september 2019 – Sida 2

Överallt ser vi den, den svenska folkuniformen, likadan på kvinnor och män:
T-shirt eller linne. Jeans, gärna fransiga och med hål. Gympaskor, eller som det heter numera: ”sneakers”. Gärna en Fjällrävenryggsäck på ryggen.

Voila! Du anser dig vara fix och färdig att gå ut i det offentliga rummet och visa dig i vilket socialt sammanhang som helst. Du vill visa hur lite du bryr dig om vad andra tycker. Det är din RÄTTIGHET att klä dig slafsigt.

*Vad är poängen med stora hål i jeansen? Fejkad fattigdom? Och vad har hon på fötterna? Tofflor? Varför vill en ung kvinna se ut som en slashas eller tiggare?*

I många år har jag funderat över svenska folkets förhållande till kläder. Varför klär sig ett helt folk, med ganska få undantag, som sopor? Den allmänna klädkoden vittnar om uppgivenhet. Varför verkar det vara en överjordisk ansträngning att klä sig snyggt och dra en kam genom håret innan man går till Konsum?

Fortsätt läsa ”Är rätten att klä oss som sopor den enda frihet vi bryr oss om?”

En engelsk god vän skriver till mig om situationen i ett England i kris, med moskéer som byggs överallt, utlänningar som tar över det lokala näringslivet, främlingar som befolkar gatorna och bostadshusen, vita män som tigger på gatorna. Känslan av att landet inte längre tillhör det brittiska folket.

” Jag har ingen respekt för mitt eget folk längre. Vi har helt enkelt gett upp vårt land.”

Det är en stark och förtvivlad text. Ingen kan läsa den utan att tänka att den lika gärna kunde handla om Sverige.

*Bradford och Al-Jamia Suffa-Tul-Islam Grand Mosque. Tjugofem procent av Bradfords befolkning är muslimer. Hälften av barnen är muslimer.*

”Jag har tappat hoppet om England och överväger att emigrera. Jag kommer naturligtvis att upprätthålla personliga relationer. Men jag har ingen respekt för mitt eget folk längre.

Fortsätt läsa ””Vi har helt enkelt gett upp vårt land””