Ingen planterar bananträd i Vilhelmina

Ingen planterar bananträd i Vilhelmina. Ingen skulle ens komma på tanken. Vem som helst förstår att de inte skulle överleva.

Men i stor skala planteras människor från ett av jordens mest våldsamma och underutvecklade länder, Sydsudan, i bland annat Vilhelmina – en liten kommun med 6 668 redan hårt beskattade invånare. 

Sydsudan är ett av jordens mest våldsamma och underutvecklade länder med ständiga strider mellan olika stammar och klaner.

Cirka 500 sydsudaneser har redan flugits till Sverige, och fler är på väg. I samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR har det duktiga världssamvetet Sverige tagit emot så kallade kvotflyktingar sedan 1950. Sedan 1995 har antalet enligt Migrationsverkets statistik legat omkring 1 900 per år.

Fortsätt läsa ”Ingen planterar bananträd i Vilhelmina”

Pedofilen och mamman som inte märkte någonting

När jag nyligen läste och skrev om domen mot Fredrick Federleys (C) före detta sambo och käresta, ”I huvudet på en pedofil” – pedofilen Jonas Lind, 42, (numera Almqvist) för grova sexualbrott mot barn – var det särskilt en fråga som framstod som ett mysterium: varför märkte ingen i de utsatta barnens omgivning vad som pågick?

Jonas Lind dömdes för 22 grova våldtäkter, sexuellt ofredande och 38 fall av barnpornografibrott. Mamman till de två utsatta små flickorna märkte ingenting.

Jonas Lind dömdes 2014 till nio års fängelse för bland annat ett stort antal grova våldtäkter på barn och 38 barnpornografibrott. I januari 2020 släpptes han fri villkorligt. I maj fick han kontakt med Centerpolitikern Fredrick Federley på en sexkontaktsajt och flyttade snabbt in hos Federley och hans nioåriga dotter på Federleys gård i Björbo i Dalarna.

Fredrick Federley /C) och hans före detta sambo Jonas Lind (nu Almqvist), dömd för bland annat 22 grova våldtäkter på barn.

Fredrick Federley har kallat Jonas Lind ”den finaste person jag har träffat”.

Fortsätt läsa ”Pedofilen och mamman som inte märkte någonting”

Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom

Många tror att fattigdom är samma sak som att inte ha den senaste i-Phonemodellen eller de senaste modeplaggen. För bara 70 år sedan fanns verklig fattigdom i Sverige. Jag har upplevt den. Det här är min berättelse. Det är mitt svar på wokerörelsens och den övriga vänsterns floskler om ”vitt privilegium”.

Woke är den extrema, totalitära form av vänsterpolitisk korrekthet som förklarar alla problem med kön, ras, etnicitet, hudfärg och sexuell läggning och påstår att alla ljushyade människor har särskilda privilegier – ”White privilege”. Det är lögn.

I en serie artiklar berättar jag om verkligheten bakom flosklerna. En verklighet som jag och många andra svenskar har upplevt: fattigdom, svält och undernäring.

Vi ska ta tolkningsföreträdet tillbaka från den ljugande identitetsvänstern. Artiklarna om ”vitt privilegium” är mitt bidrag.

Statsminister Per Albin Hansson (S) går i förstamajtåg på 1940-talet.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 4. Utan Gud i Östersund. Bitar av en barndom”

Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn

Två decennier in på 2000-talet ses rätten till fri abort som en självklarhet. Trots tillgång till säkra och billiga preventivmedel gör varje år mellan 35 000 och 40 000 kvinnor abort i Sverige. 

När någonting ses som självklart, tas för givet och ibland missbrukas, är nästa steg att glömma de villkor som har präglat kvinnors liv – men även mäns – i generationerna före oss. Ända fram till mitten av 1960-talet, när de första p-pillren kom, var kvinnor slavar under sin fruktsamhet. Illegala köksbordsaborter och änglamakerskor är en del av vår historia.

Fortsätt läsa ”Vitt privilegium, del 3. Sökandet efter ett bortadopterat barn”

Barn försökskaniner för regeringen och dataindustrin

Små barn ända ner till ett års ålder ska användas som försökskaniner för en teknik som kan skada deras hälsa och utveckling. Det är innebörden av regeringens och Skolverkets beslut att digitalisera skolan och förskolan.

Besluten har fattats utan vetenskapligt stöd. Tunga organisationer som WHO, den europeiska barnläkarföreningen EPA och American Pediatric Association varnar för följderna.

Barn ända ned till ett års ålder ska ha ”digital kompetens”. Det har regeringen och Skolverket bestämt.

Vart fjärde spädbarn (0–1 år) i Sverige använder internet dagligen. Bland ettåringarna vart tredje barn. Bland fyraåringarna i stort sett alla.

Föräldrarna är de som kan och ska skydda barnen. Men många föräldrar är själva fast i ett skärmberoende och är omedvetna om eller vägrar se riskerna för barnen.

Regeringens och Skolverkets beslut om digitalisering av skola och förskola innebär att barn ända från bebisstadiet upp till vuxen ålder tvingas in i en teknik vars konsekvenser för deras hälsa och utveckling inte är utredda.

Fortsätt läsa ”Barn försökskaniner för regeringen och dataindustrin”