”En underkastelse som sker frivilligt, på en kontinent där pressen och journalisterna kunde ha valt frihet, integritet och sanning, det är helt nytt. De har gjort sig själva till politikernas nyttiga idioter och dikterar vad folk ska tycka i utbyte mot 30 silverpenningar. Media, den fjärde statsmakten, har brutit samman.”
Det skriver författaren Kent Andersen i en svavelosande krönika på Document.no. Allt han skriver kunde lika gärna handla om Sverige. Jag har översatt texten från norska.
Av Kent Andersen
Så du tror att du är självständig och klok – och skapar dina egna åsikter? Det tror de flesta, men det finns en liten hake: det är bara möjligt om du sitter med neutral, riktig och objektiv information – och det gör du inte.
Den fjärde statsmakten har brutit samman i Väst och leder samhället med gissningar, lögn och förtiganden som passar eliten. Därför får du vindkraftverk som skymmer din utsikt och en ny stormoské i grannskapet. Och när du sent omsider märker att någonting är märkvärdigt fel med den här ”framtiden” är det för sent att göra något åt det.
Sammanbrottet i Europas fjärde statsmakt är nästan ofattbart: istället för att ge Europas befolkning objektiv information, smärtsamma sanningar och maktkritiska analyser matas publiken med subjektiva gissningar utifrån journalisternas egna uppfattningar, som återigen sammanfaller med elitens politiska agenda. Istället för att ställa kritiska frågor om makthavarnas gigantiska samhällsprojekt stöds de helt okritiskt och säljs in till läsarna – i synnerhet stora och samhällsomvälvande projekt som EU, mångkultur, det gröna skiftet, klimatkrisen och islam.
De fick dig att tro att islam är fred, att EU är demokratiskt, att FN är en statsmakt, att bistånd fungerar, att det finns en klimatkris, att CO2 är förorening, att vindkraftverk är framtidens energilösning och att horderna av vapenföra män från fattiga länder är ”läkare och ingenjörer” som ska rädda välfärdsstaten från oss gamla, arga vita män som är fiender till fred, lugn och ordning, allihop.
Det är lögn alltsammans.
En fungerande press skulle ställa sig ytterst skeptisk till sådana våldsamma och genomgripande samhällsprojekt utan klara mål, utan planer för hur de ska lyckas och utan referenser från andra succéer.
De skulle ha gått igenom fakta med kritisk blick och sett de gigantiska paradoxerna och problemen som hopar sig. Sedan skulle media ha informerat dig om problemen och konfronterat politikerna med paradoxerna och tvingat dem att förklara sig. Nådeslöst, kyligt och professionellt. Så fungerade Aftenposten under kalla kriget. Så ska en sund och fungerande press arbeta.
Så fungerade inte Aftenposten under andra världskriget när de nya makthavarna såg till att tidningen skrev deras version av sanningen. Och så fungerar inte Aftenposten nu. Så fungerade inte Pravda i Sovjetunionen heller. Att press och media är lydiga organ för makthavarna och eliten är mer regel än undantag ute i världen. Totalitära regimer finns det nog av.
Men att den här underkastelsen sker frivilligt, på en kontinent där pressen och journalisterna kunde ha valt frihet, integritet och sanning, det är helt nytt. De har gjort sig själva till politikernas nyttiga idioter och dikterar vad folk ska tycka i utbyte mot 30 silverpenningar.
Och i bakgrunden sjunger odemokratiska organisationer och företag som skiter i samhället men som gärna vill ha makt och pengar. Dina pengar. Ingen kritiserar dem heller. Bara vi.
Pressen ska vara vakthundar och broms när allt annat sviktar. Maktfördelning genom lagstiftande, verkställande och dömande makt lanserades av den franske statsrättsfilosofen Montesquieu i de L’Esprit des Lois («Lovenes ånd») från 1748, men Montesquieu bortsåg från att de här tre kunde kuppas av maktfaktorer som önskar full kontroll över samhället genom nepotism, kameraderi, maffiametoder eller hysteri.
Så vad är det som händer när makten umgås, festar och ligger med pressen, och alla har blivit en stor, härlig harmonisk familj? Vad har samhället kvar då? En Pravdapress som hyllar allt som myndigheterna gör – och då kan myndigheterna göra vad de vill.
Inklusive att rasera orörd natur med monsterkraftverk för att ”rädda” klimatet, stå i talarstolen och hylla en extrem religiös sekt som ställer kvinnorna längst bak eller ge bort landet till EU trots massivt motstånd hos folket.
Då kan myndigheterna ha oändligt med pengar till invandrare, men aldrig pengar nog till äldreomsorg. Eller de kan låta väpnad polis banka upp bekymrade medborgare i gula västar… och samarbeta med ”Big Tech” om att undergräva yttrandefriheten – för att bli kvitt den sista resten av opposition.
När pressen är kuvad är allting möjligt. Ingenting får konsekvenser. Och de har inte tänkt sluta. Det är nu det sker. Det är nu du måste reagera!
I Norge finns det knappt någon politisk debatt om de stora linjerna längre. Alla stora samhällsaktörer är eniga om samma premisser, och varje gång media arrangerar en ”debatt” är alla eniga om dessa premisser. Att vara enig är faktiskt ett villkor för att få vara med i ”debatten”.
Invandring är bra. EU och övernationalism är bra. Globalism, islam och mångkultur är bra. Kina är också jättebra. Klimathysteri, vindkraftverk, cykelsamhälle och grönt skifte är bra. Bompengar och trafiktullar är bra. Befolkningstillväxt, förtätning och betongblock är bra. Identitetspolitik och feminism är bra. Välfärdssamhället, försäkringskassan och socialtjänsten är bra. Digitalisering också – det är toppenbra, oavsett hur galet det går.
Eliten behöver egentligen inte öppna käften längre, för vi vet vad de ska säga. Ingen behöver längre läsa Pravdapressen, för den är ytlig, förutsägbar, känslodriven och ger oss inga sammanhang som binder ihop punkterna och tecknar nya bilder för läsarna. Samtidigt förenar sig denna stora, konforma kamratklubb mot samma förutsägbara fiender:
Document.no är inte bra. Inte heller nationalism, konservatism, nationalstater, gränser eller självständighet. Därför är inte Polen, Tjeckien, Slovakien eller Ungern bra. Historia är inte bra. Kristendom och judendom är inte bra. Män och maskulinitet är verkligen inte bra. Vit hud är direkt Untermensch-dåligt. USA då? Tja, det var väl något bra med Obama, men så kom Trump och gjorde USA till bara skit. Kol, olja och gas är direkt ödeläggande, och religionskritik och ateism var bra tidigare, men om de riktas mot macho-övertron islam är det aldrig bra. (Gäsp… har jag glömt något?)
Maktkritik är helt oacceptabelt. Alla som kritiserar EU, det gröna skiftet och massinvandring från Afrika och Asien är fiender till ”Ny-Europa”. Och fiender ska skitas ner, hetsas mot och tvingas till tystnad. Därför går hate speech-lagen bara i en riktning. Därför snikar sig censurlagar, tankepolis och deplattformering in i våra tidigare så fria samhällen.
Censur – det har blivit toppenbra. ”Farliga individer” måste stoppas. ”Hatiska yttranden” måste raderas. Ändamålet helgar medlen. Lite som under andra socialistiska revolutioner. För ha en sak klar för dig: det som sker med Europa nu sker inte på grund av generositet, öppenhet eller en önskan om att stärka Europa.
Det sker på grund av en ny och tidsriktig global-socialism, trettio år efter att Muren mot den blodröda global-socialismen revs, och 75 år efter att den kolsvarta nationalsocialismen krossades. Historien upprepar sig för att vi aldrig klarar att hålla dumma, maktgalna människor med grandiosa, totalitära utopier borta från makten.
Den här politiska likformigheten kan breda ut sig för att den fjärde statsmakten inte längre sköter sitt jobb. Pressen har blivit en del av eliten och maktapparaten. Media är infiltrerat och kidnappat av elitens grupptänkande och viftar lydigt med svansen mot det globala projektet, oavsett vad det kostar.
All systemkritik och övervakning har upphört i NRK, TV2, Aftenposten, Dagbladet och Verdens Gang. De försöker inte avslöja makthavarna längre utan sysslar hellre med systematisk uppfostran av folket till att ”tänka rätt”. Bevisen för det påståendet är otaliga men vilar först och främst på fem fakta:
1. Fenomenal avsaknad av kritiska, analyserande artiklar och inslag om klimat, invandring, mångkultur, globalism, EU och islam.
2. Enorma sociala, ekonomiska och politiska problem som fått växa fram helt utan bromsar eller kritik.
3. Framväxten av en stor flora av alternativa medier, av vilka till exempel Document.no nu är bland Norges tio största tidningar, helt utan ekonomiskt stöd.
4. Den ökande viljan till censur, munkavle, bruk av våld och deplattformering mot dissidenter och kritiska medier utan ett knyst av protester från den del av pressen som får sina pengar oavsett vilket.
5. Det sociala kontrollsystemet ”skam” framhålls nu av pressen som något bra. Men skam leder inte samhället framåt och leder sällan till något bra för någon.
När såg du senast ett kritiskt inslag om EU, islam, invandring, mångkultur, det gröna skiftet eller klimathysterin på NRK eller TV2? Aldrig. Nej, seriöst: det sker ALDRIG. Och orsaken är att Pravda-pressen inte förstår varför de skulle sända sådana inslag. Den globalistiska politbyrån har ju slagit fast vad som är sant. Vad finns det att kritisera?
”Det finns ingen grund att tvivla längre. Vetenskapen har landat. Kritik skulle bara vara snålt. Fake news, liksom.”
Den här barnsliga hållningen irriterar vuxna människor: individualisterna. Skeptikerna. De erfarna. Vakna människor i alla åldrar som inte föddes i går. De letar efter äkta nyheter och finner dem i alternativa medier. Det som började som små, privata bloggar är nu miljonföretag och en ökande maktfaktor, medan Pravda-pressen förlorar läsare och anseende och stadigt sjunker djupare ner i fickorna på eliten som ger dem makt genom presstöd, vänskap, sex och prisregn.
Nu biter sanning och fakta tillbaka. Det finns inget sammanhang mellan vad eliten lovar och de resultat folk upplever i sin vardag, och det plågar dem. Det kallas kognitiv dissonans.
Det gör ont när livslögnen rämnar. När kartan inte stämmer med terrängen. När verkligheten inte längre stämmer överens med visionerna i huvudet. När det man var övertygad om blir motbevisat och det man blev lovad inte infrias. Det svider. Skrämmer. Och det är ytterst förvirrande. Många väljer att klamra sig fast vid lögnen, för det är mycket enklare än att erkänna att man har varit naiv.
Svenskarna har önskat horder av de muslimska kolonisterna hjärtligt välkomna genom löften om att de skulle vara ”mångkulturella”, högt utbildade, i yttersta nöd, och att de ska rädda det svenska välfärdssamhället. Ingenting av det var sant, men många klamrar sig fast vid lögnen, och det kommer bara att göra problemen ännu värre – som vi ser efter det senaste valet.
Många naturälskare i skärgården har önskat ”det gröna skiftet” välkommen för att det är nödvändigt. Vindturbiner ska rädda naturen och är framtidens kraftsystem. Men ingenting av detta är heller sant. Nu raseras naturen på grund av tyska kolonister, och vad har det egentligen blivit av dessa våldsamma klimatförändringar? Allting är ju som förut? Gamla människor ser ingen skillnad. Att fortsätta tro på lögnerna kommer bara att göra det ännu värre.
Så här är vi nu: i utopisternas paradis. Tack vare Pravda-pressen.
Europa och Norge erbjuder frikort för varenda drömmare, utopist, fanatiker, domedagsprofet och folkförförare. Det är bara att släppa loss! Anything goes! De kör på med sinnessjuka politiska projekt baserade på moralism, religion, hysteri, känslosamhet, beställningsforskning och grupptryck, men aldrig logik, förnuft, ekonomi, ansvar eller faktiska resultat.
De här gärningarna kan fortsätta helt obehindrat, väl vetande att media och pressen aldrig kommer att kritisera galenskapen, oavsett hur vansinnig den är och oavsett vad det kostar. De tror att de aldrig kommer att ställas som ansvariga för fattigdomen, arbetslösheten, splittringen, våldet, dråpen, islamiseringen och den upplösning de skapar. Men vi i Document.no noterar och kommer ihåg vem som har ansvaret för vad. Ni ska inte slippa undan så lätt.
Vi är inte med i eliten. Vi står på utsidan, utskällda och hatade. Men vi bryr oss inte. Vi vill inte ha sådana vänner, för vi har viktigare saker för oss: äkta journalistik.
Vi säger sanningen oavsett vem som styr, och vi gör det ganska bra: i vecka 28 postade Document.no fyra gånger så många inlägg som kommunisttidningen Klassekampen, och vi fick trettio gånger så mycket aktivitet från läsarna. Klassekampen får 40 miljoner norska kronor för det de gör. Vi får inte en krona. För vi vill inte ha silverpenningar. Vi är inte till salu. Vi vill hellre ha pengar från lojala läsare.
Så var inte en fripassagerare! Sanningen har ett pris. Betala 200 kronor i månaden i fast abonnemang, för om bara 10 procent av läsarna gör det kan vi dubbla insatsen och verkligen irritera eliten.
Eller välta den.
Gillade du Kent Andersens krönika?
Stöd Document.no!
Bankkonto: 1503.02.49981
Vipps: Send gaven til 13629
SMS: Send ”DOC” til 2300
Julia Caesar 