Sluta dalta! Svenska lagar måste skrivas om

Svenska lagar är skrivna med utgångspunkt från svenskar. Sedan har politikerna bytt ut 25-30 procent av befolkningen mot invandrare med en väsentligt större benägenhet att begå brott – men inte anpassat lagstiftningen till befolkningsutbytet.

Sverige har släppt in ett mycket stort antal män i den mest brottsbenägna åldern, 15-44 år. Gärningsmän som den somaliske återfallspedofilen Ahmed Dahir Mahamoud, 40, som först begick ett grovt sexuellt övergrepp mot en 12-årig flicka, blev villkorligt frigiven och våldtog och försökte mörda en nioårig flicka i en skogsdunge utanför Norrköping. Flickan var bara några sekunder från att avlida.

 

Ahmed Mahamoud, skyldig till våldtäkt mot två barn och mordförsök på ett av dem, en nioårig flicka.

Lagstiftningen släpar efter och har inte förändrats i takt med att förövare av en i Sverige hittills mestadels okänd och betydligt grövre brottslighet har släppts in i landet. 

Politikerna anser det nämligen vara ”rasism” att erkänna etniskt och kulturellt betingade skillnader mellan människor. Där sitter den stora spärren, en veritabel proppen Orvar mot att stifta lagar som utgår ifrån hur befolkningen faktiskt ser ut.

I Sverige är alla lika.

Resultaten av förnekandet av kulturella och etniska skillnader är (minst) två. Båda undergräver rättsstaten lika effektivt som förödande. Det ena resultatet är den politiska handlingsförlamning som vi kan se prov på varje dag. Det andra är ett rättssystem i kris som varken klarar att hantera den grova, skenande våldsbrottsligheten eller den enorma organiserade ekonomiska brottsligheten i form av bland annat assistansbedrägerier inom LAS – här beskriven av åklagare Björn Rosenlöf, som sedan 2003 arbetar med särskild inriktning på organiserad ekonomisk brottslighet.

”Det är så klart illa att det finns ett 40-tal klaner som väljer att stå utanför samhället och ägna sig åt organiserad vålds- och narkotikabrottslighet. För samhällsekonomin är det dock än värre att betydligt fler klaner sysslar med organiserad ekonomisk brottslighet i stor omfattning, en brottslighet som hotar själva fundamentet för vår välfärd. Jag skulle bli mycket förvånad om fusket understiger 50 procent av all utbetald assistansersättning” skriver Rosenlöf.

Om man erkänner att människor som har släppts in från tredje världen är överrepresenterade som förövare av en i Sverige hittills okänd och fruktansvärt brutal våldsbrottslighet – då måste man inte bara inse nödvändigheten av att göra om lagstiftningen, utan också erkänna att den så kallade ”värdegrunden” om allas lika värde är en ren propagandalögn. Värdegrunden har två syften: 1. att dölja sanningen om massinvandringen och 2. täppa till truten på svenska folket.

Om våldförandet på Sverige och svenska folket ska vi inte tala, i varje fall inte högt. Vi ska helst bara sitta och darra av skrämsel i våra hem och inte våga gå utanför dörren.

Tiotusentals svenskar faller varje år offer för den invandrade våldsbrottsligheten, och miljoner svenskar lever med den rädsla och de begränsningar i våra liv som är den direkta följden. Nästan hälften (47 procent) av befolkningen (16–84 år) oroar sig i stor utsträckning över brottsligheten i samhället.

Totalt uppger 30 procent av befolkningen (16–84 år) 2020 att de
känner sig mycket eller ganska otrygga eller att de till följd av otrygghet undviker att gå ut ensamma under sena kvällar i sitt bostadsområde. Det visar svaren i NTU, den senaste Nationella trygghetsundersökningen. Det är betydligt vanligare att kvinnor känner sig otrygga än att män gör det (38 respektive 22 procent).

Hur kan man fortsätta låtsas att alla människor är lika när man tar del av de berättelser som sköljer över oss varje dag och som vittnar om samvetslösa individer som Sverige har släppt in över landets gränser? Jag vill inte kalla dem ”svin”, det vore en grov förolämpning mot hederliga grisar.

Berättelser som den om Moa, till exempel.

En dag i april är en nioårig flicka i Norrköpingstrakten på väg hem från skolan. Låt oss kalla henne Moa. Det som drabbar Moa är bara ett exempel bland otaliga. Jag kunde lika gärna ha valt något annat grovt inslag i den nya våldsbrottsligheten, till exempel de två mänskliga avarter, 18 och 21 år gamla, som natten mellan den 22 och 23 augusti utsatte två tonårspojkar för grov våldtäkt och utdragen tortyr i tio timmar på Norra begravningsplatsen i Solna och som nu i polisförhör 543 gånger har vägrat att svara på tilltal. Rättegången inleds den 30 november.

Mohamed-Amin El Hani, 18 år, med tunisisk bakgrund, och iraniern Ali Jahani Asl, 21, sitter häktade för grov våldtäkt och utdragen tortyr (i 10 timmar) mot två tonårspojkar i augusti. De har tyvärr fått svenskt medborgarskap och kan därför inte utvisas med nuvarande lagstiftning. Ändra lagen!

Men nu handlar det om Moa. På väg hem från skolan möter hon den 39-årige somaliern Ahmed Dahir Mahamoud. Han är villkorligt frigiven från ett fängelsestraff som han fått för ett grovt sexuellt övergrepp mot en 12-årig flicka i april 2017. Men det kan ju inte Moa veta, och vad har en nioåring att sätta emot en vuxen, 39-årig man?

Nioårig flicka. (Flickan på bilden har inget samband med brottsoffret i texten).

Ahmed Mahamoud stoppar Moa på vägen, håller för hennes mun så att hennes skrik inte hörs och släpar in henne i ett buskage medan han slår henne i ansiktet och håller en kniv mot hennes hals. Moa är så rädd att hon kissar på sig. Hon släpas vidare in i en skog, där Ahmed Mahamoud sliter av henne kläderna och kladdar ner hela hennes kropp inklusive håret och underlivet med lera. Han tvingar henne också att själv ha in vatten och lera i munnen och vill att hon ska svälja. Sedan tar han på sig ett par genomskinliga plasthandskar för att inte lämna några spår, tar henne mellan benen och binder fast hennes armar på ryggen med en tröja. ”Som en polis binder en tjuv” säger hon i polisförhören.

Sedan tar han ett hårt stryptag runt hennes hals med båda händerna så att hon inte kan andas. Moa sparkar med benen och darrar ”massor” i kroppen. Hon tror att hennes liv är slut. Han lägger sig på henne med hela sin kroppstyngd, stoppar snoppen i hennes snippa och ”kissar vitt” på henne. Eftersom flickans händer och armar är bakbundna ”har hon haft mycket små möjligheter att värja sig från angreppet” skriver Göta hovrätt i sin dom.

Eller inga möjligheter alls.

Innan Ahmed Mahamoud går från platsen efter fullbordad våldtäkt håller han upp kniven och hotar Moa: ”Om du säger något till polisen eller dina föräldrar så kommer jag döda hela din familj.”

Han säger också att han har kompisar med pistol. Han tar med sig hennes leriga tröja och hennes mobiltelefon. De hittas senare på ett säte på tåget till Norrköping. Moa ska sitta kvar och räkna till tusen, säger Ahmed Mahamoud, men hon rymmer efter att hon har räknat till hundra. Avklädd, lerig, blödande och gråtande kallar hon på uppmärksamhet från en bil. De som färdas i bilen ringer polisen och hjälper henne hem.

Ahmed Mahamoud tar tåget hem till Norrköping i sina leriga, smutsiga kläder. Han fångas av tågets övervakningskameror, och hans utseende stämmer överens med Moas beskrivning av honom. Därför kan han gripas av polis direkt vid ankomsten till Norrköping.

Den rättsmedicinska undersökningen visar att Moa till följd av Ahmed Mahamouds strypgrepp om hennes hals har en mängd punktformiga blödningar i hårbotten, bakom båda ytteröronen, i ansiktet, på överläppens insida och på halsen. Det finns även punktformiga blödningar i ögonens bindehinnor, och på vänster öga en sammanflytande blödning i senhinnan.

Moa var bara några sekunder från döden.

”Utifrån skadebilden framstår det endast som en lycklig slump att målsäganden inte avled till följd av hans handlande” skriver Göta hovrätt i sin dom (Mål nr B 2548-20) daterad den 27 oktober.

Hovrätten skriver vidare:

”Vid en samlad bedömning av nu redovisade omständigheter finner hovrätten att det är bevisat att Ahmed Dahir Mahamoud i gärningsögonblicket var likgiltig inför effekten att målsäganden skulle berövas livet till följd av hans livsfarliga agerande.”

Mahamoud förnekar brott. Han har inte gjort det som påstås, han har aldrig träffat målsäganden eller varit i skogsdungen. Flickan måste ha beskrivit någon som liknar honom. Den enda förklaring han kan tänka sig är att någon vill sätta dit honom och har sparat saker och lagt ut på brottsplatsen och även fryst ner hans sperma och placerat den på Moa.

Han försäkrar poliserna att ”man kan lägga in sperma i kylskåp och hålla den fräsch”.

Ahmed Mahamoud döms mot sitt nekande av Göta hovrätt till 14 års fängelse för mordförsök, grov våldtäkt mot barn, människorov och övergrepp i rättssak. En del av bevisen mot honom var DNA-spår från hans sperma som hittats på Moas kropp.

Hovrätten ändrar därmed tingsrättens brottsrubricering från ”grov misshandel” till ”mordförsök”. Fängelsedomen på 14 års fängelse betyder att han blir villkorligt frigiven efter att ha avtjänat nio år och fyra månader. Den lag som medger villkorlig förtidsfrigivning efter två tredjedelar av avtjänat fängelsestraff (26 kap. 6 par. i Brottsbalken) utgör ett av bevisen för att lagstiftningen inte är anpassad till det förändrade befolkningsunderlaget. Ahmed Mahamoud själv är ett tydligt bevis på en felslagen lagstiftning som släpar efter, och han har bevisat det en gång tidigare.

Ahmed Mahamoud, 39, i leriga kläder, kunde gripas av polisen i Norrköping direkt efter våldtäkten på en nioårig flicka. Han hade misshandlat flickan så grovt att det enligt Göta hovrätt ”bara var en lycklig slump att hon inte avled”.

Mahamoud är återfallspedofil. I april 2017 lurar han med sig en tolvårig flicka från en busshållplats, tvingar ner henne i en källare, tar på sig plasthandskar och trycker en kniv mot hennes hals. Flickan tvingas in på en mörk källartoalett, får ta av sig alla kläder och utsätts för ett grovt sexuellt övergrepp. Alltså ett liknande modus operandi som i övergreppet mot nioåriga Moa. Även den här gången blånekar Mahamoud till brott.

I juni 2018 döms han mot sitt nekande för grovt sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i ett år och nio månader. Fängelsetiden tillbringar han på Tillbergaanstalten, som har ett behandlingsprogram för sexualbrottslingar. Men det är inte förrän han blir villkorligt frigiven i september 2019 som det ställs krav på att han skulle vara med i behandlingsprogrammet ”ROS, relation och samlevnad”.

Tillbergaanstalten utanför Västerås.

Ahmed Mohamoud frigavs villkorligt den 18 september 2019 med en återstående strafftid om sju månader. Frigivningen gjorde det möjligt för honom att begå ett nytt sexualbrott mot ännu ett barn.

Behandlingsprogrammet ”ROS, relation och samlevnad” kommer från Kanada – och ursäkta min franska, men detta är bullshit.

Att prata med grova återfallspedofiler och andra sexualförbrytare om ”relation och samlevnad” – som de bevisligen inte har en aning om vad det är – är ungefär som att ha sagostund och högläsning ur Bamse med glass och kanelbullar för seriemördare och tro att de ska bli snälla.

Det finns inga bevis för att metoden botar sexualbrottslingar. Den är bara en av de halvreligiösa flummetoder à la 60-70-talet, med företeelser som KRUM (läs listan på medlemmar med bland annat Lars Furhoff, dåvarande rektor för Journalisthögskolan!) och ”Släpp fångarna loss” som Sverige har alldeles för gott om och som mer syftar till att få batiktanter av båda könen i kriminalvården att må bra och tro att de gör något meningsfullt.

Ahmed Mahamoud kom som asylsökande från Somalia och är folkbokförd i Sverige sedan 2005. Utan problem fick han  svenskt medborgarskap 2014. Han kan alltså med nuvarande lagstiftning inte utvisas.

Var tredje person som döms till fängelse i Sverige är utländsk medborgare. Enligt Utlänningslagen (2005:716) kan de även dömas till utvisning. Men av de utländska medborgare som dömts till fängelse och som är folkbokförda i Sverige är det bara tre procent som dömts till utvisning, skriver Micael Kallin i en artikel på sajten Kvartal. Det framgår i en rapport från statliga Brottsförebyggande rådet, BRÅ samt i en analys av Utlänningslagen i ett examensarbete från 2020 av Sandra Lindqvist vid Juridiska fakulteten, Lunds universitet.

Det finns redan utrymme med dagens lag att utvisa fler utländska medborgare som begår brott. Men för dem som är folkbokförda ger någon form av anknytning till Sverige, till exempel genom en släktklan, ett påfallande starkt skydd mot utvisning.

Coalinga Mental Hospital i den kaliforniska öknen – ett högsäkerhetsfängelse för farliga, våldsamma pedofiler.

USA och de flesta andra länder i Väst har en helt annan syn på pedofiler än Sverige. Pedofili är en sexuell läggning som kan botas lika lite som heterosexualitet eller homosexualitet.

I en brittisk tv-dokumentär som sändes nyligen i SVT visades ett inträngande reportage av Louis Theroux från Coalinga Mental Hospital i Kalifornien – till formen ett mentalsjukhus, men i praktiken ett högsäkerhetsfängelse där 500 av de farligaste och mest störda brottslingarna i USA sitter, dömda pedofiler, de flesta på livstid.

70 procent av de intagna vägrar delta i något behandlingsprogram, och de flesta anser inte att de har gjort något fel när de har förgripit sig sexuellt på barn. De har tusen olika bortförklaringar till sina brott och absolut ingen empati med offren. Om någon intagen skulle visa trovärdiga tecken på insikt återstår ett annat hinder för utskrivning: ingen hyresvärd, inget samhälle vill ha en dömd pedofil boende. I ett fall som visas i filmen, en man som låtit kastrera sig, har 1 100 hyresvärdar tillfrågats. Alla har tackat nej.

Dokumentären kan ses här.

Rättsväsendet håller på att haverera framför våra ögon. Gällande brottslagstiftning är inte adekvat sedd mot befolkningsunderlaget, inte heller mot det allmänna rättsmedvetandet.

Återfallspedofilen Ahmed Mohamoud och torterarna från begravningsplatsen i Solna, Mohamed-Amin El Hani och Ali Jahani Asl, är bara exempel ur en hastigt växande katastrof. Nästa dag kommer nya brott och nya exempel.

Det vilar en ödesdiger kombination av politisk naivitet och så kallad humanitet över svensk kriminalpolitik. När hörde du ordet ”vedergällning” senast? Eller ”hämnd”? Det var sannolikt inte i går. Orden har länge varit bannlysta i det svenska rättsväsendet och debatten. Det heter inte ens ”straff”, utan ”påföljd”. Det är den svenska modellen.

När det utkommer en ny svensk bok som inte bara tillför mängder av fakta utan också förmår en saklig analys och röjer friskt i träsket av gamla förlegade kriminologiska föreställningar av Jerzy Sarnecki-typ, om brottslingar som offer för psykosociala faktorer och en behandlingsideologi som lämnar brottsoffren i sticket – är det dags att ropa ”kors i taket!”

En sådan bok är Fredrik Kärrholms ”Gangstervåld. Den nya brottsligheten”. Kärrholm är polisinspektör i det ”utsatta” området Rinkeby i Stockholm (”utsatt” i bemärkelsen utsatt för kriminella individer och gäng bland sina egna invånare). Han har tidigare arbetat som analyschef vid polisens nationella underrättelseenhet. Han har också en masterexamen i kriminologi från universitetet i Cambridge. Boken har mottagits mycket positivt av alla utom 68-vänsterkriminologen Jerzy Sarnecki och hans utdöende krets av flum-kriminologer, och trycks nu i en andra upplaga.

”Sarnecki beskriver den svenska kriminalpolitiken som ”framgångsrik i många avseenden”. Jag vill påstå att den är en radikal ideologisk produkt och ett förfärligt misslyckande. Den svenska straffrätten har i decennier lämnat brottsoffer utan värdig upprättelse och tillåtit farliga individer att fortsätta våldta, råna och mörda” skriver Fredrik Kärrholm i ett bemötande av Jerzy Sarnecki på sajten Kvartal.

Fredrik Kärrholm.

Många av oss som var med då kan härleda flum-eran i svensk kriminalpolitik tillbaka till 1960-talet. Se ovan om KRUM, Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering, som bildades 1966 och drev en målmedveten agenda.

”Från KRUM’s start minskade antalet fångar fram till mitten av 70-talet med en fjärdedel. Och detta inträffade trots att den grövre brottsligheten  under samma tid fortsatte att öka.”

(Henrik Tham, professor i kriminologi).

1965 kom den Brottsbalk som ersatte den gamla strafflagen från 1864 och som fortfarande är grunden för svensk straffrätt. Den klassiska straffrättens idéer – att brottslingar ska sona sitt brott, att brottsoffer ska få upprättelse och rättvisa ska skipas – saknades helt. Men Fredrik Kärrholm visar att vård- och behandlingstänkandet och den svenska ”humanismen” går betydligt längre tillbaka i tiden än så. Med journalisten Richard Swartz‘ ord:

”Ge svensken en kramgo och ädel idé, och han kommer att offra både värld och verklighet.”

Redan 1906 kom en reform som möjliggjorde villkorlig frigivning efter två tredjedelar av avtjänat straff – just den frigivning som gav Ahmed Mahamoud tillfälle att begå ännu en grov våldtäkt mot ett barn. Samma år infördes villkorlig dom som påföljd. Från 1932, när Socialdemokraterna tog makten i Sverige, har straffrättens och kriminalpolitikens utformning till stor del styrts av en liten grupp inflytelserika akademiker, skriver Fredrik Kärrholm.

Den bärande tanken då, liksom fortfarande, var att påföljden (det fick inte heta ”straff” längre) skulle behandla och återanpassa brottslingen. Alla är ju innerst inne goda människor! Egentligen är det brottslingen, inte brottsoffret, det är synd om. Han har ju bara fallit offer för olyckliga omständigheter och psykosociala faktorer som vi alla bär skuld till och som gör att vi faktiskt måste förstå att det blir oemotståndligt lockande att våldta, misshandla, mörda, sno en och annan Porsche eller Audi och råna andra på deras Rolexklockor, jackor och mobiltelefoner.

Enligt det här tänkandet krävs omfattande vård och behandling av brottslingarna och stora portioner socialt hokus-pokus i form av social ingenjörskonst, som alltid har legat Socialdemokraterna varmt om hjärtat.

Terminologin säger mycket. Observera att det heter ”kriminalvård”. Den som har mördat, våldtagit, misshandlat eller rånat ska vårdas, underförstått tills han genomgår en inre transformation och kommer på bättre tankar. ”Vedergällning” och ”hämnd” är utmönstrade och tabubelagda begrepp, liksom tanken på allmänprevention, det vill säga värdet av att brottslingen förhindras att begå nya brott mot den oskyldiga allmänheten när han sitter inburad, så kallad inkapacitering.

Förändringen av straffrätten på 1900-talet drevs inte av någon folklig opinion utan styrdes just av den lilla gruppen inflytelserika akademiker, med politikernas välsignelse och Marx’ doktrin om offer och förövare i bakgrunden. Samma läge då som nu, med andra ord, när det brottsdrabbade folket ropar på lag och ordning och S-MP-regeringen av bristande probleminsikt och rädsla för att stöta sig med invandrade väljare ägnar sig åt mycket snack men lite verkstad.

”Det finns förvisso ett lagråd. Men dess faktiska makt kan jämföras med en arg lapp i tvättstugan” skriver Kärrholm.

I sin bok ”Gangstervåld” ger Fredrik Kärrholm tio konkreta förslag på hur svensk straffrätt kan förbättras – och därmed anpassas till det förändrade befolkningsunderlaget.

  1. Generell höjning av straffen. En total översyn av hela Brottsbalken i syfte att kraftigt höja straffen. Att en fängelseplats kostar mer än en miljon kronor per år är ingen naturlag.

2. Fängelse i första hand.

Fängelse bör vara förstahandsalternativ när böter inte är tillräckligt. Samhällstjänst eller elektronisk övervakning bör endast komma ifråga vid synnerligen förmildrande omständigheter.

3. Avskaffa mängdrabatten.

Den som döms för flera brott samtidigt bör få längre straff, inte som i dag kortare.

4. Stoppa förtidsfrigivningarna.

Frigivning efter två tredjedelar av strafftiden bör helt upphöra.

Det kunde ha räddat nioåriga Moa från det trauma som nu gör att hon måste gå i traumabehandling och som gör att hennes föräldrar inte kan arbeta som tidigare. De turas om att vara med henne, eftersom hon inte klarar att vara ensam.

5. Inför kommunförbud.

Den som har begått grova vålds- eller sexualbrott bör nekas att flytta tillbaka till eller besöka den kommun där brottet begicks. Ett våldtäktsoffer till exempel ska inte behöva riskera att möta gärningsmannen i sin vardag nära det egna hemmet.

6. Slopa ungdomsrabatten.

Ta bort straffrabatten helt för den som begår brott mellan 18 och 21 års ålder (till exempel Mohamed-Amin El Hani, 18, som torterade och ville mörda de två tonårspojkarna på Norra begravningsplatsen i Solna). Den som mördar i denna ålder ska som huvudregel kunna dömas till livstids fängelse.

7. Skapa ungdomsfängelser för farliga individer.

Av de ungdomar som i dag behandlas kortvarigt med sluten ungdomsvård lagförs nio av tio igen inom fem år.

Ungdomar som har begått grova brott ska få kännbara straff på särskilda ungdomsfängelser. Det skulle ge brottsoffren upprättelse och förebygga brott genom inkapacitering av gärningsmännen.

8. Utvisa utlänningar som begått brott.

Huvudregeln bör vara att utländska medborgare som begår brott i Sverige ska utvisas. I dag utvisas bara en femtedel av utländska medborgare som är folkbokförda i Sverige och döms för våldtäkt. Problemet är för högt ställda krav – ett straffvärde på minst ett års fängelse för att det ska leda till utvisning.

Min kommentar: även utlänningar som har fått svenskt medborgarskap ska kunna utvisas. Lagen är inte huggen i stentavlor. Den går att förändra.

9. Kriminalisera antisocialt beteende.

Polisen måste få möjlighet att avvisa, avlägsna och omhänderta personer som ägnar sig åt anti-socialt beteende.

10. Kriminalisera respektlöst beteende inför tjänsteman.

Det är i dag inte ovanligt att kriminella individer provocerar och beter sig illa mot poliser, åklagare, domare och nämndemän. Att de får hållas är kanske det mest tydliga uttrycket för den daltande och konsekvenslösa mentalitet som präglar svensk offentlighet.

I februari i år sprängde polisen en misstänkt knarkliga i Vårberg i södra Stockholm. Hela 23 personer står åtalade för inblandning, men rättegången vid Södertörns tingsrätt har kantats av problem, rapporterar Expressen och publicerar en ljudfil från kaoset i domstolen. Könsord, hånskratt och grisljud hörs i rättssalen. När en polis vittnade överöstes han med hotfulla kommentarer och fick höra ”Din syster är en hora” och ”Ni är mammaknullare hela bunten”.

Det är lång dags färd mot natt. Det är naiva, PK-förgiftade politikers långa, till synes oändliga väg mot insikt och tillnyktring.

För dem betyder det ingenting att de lägger upp svenska kvinnor, män och barn som offer för avgrundsdrägg som mördar, våldtar och rånar. Ingenting. Det är den värsta insikten av alla – att väljarnas liv och väl och ve inte betyder någonting alls för dem som ska representera och skydda oss.

De kunde inte bry sig mindre. Själva skyddas de av livvakter och åker i tjänstebilar med chaufför. Påfallande ofta upprepar de att de själva ”känner sig trygga” med det ena och det andra. Som om vi ska känna oss trygga med deras trygghet.

En dag öppnar sig falluckan under dem, och fallet blir hårt.


 

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.

Om du ändå vill stödja mig med en gåva är jag givetvis mycket tacksam.

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!