Det här är en gnällkrönika. Jag tänker gnälla om turister – men också försöka analysera fenomenet turism. Det är uppenbart att många människor genomgår en total personlighetsförändring när de intar rollen som turister. Det är fråga om en metamorfos. Som Egyptens gräshoppor, helt utan hänsyn, drar turister fram över trakter där andra människor bor och lever, invaderar dem, ockuperar dem, förvandlar dem till tivolin.
Fortsätt läsa ”Gnällkrönika: När människor förvandlas till turister”
Längst ute vid havet ligger fiskelägena. Uråldriga eller åtminstone tidlösa utstrålar de orubblighet när världen omkring dem blir alltmer kaotisk och förvirrad.
De vilar mot jorden i tillit. Som om de vill säga ”För all del, håll på med er vanvettiga turbulens. Oss rubbar ni inte.”
Från det amerikanska presidentvalets larm flyr jag till fiskelägenas orubbliga lugn.
Från höstdagjämningen den 22 september har vi kommit mer än halvvägs på vår vandring mot vintersolståndet den 21 december, den dag på året då norra halvklotet befinner sig allra längst från solen. För varje dag tvingas vi nordbor allt längre in i mörkret. Det gäller att hitta ett förhållningssätt till mörkret, ett sätt att fånga flyende ljusrester varhelst de visar sig. Jag flyr till fiskelägenas flödande ljus och orubbliga lugn. Det händer att även november bjuder på soliga dagar. Dagar av nåd innan rullgardinen dras ner.
Sverige har haft slavar. Men i motsats till vad många tycks tro var slavarna vita pursvenskar. Några kallades trälar. Andra var soldater. Vi är inte skyldiga några svarta slavar en ursäkt, för de har aldrig existerat i Sverige. Däremot bör vi känna till de svenska slavarna och ägna dem en tanke eller två.
Det tydligaste exemplet på sentida slaveri är de 58 000 vita svenska män från sexton olika regementen som på 1800-talet tvångskommenderas att gräva för hand i det största byggnads- och slaveriprojektet i Sveriges historia, den 19,5 mil långa Göta kanal. Projektet tog 22 år att genomföra och kostade tusentals liv. Vilka var de ”vita privilegierna” för de här vita slavarna?
En av de 58 000 soldaterna var min fars farmors morfars far. Han hette Olof Klinga och föddes 1780 i Vendels socken i Uppland.
Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 5. Svenska slavar byggde Göta kanal”
Nödrop på Twitter, signerat Eva Bjuhr, 71, på Gotland:
”Cirka 10 000 fastlänningar är inbokade på färjorna till Gotland på påsklov. Många kommer från Stockholm, som har den största smittspridningen av covid-19 i Sverige. På Gotland bor cirka 59 000 bofasta. Det är som om det skulle kommit ca 237 000 kineser från Wuhan på jullov i Stockholm!”
Ön har tre (3) intensivvårdsplatser.
Enligt vad Expressen erfar överväger regeringen att stoppa alla resor till Gotland inför påsken, förutom för dem som är folkbokförda på ön. Gotland har bara tre intensivvårdsplatser och även i övrigt starkt begränsade sjukvårdsresurser.
Många stockholmare har fritidshus på ön som är särskilt sårbar med tanke på den i normala fall stora anstormningen av stockholmare till påsk och den begränsade vårdkapaciteten i regionen.
”Det handlar om vårdens kapacitet på Gotland” säger en regeringskälla.
Diskussioner har redan förts mellan flera departement och myndigheter, enligt Expressens uppgifter. Såväl Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och Trafikverket ska ha varit involverade i diskussionerna med regeringen.
Folkhälsomyndigheten och regeringen har hittills nöjt sig med att vädja till stockholmare och andra: stanna hemma!
Befolkningen och sjukvården på turistorterna vädjar: KOM INTE HIT!
I Stockholm inleds skolornas påsklov nu på lördag. Får man inte tydliga signaler om att folk avbokar sina resor till Gotland är man öppna för ett resestopp på färjorna. Enligt uppgifter från Destination Gotland har 85 procent av de som bokat nu avbokat sina påskresor.
Är turister en särskild sorts människor? Eller uppvisar de i sin egenskap av turister beteenden som de aldrig skulle uppvisa på hemmaplan?
Frågan gör sig påmind varje sommar. Jag bor på en ö. Under elva månader på året är ön fullkomligt ointressant för alla som inte bor här. Några veckor i juli och augusti är ön ett glödhett turistmål, och varje uthyrningsbar kvadratmeter hårdexploateras.
I vecka 33 reser turisterna hem. Ön faller i glömska igen för elva månader framåt. Öborna drar en suck av lättnad som är så djup att den borde höras ända till fastlandet. Äntligen kan vi återta vårt livsrum.
Det första som händer är att kontakten med yttervärlden bryts. När vi skakas av en storm inser vi – än en gång – hur fruktansvärt sårbara vi är för naturens krafter – och för människans oförmåga.
Man ska inte bo på en ö. Man ska absolut inte,
verkligen inte,
inte under några som helst omständigheter
bo på en ö. Då får man skylla sig själv.
Morden på norska Maren Ueland, 28, och danska Louisa Vesterager Jespersen, 24, visar än en gång islams brutalitet. De avslöjar också med all önskvärd tydlighet den politiska maktens beröringsskräck och desperata försök att mörklägga våldsbudskapet i den ideologi de kallar ”fredens och kärlekens religion”.
Fortsätt läsa ”Mord i islams namn måste tystas ner, för de är farliga för politikerna”
Det här är en gnällkrönika. Jag tänker gnälla om turister – men också försöka analysera fenomenet turism. Det är uppenbart att många människor genomgår en total personlighetsförändring när de intar rollen som turister. Det är fråga om en metamorfos. Som Egyptens gräshoppor, helt utan hänsyn, drar många turister fram över trakter där andra människor bor och lever, invaderar dem, ockuperar dem, förvandlar dem till tivolin.
Julia Caesar 