på campingtur medan de mässade att gud är stor. Hämningar mot bruk av våld finns i de allra flesta länder och kulturer i världen, oavsett hur fattiga de än må vara. Se bara på länder som präglas av buddhism.

Men det finns en kultur som skiljer ut sig: islamisk kultur. Länder präglade av islamisk kultur är genomsyrade av gamla tiders machovärderingar och hederskodex som inte bara legitimerar angrepp och våld mot dem som kränker profeten eller skapar känslan av orättvisa – utan också rakt ut uppfordrar till våld. Det finns en ära att hämta i våld och terror.

Det gäller inte minst denna kulturs ledande bokverk, koranen, som är full av uppmaningar till angrepp mot var och en som kritiserar islam, profeten eller det muslimska herrefolket. Och ”otrogna” eller judar? Gå bärsärk! Allah legitimerar det. Svart på vitt. Där ligger orsaken till jihad och terror. Där och ingen annanstans. Det har ingenting med fattigdom eller orättvisa att göra.

Bevis för detta såg man i den islamiska världens reaktioner på World Trade Center 2001, och alla terrorangrepp sedan dess: ohyggligt många muslimer uppfattar jihadterror som rättfärdig och riktig, för islam är en våldskultur som legitimerar sådana angrepp. Islam gör våldet både legitimt och socialt riktigt.

Det finns ingen förlåtelse eller nåd, och därför är det något fel med islam, och diktaren Mohammed bär skulden. Där ligger den grymma sanningen – sanningen som Väst inte vågar säga högt och som Allah högt och tydligt kräver ska stoppas med alla medel. I rest my case.

En så enkel och uppenbar mänsklig svaghet i en dum macho-dyrkan från forntiden borde inte vara svår att erkänna eller förstå för Västs utbildade och intellektuella elit – som redan hade vänt ryggen till kristendomens lärosatser och heliga bok.

Men av en eller annan obegriplig orsak slapp islam samma kritiska behandling. Man inviterade den islamiska världens kaos och våldskultur till Väst med öppna armar i förvissning om att den kunde kombineras med modern demokrati, och att muslimer skulle ”integrera” sig med västliga värderingar. Fråga fransmän eller svenskar om hur de tycker att det projektet fungerar. Oh dear!

Det som sker är att islam långsamt tar nackgrepp på den västliga eliten, med sitt subtila men alltid närvarande våldshot. Islams kulturella bakgrundsmelodi ”Kritisera oss och ta konsekvenserna!” nynnas nu konstant i land efter land. Därför har Väst valt att underkasta sig, så som Mekka gjorde inför Mohammeds ”fredliga” intåg, eller som många områden och städer gjorde inför IS-kolonnerna.

Våld och hot fungerar. Skräck är en effektiv övertalningsmetod.

Våld är en ohyggligt effektiv metod för att behålla makten och skapa ”lugn” i ett samhälle. Ohämmat bruk av våld har sörjt för att islam har kunnat överta land efter land och folk efter folk i 1 400 år, och det är detta konstanta hot om våld och straff som håller kvar locket på tryckkokaren Iran.

Våld fungerar, och det skapar islams högst speciella form av ”fred” – som dumma västliga politiker tror är samma sorts fred som de är vana vid.

Islams våldskultur fungerar speciellt bra på en västlig, fredsförgiftad befolkning med en överfredlig femi-kultur, på en nazi-traumatiserad kontinent där alla pojkar får lära sig att det är usch och fy att slåss och att pistoler är bannlysta.

Europa var helt oförberett när islams våldskultur släpptes fri här. Politiker och aktivister som påstår sig vara uppfyllda av kultur och mångfald hade absolut NOLL förståelse för kultur och mångfald. De var islams ovetande, nyttiga idioter. Där finns förklaringen som tankesmedjorna letar efter men inte kommer att finna.

De är livrädda för sanningen. Inte bara för att den avslöjar dem själva som gigantiska inkompetenta dumskallar utan också för att de är livrädda för hur Europas muslimska kolonisatörer kommer att reagera. Självbedrägeri är mycket behagligare.

Det är inget nytt att islam tränger sig in i nya territorier och långsamt tar över samhällen, kultur och makt genom en blandning av offerkort och svärd. Det har islam hållit på med i 1 400 år, och det är faktiskt hela poängen med islam. Allah kräver det.

Läs boken – och läs gärna en historiebok i samma veva. Men nu när islam har fått infiltrera både politiken, försvaret, polisen, samhällsinstitutioner, näringsliv, städer, stadsdelar, gator och torg i västliga länder, blir det omöjligt att företa en sådan uppgörelse som Polen och andra länder i östblocket gör.

Öststaterna känner igen totalitära krafter när de ser dem och är inte lika förlamade av fred som västliga länder. De säger sanningen utan fruktan, för de har aldrig släppt in det fruktansvärda ibland sig.

De låter inte den här politiska illusionen få infiltrera någonting alls. De avvisar den, och då blir islam naturligtvis kränkt men kan inte göra någonting. Direkta angrepp är inte islams strategi. Läs boken!

I Västeuropa har islam dock fått så starkt fotfäste att den ena handen viftar konstant kränkt, medan den andra handen vilar på svärdskaftet och moderata muslimer försäkrar att de är fredliga men inte kan göra så mycket åt lagverket från gud och den perfekte profeten.

Ingen kan kontrollera islam, och vad kan man göra då? Det finns bara en lösning: att låta islam få hålla på, samtidigt som man låtsas att man står inför något helt annat: fattigdom och orättvisa.

Därför gör västliga tankesmedjor, politiker och media problemet ”enkelt” och möjligt att åtgärda genom pengar som man kan kasta på fattigdom. Som om islam inte finns.

Som om islam inte är den faktor som legitimerar våld och terror.

Som om samtliga terrorister och prästerskapet där bakom som viftar med koranen inte förstod budskapet.

Som om islam har noll politiska ambitioner.

Som om hoten från islam, sharialagar och jihad mot ”otrogna” och västliga samhällen skulle försvinna.

Ge dem pengar och rättvisa så försvinner terrorn och expansionen? Som om halalslakten av två västliga kvinnor i Atlasbergen var ”obegriplig”? Å, håll munnen!

Under den årliga konferensen om terrorbekämpning som organiserades av den konservativa tankesmedjan Jamestown Foundation var det flera som pekade på irakiska myndigheters marginalisering av den sunnimuslimska minoriteten som bidragande orsak till framväxten av grupper som al-Qaida och IS. Experterna varnade för att om inte sunnimuslimernas missnöje tas på allvar kommer jihadistgrupper som IS åter att blomstra.

Men det är strunt: jihadistgrupper kommer att blomstra oavsett och överallt, av två skäl:

1. För att ayatollah Kohmeini revitaliserade politisk islam 1979, efter bara 50 års ytlig dvala.

2. För att koranen kräver och legitimerar det – och islam blir aldrig nöjd förrän alla ligger på knä i underkastelse för Allah och alla kvinnor lydigt knäböjer för muslimska män.

Att jihad och terror inte har något samband med fattigdom och orättvisa är grundligt dokumenterat, och lustigt nog är det IS självt som har dokumenterat det:

2016 fick tysk säkerhetstjänst tag i 22 000 dokument från brittiska och amerikanska jihadister som hade fått nog av kalifatet. Dokumenten är frågeformulär som riktar sig till alla rekryter som anmälde sig till tjänstgöring hos IS och innehåller 23 frågor, inklusive namn, datum, födelseort, hemstad, telefonnummer, utbildning och blodgrupp.

De här dokumenten visar tydligt att det inte finns något samband mellan fattigdom, utbildning och bakgrund i förhållande till jihad och terror. Det är struntprat. Det visar också hur desperata man är i Väst att bortse från fakta.

Självbedrägeriet kring ”fattigdom och orättvisa” blir ännu mer frestande när den gigantiska biståndsindustrin kan stödja sig på det. Det kastas ständigt bort mer pengar i bistånd, trots avsaknad av legitimitet och avsaknad av äkta resultat.

Som om det inte vore nog stöttar detta självbedrägeri vänstersidans eviga projekt att vältra över skulden för all världens eländighet på det kapitalistiska Väst, så att vi frivilligt ger ifrån oss alla våra pengar till islamiska länder av ren skamkänsla.

Och vips – så har man uppnått den 100 år gamla kommunistiska drömmen om ”omfördelning”. Helt utan de obehagligheter som en väpnad revolution för med sig. Genialt! Men islam kommer att tvinga socialisterna på knä, som den gjorde i Iran. Våld fungerar, och islam har ingen bromsfunktion. Ingen.

Men först och främst gör detta trams om ”fattigdom och orättvisa” att västliga journalister och eliter slipper ta en uppgörelse med islam, för de vet att det vill krossa drömmen om regnbågar, mångkultur och gränslöshet för gott – en dröm har tagit ifrån Europa verklighetsuppfattningen sedan Murens fall 1989. Då kommer de naivas tid att vara över, och vuxna människor får ta över igen.

De vet också att en sådan uppgörelse med islam skulle tvinga dem att ta samma risk som vi islamkritiker har gjort i årtionden och som alltför många allaredan har fått plikta med livet för eller måste leva med säkerhetsåtgärder för. Det törs inte dessa naiva fegisar, och därför är de så skiträdda för att säga sanningen, och därför är de så desperata att låtsas som om allting är som förr i Europa. Men ingenting är dom förr, och ingenting blir som förr. För våld fungerar, och skräck är ett effektivt vapen mot frihet och sanning. Som vi ser.

Det finns bara en möjlig väg ut ur denna soppa: sluta med struntpratet om fattigdom och konfrontera den politiska ideologi som legitimerar våld. Ju förr desto bättre. Det kommer att vara bra för Europa, och bra för muslimer också.”

Kent Andersen

---

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare?

Stötta gärna document.no och Kent Andersen med en donation!

 Kontonummer 1503.02.49981.

https://www.document.no/stott-oss