Skattefinansierade SVT tar ställning för kvinnoförtryck och fundamentalistisk islam och mot demokrati när man släpper fram en hijabklädd reporter i nyhetsprogram. Genom att böja sig för islams klädtvång bryter SVT både mot sina egna regler och mot sändningsavtalet med staten.
Beror SVT:s agerande på total okunnighet om vad islam står för? Eller på att de inte inser att det är olämpligt och odemokratiskt att skattefinansierad public service går i täten för islamiseringen av Sverige?
Antagligen både/och. Oavsett utgångspunkt tyder agerandet på ett beslut i ledningen för SVT att – utifrån politiska påtryckningar – till varje pris sprida den antidemokratiska våldsideologin islam i Sverige.
Den gångna veckan var det många tv-tittare som hickade till när den hijabbeslöjade muslimska reportern Cheyma Moufid, 23, framträdde i flera inslag i SVT:s lokala Stockholmsnyheterna.
Upprörda tv-tittare har kritiserat reporterns ideologiska klädsel på sociala medier, och hijabreportern har väckt internationell uppmärksamhet. Människor glömmer fort, men det här är inte första gången som SVT propagerar för islams kvinnliga uniform, hijaben, i tv-rutan i de svenska vardagsrummen. Jag återkommer till det.
Nu bedömde SVT-ledningen uppenbart tidpunkten som ett vältajmat tillfälle att surfa på en våg av medkänsla med muslimer efter terrordådet i Christchurch på Nya Zeeland, som skördade minst 50 muslimers liv och gör att ännu färre människor än vanligt vågar kritisera ideologin islam. ”Bäst att smida medan järnet är varmt” – talesättet illustrerar SVT:s manipulativa agenda. Det är sådan manipulation som alltmer sänker SVT:s redan hårt skamfilade trovärdighet.
Media och politiker vill få oss att tro att den muslimska slöjan, hijaben, är vilken tygbit eller vilket klädesplagg som helst. Det är den inte. Slöjan är en politisk handling. Den är kvinnliga muslimers uniform i islams krig mot Väst och det demokratiska samhället. Den är en krigsförklaring mot jämställdhet och för en ideologiskt-religiöst betingad kvinnlig underkastelse under mannen.
Hijaben är en muslimsk barriär mot att integreras med ”otrogna”, det vill säga vanliga svenskar – ett effektivt verktyg för muslimer att befästa sin självvalda segregation. Den är inte bara en religiös symbol utan ännu mer ett politiskt/ideologiskt tillkännagivande: ”Jag tillhör islam”, ”Jag underkastar mig islam”.
Cheyma Moufid bär dessutom inte den vanliga typen av hijab som enbart täcker håret, utan en utvidgad variant som döljer hals, hår, öron, bröst, axlar och armar och signalerar tillhörighet till en fundamentalistisk form av islam.
Enligt vad Cheyma Moufid själv berättar på sociala medier fick hon i enlighet med SVT:s så kallade mångfaldspolicy en praktikplats i september 2018. Hon har gått på Sveriges i särklass mest vänsterinriktade högskola, Södertörn, och har tidigare arbetat som försäljare på BR Leksaker. Efter avslutad tv-praktik har hon fått fortsatt arbete vid televisionen.
Hon är det perfekta verktyget när SVT:s ledning vill fullfölja sin politiska agenda och ytterligare driva på islamiseringen av Sverige. Någon Cheyma Moufid finns dock inte folkbokförd i Sverige, visar Simon Kristoffersson i en artikel på nätsajten Samhällsnytt. Däremot finns en Tjema Moufid, 23 år, folkbokförd på en adress i Järfälla utanför Stockholm tillsammans med sina föräldrar och en 26-årig syster. Lägenheten är en bostadsrätt på 5 r o k och 107 kvadratmeter.
Fadern Kamel Moufid har invandrat från Tunisien. I Sverige blev han imam för en lägenhetsmoské i Järfälla. En av besökarna i moskén var Sahbi Zalouti, född 1973, också med tunisiskt ursprung, som på morgonen den 29 december 2010 greps av danska säkerhetspolisen PET tillsammans med ytterligare tre terrorister, på väg att utföra ett blodigt terrordåd mot den danska tidningen Jyllands-Postens redaktion i Köpenhamn. Motivet var hämnd för de Muhammedteckningar som tidningen publicerade 2005.
Terroristernas plan var att bakbinda, skjuta och halshugga så många av tidningens journalister som möjligt. Sedan skulle deras avhuggna huvuden rullas nedför Vester Voldgade, alternativt kastas ut genom fönstren för att uppnå största möjliga effekt.
De fyra terroristerna, alla bosatta i Sverige, dömdes i juni 2012 för terrorbrott till tolv års fängelse vardera. Den 29 december förra året frigavs de av svensk kriminalvård, trots att risken för återfall i hot och våld i flera fall bedömts som mycket hög.
När Sahbi Zalouti greps 2010 beskrev imamen Kamel Moufid honom som ”en person som alla andra”, utan några tecken på extremism.
”Jag fick aldrig känslan av att han var en person som kunde göra andra illa” sa Kamel Moufid.
Imamen Kamel Moufids digitala spår visar enligt Samhällsnytt extrema religiösa inslag och tecken på radikal islamism. Bland annat har han lagt ut en bild på Rabia-tecknet, som främst används av anhängare till den islamistiska organisationen Muslimska Brödraskapet. Egypten har klassat tecknet som en indirekt uppmaning till terrorism och 2013 förklarat Muslimska Brödraskapet som olagligt och förbjudit organisationen.
Även Cheyma Moufids mor delar islamistiskt material i sociala medier. Cheyma Moufid själv stödjer terrorkopplade organisationer och islamister. På Facebook delar hon ett inlägg författat av islamisten Rashid Musa, ordförande för Sveriges unga muslimer, SUM.
Rashid Musas organisation nekades statsbidrag 2017 för att förbundet inte uppfyllde kraven på demokratiska idéer, jämställdhet och förbud mot diskriminering. Granskningen visade att det finns kopplingar mellan förtroendevalda som stridit för IS och som hyllat material om våldsbejakande extremism i sociala medier. Musa har aldrig offentligt fördömt IS. Han hävdar att de som kritiserar den muslimska slöjan i Sverige är ”rasister”. Men islam är ingen ras. Det är en politisk ideologi med inslag av religion.
Organisationen har tidigare också kritiserats för att ha kopplingar till Muslimska Brödraskapet och för att de regelbundet har bjudit in antisemitiska föreläsare.
På Facebook har Cheyma Moufid delat en artikel som hävdar att ledamöter tillhörande Sverigedemokraterna är mer kriminella än andra generationens invandrare. På Instagram följer hon ”Islamic Relief Sverige”, en kritiserad internationell biståndsorganisation som baserar sin verksamhet på islamisk värderingsgrund och är kopplad till Muslimska Brödraskapet.
I en rapport i juni 2018 kopplar den amerikanska tankesmedjan Middle East Forum organisationen till extremism i västvärlden och terroristorganisationer i Mellanöstern. Både Israel och Förenade Arabemiraten har stämplat organisationen som terrorfinansiär.
I samband med att Cheyma Moufid började sin yrkesbana som journalist såg hon till att radera sitt konto hos Twitter. Samhällsnytt har lyckats återskapa delar av kontot, som bland annat visar ett antal bilder med palestinsk och Israelfientlig propaganda.
Cheyma Moufid är alltså inte en muslim vilken som helst utan har en radikal, antisemitisk profil. Hur går det ihop med att arbeta som SVT-reporter och de regler om opartiskhet som styr public service’s verksamhet (Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion)?
Det går inte alls. Anställningen av en hijabklädd reporter strider mot flera av de regler som styr public service’s verksamhet.
Punkt 3 i regeln om opartiskhet säger:
”En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.”
Den som bär hijab i tjänsten tar tydlig ställning i en kontroversiell fråga:
Mot demokrati. Demokrati är inte kompatibel med islam.
Mot religionsfrihet, eftersom islam inte erkänner någon annan religion än islam.
Religionsfrihet innebär också rätten att slippa utsättas för religiös propaganda och religiösa attribut. Detta bryter SVT emot.
Mot jämställdhet mellan kvinnor och män.
Mot homosexualitet, som enligt islam ska straffas med döden.
Mot demokratiskt-juridiskt stiftade lagar. Inom islam gäller enbart sharialagar.
Kvinnor i hijab signalerar också sin sexuella underordning:
• Jag accepterar att jag har ansvaret inte bara för min egen utan också för mäns sexualitet. Genom att gömma mig i metervis med tyg visar jag att jag är en ärbar muslimsk kvinna och försöker skydda mig från att väcka deras lustar. Om de ändå förgriper sig på mig är skulden min.
De här åsikterna har bekräftats i mängder av undersökningar av muslimska invandrares attityder i flera Västländer, så det är inget nytt.
Regeln om opartiskhet för public service-företagen (SVT, SR och UR) säger:
”Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter.”
Att synligt dokumentera sin tillhörighet till en extrem ideologi som inte omfattas av folkmajoriteten, som bryter mot svenska normer och värderingar och förknippas med kvinnoförtryck och antidemokratiska värderingar är motsatsen till ett neutralt förhållningssätt som det beskrivs i SVT:s egna regler.
Enligt den så kallade demokratibestämmelsen i radio och tv-lagen ska programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om allas lika värde och den enskildes frihet och värdighet.
Inte heller demokratibestämmelsen stämmer överens med medarbetare klädda i religiösa eller politiska attribut som muslimsk hijab. Islam erkänner inte allas lika värde. Judar och kristna anses mindre värda än muslimer, och kvinnor är mindre värda än män.
”Den enskildes frihet” gäller inte kvinnor i islam. De är från födsel till sin död underordnade männen.
Program som sänder tv i marknätet ska enligt radio- och tv-lagen och sändningsavtalet med staten visa hänsyn till mediets genomslagskraft (inte sända sådant som kan verka kränkande etc.). Har SVT undersökt hur många svenskar som känner sig kränkta av att muslimska attribut exponeras i tv-rutan?
Givetvis inte. Vi förväntas gapa och svälja och till råga på allt finansiera extremismen med tvångsbeskattning. Så här kan statsfinansierad television kosta på att bete sig i ett totalitärt medieklimat, och Sveriges medieklimat är totalitärt.
Många har lagt märke till att fräckheten, osakligheten i nyhetsrapporteringen, de skamlösa utspelen och den uppenbara vänstervridningen i framför allt SVT har tilltagit sedan skattefinansieringen av public service trädde i kraft vid årsskiftet.
Med en garanterad årsbudget på mer än 8 miljarder utan minsta prutning känner sig VD:n Hanna Stjärne och hennes underhuggare säkra i båten och kan kosta på sig att sänka programkvalitén till ännu mer usla nivåer än många trodde var möjligt. Att konsumenternas enda möjlighet att protestera, att vägra betala licensen, är borttagen visar tydligt att public service inte stöds av publiken utan är beroende av tvångsfinansiering – konfiskation av skattemedel. I varje normal affärsverksamhet skulle det betraktas som djup förnedring, och verksamheten skulle läggas ner.
Men inte SVT.
I ett avseende gör SVT undantag från rätten att bära religiösa attribut i tv-rutan. Det gäller programledare i nyhetssändningar som Rapport och Aktuellt. På ett frågeforum svarar SVT:
”När det gäller just programledare i nyhetssändningar vill vi undvika symboler – alla typer av symboler – religiösa eller andra. Eftersom TV är ett bildmedium och bilden är informationsbärare ska programledare i samhälls- och nyhetsprogram inte bära klädsel som drar uppmärksamhet från programinnehållet eller kan uppfattas som ett ställningstagande. Bedömningen av vad som fungerar görs från fall till fall och beror på programmets innehåll, programledarens roll osv.”
Olika regler gäller alltså för programledare och andra journalister. Vi kommer inte att få se Katarina Sandström, Linda Nilarve, Lotta Bouvin, Nike Nylander eller Cecilia Gralde i hijab eller Jon Nilsson eller Anders Holmberg i sikhisk turban eller salafistpyjamas. Än så länge.
Men så sent som 2008 sände SVT serien Halal-tv, ledd av de tre ortodoxa muslimska kvinnorna Cherin Awad, Dalia Azzam Kassem och Khadiga El Khabiry. Alla tre skrudade i islams kvinnliga uniform, hijaben.
En av de tre programledarna, Cherin Awad, hade som gäst i SVT-programmet Existens 2003 svarat obetingat ja på frågan om hon ansåg att stening till döds var ett rättmätigt straff vid otrohet. Några år senare fick hon alltså SVT:s förtroende att vara programledare för Halal-tv.
”Kan vi vänta oss kosher-tv ledd av tre ortodoxa judiska kvinnor, Livets ord-tv ledd av Ulf Ekman eller rent av SD-tv med Jimmie Åkesson?” frågade journalisten Dilsa Demirbag-Sten i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
I flera år har SVT lyckats hålla sig och avstått från att exponera egna medarbetare i islamsk uniform – vi förstår att det har kostat på – efter den kraftiga kritik som företaget ådrog sig 2008. Men nu måste islamiseringen få en skjuts framåt, enligt SVT.
Var går gränsen? När anser SVT att religionsfriheten legitimerar medarbetares rätt att uppträda i burqa eller niqab?
Muslimer är en grupp som starkt skiljer ut sig från den svenska majoritetsbefolkningen, bland annat när det gäller viljan att offentligt exponera sin politiska eller religiösa tillhörighet. Svenskar anser i allmänhet att religiös eller politisk uppfattning är en privatsak som man inte vill skylta med i offentliga sammanhang, och det präglar vår syn på minoriteters beteende i frågan.
Religiösa och/eller politiska markörer och attribut hör hemma i den privata sfären och på fritiden, inte i offentligheten. När jag möter personal i sjukvården, på apotek, bank eller i butiker förväntar jag mig korrekt åsiktsneutralitet. Jag vill inte få privata religiösa eller politiska uppfattningar och symboler upptryckta i ansiktet. Det är en fråga om förtroende och integritet.
Många arbetsgivare viker sig för muslimska krav på särbehandling och särrättigheter. Men inte SAS. När Aye Alhassani sökte jobb som incheckningspersonal för SAS på Arlanda 2017 fick hon under anställningsintervjun veta att SAS inte tillåter att synliga religiösa, politiska eller ideologiska symboler bärs tillsammans med uniformen.
”Rekryteraren frågade om jag kunde tänka mig att ta av mig slöjan, att det var ett ultimatum för att få jobbet på SAS. Men för mig är det inget alternativ” sa Aye Alhassani till SVT Nyheter i april 2017.
Självklart ansåg Aye Alhassani att hon blivit diskriminerad av SAS. Diskrimineringsombudsmannen, DO, gjorde en utredning och gjorde en annan bedömning: att bolagets klädpolicy inte strider mot diskrimineringslagen. I sitt svar till DO skrev SAS att deras så kallade neutralitetskod endast gäller just anställda som har kundkontakt. EU-domstolen har uttalat att klädregler som förbjuder slöja inte innebär diskriminering om anställda kommer i kontakt med kunder.
Aye Alhassani fick alltså välja mellan hijaben och att få ett arbete, och hon valde hijaben. Genom DO:s beslut missade hon också ett fett skadestånd för diskriminering.
När det gäller rätten att bära religiöst eller politiskt betingade attribut intar SVT som arbetsgivare en särställning. Ingen annan institution har en sådan makt över information och opinionsbildning som SVT. Det framgår också av de formuleringar som förhindrar att programledare bär religiösa eller politiska symboler.
”Eftersom TV är ett bildmedium och bilden är informationsbärare ska programledare i samhälls- och nyhetsprogram inte bära klädsel som drar uppmärksamhet från programinnehållet eller kan uppfattas som ett ställningstagande.”
Mängder av tv-tittare – inte minst muslimer – uppfattar naturligtvis en hijabklädd SVT-reporter som en sanktionering av islams ideologi från Sveriges största massmedium. Det går långt över public service’s rätt till religiösa och politiska ställningstaganden. Detta är hjärntvätt och propaganda och ingenting som den svenska allmänheten har anledning att finna sig i.
SVT ska vara religiöst och ideologiskt neutralt.
Bort med alla hijaber ur tv-rutan!
Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 