Novembersol över uråldriga fiskelägen

Längst ute vid havet ligger fiskelägena. Uråldriga eller åtminstone tidlösa utstrålar de orubblighet när världen omkring dem blir alltmer kaotisk och förvirrad.

De vilar mot jorden i tillit. Som om de vill säga ”För all del, håll på med er vanvettiga turbulens. Oss rubbar ni inte.”

Från det amerikanska presidentvalets larm flyr jag till fiskelägenas orubbliga lugn.

*På pinnarna med klykor hänger fiskarna sina nät på tork. Foto samtliga bilder: Julia Caesar.*

Från höstdagjämningen den 22 september har vi kommit mer än halvvägs på vår vandring mot vintersolståndet den 21 december, den dag på året då norra halvklotet befinner sig allra längst från solen. För varje dag tvingas vi nordbor allt längre in i mörkret. Det gäller att hitta ett förhållningssätt till mörkret, ett sätt att fånga flyende ljusrester varhelst de visar sig. Jag flyr till fiskelägenas flödande ljus och orubbliga lugn. Det händer att även november bjuder på soliga dagar. Dagar av nåd innan rullgardinen dras ner.

Fiskelägena är en tillflykt för oroliga nutidssjälar. I synnerhet storstadsbor behöver komma hit och djupandas. I det oföränderliga finns ett lugn och en trygghet som känns oumbärlig när världen vänder uppochner på sig. Upphetsade, smattrande nyhetsröster som försäkrar oss att nu ska läget i världen bli så mycket bättre tystnar och dör bort i vinden från Östersjön, i suset av fågelvingar som beslutsamt drar förbi på väg mot övervintring i varmare länder.

De små stugorna byggdes som enkla övernattningsstugor av bönderna för att de tidigt i gryningen skulle kunna gå ut med sina båtar och landa sina fångster. Fisken gav och ger dem all näring de behöver, utom en sak: C-vitamin. Men naturen bjuder på allt, och på många stränder växer den C-vitaminrika strandkålen (Crambe maritima) som i alla tider har hjälpt sjömän att slippa drabbas av skörbjugg.

*Strandkålen växer vilt på stranden och får sin näring av ilandfluten tång. Länge var den sjömännens medel mot C-vitaminbrist och skörbjugg. (Bilden tagen i maj).*

Överallt finns lämningar av fisket som länge var en huvudnäring i den här trakten.

*En före detta båt, vacker i sitt förfall.*

Vilken frid havet ger. Havet är evigt. Havet vilar aldrig. Havet är aldrig stilla. Vågorna rör sig in mot stranden sedan hundratals miljoner år. Det ger perspektiv, får dagens kortsiktiga skeenden att framstå som futtiga. Det är som om havet vill säga ”So what?”

Med evighetens perspektiv betyder ett amerikanskt presidentval ingenting. I fiskelägenas utposter mot havet upphör tiden att existera. De ger oss en ficka i tiden där vi kan finna vila.