Livsfarliga mödrar: första svenska domen i Münchhausen by proxy-mål

Om du uppskattar min journalistik och mina poddar får du gärna stödja mig med en gåva.

OBS! NYTT SWISHNUMMER: 123 519 92 86

Bankgiro 111-9072

Varmt tack för din gåva!

Treåriga Emilia (fingerat namn) kommer upprepade gånger till sjukvården med allvarliga, oförklarliga och livshotande symtom. Gång på gång räddar sjukvårdspersonalen livet på flickan, men hon insjuknar i nya svårförklarliga tillstånd. Det är någonting som inte stämmer – men vad?

Nu har flickans mamma, en 30-årig kvinna i Härnösand, av Ångermanlands tingsrätt dömts till sex års fängelse för grov misshandel och synnerligen grov misshandel av sin lilla dotter.

Domen är den första i Sverige i ett fall av Münchhausen syndrome by proxy, (på svenska: barnmisshandel genom förfalskning av symtom, BGFS).

*Den allmänna föreställningen är att en mor älskar sitt barn och vill barnets bästa. Just den föreställningen gör det svårt att upptäcka fall av Münchhausen by proxy eller BGFS.*

Münchhausen by proxy är inte en diagnos utan en allvarlig form av barnmisshandel där en närstående – i 95 procent av fallen modern – upprepade gånger söker sjukvård för sitt barn, antingen genom att uppge mängder av symtom som inte kan styrkas eller genom att själv göra så att barnet insjuknar.

De vanligaste formerna av BGFS är att modern kväver eller förgiftar sitt barn. Risken för dödlig utgång är hög.

Mödrarna nekar även när de tas på bar gärning

Orsakerna till att mödrar misshandlar sina barn på det här sättet är otillräckligt kända, eftersom mödrarna nästan alltid förnekar vad de har gjort och därför inte heller berättar om sina drivkrafter. De nekar även när de blir tagna på bar gärning. I Storbritannien övervakas misstänkta fall med dold videokamera. Men trots att mödrarna ställdes inför tydlig fotodokumentation förnekade samtliga i en undersökt grupp på 14 fall att de hade försökt kväva barnet.

Under nästan hela 2023 kommer treåriga Emilia gång på gång till Sundsvalls sjukhus med olika allvarliga och för läkarna svårtolkade symtom. Flickans symtom stämmer inte med den beskrivning som mamman Hannah presenterar, vilket gör bilden ännu mer förvirrad.

Eftersom sjukvården är strikt indelad i olika discipliner, varje organ för sig, utreds varje symtom av specialister på just den kroppsdelen och den symtombilden. Ingen tar några steg tillbaka och försöker se en helhetsbild. Det försvårar och försenar en diagnos. Om utredningen drar ut på tiden får mamman ännu fler möjligheter att skada sitt barn, alltså ytterligare en stor riskfaktor för barnet.

Emilia har fått giftiga substanser via sond

Treåriga Emilia kommer med symtom på förgiftning till sjukhuset. Hon kräks, mår illa och har ont. Hårprover ska senare komma att visa att flickan under lång tid av mamman har tillförts fluoxetin och prometazin, potenta och hårt biverkningsbelastade antidepressiva respektive ångestdämpande medel som mamman själv har förskrivna och använder. Substanser som tillförs kroppen cirkulerar i blodbanorna och tas upp därifrån av hårrötterna. Hårprover är därför en tillförlitlig mätare av vilka medel en människa har fått i sig.

Mamman är utbildad undersköterska och vet hur man hanterar sonder, infarter, venportar och annat som Emilia tvingas ha. Hon har därför större möjligheter än en icke sjukvårdskunnig att skada sitt barn genom att tillföra farliga substanser.

Den 6 maj 2023 gör Hannah googlesökningar på ”Lergigan barn”, ”kan man göra sitt barn sjukt utan att det syns” och ”förgifta sitt barn”. Sökningarna sammanfaller i tiden med den period när mängden fluoxetin och prometazin i Emilias hår är som störst och flickan uppvisar allvarliga förgiftningssymtom.

Sammantaget finns det enligt tingsrättens bedömning inte någon annan rimlig förklaring till att Emilia har fluoxetin och prometazin i kroppen än att det har tillförts henne utifrån, och att det har skett uppsåtligen.

*Ångermanlands tingsrätt dömde mamman till sex års fängelse.*

”Mamman har därigenom försatt flickan i tillstånd av vanmakt eller något annat sådant tillstånd” skriver Ångermanlands tingsrätt i domen, daterad den 18 april 2024.

”Brottet bör bedömas som synnerligen grovt då modern visat synnerlig hänsynslöshet och råhet genom att systematiskt och under lång tid ha tillfört de aktuella substanserna samt genom att gärningen riktat sig mot ett skyddslöst barn som var i beroendeställning till henne.”

Personalen noterar att mamman är ovanligt lugn

Mamman befinner sig ständigt vid dotterns sjukbädd på Sundsvalls sjukhus. Personalen noterar att hon är ovanligt lugn när dottern tvingas gå igenom oräkneliga plågsamma undersökningar och provtagningar. Den ordinarie reaktionen hos föräldrar som ser sitt barn lida är empati och upprördhet. Men Emilias mamma är kolugn, uppfattas av delar av personalen som likgiltig inför dotterns lidande och visar ingen medkänsla. Istället trappar hon upp misshandeln av sitt barn.

Emilia förlorar medvetandet

Vid upprepade tillfällen i juni 2023 insjuknar Emilia i livshotande tillstånd av hypoglykemi (lågt blodsocker) som måste pareras på sjukhuset med tillförsel av glukos via dropp. Flickan förlorar medvetandet och får kramper och kräkningar. Symtomen kan bara förklaras med att någon har gett Emilia insulin, och att insulinet har kommit utifrån.

Den enda som ständigt har varit närvarande hos Emilia är hennes mamma. En engagerad och intresserad mamma som finns vid sin dotters sida, som är hemtam i och trivs i sjukhusmiljön. Men bland personalen börjar en undran växa fram, en undran som inte formuleras högt.

”Ibland har stämningen känts lite konstig när jag kommit in i rummet” säger en av sjuksköterskorna i Polisens förundersökning.

Ur Läkartidningen:

”Mödrarna tar nära kontakter i en personlig ton med personalen. De organiserar och pysslar om övriga föräldrar och besökare på avdelningen. De sätter sig in i avdelningsrutiner, introducerar ny personal, visar hur utrustning fungerar och när den skall användas. Den förövande modern beskrivs också som outtröttlig i sitt stöd till barnet. Hon viker inte från dess sida och överlåter inte gärna åt personal att sköta barnet.” (Meadow R. Fictitious epilepsy. Lancet 1984; 2: 25-8.)

*Bertha Wegmann: Ung mor med barn i trädgård.*

Av webhistoriken i Hannahs mobiltelefon framgår att hon den 6 juni 2023 har sökt på humalog (ett insulinpreparat) på en hemsida för apotek. Den 6 respektive 7 juni har hon gjort sökningar angående “köpa humalog utanför recept” och “hur mycket sänker långtidsverkande insulin”.

Läkaren beslutar om övervakning – Emilia tillfrisknar

Den 10 juni beslutar läkaren Mathias att Emilia ska ha vak, det vill säga att personal ska vara hos henne dygnet runt. Flickan får inte lämnas ensam med sin mamma. Redan dagen därpå stabiliseras Emilias tillstånd. Men det är bara tillfälligt. Hannahs behov av att skada sitt barn och riskera att döda flickan är så starkt hon inte väjer för några hinder.

Emilia blir allt sämre och får vid midsommar 2023 förutom det låga glukosvärdet hög feber, frossa och kräkningar. Prover som tagits visar att det finns E-colibakterier i infarten i Emilias arm, och en annan, ovanlig bakterie som man annars bara hittar hos äldre personer med nedsatt immunförsvar. Emilia får antibiotika, men ändå får hon feber och sepsis (blodförgiftning), ett livshotande tillstånd. Hon blir allt sämre. Det visar sig att hon har fem olika bakteriestammar, avföringsbakterier, i blodet. En ytterst ovanlig situation som läkare med mer än 30 års erfarenhet aldrig har sett tidigare.

Läget för Emilia är kritiskt. Natten till den 24 juni flygs hon med ambulanshelikopter till Karolinska sjukhusets barnintensivvårdsavdelning, BIVA, i Stockholm. Hon har en blodpropp i armen, blodförgiftning, hjärtsvikt och andningssvikt. Hon är mycket nära döden.

När hon kommer tillbaka till Sundsvalls sjukhus börjar allting om från början. Hon kräks, och det är nästan omöjligt att få i henne mat, socker och energi. Hennes mamma, som inte har kommit åt att skada henne på BIVA, har nu tillgång till Emilia igen. Beslut om att inte släppa in mamman på sjukhuset kan bara fattas av socialtjänsten.

”Det är viktigt att tänka på att en placering på sjukhus i sig inte är ett skydd, då sjukhusvistelsen ofta är en särskilt aktiv period för förfalskning av symtom” skriver experten Björn Lundin i Läkartidningen.

På ytan såg allting bra ut

*Ytan stämmer inte alltid med verkligheten.*

På ytan såg allting bra ut. En barnfamilj i Härnösand som bor i radhus och lever under till synes välordnade förhållanden med två små döttrar, tre och fem år gamla. Pappa Christer (fingerat namn), 35, arbetar ibland långt hemifrån och är då borta veckovis. Mamma Hannah, 30, tar hand om barnen, ibland med hjälp av mormor.

Polisens förundersökning omfattar intervjuer med psykologisk och psykiatrisk expertis. Under ytan finns sannolikt en form av personlighetsstörning hos Hannah som blir synlig i hennes levnadshistoria och i polisförhören. Trots överväldigande bevisning nekar hon till brott, har en raljant ton i förhören, gör inga medgivanden och erkänner inte att hon har gjort något fel.

Pappan: ”Världens bästa mamma”

Pappan ser inte att någonting är fel när Emilia, född i december 2019, åker ut och in på sjukhus för oförklarliga, kritiska och livshotande sjukdomstillstånd. Han, liksom den övriga omgivningen, ser vad de vill se, vad de behöver se.

I rättegångsförhandlingen i Härnösands tingsrätt reagerar pappan uttalat aggressivt och ifrågasättande på åklagarens frågor. Han ger intryck av att vara i chock. Hans värld rämnar, och han vägrar inse att hans fru medvetet har begått grova, livshotande brott mot deras barn. Mannen försvarar Hannah och kallar henne ”en fantastisk människa” och ”världens bästa mamma”.

Hannahs mamma, Emilias mormor, kan inte heller ta in insikten att Hannah systematiskt och under lång tid har utsatt Emilia för livshotande misshandel och fått sjukvården att utsätta flickan för mängder av smärtsamma undersökningar, provtagningar, injektioner, operationer och andra medicinska åtgärder.

De som borde skydda Emilia ställer sig på förövarens sida

Emilias närmaste, de som borde skydda henne, ställer sig alltså på förövarens sida, mot det treåriga brottsoffret.

Egendomligt nog väljer socialtjänsten att placera Emilia hos mormor när flickan omhändertas.

Den aningslösa omgivningen är typisk för den här sortens barnmisshandel. För omgivningen är misstanken att en mor vill skada sitt barn så främmande att den inte ens får tänkas.

I det fredsskadade Sverige, där vi under mer än 200 års tid har förlorat insikten om att ondska finns, att onda människor finns, är det extra svårt att tro att en mor vill skada eller rentav döda sitt eget barn. Misstanken strider mot våra schablonföreställningar om att alla mödrar älskar sina barn och vill deras bästa.

Även inom sjukvård och socialtjänst är de här föreställningarna djupt rotade. Barnmisshandel genom förfalskning av symtom kan därför pågå under lång tid, flera år, utan att vare sig den närmaste omgivningen eller sjukvården förstår vad det är som händer.

*Björn Lundin, pensionerad barnpsykiater, anlitad som expert av socialtjänsten i Härnösand. Enligt honom är Emilias fall ett typiskt, klockrent exempel på Münchhausen by proxy.*

”Såväl läkare som övrig sjukvårdspersonal, sociala myndigheter och rättsväsendet har en tendens att tro att dessa vårdande och engagerade föräldrar inte kan vara farliga för sina barn.”

Björn Lundin, barnpsykiater, i Läkartidningen 2001

Misshandeln börjar oftast under spädbarnstiden

Oftast börjar misshandeln under spädbarnstiden, i vissa fall redan under graviditeten och kan avta när barnet får ett språk och kan berätta. Den vanligaste åldern hos offren är mindre än ett år. De vanligaste misshandelsmetoderna är kvävning och förgiftning.

Vilka är vinsterna för mamman? Okunnigheten om bakgrundsorsaker är som sagt stor, men en vanlig faktor tycks vara mammornas behov av bekräftelse och uppmärksamhet. De flesta tycker synd om en mamma med ett sjukt barn. Genom barnets sjukdom hamnar mamman i centrum för mångas intresse och empati.

Mödrarna trivs och rör sig ofta som fisken i vattnet i sjukhusmiljön, upprättar relationer med sjukhuspersonalen, intresserar sig för andra patienter och rör sig hemtamt med medicinska termer som de har googlat sig till. I just det här fallet har mamman genom sin undersköterskeutbildning haft tillgång till kunskaper som gjort det möjligt för henne att injicera farliga substanser i dotterns blod. Hon har handlat utifrån sina medicinska kunskaper när hon har valt substanser och distributionssätt in i dotterns kropp för att åstadkomma det hon vill.

Hannah har ett mycket stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet

Hannah har ett mycket stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet, och dagens sociala medier erbjuder den perfekta arenan för människor som söker just det. Hon håller sitt barn framför sig och exploaterar henne på nätet för sina egna behov. När Polisen tömmer hennes mobiltelefon hittar man sammanlagt 72 661 textmeddelanden från 2016 och framåt.

Den största koncentrationen är från 2023. Under 2023 är det 14 284 meddelanden, det vill säga i genomsnitt 39-40 meddelanden per dag. En stor del av dem handlar om Emilias sjukdom. Hannah lägger ut bilder på Emilia när hon åker ambulans, är mycket svårt sjuk och kopplad till olika slangar. Det är flera bilder på blodsockermätare och febertermometrar med febertemperatur, bilder som har kopplingar till sjukdom och sjukhusvård.

”Det är ju mitt barn. Jag måste ju få lägga ut bilder på henne.”

Följande avsnitt ur förundersökningen är intressant. Det avslöjar hur Hannah ser på sitt barn, som en ägodel som hon gör vad hon vill med:

”Plus att det är ju mitt barn. Jag måste ju få lägga ut bilder på henne.”

Hannah säger att hon har skickat bilderna till sin man och sina kompisar, som en ”story” på Instagram som heter Instagram Story och på Snapchat.

Förhörsledaren frågar: ”Vad är det du vill uppnå med att lägga ut det här och få de här meddelandena?”

Hannah: Vad jag känner? Jag känner väl ingenting, men jag känner ju också inte att jag har lust att svara 300 personer.
Plus att det är ju mitt barn. Jag måste ju få lägga ut bilder på henne.

F: ”Jag bara försöker förstå… vad var ditt syfte med att lägga ut de här bilderna?”

H: Jag har inget syfte. Jag kanske vill lägga upp nån bild på henne.

F: Det kan ju vara som att du skriver till nån ”farligt lågt socker nu, nu ska dom sätta ny infart.”

F: Är det att du får många meddelanden; ”lillstackaren, lilla gumman”?

F: ”Det är 72 sidor.”

H: Ja.

F: ”Med meddelanden.”

H: Det vore ju konstigt om man inte använder sin telefon.

F: ”Den här bilden då på en blodsockermätare.”

H: Mm.

F: ”Som visar 2,7 … var det för att visa dina vänner då?”

H: Jo, jag antar det. Varför skulle jag annars lägga upp det för?

Mammans försvarsadvokat, Christian Shumkow, Örnsköldsvik, har fått ersättning med nästan en miljon, 845 151 kronor. Han ondgör sig i rätten över att socialtjänsten har hyrt in barnpsykiatern och experten Björn Lundin som konsult för 40 000 kronor och tänker överklaga domen eftersom han anser att det saknas bevis mot mamman.

”Hon är en kärleksfull förälder.”