Brå (Brottsförebyggande rådet) – en extremt toppstyrd myndighet som liknar en sekt och anpassar politiskt känsliga forskningsresultat till vad politikerna vill ha men utelämnar oönskad information?
Det är en av flera möjliga slutsatser av en forskarrapport från Linköpings universitet i veckan. Henrik Jönsson tolkar rapporten.
En före detta anställd säger i en intervju i rapporten ”Går det att lita på Brå?”:
”Om det var så att resultat inte gillades så blev det censur, tillrättaläggande av resultat, nedtoning av resultat och att man lyfte fram andra delar av en studie som inte var så känsliga, eller kunde visa på ett positivt resultat.”
En annan före detta anställd säger:
”Jag känner till många exempel där chefer/generaldirektören lagt sig i rapporter på grund av att resultat inte varit önskvärda. Det kan ha berott på att politiker satt en press eller att myndighetschef vet vad departementet tänker, tycker och vill.”
En nuvarande anställd uttryckte:
”Det är överhuvudtaget mycket känsligt att titta under täcket på Brå, och frågeställningen är en bomb.”
En nuvarande anställd berättade:
”Det är mycket lågt i tak på Brå. Diskussioner och kritisk reflektion är bannlyst. När man skrivit något så får man synpunkter på detta. Det är extremt långt ifrån hur olika uppfattningar skulle hanteras inom akademin […]. Det finns några personer på Brå som går igenom alla texter, framförallt en. Saker ska uttryckas på ett visst sätt och man är ängslig och vill ta bort saker i texter. Och å gud ja, för den som drabbas, drabbar det hårt […] Man är inne och petar i allt och på detaljnivå.”
Rapporten har tre författare, alla verksamma vid Linköpings universitet:
- Stefan Holgersson, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling.
- Ossian Grahn, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling.
- Malin Wieslander, Institutionen för beteendevetenskap och lärande.
De konstaterar att risken för bias (snedvridning av fakta) i Brå:s arbete verkar vara särskilt stor när politiskt känsliga resultat ska presenteras, eller när rönen tydligt går emot beställarens uppfattningar och/eller agenda.
Det är inte första gången det ljuder katastroflarm om Brå. 2002 sa Sten Levander, professor i psykiatri som satt i Brå:s vetenskapliga råd:
”Det är katastrof överallt på Brå. De har förlorat sin trovärdighet. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur. Brå:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. Brå tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet.”
Justitieutskottets ordförande hette 2002 Fredrik Reinfeldt (m). Han ansåg att BRÅ måste göras om i grunden:
”Forskningen måste stå fri. Den måste vara opolitisk och inte bunden av regeringen.”
”De säger att brottsligheten inte växer. Jag kan bara konstatera att åtminstone när det gäller våldsbrottsligheten och organiserad brottslighet så säger alla att det ökar – utom Brå.”
Alla vet hur det gick när Reinfeldt blev statsminister 2006.
De tre Linköpingsforskarna skriver också:
”Våra data tyder på att kriminologer från Stockholms universitet har haft och har stor inverkan på de förhållningssätt och den syn på forskning som är förhärskande vid Brottsförebyggande rådet.”
Här förstår gemene man att det främst är Jerzy Sarnecki som avses. Han har styrt information och debatt om kriminalitet i Sverige sedan 1960-talet, han har i decennier suttit i varenda radio- och tv-studio och utfört sina trollkonster för att tona ner brottsligheten. Fullkomligt logiskt sågar han nu universitetsrapporten om Brå:
”Otroligt låg nivå på rapporten om Brå.”
Men vem tar längre Jerzy Sarnecki på allvar? Mer än agendastyrda journalister i public service som har honom och Göran Greider på sina ständiga ringlistor?
En nuvarande Brå-anställd berättar i rapporten:
”Efter att jag anställts på Brå tog det mig en kort tid för att förstå att det är en stor utmaning att arbeta på Brå. Som anställd på Brå ska man skriva och tycka på ett visst sätt. Brå är extremt toppstyrt. Det är några personer på Brå som styr med järnhand. Om man skulle vara lite hård så skulle man kunna likna det vid en sekt. Jag tror inte att de egentligen själva förstår vad de skapat för kultur.”
Fredrik Haage skriver i en ledare i Smålandsposten:
”Om uppgifterna om Justitiedepartementets agerande stämmer, har statsminister Stefan Löfven vetat om det? I så fall bör han avgå. Detta handlar om oegentligheter på hög nivå med allvarliga konsekvenser för svensk offentlighet.”
Julia Caesar 