En husbil lastad med asylaktivister kör ut på Gotlands ostligaste spets vid havet. En rituell ceremoni, präglad av magiska besvärjelser och religiös extas, tar vid. Asylsökande män utan asylskäl tilldelas låtsaspass och får veta att de får stanna ”så länge de vill”.
Det är bedrägeri och manipulation av människor i beroendeställning. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande.
Det mångkulturella flumprojektet kallas ”Hej Salam” och finansieras av Allmänna arvsfonden och Gotlands muséum.
Som många läsare har upptäckt har filmen nu tagits bort ”because of its privacy settings”. Några klåfingriga fiender till yttrandefriheten tål uppenbarligen inte att filmen visar asylaktivisters extrema agerande. Att åberopa ”privacy” för någonting som finansierats av Allmänna arvsfonden och skattemedel via Gotlands muséum är bisarrt!
Innan filmen släcktes ner har den delats mer än 3 000 gånger på Facebook, vilket är rekord för ett inlägg på min blogg.
De som har haft mångkulturell lekstuga på skattebetalarnas bekostnad har till råga på allt fräckheten att hävda upphovsrätt till bilder ur filmen. Jag har därför bytt ut bilderna mot svarta bildrutor men behållit bildtexterna.
Asylaktivisternas reaktion på publicitet visar med all önskvärd tydlighet att de lever i en illusion, utan kontakt med verkligheten. De har varit övertygade om att de representerar Godheten på jorden när de har förespeglat asylsökande unga män utan asylskäl att de ska få asyl.
De har levt i den föreställningen – ända tills deras aktiviteter blivit offentligt uppmärksammade. Reaktionerna från allmänheten (som finansierat kalaset) verkar ha kommit som en chock för godhetens entreprenörer. Så kan det gå om man lever sitt liv i en bubbla utan verklighetsförankring.
Att Allmänna arvsfonden finansierar projekt som gynnar mångkultur och massinvandring genom att lägga beslag på dödsbon utan arvingar är känt sedan länge. Med hjälp av dyra advokater driver Arvsfonden också rättegångar mot arvingar som anser sig ha rätt till en avliden persons kvarlåtenskap. Åtskilliga tragedier utspelar sig när avlidna personer inte har skrivit testamente, och hela behållningen i dödsboet tillfaller Arvsfonden.
Här är ett exempel på vad avlidna svenskars pengar går till; en kort video visar en grupp asylaktivister som ägnar sig åt rituella ceremonier med klart religiös prägel. Vänstern har gjort sig känd för att vara den politiska inriktning som starkast tar avstånd från religion. Men samma vänster gör undantag för islam. Och det vi kan se i filmen kunde lika gärna vara en frikyrka som har spårat ur, eller en new age-sekt som ägnar sig åt handpåläggning. Det är bara tungomålstalande som saknas.
Avsikten tycks vara att med hjälp av magi, ritualer och besvärjelser lura några asylsökande unga män utan asylskäl att tro att de kan få asyl. Enligt projektets hemsida hos Gotlands muséum vill ”Hej Salam bidra till ett öppet samhälle där medmänsklighet spelar roll”. Filmaren heter Jeroen Pool.
Filmen börjar med blå himmel. Havet som slår in mot branta klippor. En husbil kommer körande på vägen. En asylsökande man i huvtröja talar om att han ”måste fly”.
Drönarvy över skog. Husbilen närmar sig målet, en klipp-platå som höjer sig över havet. Inuti husbilen sitter några äldre kvinnor och myser och dricker kaffe med de asylsökande unga männen. En av dem har prytt sig med en blomsterkrans i håret.
Ett vitt pulver hälls ut som en cirkel på marken. Gruppen reser en blomprydd portal. Som till bröllop. Eller som en gräns mellan den ondskefulla yttre världen och den svallande godheten inuti cirkeln.
Kvinnorna ställer sig inuti cirkeln och blundar saligt med alla tecken på religiös extas, medan de av allt att döma frambesvärjer magiska krafter till förmån för sina skyddslingar, de asylsökande unga männen. En av kvinnorna och en av männen tutar i en trumpet respektive trombon som något slags signal till högre makter.
En man uttalar en mångkulturell trosbekännelse:
”En våldsfri värld. Vi lyssnar, vi möts. Då spelar det faktiskt inte så stor roll var vi kommer ifrån. För om vi öppnar upp oss för varandra, då blir allt möjligt. Då kan vi plötsligt flyga.”
Ja, eller hur?
Asylaktivistisk hänryckning.
Det är uppenbart att det är medlemmar av en godhetssekt som har samlats på klippan vid havet. I en gränslös värld är vi ju alla som en enda stor familj, och alla är lyckliga och ingen behöver försörjningsstöd och ingen blir gruppvåldtagen, ingen bränner bilar eller rånar eller gängmördar.
Så toppen det kommer att bli! Lika toppen som i kommunisternas tidigare samhällsexperiment.
Ceremonins höjdpunkt är när asylaktivisterna som tecken på sin oändliga godhet och religiösa hängivenhet delar ut pass till de asylsökande männen. Men det är inga riktiga pass. Allting är på låtsas.
”Du får stanna så länge du vill, så länge du behöver” säger en man när han delar ut låtsaspassen. Sedan dansar alla tillsammans i extas, de medelålders kvinnorna och de asylsökande männen, i den magiska cirkeln på klipphällen. Och för en sekund syns tanken i de unga männens ögon:
”Det här är ju inte klokt! Men vi måste spela med. Vi är i de här människornas händer. Och vi gör vad som helst för att få asyl.”
En av männen talar upprepade gånger om att han vill ha hit sin mamma. Det är hon som är hans familj – inte de här svenska kvinnorna som dansar runt som galningar på en klippa på Gotland.
Batikhäxor av båda könen kännetecknas av att de utan samvetsbetänkligheter utnyttjar en svagare parts utsatthet och beroendeställning. Det är exakt vad de här människorna gör.
De drar de asylsökande männen med sig i sin godhetsextas för att själva få den där extraordinära kicken som man får när man tror att man är en riktigt God Människa. En sån som tycker att alla har rätt att komma till Sverige, utan att närmare bekymra sig för konsekvenserna.
Asylprocessen gick inte riktigt som aktivisterna tänkte sig. Ingen av männen fick asyl, eftersom de inte har några asylskäl utan är lycksökarmigranter. I fortsättningen får vänsterextremister och batikhäxor dansa själva på klipphyllan.
Facit av filmen:
Alla som inte har arvingar – skriv testamente! Annars hamnar det du lämnar efter dig hos Allmänna arvsfonden och kommer att finansiera asylaktivism och mångkulturella flumprojekt som det här.
LÄS OCKSÅ:
Chris Forsne: Okontrollerad pengarullning i arvsfond
”Pengar är något Arvsfonden har så gott om att det till och med är svårt att hitta godtagbara projekt. Trots att flera ansvariga på kollegiet och fonden uppgivit för Fokus att man godkänner en fjärdedel av projekten så säger regeringsskrivelsen annorlunda.
2016 lämnades bifall på sammanlagt 734 miljoner kronor till 438 projekt, och ungefär lika många fick avslag. Det vill säga nära hälften godtogs. De senaste tolv åren har fem och en halv miljard delats ut.
För att kunna få godkänt på ett projekt är det nödvändigt att det ska vara nyskapande.
Så har en afasiförening fått närmare en miljon (919 000) kronor, för att sätta nyanlända och människor som drabbats av afasi i samma lokal för att se om de med afasi, som inte kan tala, kan hjälpas av dem som inte kan svenska. Ett experimentellt projekt som betalar omkostnader under tre år åt de ansvariga.
”Det var bara en idé vi fick” berättar en av initiativtagarna, ”men Allmänna arvsfonden tyckte vi skulle söka pengar.”
2017 delades hela 597 miljoner kronor ut av Allmänna arvsfonden.
Sverigedemokraterna lämnade 2018 in en riksdagsmotion om en översyn av arvsfonden.
LÄS OCKSÅ: Åsiktsinkvisitionen
En stor del av förklaringen till att Sverige på bara några decennier har förvandlats till ett veritabelt dårhus står att finna i psykologiska fenomen. Självklart går det inte att genomföra landsförstörande politiska idéer om självständigt och kritiskt tänkande människor fritt kan diskutera och ifrågasätta idéerna med varandra och beslutsfattarna, för att sedan kunna ta ställning.
I Sverige är en sådan diskussion inte möjlig och har inte varit det på länge. Den centralt placerade tyckarmaffian av Överbrandosar, med tillhåll företrädesvis på Södermalm i Stockholm, och deras armé av Småbrandosar i deras närhet och även lokala Småbrandosar ute på landsbygden, gör allt de kan för att förhindra åsiktsutbyte, opinionsbildning och en öppen debatt. De vet att sådana fenomen innebär risker för deras egen makt och överlevnad i sina skyddade segment.
Både i storstaden och på landsbygden ställer Brandosarna till med ofantlig skada. Genom falsk ryktesspridning kan de driva människor till förtvivlan och självmord, få dem att flytta från trakten och tvinga dem att lägga ner företag som varit lönsamma och framgångsrika.
————————————————————————-
Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.
Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC-kod ELLFSESS
Varmt tack för din gåva!
Julia Caesar 