Strömavbrott – var så god och gå under!

Det första som händer är att kontakten med yttervärlden bryts. När vi skakas av en storm inser vi – än en gång – hur fruktansvärt sårbara vi är för naturens krafter – och för människans oförmåga.

Man ska inte bo på en ö. Man ska absolut inte,

verkligen inte,

inte under några som helst omständigheter

bo på en ö. Då får man skylla sig själv.

Gotland drabbades mycket hårt av årets första storm, Alfrida. På torsdagsmorgonen var 150 hushåll på Gotland fortfarande strömlösa.

Jag bor på ön med Sveriges absolut sämsta elnät: Gotland. Jag har tappat räkningen på antalet strömavbrott under 2018 och har inte lyckats nå ansvarig på elbolaget Geab för korrekt siffra, men de var minst 20 stycken. Det hände så ofta att jag började tvivla på om det var någon idé att starta datorn – jag skulle ju ändå snart få stänga av den.

Jag bor dessutom i glesbygd på östra Gotland, som tillsammans med Fårö är de delar av ön där underhållet av elledningarna är som allra sämst. Det är vi som utgör de eftersatta delarna av ön. De försumbara.

Om det blåser minsta vindpust kan man säkert räkna med strömavbrott. Om det blåser upp till storm – det händer ofta – är strömavbrott garanterat.

Som mest var mer än 100 000 elkunder i hela landet utan ström. Stormen drabbade allra mest Stockholm och i synnerhet skärgården, Roslagen och Uppland. De största vindstyrkorna uppmättes på Örskär, strax norr om Upplandskusten, med 38,5 meter per sekund i vindbyarna. Då har stormen övergått till orkan.

Och så Gotland, förstås. Det är så självklart att det knappt verkar vara värt att nämna. Gotland är det enda stora svenska landområde som saknar landförbindelse med fastlandet. Det gör ön extremt utsatt och sårbar för alla sorters naturkatastrofer och bristtillstånd.

Strömförsörjningen sker via två undervattenskablar från fastlandet. Det är så idiotiskt att man kan brista i gråt för mindre.

Tänk tanken att en mindre vänligt sinnad person, organisation eller stat vill försätta Gotland i ett isolerat nödläge för att enkelt kunna inta ön. Vad är enklare än att knipsa av strömkablarna? Ön slås ut på mindre än en minut. Det är inte bara en angelägenhet för öborna. Det är en säkerhetsfråga för hela Sverige.

På tisdagskvällen och natten till onsdag började 2019 års första storm vina, dåna och smälla runt huset. Varenda kotte som är bosatt på Gotland vet vad dånet betyder: nu blir det strömavbrott. Som rutinerad vildmarksinvånare rustar man sig efter förmåga; stearinljus, ljuständare, tändstickor, fotogenlampor, pannlampor, ficklampor, spritkök. Eldstad – om man har någon.

Som mest var cirka 8 700 hushåll på Gotland strömlösa under onsdagen. Fortfarande på torsdagen är det cirka 150 kunder som inte fått strömmen tillbaka, framför allt på norra och östra Gotland. Jag var beredd på en kall natt under dubbla täcken, men min el kom tillbaka efter klockan 18 på onsdagskvällen. Strömavbrottet varade cirka 12 timmar. Man hinner tänka en hel del på 12 timmar när man är fullständigt avskuren från yttervärlden.

Klass 1-varning gäller fortfarande för stora delar av Östersjön, där Sveriges största landmassa utan landgräns är belägen, och vinden kan komma upp i 22 meter per sekund. Vattenståndet är cirka 70 centimeter över det normala.

All tillgänglig personal och externa entreprenörer har varit engagerade i felsökning och felavhjälpning under det senaste dygnet och arbetar så svetten lackar. Men det räcker inte. Så länge som elbolaget Geab envisas med luftledningar kommer träd att falla på elledningarna, riva ner elstolpar och orsaka strömavbrott och förödelse.

Beviset för de katastrofala bristerna i Gotlands beredskap för stormar kom när räddningstjänsten sent på onsdagskvällen gick ut med ett VMA för Gotland (Viktigt meddelande till allmänheten):

Behöver du kontakta 112 – vänd dig till närmaste brandstation!

Myndigheternas förmåga att handskas med de gotländska strömavbrott som följt på stormen Alfrida visar sig alltså vara så undermålig att människor som befinner sig i en nödsituation (det är då man ringer 112) uppmanas köra bil flera mil till en brandstation för att få hjälp.

Det innebär akut livsfara för äldre och sjuka personer. Budskapet vid strömavbrott på Gotland är det här: Var så god och gå under!

Detta gäller även personer som för sin överlevnad är utrustade med trygghetslarm. Strömavbrottet har nämligen medfört så stora störningar på telenätet/mobilkommunikationen runt om på Gotland att det är svårt att kontakta nödnumret 112.

Brandstationerna på Gotland är belägna på Fårö, i Fårösund, Slite, Dalhem, Kräklingbo, Visby, Klintehamn, Garda, Hemse och Burgsvik. Man måste alltså med bil (NB: Om man har någon och kan köra) ta sig flera mil till närmaste brandstation – och detta i ett tillstånd när man kan ha drabbats av exempelvis stroke eller hjärtinfarkt.

Vem som helst kan räkna ut med lilltån att detta innebär höggradiga risker för dödsfall på grund av oacceptabelt usel krisberedskap på ön.

Den 3 december utraderade Telia för evigt kopparnätet i den socken där jag bor. Kunderna hänvisas till teletrafik via fiberkabel som de förhoppningsvis investerat i (drygt 23 000 kronor för min del), och operatörer som erbjuder bredband, tv och IP-telefoni. Men IP-telefoni fungerar inte vid strömavbrott.

Detta är bara ett av många sätt att långsamt men effektivt ta död på glesbygden. Inte många väljer frivilligt att utsätta sig för omständigheter som implicit innebär livsfara. De som gör det har inget eller minimalt val.

För de turister som besöker ön sommartid kan det vara en intressant nyhet att Gotland i en mängd avseenden, till exempel tillgänglighet till sjukvård och avstånd till normal samhällsservice, är rena u-landet. Om man bor här gör man det på egen och överhängande risk.

IP-telefoni är ett digitalt system som inte fungerar vid strömavbrott. Det är dött och tyst i luren. Om man råkar i en nödsituation är man alltså helt avskuren från yttervärlden och kan inte tillkalla hjälp. Om man inte har en mobiltelefon, och det har inte alla. Själv kan jag inte använda mobil eftersom jag är elöverkänslig.

Men vi kan känna oss trygga. Att köra bil till en brandstation många mil bort är ”en ren säkerhetsåtgärd från kommunens och vår sida så att man säkerställer att 112-trafiken på ön fungerar. Det mesta fungerar, men det är instabilt” säger Jarmo Carlsten, ledningsoperatör vid Storstockholms brandförsvar, som även har hand om Gotland.

”Man har vidtagit den här åtgärden för att trygga medborgarna.”

Tackar så mycket, men jag känner mig faktiskt kolossalt otrygg.

När jag vaknade på onsdagsmorgonen var strömavbrottet ett faktum. För den som bor i stadslägenhet kan en redogörelse för vad ett strömavbrott på landet innebär vara på sin plats.

• Totalt mörker. Ingen belysning. Här finns inte ens i normalläge någon gatubelysning. Tänk: kolsäck. Efter klockan 15 trevar man sig fram i beckmörker eller får ledsyn av några stearinljus.
• Kyla. Både den vattenburna värmen och luftvärmepumpen dör med en suck. Huset blir snabbt kallare. Om man inte har lyckan att äga en eldstad, som sagt.
• Det finns inget vatten i kranen och går inte att spola i toaletten. Pumpen i brunnen drivs med el.
• Datorn går inte att använda.
• Telefonen är död tack vare IP-telefoni. Man är helt avstängd från yttervärlden.
• Kylen och frysen lägger av. Maten blir förstörd.
• Spisen fungerar inte. Det blir kall mat och inget kaffe.
• Tystnad. Radio och tv obrukbara. Inte ens en rutinerad vildmarksöverlevare har alltid bunkrat upp med tillräckliga mängder radiobatterier.

Sålunda befinner man sig i ett hus som långsamt blir allt kallare och mörkare allteftersom timmarna går, och utan möjlighet till kontakt med yttervärlden. Man har inte en aning om när strömmen kan komma tillbaka.

I den situationen är man totalt hänvisad till sig själv och sina inre resurser. Det gäller att inte låta sig gripas av panik. Det gäller att ha ett rikt inre liv. Det gäller att tycka att det är mysigt med stearinljus. Det gäller att ha ved hemma, så att man kan elda. Det är en fördel att ha förmåga till kontemplation.

Tack och lov för mössan som jag fick i julklapp av en god vän som förstår vad livet i vildmarken innebär.

Och bara ett träd, en gran, vräktes omkull av stormen på min tomt. Det kunde ha varit värre. Granar har ytliga rotsystem. Skogen runtomkring ser ut som plocke-pinn.

Det fanns en tid när jag var kärnkraftsmotståndare. Jag var oförlåtligt naiv. Jag kan knappt förlåta mig själv. För Gotlands del är ett eget kärnkraftverk det absolut bästa sättet att trygga öns elförsörjning och minska riskerna för sabotage. Helt säker är ingen form av elförsörjning, och riskerna ska givetvis spridas på olika energislag.

Men så här kan vi inte ha det. Människoliv är i fara. Huruvida man omges av hav eller land får inte avgöra ifall man ska överleva en storm.

---

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS

Varmt tack för din gåva!