Svenska berättelser. Flickan och tuberkulosen

Under 1950-talet är tuberkulos den vanligaste dödsorsaken i Sverige, näst efter åldersdödligheten.

Det här är berättelsen om en liten flicka som insjuknar i tuberkulos 1952. Flickan har en osannolik tur. Hennes liv räddas av mediciner som uppfanns ungefär samtidigt som hon föddes, i mitten av 1940-talet.

Ur texten:

”Nu är de framme vid sjukhuset. Husmor betalar droskan. De går in genom en port, tar en långsam, knirkande hiss, passerar en dörr med tjocka fönsterrutor av råglas och kommer in i en naken korridor. Det är högt i tak, och väggarna är ljusgröna på ett välbekant, sjukhusaktigt sätt.

”Varför måste sjukhusväggar alltid vara gröna?” tänker flickan.

I den nakna korridoren står en stol. Ingenting mer. Husmor säger åt henne att sätta sig på stolen och vänta. Sedan går Husmor och lämnar henne. Hon gör sitt livs första resa till Stockholm, betald och allting, och hon tänker inte försitta chansen att ta för sig av storstadens lockelser genom att spilla onödig tid på sitt uppdrag.

Så småningom är det någon som hittar åttaåringen på stolen i korridoren. Hon får träffa doktorn som är or-to-ped och spe-ci-a-list.

Sanatoriet som hon kommer ifrån är vackert beläget i en tallskog utanför stan. Som ett slott ligger det där i all sin storhet och mäktighet med en klockstapel som ett smycke uppe på taket. Sanatoriet är en sluten värld som äter människor. Av dem som har kommit in genom portarna kommer långtifrån alla levande därifrån. Det vet flickan ingenting om.

Korridoren på sanatoriet är lång och bred och har högt i tak. Väggarna är målade i den där äckliga ljusgröna nyansen som flickan känner igen så väl. Någon har bestämt att sjukhuskorridorer ska vara ljusgröna, så är det bara.

I korridoren står en radio med sin enda kanal påslagen hela dagarna som underhållning. 1952 års stora hit spelas om och om igen: ”Vildandens sång” med Thory Bernhards och Leon Landgrens orkester. Sången handlar om en and som blir skjuten. Det är en förskräcklig sång. Ett kvalmigt pekoral som hårdexploaterar människors sentimentalitet.

”Min make är skjuten, hans ångestrop skallar…”

Andjaktsporren bidrar inte till att höja livsmodet hos svårt TBC-sjuka. Snarare tar den livet av många patienter.

Hon ska resten av livet hata ”Vildandens sång”.”

MUSIK I PROGRAMMET

1. Stephan Moccio.
Winter waltz.

2. Johann Strauss d.y. (1825-1899).
An der schönen blauen Donau. Opus 314.
Berliner Philharmoniker.
Dirigent Herbert von Karajan.

3. Vildandens sång.
Thory Bernhards, Leon Landgrens orkester. 1952.

4. Nidälven.
Harry Brandelius, Sylvan Beré. 1949.

5. Prins Gustaf.
Glad såsom fågeln
Lunds studentsångare.

6. Stephan Moccio.
Winter waltz.

Jag bloggar och gör podcasts ideéllt, som ett slags egenterapi, för att om möjligt förstå vår samtid.

Alla kan läsa och lyssna gratis på min blogg och YouTubekanal.