Att leva med ovissheten. Från Francodiktatur till hemkarantän

Ett litet taggigt virus, osynligt för blotta ögat, har makt att skaka hela världen. 

Alla drabbas i någon bemärkelse. Alla. Varken rikedom eller white flight hjälper. Nu ska vi leva med ovisshet, våga vara i det icke förutsägbara, sannolikt under lång tid. Vi är bara i den första chock- och panikfasen av ett förlopp som vi inte kan överblicka. Andra faser kommer. Efteråt – det finns ett efteråt – kommer världen att vara förändrad. Men hur vet vi inte.

Coronapandemin förändrar allting.

Söndagen den 15 mars stormar den spanska polisen, Guardia Civil, in på hotellet. Från och med nu gäller utegångsförbud. Vi får inte gå utanför dörrarna, inte ens ut på tomten. Enda undantag gäller apoteksärenden och matinköp.

Fortsätt läsa ”Att leva med ovissheten. Från Francodiktatur till hemkarantän”

Turism – att resa bort från sig själv

Är turister en särskild sorts människor? Eller uppvisar de i sin egenskap av turister beteenden som de aldrig skulle uppvisa på hemmaplan? 

Frågan gör sig påmind varje sommar. Jag bor på en ö. Under elva månader på året är ön fullkomligt ointressant för alla som inte bor här. Några veckor i juli och augusti är ön ett glödhett turistmål, och varje uthyrningsbar kvadratmeter hårdexploateras.

I vecka 33 reser turisterna hem. Ön faller i glömska igen för elva månader framåt. Öborna drar en suck av lättnad som är så djup att den borde höras ända till fastlandet. Äntligen kan vi återta vårt livsrum.

Fortsätt läsa ”Turism – att resa bort från sig själv”