När man skjuter livräddare

Jag erkänner. Jag är partisk. Jag är en av dem som har räddats. När jag läser att man skjuter på ambulanshelikoptern vill jag döda.

En ambulanshelikopter flyger i skytteltrafik mellan Gotland (som är en ö i Östersjön, för de som har missat det, till exempel de miljöpartister som tycker att man ska åka tåg hit) – och Karolinska sjukhuset i Solna. Helikoptern räddar liv varje dag.

Den räddade mitt liv en dag i augusti när jag fick hjärtinfarkt. Den, och skicklig och hårt arbetande sjukvårdspersonal.

Ambulanshelikoptern landade på bondens åker den där mörka augustikvällen, långt ute i den glesbygd där jag bor. Den flög först till lasarettet i Visby, sedan till Karolinska, kranskärlsröntgen och ballongvidgning (PCI) av hjärtats kranskärl. Jag är oerhört tacksam för att jag fick hjälp att överleva.

Samma ambulanshelikopter med en svårt skadad patient ombord besköts sent på lördagskvällen med grön laser när den var på väg att landa på taket till Nya Karolinska i Solna. Andrepiloten fick en grön laserstråle i ena ögat. Han har fått vård och mår under omständigheterna bra. Han hade rollen som räddningsman, vilket innebär att han både har ansvar för sjukvården men också bistår piloten med navigation. Han ska även kunna ta över helikoptern om något skulle hända piloten.

Att det var just ambulanshelikoptern som finns på Gotland som drabbades gör incidenten extra allvarlig, säger Rikard von Zweigbergk, tjänsteman i beredskap vid Region Gotland.

”Den är ju vår livlina till fastlandet. Nu var det tur att vi fick tillbaka helikoptern till ön och kunde bemanna upp så fort som de gjorde. Annars står vi väldigt ensamma här på Gotland” säger han till TT.

Cecilia Gustafsson, verksamhetsledare vid Falck Ambulans som bemannar den gotländska helikoptern med sjukvårdspersonal, säger att attacken med grön laser är oförlåtlig.

”Det är förbaskat onödigt och dumt. Jag förstår inte varför man gör något sådant. Vi vet ju heller inte syftet, om det var ett misstag eller om någon faktiskt siktade på helikoptern. Men det är jättetråkigt när en så viktig resurs, oavsett om det är en ambulans eller en helikopter, drabbas genom att den måste tas ur drift.

Det är helt tokigt att medarbetare blir skadade i tjänsten när de vill göra gott, det ska man ju inte behöva räkna med. Över huvud taget är det förskräckligt att hoten ökar i landet mot blåljuspersonal” säger Cecilia Gustafsson.

Hon har rätt. Det finns kategorier som aldrig får beskjutas, kastas sten på eller utsättas för andra angrepp. Aldrig under några som helst omständigheter.

Därför att blåljuspersonal – poliser, sjukvårdare, brandmän, ambulansförare, ambulanshelikoptrar med flera – räddar liv. Det är de som håller det här – ursäkta! – djävla landet någotsånär på fötter, medan politikerna är fullt sysselsatta med att sänka det. Därför kan angrepp på våra livräddare aldrig accepteras. Aldrig.

Därför berör angrepp på livräddarna mig så djupt. Därför väcker de i mig – och många andra, det vet jag – ett ursinne. Jag vill döda dem som angriper människor som sliter och utsätter sig för fara för att rädda liv. Det är MIN ambulanshelikopter som har beskjutits. Min livräddare. Den som flög mig över Östersjön, och dess fantastiska besättningar. Det känns som om det är mig några gravt urspårade kriminella har skjutit på.

Krisreaktion? Javisst. Alla som har varit i dödens närhet drabbas av krisreaktioner. Allting är förändrat. Man lever i ett nytt landskap.

När man på kort tid har överlevt en blodpropp i hjärnan och en hjärtinfarkt händer det någonting med en människa. Jag har inga filter längre. Mina filter har försvunnit; Behärskningsfiltret, Artighetsfiltret, Ilskefiltret och Rädslofiltret. Hjärtinfarkten raderade ut dem. Jag säger och skriver rakt ut vad jag tycker. Jag har aldrig varit bra på att huttla och hymla, och huttlandets tid är definitivt förbi. Om någon tar illa upp så var så god.

Fängelset Hinseberg – bättre mat än på ett äldreboende.

Om någon åklagare och tingsrätt hittar några tecken på HMF (Hets mot folkgrupp) i någon av mina minst 600 krönikor och vill bura in en hjärtsjuk 75-åring med ytterligare ett par rejäla funktionshinder är de hjärtligt välkomna. Be my guest! Låt mig höra hur ni får ihop det med era samveten att plädera för en synnerligen sjuk lag! Maten på Hinseberg är för övrigt säkert bättre än på något äldreboende i vårt land.

Wilhelm Agrell.

”Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Det väpnade kriminella våldet får effekter som alltmer liknar terrorismens” skriver Wilhelm Agrell, seniorprofessor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Artikeln har rubriken ”Vi måste agera för att rädda landet”.

Agrell kan knappast beskyllas för att höra till dem som enkelt kan avfärdas med etiketter som ”alarmister”, men hans artikel är en mycket kraftfull varning för följderna av det upptrappade våld och den laglöshet som utspelar sig i Sverige. Han väljer begreppet ”inre väpnad konflikt” för det svenska tillståndet. Följden av den handlingsförlamning som råder blir att åtgärder – om de kommer – är för små och kommer för sent.

”De plötsliga förloppen kan komma överraskande och mer eller mindre ta samhället på sängen, men också de gradvis framväxande hoten kan få samma effekt. Samhället varseblir här inte vad som är på väg, tittar bakåt i stället för framåt och tar alltför länge skydd bakom en känsla av fortsatt normalitet.”

”I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol.

Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar.

Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag. Ett första sådant särdrag är våldströskeln, eller snarare trösklarna. Det är mycket lättare för parterna i en konflikt att gripa till och eskalera våldet än att backa tillbaka till en lägre våldsnivå.

De eventuella spärrar som funnits släpper, och våldet blir sedan sin egen mening och drivkraft och saboterar ofta försök att medla och på annat sätt dämpa konflikten. Detta är en observation från Libanon på 1970- och 80-talet, Balkankonflikterna på 1990-talet och Syrien efter den arabiska våren 2011, bara för att nämna några exempel.”

Inbördeskriget i Libanon 1975-1990. Inte så olikt Linköping 2019.

”Ett andra återkommande särdrag är att den inre väpnade konflikten påverkar och i förlängningen slår sönder elementära samhällsfunktioner och människors vardag och i extremfallen deras överlevnadsmöjligheter, något som förr eller senare resulterar i flykt, där de som i tid varseblir konfliktutvecklingen och har materiella och mentala förutsättningar är de som flyr först.

Nu skjuts det på våra gator och sprängs i våra bostadsområden, men vi kan fortfarande köra och handla i shoppingcentret, och om det funnits några öppna bankkontor skulle vi säkert kunnat ta ut pengar där. ”(…)

Sprängda bostadshus i Linköping den 7 juni 2019. Minst 100 lägenheter skadades när 15-20 kilo sprängmedel detonerade. Explosionen kunde ha orsakat flera dödsfall. Inte så olikt Libanon.

”Sverige har varit och har upplevts som, ett tryggt och säkert land. Medborgarna har länge tagit detta mer eller mindre för givet, och det har staten också gjort. Våldsutvecklingen har därför kunnat pågå alltför länge och gå alltför långt innan varningssignalerna trängt igenom och motåtgärder börjat sättas in.

Det dröjde länge innan ens den grova organiserade brottslighetens direkta attacker mot rättssystemet definierades som ett samhällshot.”

Sverige är det land i Norden där flest personer skjuts till döds.

”Det vi tvingas bevittna är ett slags smygande lågintensiv väpnad konflikt som är mer än bara ett stegvis ökande våld. Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Samhällets institutioner har reducerats till en av många våldsutövande aktörer.

Det väpnade kriminella våldet får i detta avseende effekter som alltmer liknar terrorismens och muterar i värsta fall i en sådan riktning där gränsen mellan de två suddas ut. Allt detta är djupt oroande och ohållbart, landet brister sönder i ett mycket fundamentalt avseende. (…)

Det riktigt allvarliga handlar alltså inte om läget här och nu, som är illa nog, utan om vart vi är på väg. Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas. Allt detta är sådant som borde ha uppmärksammats och motverkats medan tid var.

Det som krävs nu är en krishantering där motåtgärderna är inriktade på den hoteskalation vi ännu inte upplevt och vill slippa behöva uppleva.”

Johan Westerholm.

Som avslutning vill jag citera några ord ur en intervju som bloggaren Johan Westerholm gjorde med en minister – just i det av inbördeskrig svårt härjade Libanon.

”Samtalen från Libanon kommer nu åter efter min senaste resa dit. Framför allt det råd jag skulle vidarebefordra till våra politiska ledare men som jag, och många, ryggar för. Jag kommer nu ihåg hur den lille mannen, ministern som överlevt ett tjugo år långt inbördeskrig, spände ögonen i mig och sade:

”Lyd ett råd. Glöm bort det där med rättssäkerhet i några år. Glöm bort det där med mänskliga rättigheter. Ni måste gå in i varje hus och börja uppifrån och ner och rensa.

Om ni vill vara snälla så internera dem på obestämd tid tills de begripit hur man uppför sig, men har ni möjlighet så kasta ut dem, oavsett vilket öde som väntar dem. Det kommer bespara er eoner av tid och annat lidande. Tror ni oss inte är det ert problem snarare än ni kan ana.”

Stefan Löfven (s) – oacceptabel som statsminister.

För dem som kastar sten på blåljuspersonal och skjuter på ambulanshelikoptrar finns bara en ärlig beteckning: drägg. Inget annat än drägg. De har förverkat sin rätt att bo i Sverige.

Drägg är avsigkomna individer som inte kan göra anspråk på att kallas människa och som inte har någonting alls att tillföra vårt land.

De ska rensas ut och skickas ut ur Sverige fortare än Stefan Löfven hinner samla ihop sina kringspridda tankar och säga ”Oacceptabelt”.

 

LÄS OCKSÅ:

Morten Uhrskov Jensen i Jyllands-Posten: ”Vi närmar oss hastigt en helt ny situation i Sverige”

Morten Uhrskov Jensen, dansk historiker, gymnasielärare och ledare för partiet Dansk samling.

”Inbördeskrig väntar i Sverige om inte svenska politiker mycket snabbt ändrar kurs 180 grader, stoppar den sanslösa invandringen (300 000 beräknas komma under perioden 2018-2021) och påbörjar hemsändning av flera miljoner.

Ja, ni läste rätt: flera miljoner. Om Sverige ska återuppstå som Fågel Fenix ur askan måste de etniska svenskarna i eliten göra något helt, helt annat än vad de har gjort de senaste 50 åren.

Det nuvarande Sverige går inte att rädda. Också representanter för den svenska eliten vet det och säger det öppet.”

————————————————————————-

Tillförde den här artikeln dig någonting? Gav den dig kunskaper, tankar och insikter som du inte hade tidigare? Jag arbetar med professionell journalistik och skriver och gör podcasts om ämnen som gammelmedia inte tar upp.

Jag är tacksam om du vill stödja mitt arbete genom en donation, stor eller liten. Du kan donera på olika sätt:

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Från utlandet: IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC-kod ELLFSESS

Varmt tack för din gåva!